Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en bortre tidsgräns vad gäller förvarstagande.
Skrivelsen behandlar resultat och kostnader i asylprocessen, och mycket av vad man här tar upp återfinns i propositionerna 2003/04:50 och 2003/04:59. Därför hänvisar jag till Miljöpartiets motioner på dessa propositioner. Det som inte återfinns i dessa är angående förvar.
Att tas i förvar innebär att man placeras i en låst förläggning som Migrationsverket ansvarar för. Det finns idag tre skäl till att tas i förvar:
Om man ansöker om uppehållstillstånd men inte kan bevisa sin identitet.
Om det är nödvändigt för att en utredning ska kunna genomföras om rätten att stanna i Sverige.
Om beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas.
Migrationsverket får också besluta om placering i fängelse eller häkte istället, och så sker trots att detta egentligen bara är tänkt att gälla för utvisade brottslingar eller av rena säkerhetsskäl. Beslut om förvar fattas av Migrationsverket, Utlänningsnämnden, polisen eller regeringen.
Under 2000 togs 3 187 personer i förvar. Det främsta skälet till detta var att beslut om avvisningar och utvisningar ska verkställas. Ungefär en tredjedel av de asylsökande tas numera i förvar och andelen har ökat sedan Migrationsverket tog över verksamheten från polisen 1997. Varken vuxna eller barn får tas i förvar så att barnet skiljs från båda sina föräldrar, däremot får barnet skiljas från en av sina föräldrar. Att vara barn i asylprocessen är att leva under stor press. Att se sin eller sina föräldrar låsas in är att leva med ännu större rädsla. Därmed finns det än starkare skäl att inte ta vuxna i förvar.
I budgetpropositionen 2002/03 anges att antalet personer som tagits i förvar har stigit ytterligare. Miljöpartiet anser att förvarstagande, att frånta en människa hennes rörelsefrihet, ska göras ytterst restriktivt och endast om det finns synnerliga skäl, såsom kriminalitet. Att inte kunna bevisa sin identitet, att det krävs en större utredning eller att det finns risk för att människor går under jorden därför att det finns ett verkställighetsbeslut är inte kriminellt. De asylsökande ska inte behandlas som brottslingar och därmed inte heller fråntas sin frihet. Regeringen bör se över praxis vad gäller förvar, och endast om det finns synnerliga skäl, såsom kriminalitet, får människor tas i förvar. Dessutom måste lagen ses över så att det klart framgår var den bortre tidsgränsen är. Miljöpartiet kan inte se att det finns några hinder att införa en bortre tidsgräns för förvarstagande.
|
Stockholm den 4 februari 2004 |
|
|
Mona Jönsson (mp) |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |