med anledning av prop. 2003/04:42 Torv och elcertifikat

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:42 angående torv och elcertifikat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av skyddet för våtmarker vid torvbrytning.

2 Nej till elcertifikat

Moderaterna motsatte sig införandet av det nu gällande systemet med elcertifikat av följande skäl:

De administrativa kostnaderna för att hantera elcertifikaten är betydande, eftersom systemet är komplicerat och involverar ett stort antal aktörer. Elcertifikaten är i själva verket en del i regeringens budgettrixande. I stället för att över statsbudgeten subventionera vissa utvalda energiformer tvingas elkunderna att betala ett högre pris för elen, som genom elleverantörerna och elproducenterna slussas till producenter av s.k. ”förnybar el”. På så sätt påverkas inte utgiftstaken.
Elcertifikaten introducerar ytterligare en osäkerhetsfaktor på elmarknaden, eftersom produktionsanläggningar och investeringar kommer att vara helt beroende av politiska beslut om andelen certifikat varje år.
Undantaget från certifikatplikten som införts för den elintensiva industrin är helt nödvändigt för att inte allvarligt skada denna industris konkurrenskraft, men regeringen har inte kunnat visa att undantaget är i överensstämmelse med EU:s statsstödsregler.
Elcertifikaten leder till högre kostnader även för andra företag än de som enligt lagstiftningen klassas som ”elintensiva”. Konsekvenserna för små och medelstora företag av elcertifikatssytemet har inte belysts.
Elcertifikaten komplicerar marknadsbilden ytterligare. Förutom elcertifikaten används minst fem olika typer av styrmedel på energimarknaden: Miljöskatter, generella energiskatter, skattedifferentiering för att gynna vissa energiformer, subventioner och direkta regleringar. Detta göra att energimarknaden är svår att överblicka. Dessutom är det är oklart hur olika styrmedel interagerar. Systemet med elcertifikat är också nationellt, medan elmarknaden är nordisk. Det pågår också ett arbete inom EU med att harmonisera styrmedel på energiområdet, och det är olämpligt att föregripa denna process.

Våra argument mot systemet har inte försvagats. Vi anser därför att systemet med elcertifikat bör avskaffas.

3 Torv bör inte subventioneras

Givet att elcertifikatssystemet finns på plats anser vi dock att det är viktigt att den elproduktion som är berättigad till elcertifikat faktiskt är sådan som man på någon rimlig miljömässig grund kan hävda bör gynnas av staten. Detta är inte fallet med torv. Vi motsätter oss därför att torv blir ett certifikatberättigande bränsle när den används för elproduktion i kraftvärmeverk.

Torv är inte ett miljövänligt bränsle. Vid förbränning av torv avges koldioxid på samma vis som vid eldning av andra bränslen. Biobränslen förnyas kontinuerligt, vilket innebär att man kan hävda att förbränning av biobränslen är ”koldioxidneutralt”, dvs. att upptaget av koldioxid vid nybildning av biologiskt material motsvarar koldioxidutsläppen vid förbränning. Detta gäller inte för torv, eftersom torv nybildas i mycket långsam takt. Nettotillskottet av koldioxid i atmosfären beror bl.a. på vilken ny markanvändning som sker på platsen för den brutna torven. Den exakta effekten på utsläppen av växthusgaser vid användning av torv för energiändamål är därför svår att beräkna. En ytterligare komplikation är att en torvmosse naturligt avger metan, som är en växthusgas. Därigenom leder torvbrytning till en minskning av utsläppet av metan till atmosfären. Naturvårdsverket bedömer dock att torv med avseende på koldioxidutsläpp bör likställas med fossila bränslen med tidsperspektiv upp till några hundra år. Att, som regeringen, i praktiken likställa torv med förnybara bränslen är egendomligt.

Förbränning av torv är också förknippat med andra miljöproblem. Eftersom torv ofta innehåller små mängder radioaktiva ämnen, dels naturligt, dels till följd av nedfall från kärnvapensprängningar och Tjernobylolyckan, kan radioaktiva utsläpp följa med rökgaserna. Utsläppen är för små för att ha hälsoeffekter på allmänheten men kan utgöra ett arbetsmiljöproblem. Genom förbränningen anrikas de radioaktiva ämnena i askan, som därför måste hanteras och deponeras under godtagbara former. I vilken utsträckning radioaktiviteten i torven utgör ett problem varierar i stor utsträckning mellan olika torvtäkter. Det finns i dag regler för hur högt innehåll av radioaktiva ämnen som kan accepteras vid brytning av torv för förbränning, och detta begränsar problemet. Eftersom innehållet av radioaktiva ämnen kan variera mycket även för en enskild torvtäkt är det dock inte uteslutet att problem återstår.

Den viktigaste negativa miljöeffekten som följer med användning av torv som bränsle är dock de skador som torvtäkt innebär. Våtmarker kan vara känsliga miljöer av stor ekologisk betydelse. Inte minst viktiga är biodiversitetsaspekterna.

Vi moderater anser att en avvägning alltid måste göras mellan miljövärden och andra samhällsmål. Torvtäkt kan och bör tillåtas efter sedvanlig miljöprövning, men det finns ingen anledning att subventionera ett bränsle som inte har några uppenbara miljöfördelar framför t.ex. fossila bränslen. Naturvårdsverket har framfört att skyddet av våtmarker vid torvbrytning kan behöva stärkas. Vi anser att regeringen istället för att i praktiken subventionera miljöförstöring bör utreda om så är fallet.

Stockholm den 3 december 2003
Per Bill (m)
Ulla Löfgren (m)	Anne-Marie Pålsson (m)
Henrik von Sydow (m)	Carl-Axel Roslund (m)
Peter Danielsson (m)	Ola Sundell (m)
Stefan Hagfeldt (m)