Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförändringar så att statliga medel hos försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna kan användas till att stödja den verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka som pågår på Fontänhusen i Sverige.
Fountain House grundades i NewYork 1948 av patienter från ett mentalsjukhus. Dessa patienter skapade ett alternativ som utgick från varje människas egen förmåga, frihet och rätt till egna beslut. Genom en meningsfull arbetsinriktad dag skapades förutsättningar för att återerövra den egna självkänslan. Man bröt med vårdens traditionella fokusering på sjukhusbilden och fokuserade på förmågan till arbete, delaktighet och social gemenskap. Namnet Fountain House kom till av den enkla anledningen att det fanns en fontän på gården till det hus där verksamheten började.
Genom den välkända radiorösten Lis Asklund kom Fountain House ( på svenska Fontänhuset) till Europa och Sverige. Det första Fontänhuset öppnades i Stockholm 1980. Därefter har ytterligare nio Fontänhus öppnats i Göteborg, Malmö, Nyköping, Örebro, Helsingborg, Båstad, Falkenberg, Eksjö och Lindesberg. Verksamheten är organiserad i stiftelseform eller föreningsform och bedrivs helt utan vinstintresse samt är partipolitiskt neutral och religiöst obunden.
Tidigare finansierades verksamheten till största delen av landstingen men efter psykiatrireformen 1995 är det kommunerna som är de största bidragsgivarna. I någon utsträckning erhålls fortfarande bidrag från landstingen. Endast i något undantagsfall kommer bidrag från arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna, vilket beror på att dessa myndigheter har statliga föreskrifter och regler som förhindrar möjligheterna att stödja denna verksamhet, som ju egentligen väl faller in under dessa myndigheters ansvarsområden.
Det är väl känt att försäkringskassorna har medel till förfogande för köp av arbetsinriktade rehabiliteringsinsatser, vilka under senare tid inte kommit att förbrukas för avsett ändamål. En förklaring härtill kan vara att regelverket förhindrar försäkringskassorna att stödja den verksamhet som bedrivs vid de olika Fontänhusen i Sverige.
Fontänhus-modellen för rehabilitering av psykiskt långtidssjuka visar bra resultat till en låg kostnad. För enskilda personer skapas en social samvaro med det viktiga syftet att kunna återkomma till arbetslivet. Samhällets egen verksamhet för psykiskt långtidssjuka avlastas och framför allt inom vården görs besparingar på grund av att personerna ifråga behöver mindre vård. Det finns alltså många olika skäl för samhället att stödja den verksamhet som bedrivs på de tio Fontänhusen i Sverige.
Ett bättre system för samhällets stöd kommer med säkerhet att leda till att flera Fontänhus tillskapas. Det är hög tid för regeringen att göra erforderliga förändringar i regler och föreskrifter så att medel för arbetsrehabilitering av långtidssjuka kan användas till att stödja Fontänhusen i Sverige.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Jan Ertsborn (fp) |