Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om människosmuggling.
Riksdagen avslår förslaget om att skärpa straffet för otillåtet passerande av yttre gräns i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslagen om otillåtet passerande av yttre gräns samt olovlig vistelse i Sverige riskerar att straffbelägga asylsökande.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär att offer för människohandel skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande eller av humanitära skäl.
Den organiserade människosmugglingen har under de senaste åren krävt många liv. Utsatta människor som flyr från svåra omständigheter är beredda att satsa allt de äger för att ta sig till något annat land även om ovissheten om utgången är stor. I allt detta mänskliga lidande finns det personer som lever på att organisera denna flykt. Under den svåraste krisen i Förbundsrepubliken Jugoslavien visade det sig att flertalet av de asylsökande som kom till Sverige hade gjort det med hjälp av människosmugglare. Människosmuggling i vinstsyfte skall på intet sätt accepteras, och Kristdemokraterna har därför tidigare krävt att straffsatserna för detta brott skall skärpas. Vi välkomnar således de förslag i propositionen som innebär att straffen skärps för människosmuggling i vinstsyfte. Det är viktigt att i detta sammanhang understryka att det straffbara området ej skall omfatta den som av ideella skäl hjälper en utlänning att komma till Sverige.
Samtidigt som organiserad människosmuggling i vinstsyfte skall bestraffas måste man även tillstå att den flyktingpolitik som förs inom EU delvis har bidragit till denna mörka utveckling. I propositionen saknas det något resonemang om detta. Om hjälp direkt på plats uteblir kommer flyktingströmmarna självklart att öka till andra delar av världen. I rapporter från bl.a. UNHCR har EU:s allt striktare flyktingpolitik med rätta kritiserats. Man menar att det finns allt färre lagliga sätt att ta sig till och in i EU:s länder och att personer i behov av skydd därför tvingas använda olagliga metoder. Denna politik bidrar till ökad människosmuggling.
Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att det skapas minimikriterier för asylprövning och invandringspolitik inom EU. Samarbete är bästa sätt att uppnå en human flyktingpolitik. Minimikriterierna skall dock möjliggöra för länder att ha en mer generös nationell hållning. Den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken skall leda till att medlemsländerna tar ett solidariskt ansvar för flyktingströmmar och att varje flykting får en rättssäker och human prövning av sina asylskäl, oavsett land. Detta är vår utgångspunkt. Däremot innebär det inte att EU:s medlemsländer skall skapa en ogenomtränglig mur och därmed urholka asylrätten. Sverige bör genom EU verka för att människor i behov av skydd skall få den hjälp de behöver, på plats, eller i något annat land.
I propositionen föreslås att straffet för otillåtet passerande av yttre gräns höjs samt att olovlig vistelse i Sverige skall vara straffbart även om det begås av oaktsamhet. Det argument som framförs i propositionen för att skärpa straffet för otillåtet passerande av yttre gräns är att det skall stå i proportion till vad den som smugglar in utlänningen riskerar. Kristdemokraterna anser inte att en person som i vinstsyfte smugglar in en person kan jämställas med de, många gånger desperata, människor som söker sig till Sverige. Därför avslår vi förslaget om att skärpa straffet för otillåtet passerande av yttre gräns.
Med anledning av de två ovannämnda förslagen finns det ytterligare en fråga som det bör bringas klarhet i. Enligt Genèvekonventionen får en stat inte straffa en flykting för olovlig inresa eller vistelse. Samtidigt förutsätts det i samma konvention att en flykting utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa för att undgå straffansvar. Detta kommer klart till uttryck i propositionen. Anhörigkommittén har anfört att det uttryckligen bör införas ett undantag från straffansvar för utlänning som flytt hit från förföljelse. Regeringen menar att det saknas behov av att införa ett sådant undantag i lagstiftningen genom följande resonemang: ”Eftersom artikel 31 i Genèvekonventionen förutsätter att en flykting utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa för att undgå straffansvar, anser regeringen att konventionsåtagandet kan anses uppfyllt för svensk del, även om olovlig inresa i Sverige via yttre gräns numera är straffbelagd. Den utlänning som vill söka skydd i Sverige skall vid ankomsten anmäla sig till myndigheterna för att därefter få sin ansökan om asyl prövad. Straffbestämmelserna hindrar således ingen ifrån att söka asyl i Sverige.”
Då flertalet asylsökande anmäler sig till myndigheterna först när de befinner sig i Sverige och det finns de som av något skäl inte kontaktar myndigheterna på en gång, finns det en uppenbar risk att lagförslagen straffbelägger även dessa. Därför anser Kristdemokraterna att denna fråga bör utredas vidare för att lagen inte skall få effekter som inte är avsedda.
Särskild uppmärksamhet bör ges till den människosmuggling som har till syfte att exploatera kvinnor och barn sexuellt. Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, idag allt oftare från Östeuropa till Västeuropas storstäder, måste betecknas som en sexualiserad slavhandel. Trafficking, som det kallas, är en internationell handel för sexuellt utnyttjande i prostitution, bordellverksamhet och framställning av pornografi. Handeln anses omsätta 70 miljarder kronor årligen. Enligt FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, handlar det om cirka 700 000 människor som säljs varje år. Unga kvinnor och flickor utgör den absoluta majoriteten av offren för handel i Europa. De allra flesta kommer från fattiga familjer i Östeuropa, före detta Sovjetunionen och Asien. En kartläggning genomförd av Kvinnoforum visar att antalet prostituerade kvinnor från Baltikum och Östeuropa har ökat markant i Norden. Rikskriminalen uppskattar att trafficking i Sverige under de senaste åren omfattat 400–600 kvinnor per år. Den internationella sexhandeln är lika välorganiserad som knarkhandeln, men billigare och mindre riskfylld för de brottslingar som organiserar och driver den.
Kristdemokraterna ser mycket allvarligt på den smutsiga människohandel som pågår och anser att snara insatser bör ske på olika nivåer. Målet skall vara att förebygga handel med människor, skydda och hjälpa offren och samtidigt upptäcka och straffa förövarna.
Kristdemokraterna anser att det arbete som redan kommit igång inom EU måste utvecklas och förstärkas. Det handlar om att ge kvinnorna och barnen skydd, medicin, psykiatrisk hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd. Men det gäller också att på olika sätt förbättra EU-samarbetet mot brottsligorna, bland annat genom att skapa ett juridiskt ramverk som kan fungera för de olika nationernas samarbete över gränserna.
I Kristdemokraternas budgetförslag har, sedan flera år tillbaka, tullen, Kustbevakningen och polisen fått utökade resurser. I och med Schengensamarbetet har begreppen inre och yttre gräns fått betydelse. Med inre gräns menas gräns mot andra EU-länder och med yttre gräns gränsen mot ett land som inte är medlem i EU. En avveckling av de inre gränserna kräver förstärkta resurser till tull och polis. Den fria rörligheten inom EU ökar möjligheten för smugglare, och risken för upptäckt kan befaras minska om inte motåtgärder sätts in. Tullen har med anledning av Sveriges medlemskap i EU ställts inför omfattande förändringar av sin verksamhet. Detta innebär att Sverige i fortsättningen måste ha en mycket god gränskontroll vid såväl inre som yttre gräns.
Tullens roll som brotts- och missbruksförebyggande myndighet har ökat betydligt. Större insatser för att effektivisera bevakningen kräver utökade resurser. Kristdemokraterna är angelägna om att arbetsmetoderna och samarbetsformerna för bekämpning av den gränsöverskridande brottsligheten utvecklas ytterligare. Tullens samarbete med polisen ska också utredas för att nå en ökad effektivitet. Trafficking kan hindras i betydligt större utsträckning om tullen kan få ökade befogenheter.
Det krävs även mer resurser till polisen som skall utreda trafficking-brott. Trots att regeringen hävdar att polisen tillförts mer resurser och fått förstärkt kompetens menar de poliser som arbetar med frågorna att så inte har skett.
Den 1 juli 2002 infördes en ny lag i Sverige som omfattar personer som organiserar människohandel. Enligt den nya lagen kan personer som organiserar, transporterar, tar emot eller håller någon inlåst för sexuell exploatering dömas till mellan två och tio års fängelse. Straffsatserna för den som döms för människohandel är fortfarande relativt lindriga jämfört med exempelvis narkotikahandeln.
För att kunna komma i kontakt med, förstå och hjälpa offer för människohandeln krävs att man i större utsträckning tillvaratar frivilligorganisationers erfarenhet och kunskap.
Många av de kvinnor som fallit offer för människohandel blir vid hemkomsten uppsökta av ligor som bedriver slavhandel eller förskjuts från sina familjer när dessa får reda på att kvinnan varit inblandad i prostitution. Detta är en verklighet som inte går att blunda för. Från olika håll har det påpekats att de som utvisas skall erbjudas skydd och stöd i sitt hemland. Kristdemokraterna anser att det finns skäl att starkt ifrågasätta förmågan att ge skydd vid hemkomsten. Därför bör det utredas noga huruvida ett hållbart och praktiskt möjligt skydd och stöd kan erbjudas de drabbade. Att, som man gör i propositionen, endast erbjuda offer för människohandel ett tillfälligt uppehållstillstånd för att de skall vittna mot sina förövare kan ses som ännu ett sätt att utnyttja dem. Statens intresse att bekämpa organiserad brottslighet får inte överskugga det faktum att det trots allt handlar om ett offer som utsatts för svåra övergrepp i Sverige. Risken för att de blir utsatta för repressalier måste bli ännu större efter att de vittnat.
Anhörigkommittén har föreslagit att offer för människohandel i vissa situationer skall kunna beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Amnesty har tidigare krävt att de skall ha rätt att söka och få asyl. Några remissinstanser har, enligt propositionen, krävt att offer för människohandel skall beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Barnombudsmannen, Jämställdshetsombudsmannen samt Rädda Barnen anser att barn som utsatts för grov brottslighet bör ha rätt till permanent uppehållstillstånd. Den socialdemokratiska regeringen har dock avfärdat detta genom att hänvisa till att offer för människohandel liksom andra har rätt att söka uppehållstillstånd och få en individuell prövning. Kristdemokraterna anser, till skillnad från regeringen, att kvinnor och barn som fallit offer för människohandel skall kunna söka och beviljas permanent uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande eller av humanitära skäl. Vi anser att Sverige har ett moraliskt ansvar att skydda dessa kvinnor och barn som har utnyttjats å det grövsta i vårt land.
Kristdemokraterna har länge krävt att svenskt bistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. I ett förebyggande syfte är detta oerhört viktigt. Kvinnor utför nära 70 procent av allt arbete i världen, men äger samtidigt mindre än 1 procent av allt som går att äga. Kvinnor befinner sig ofta längst ned i samhället. De kvinnor som blir offer för människohandel kommer dessutom från utsatta miljöer där fattigdomen är utbredd. Ett genderperspektiv på biståndet skulle i högre utsträckning ta hänsyn till kvinnors behov av utbildning, deltagande, självbestämmande och inflytande.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag som tar detta i beaktande.
|
Stockholm den 11 december 2003 |
|
|
Sven Brus (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |