Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elräkningarna skall kunna bli överskådliga för konsumenterna.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt i elcertifikatssystemet.
I proposition 2003/04:42 föreslår regeringen ändringar i elcertifikatslagen så att torv skall bli ett certifikatberättigat bränsle när den används i kraftvärmeverk för elproduktion. Vidare föreslås att elleverantörer fortlöpande skall anmäla till tillsynsmyndigheten vilken kostnad som debiteras små elanvändar som använder mindre än 50 000 kilowattimmar per år för hantering av kvotplikterna.
Regeringen konstaterar också i propositionen att det inte just nu är lämpligt att utöka kretsen av elintensiva industrier som skall omfattas av befrielse från kvotplikten.
Kristdemokraterna anförde redan när regeringen föreslog att elcertifikaten skulle införas att att det var förvånande att regeringen uteslöt torven från certifikatsystemet. Torvens egenskaper gör att den av många betraktas som värdefull för ett effektivt kraftvärmeuttag. I det framtida perspektivet, där kärnkraften avvecklas och ersätts med en stor andel naturgas, är torvens miljöegenskaper ett mindre problem. Därför välkomnar vi att regeringen ändrade ståndpunkt och nu föreslår att torven ska klassas som ett långsamt förnyelsebart bränsle och därmed bli elcertifikatberättigat.
Kristdemokraterna ansåg att systemet med elcertifikat, när det infördes 1 maj 2003, var förenat med en rad osäkerheter kring vilka kostnaderna skulle bli för konsumenterna. Allt pekade på att regeringen med stödpartier införde ett system som skulle göra det onödigt dyrt för konsumenterna i förhållande till miljönyttan. Regeringens proposition visar med önskvärd tydlighet att så också blev fallet. Kristdemokraterna förordade i sin motion ett fastprissystem så att nya tekniker skulle få möjlighet att utvecklas. Elleverantörerna åläggs nu att för tillsynsmyndigheten redovisa de kostnaderna som kan hänföras till elcertifikaten. Uppenbarligen tas höga avgifter ut.
Kristdemokraterna anser att elpriset kommit att bli alltför sammansatt och svårbegripligt för den enskilde elkonsumenten. Elräkningen är i allmänhet mycket svår att förstå. Därmed blir det också svårt för de enskilda hushållen att överblicka och påverka sina elkostnader.
En elräkning består av elbolagets rörliga elkostnad och elbolagets årliga elavgift som är fast. Dessa två utgör i allmänhet strax över en tredjedel av det totala priset. Elkonsumenten betalar också en nätavgift till det lokala nätföretaget som distribuerar elen, en avgift som utgör cirka en fjärdedel av summan på räkningen. I södra Sverige föreslås elskatten bli 24,1 öre per kWh och i norra Sverige 18,1 öre. Detta redovisas också på fakturan. Nytt är nu också att kostnaden för hanteringen av elcertifikaten redovisas.
Alltsammans ska till sist mervärdesbeskattas med 25 procent, vilket följaktligen innebär att 20 procent av fakturan är mervärdesskatt. Totalt sett är konsumentens kostnader för elkonsumtion till nästan hälften skatter eller avgifter till staten. Detta är i sig orimligt.
Kristdemokraterna anser att riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att låta Konsumentverket arbeta med att göra elfakturor begripliga för konsumenterna. Då kan också konsumenterna agera mer aktivt i syfte att spara el.
Regeringen gör i sin proposition bedömningen att den grupp av industrier som betraktas som elintensiva och därmed befriade från kvotplikt i nuläget inte bör utökas. Kristdemokraterna delar inte regeringens bedömning utan anser att även växthusnäringen bör inkluderas i undantaget.
I ett flertal statliga utredningar har slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren som är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta växthusföretag ligger energikostnaden i intervallet 15–30 % av produktionsvärdet (SOU 2003:38). I enskilda växthusföretag med speciell produktionsinriktning kan till och med den samlade energikostnaden inklusive energiskatter överstiga 50 % av den samlade kostnadsbelastningen i företaget. Energikostnadens betydelse liksom i det sammanhanget även energiskatternas betydelse som en konkurrensnackdel har påvisats på ett mer genomgripande sätt genom utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167). Konkurrenstrycket från import av växthusodlade produkter från andra gemenskapsländer har ökat markant och prisnivåerna på inhemsk produktion pressats ner. Den successivt försvagade lönsamheten har lett till att en alltför stor andel av växthusbeståndet idag är föråldrat och att nyetableringen av företag är svag.
Växthusodlingens energibeskattning avhandlas i Skattenedsättningsutredningens betänkande, Svåra skatter! (SOU 2003:38), där det också konstateras att växthusodlingen är extremt energiintensiv. EU:s regler medger generellt ej särskilda beskattningsmodeller för olika sektorer av näringslivet. Vissa möjligheter till undantag medges emellertid för växthusodlingen inom gemenskapen, vilket också utnyttjats av konkurrentländerna.
Kristdemokraterna anser att Europeiska unionens rådsdirektiv från 27 oktober 2003 ger ett tydligt stöd för att låta växthusnäringen undantas från kvotplikten inom elcertifikatssystemet. I artikel 2 där undantag ifrån direktivet räknas upp står det i den fjärde punkten: ”Elektricitet som i huvudsak används för kemisk reduktion och i elektrolytiska och metallurgiska processer.”
Det råder inget tvivel om att energianvändning inom växthusnäring är just en kemisk reduktionsprocess. Energin är helt enkelt en insatsvara utan vilken det är fullständigt omöjligt att producera varan.
Kristdemokraterna anser därför att riksdagen ska besluta att ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om hur växthusnäringen skall undantas ifrån kvotplikt inom certifikatsystemet.
|
Stockholm den 3 december 2003 |
|
|
Maria Larsson (kd) |
|
|
Per Landgren (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Lars Lindén (kd) |