Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att DNA-prov skall kunna utgöra grund för familjeåterförening i fall där skriftlig dokumentation saknas eller bedöms ha brister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov medges för att fastställa grund för återförening, när detta begärs av enskild person.
Enligt svensk lag är det möjligt för en invandrare att få återförenas med sin familj, dvs. make/maka och minderåriga barn, i Sverige. Detta förutsätter att släktskapet kan styrkas.
Ibland anser den svenska myndigheten att uppvisade dokument är otillräckliga eller felaktiga. Återförening avslås då, eftersom föräldraskap inte anses kunna styrkas.
En man i Örebro, vars dokument inte accepteras som grund för familjeåterförening, eftersom papperens äkthet ifrågasätts, har därför begärt att få lämna DNA-prov, för att den vägen kunna bevisa att han är far till sina barn. Den svenska ambassaden i det berörda landet skulle ha kunnat ombesörja att motsvarande prov lämnades av mannens barn. Detta har dock inte accepterats av Utlänningsnämnden.
Genom DNA-prov är det möjligt att säkert fastställa fader- och släktskap. Resultatet kan sedan utgöra en säker grund för ansökan om återförening. På så vis skulle rättssäkerheten stärkas.
I ett frågesvar till mig anförde statsrådet Jan O Karlsson följande:
I den s.k. Anhörigkommitténs (UD 2000:03) delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13) föreslås att det, framför allt med hänsyn till barnets bästa, ska finnas en möjlighet att använda DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande i ärende om uppehållstillstånd.
Analysen föreslås vara frivillig och kan göras när tillräcklig utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat sätt. En DNA-analys ska dock inte utföras om utlänningsmyndigheterna på grund av den övriga utredningen anser det uppenbart att det påstådda släktskapsförhållandet inte existerar.
Kostnaden för DNA-analysen ska, enligt förslaget, bäras av staten.
Regeringen överväger alltså nu en utrednings förslag. Det finns dock skäl att framhålla att reglerna som skall styra möjligheten för enskilda att begära DNA-prov som grund för beslut om familjeåterförening inte bör vara onödigt restriktiva. Eftersom ett korrekt utfört DNA-prov inte kan förfalskas saknas motiv för missbruk.
Det kan vidare inte uppstå någon skada för vare sig enskilda eller staten om ett prov utförs i onödan. Däremot kan stor skada uppstå för enskilda familjer om möjligheten till DNA-prov avvisas i ett enskilt fall och återförening därmed skulle avvisas på felaktig grund.
Huvudregeln bör därför vara att utförande av DNA-prov skall medges, för att fastställa grund för återförening, när detta begärs av enskild person.
|
Stockholm den 23 september 2003 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |