Inriktningen i Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara grunden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Den privata sektorns andel av den totala produktionen behöver således bli större.
I en värld där nationsgränser spelar allt mindre roll kan inte ett land hålla sig med regelverk och skatter som avsevärt avviker från omvärldens. Politikers uppgift är att skapa sådana villkor att enskilda människor vill starta företag och att befintliga företag kan expandera i Sverige. Det är då som jobben kommer och det är bara så som den välfärd vi vant oss vid kan upprätthållas. Detta har Socialdemokraterna inte förstått. Istället för att genomföra viktiga strukturförändringar för ett bättre näringslivsklimat har man nyligen beslutat att förlänga sjuklöneperioden till tre veckor. Detta är ett hårt slag mot landets företagare, och då speciellt mot de mindre företagen.
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi som förenar frihet och trygghet. Statens roll ska vara att sätta ramarna för en sund marknadsfunktion, ta särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social trygghet och se till att miljöhänsyn tas.
En positiv attityd från politiskt håll till företagande är viktig för att fler ska känna att det är lönt att driva företag. Under lång tid har företagare betraktats enbart som outtröttliga skatteobjekt.
Reglerna som omgärdar företagare måste förenklas. Regeringens tafatta försök duger inte. Regelförenklingsarbetet måste ges högsta politiska prioritet.
Kristdemokraterna prioriterar skattesänkningar som påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Bland annat höjer vi grundavdraget i inkomstbeskattningen till 30 000 kronor per år. Vidare införs en särskild skattereduktion för låginkomsttagare och marginalskatten minskas genom införandet av en statlig skattereduktion (förvärvsavdrag). Dessutom avvecklar vi värnskatten och reducerar marginaleffekterna ytterligare.
För att underlätta för de mindre företagen reduceras arbetsgivaravgifterna med 7 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året. För egenföretagare bör löneunderlaget höjas till 250 000 kronor per år. En god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Kristdemokraterna inför därför ett riskkapitalavdrag upp till 100 000 kronor per år för investeringar i onoterade bolag.
Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparande i obligationer. Vi avvecklar därför den så kallade dubbelbeskattningen på utdelningar till fysiska personer.
För att fler personer ska kunna spara ihop startkapital till egen framtida företagsstart inför vi också ett etableringskonto enligt dansk modell.
Mer än hälften av företagen i Sverige är familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp som nu vill träda tillbaka. Dagens skatteregler gör det mycket svårt att ägarmässigt överlåta företag inom familjen. Kristdemokraterna vill förenkla reglerna vid arvs- och gåvoskiften och avvecklar också skatten på bundet kapital vid arvs- och generationsskiften när företaget fortsätter som fåmansbolag
Tjänstesektorn har kraftig tillväxtpotential. Skattesystemet måste utformas så att det inte frestar till lagbrott. Inom vissa kontantbranscher, till exempel taxi-, restaurang- och frisörnäringen bör en modell med schablonbeskattning prövas. Detta för att underlätta för nya företag att bildas och för seriösa företag som upplever illojal konkurrens i dagsläget. En skattereduktion vid köp av hushållstjänster införs vilket stimulerar skapandet av nya företag.
Infrastrukturen är avgörande för företagen. Vi satsar mer än regeringen på vägar och järnvägar. Brottsligheten kostar näringslivet miljardbelopp varje år. Vi satsar mer än regeringen också på rättsväsendet. Kunskapsförsörjningen måste förstärkas. Kristdemokraterna inför bland annat ett lärlingssystem nära knutet till det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Statens ägande omfattar cirka 25 procent av det inhemska näringslivet, vilket är till nackdel för ekonomins funktionssätt och en utförsäljning bör ske. Lagen som reglerar offentlig upphandling måste göras mer kraftfull och befrämja affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Detta bland annat för att små företag ska ha möjlighet att delta i budgivningen.
Slutligen presenteras förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, till gagn för företagarna och deras anställda.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Inledning 8
5 Principer för ett gott näringslivsklimat 8
5.1 Det gemensamma bästa 8
5.2 Förvaltarskapsprincipen 9
5.3 Stärk äganderätten 9
5.4 Gemensamt etiskt handlingssätt och stärkt personligt ansvar 10
6 Näringsliv i förändring 10
6.1 Utvecklingen i Europa 11
6.2 Globalisering 11
6.3 IT-sektorn 11
6.4 Tjänstesektorn 12
7 Socialdemokraterna bedriver en dålig näringslivspolitik 12
8 Kristdemokraternas näringslivspolitik 14
8.1 Näringspolitikens mål 14
8.2 Förbättra attityderna till företagande 14
8.3 Etiken har betydelse för en fungerande marknad 14
8.4 Lägre skatter 15
8.4.1 Åtgärda strukturproblemen 15
8.4.2 Sänkt skatt på arbete 16
8.4.3 Sänkta arbetsgivaravgifter 16
8.4.4 Sänkt skatt och färre regler för fåmansföretag 17
8.4.5 Sänkt skatt på kapital 17
8.5 Förenklade regler och minskat krångel 19
8.5.1 Solnedgångsparagraf 20
8.5.2 Snabbare handläggning för patent 20
8.5.3 Bättre patentskydd för uppfinningar 20
8.5.4 Förenkla försäkringsreglerna 21
8.5.5 Förenkla självdeklarationen för företagare 21
8.5.6 Generösare regler för moms- och uppbördsdeklaration 21
8.5.7 F-skattsedel till alla som vill 22
8.5.8 Förenkla företagens kontakter med myndigheter 22
8.5.9 Informations- och samrådsplikt vid markarbeten 22
8.5.10 Förbättra tillgången till riskkapital 22
8.5.11 Inför etableringskonto 23
8.5.12 Uppmuntra sparande 24
8.5.13 Anpassa miljöbalken utifrån småföretagens situation 24
8.6 Tjänstesektorn 25
8.6.1 Krafttag mot svartjobben 25
8.6.2 Vita jobb och rättvis konkurrens 25
8.6.3 Schablonbeskatta vissa tjänstebranscher 26
8.6.4 Fördubbla marknadsföringen av Sverige som turistland 27
8.7 Främja kvinnligt företagande 27
8.8 Satsa på infrastruktur 28
8.9 Förbättra konkurrensen och öka avregleringarna 28
8.9.1 Rättvis konkurrens mellan offentligt och privat 29
8.9.2 Avveckla snedvridande företagsstöd 29
8.9.3 Kriminalisera karteller 29
8.9.4 Stärk Konkurrensverket 30
8.10 Reformera den offentliga sektorn 30
8.10.1 Statens roll i näringspolitiken 31
8.10.2 Sälj statliga företag 31
8.10.3 Mer offentlig upphandling 32
8.11 IUC – industriellt utvecklingscentrum 33
8.12 Satsa på forskning, utveckling och innovationer 33
8.13 Satsa på utbildning och kompetensutveckling 34
8.13.1 Utbildning för företagande 34
8.13.2 Satsa på lärlingsutbildning 35
8.13.3 Uppmuntra individuellt kompetenssparande 35
8.14 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 35
8.14.1 Inför en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring 36
8.14.2 Förbättra lönebildningen 36
8.14.3 Ny arbetsmarknadspolitik med individen i centrum 37
8.15 Flexibilitet måste prägla de regionala tillväxtprogrammen 37
8.16 Arbetskraftsutbudet 38
8.16.1 De äldre på arbetsmarknaden är en resurs 38
8.16.2 Ungdomar på arbetsmarknaden är en resurs 38
8.16.3 Invandrare på arbetsmarknaden är en resurs 39
8.16.4 Arbetskraftsinvandring 39
8.16.5 Arbetstiden 39
9 Anslagen 40
9.1 Verket för innovationssystem: Förvaltningskostnader, 26:1 40
9.2 Verket för näringslivsutveckling: Förvaltningskostnader, 38:1 40
9.3 Näringslivsutveckling m.m., 38:2 40
9.4 Institutet för tillväxtpolitiska studier: Förvaltningskostnader, 38:3 41
9.5 Turistfrämjande, 38:4 41
9.6 Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m., 38:5 41
9.7 Rymdverksamhet, 38:14 41
9.8 Konkurrensverket, 38:16 42
9.9 Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag m.m., 38:20 42
9.10 Kommerskollegium, 39:2 42
9.11 Exportfrämjande verksamhet, 39:3 42
9.12 Konsumentverket, 40:2 42
9.13 Bidrag till miljömärkning av produkter, 40:6 43
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grundläggande principer för ett gott näringslivsklimat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens roll i näringspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etikens betydelse för en fungerande marknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av kommunallagen i syfte att underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare konkurrenspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kriminalisering av karteller.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförande av Småföretagsdelegationens förslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lokala kooperativa utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk utredning om riskkapitalförsörjningen.
Riksdagen beslutar att möjlighet för riskkapitalavdrag införs.2
Riksdagen beslutar att möjlighet till sparande i etableringskonto införs.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöbalken måste anpassas utifrån de små företagens situation.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om sänkta skatter och avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta företagens kontakter med myndigheter.1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i reglerna för fåmansföretag.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnligt företagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om framtidens arbetsmarknad.4
Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars sjuklöneperiod.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till åtgärder för att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av schablonbeskattning inom vissa tjänstebranscher.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lagen om offentlig upphandling i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om industriella utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning, utveckling och innovationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och kompetensutveckling samt behovet av inriktning på företagande och entreprenörskap.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om näringspolitikens mål.
Riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 anvisa anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:
|
gAnslaAnslag |
Regeringens förslag, tkr |
Anslagsändring, tkr |
|
|
26:1 |
Verket för innovationssystem: Förvaltningskostnader |
114 396 |
–5 000 |
|
38:1 |
Verket för näringslivsutveckling: Förvaltningskostnader |
205 534 |
–15 000 |
|
38:2 |
Näringslivsutveckling, m.m. |
249 562 |
–30 000 |
|
38:3 |
Institutet för tillväxtpolitiska studier: Förvaltningskostnader |
74 344 |
–5 000 |
|
38:4 |
Turistfrämjande |
101 535 |
100 000 |
|
38:5 |
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. |
172 109 |
–15 000 |
|
38:14 |
Rymdverksamhet |
541 510 |
–10 000 |
|
38:16 |
Konkurrensverket |
82 510 |
5 000 |
|
Överföring av NOU från UO 2 |
4 000 |
||
|
38:20 |
Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag m.m. |
25 000 |
–25 000 |
|
39:2 |
Kommerskollegium |
65 442 |
–5 000 |
|
39:3 |
Exportfrämjande verksamhet |
223 956 |
–50 000 |
|
40:2 |
Konsumentverket |
104 464 |
–6 000 |
|
40:6 |
Bidrag till miljö- och jämställdhetsmärkning av produkter |
4 400 |
2 000 |
|
Totalsumman för hela utgiftsområdet |
3 490 802 |
–55 |
|
1Yrkandena 5, 6 och 16 hänvisade till KU.
2Yrkandena 12, 13, 15, 17, 20, 21, 22 och 23 SkU.
3Yrkande 14 hänvisat till MjU.
4Yrkande 19 hänvisat till AU.
5Yrkande 20 hänvisat till SfU.
6Yrkande 24 hänvisat till FiU.
7Yrkande 27 hänvisat till UbU.
En regering som vill åstadkomma ekonomisk utveckling, förstärkt välfärd och rika möjligheter till arbeten måste bedriva en näringspolitik som stimulerar enskilda initiativ och företagande. Politikens roll är i detta sammanhang att skapa en god jordmån för nya och växande företag.
Skolan ska spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll och betydelse i samhället. Många gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare men framtiden behöver också många nya företagare. Skolan har en viktig uppgift att väcka intresse för företagande och entreprenörskap. Förädling av råvaror och viktiga uppfinningar runt sekelskiftet, i en miljö av stabila institutioner och ett företagarvänligt klimat, utvecklade Sverige från ett av Europas fattigaste jordbruksländer till ett av världens rikaste länder runt 1970. Under drygt 30 år från 1970 har emellertid förutsättningarna för företagande och ekonomisk utveckling försämrats i Sverige. Sjuttiotalet innebar en period av i många stycken skadlig lagstiftning och en dramatisk höjning av skatten på arbete. Detta har starkt hämmat Sveriges välfärdsutveckling.
Målet för Kristdemokraternas näringspolitik är att bygga en långsiktig och stabil grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat företagande inom sociala och ekologiska ramar. Detta står också i samklang med Kristdemokraternas målsättning att uppmuntra ett ökat personligt ansvarstagande. Det är olyckligt – även när det gäller villkoren för företagande – att så många fortfarande uppfattar det som att det offentliga har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivå, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och minskar därmed sysselsättningen.
Företag, kunniga medarbetare och huvudkontor flyttar från vårt land till länder som förmår att skapa ett bättre klimat än det Sverige i dag kan erbjuda. Exempel på större företag som inte längre styrs från Sverige är: ABB, AGA, Alfa-Laval, ASG, AstraZeneca, Autoliv, BTL, Esselte, Ikea, Kockum, Nobel, Saab Personvagnar, Securitas, Stora och Volvo Personvagnar. Problemet idag är att den socialdemokratiska regeringen saknar en vision om hur Sverige ska utvecklas med nya och växande företag. Därför saknar man också en strategi för hur en sådan utveckling ska kunna åstadkommas. De reformer som fyrpartiregeringen genomförde 1991–94 för att stärka arbete, sparande och företagande har misstänkliggjorts, baktalats och till vissa delar rivits upp.
Det goda samhället handlar om alla människors lika värde, rättigheter och skyldigheter. Det ligger ett stort ansvar på varje människa att förvalta sina personliga förutsättningar och resurser. Alla medborgare och invånare ska kunna ta del av social välfärd och utveckling. Detta innebär möjligheter för alla att leva ett drägligt liv med till exempel mat, kläder, sjukvård, arbete, utbildning, kultur och att kunna förverkliga grundläggande värden såsom liv, hälsa, frihet, kunskap, sanning och kärlek. Hela samhället vinner på att alla verkar för det gemensamma bästa. För detta är det nödvändigt med etiskt medvetna medborgare som kan skilja bra handlingar från dåliga och goda från onda. Målet är det gemensamma bästa och det förverkligas utifrån rätten att förverkliga gemensamma värden.
Arbete och välfärd åt alla kan bara uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd.
Förvaltarskap över gemensamma resurser rör såväl materiella som andliga värden. Miljön och naturresurserna måste förvaltas ansvarsfullt, så att goda livsbetingelser inte äventyras och så att kommande generationer också får del av dem. Människan bör därför ingripa i naturen med försiktighet och klok urskiljning. Andliga och kulturella värden utgör ett rikt arv, som behövs för att bevara och vidareutveckla en civiliserad identitet och samhörighet. En socialt och ekologiskt ansvarsfull marknadsekonomi ger goda politiska förutsättningar för ett gott förvaltarskap. Förvaltarskapstanken hjälper oss att tänka långsiktigt och att därmed värna de nödvändiga livsbetingelserna. Vi kallar detta för förvaltarskapsprincipen.
Näringslivspolitiken ska bygga på förvaltarskapsprincipen. Lagar, skatter och regler ska utformas på ett sätt som uppmuntrar ett gott förvaltarskap.
Marknadsekonomins civilrättsliga grund är frivilliga avtal mellan självständiga aktörer. Detta förutsätter privat äganderätt. I jämförelse med andra västeuropeiska länder har Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten, särskilt när det gäller ersättning vid expropriation.
Kristdemokraterna anser att den enskilda äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.
Expropriation innebär att enskilds egendom mot viss ersättning, genom tvång, tas i anspråk för att tillgodose ett samhälleligt mål. Men rätten att expropriera och göra intrång tillkommer inte bara det allmänna utan även enskilda rättssubjekt, och för ändamål som syftar till ekonomisk avkastning.
Ett exempel där äganderätten kommer i fokus är när bredbandsnäten byggs ut. Detta sker i huvudsak på två sätt. Det ena sättet innebär att kablar grävs ner i sådan mark som är ianspråktagen med vägrätt, mark som i de flesta fall ägs av Sveriges bönder. Ett annat exempel är expropriation av mark för utbyggnad av mobiltelenät. Med dagens ersättningsregler i expropriationslagen kan de markägare som tvingas avstå från mark få ersättningar som jämförelsevis framstår som obetydliga.
Många markägare har naturligtvis reagerat mot detta kommersiella utnyttjande av deras mark. Det man kraftigast har reagerat mot är att det inte utgår någon ersättning till markägaren för kabelframdragningen då bredbandsaktörernas verksamhet kan förväntas generera stora ekonomiska vinster.
Kristdemokraterna anser att expropriationslagen i denna del är föråldrad. Lagens ersättningsregler är inte anpassade till dagens tvångsförvärv, som i många fall sker för att tillgodose, förutom allmänna intressen, även starka privatekonomiska intressen. Det är därför hög tid att se över och reformera ersättningsreglerna vid tvångsförvärv.
Man måste kunna lita på ingångna avtal. Ett inte oväsentligt problem idag är en allmän försvagning av det etiska medvetandet och rättsuppfattningen som även berör det ekonomiska livet. En sund marknadsekonomi förutsätter en gemensam etisk grund där karaktärsdrag som personligt ansvarstagande och hederlighet betonas mer aktivt än vad som skett i vårt land under lång tid.
Ekonomin är ett av de områden som mest påverkas av kulturella förhållanden. Man kan finna ett tydligt gemensamt drag för de områden där nyföretagande blomstrar, nämligen tillit. Det handlar om att vi förväntar oss ett visst beteende av våra medmänniskor. Där man samarbetar och litar på varandra, där frodas företagsamhet. Tillit är inte något som kan skapas genom direkta politiska beslut. Politiken måste dock bidra till en process där samhällets inneboende tillit förstärks. Denna process måste dessutom förstärkas genom att familjerna och skolan får bättre förutsättningar att fungera och förmedla positiva normer.
Det personliga ansvarstagandet måste stärkas på bekostnad av kollektivism och centralstyrning. Denna princip är central i den kristdemokratiska ideologin. En brytning av den moraliska förflackningen kan endast ske genom att vi alla tar ett ökat personligt ansvar. Av detta följer att mer av resurser måste behållas av de enskilda individerna, så att ansvarstagandet ges realistiska möjligheter att fungera.
När framtidens näringsliv, åtgärder för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning diskuteras är det viktigt att beakta de förändringar som gör att de gamla recepten inte längre fungerar. Viktiga förändringar är bland andra globaliseringen, regionaliseringen, utvecklingen i Europa, den höjda utbildningsnivån, informationsteknikens fortsatta utveckling samt tjänstesektorns expansion.
De traditionella basnäringarna, skogen, stålet och kemin, liksom övrig industri kommer fortsatt att vara betydelsefulla. Den nya näringspolitiken måste dock ta sin främsta utgångspunkt i de nya näringarna och de små företagen.
Förändringar innebär nya förutsättningar. Den miljö av nationella monopol och regleringar mot utlandet som fanns för bara 15–20 år sedan gav vissa möjligheter att driva en nationell särpolitik. Detta är inte längre fallet. Sverige blir allt mer integrerat i Europa och är en del av den internationella marknaden med mycket begränsat utrymme att driva en avvikande näringspolitik med detaljregleringar och selektiva åtgärder. Däremot är de nationella politiska ramarna, som bland annat ska stimulera expansion och sysselsättning, fortsatt viktiga.
Världshandeln ökar nu flera gånger snabbare än världsproduktionen. Handeln sker också i ett helt nytt konkurrensläge. Gamla nationellt skyddade branscher och sektorer utsätts för konkurrens. Efter krisen kommer Asien att med ökad konkurrenskraft fortsätta ta marknadsandelar inom världshandeln. Ett vitaliserat USA försöker öka sina marknadsandelar i Europa. Det räcker inte för oss svenskar att konkurrera i Västeuropa – nu är det världskonkurrens som gäller.
Informationstekniken håller på att förändra praktiskt taget all mänsklig verksamhet – inte bara näringslivet utan våra privatliv, sjukvård, utbildning, nöjen och så vidare. Inom näringslivet handlar det inte bara om IT-företagen, utan alla företag kommer att tappa konkurrenskraft och slås ut om de inte följer med i utvecklingen.
Ny teknik förändrar gamla strukturer. Tidigare leddes stora företag som pyramider, med tydlig orderstruktur. Idag fungerar de mer och mer som nätverk av små och medelstora företag, vilka knyts samman med modern datateknik. Genom globala nät kan man kommunicera dygnet runt och samverka utan att behöva slås samman i otympliga storföretag.
Tidigare måste företagen, förenklat uttryckt, välja mellan att producera med hög produktivitet och kvalitet till höga kostnader å ena sidan eller lågkostnadslokalisering – men då till lägre kvalitet. Nu, däremot, blir det allt vanligare och lättare att kunna producera billigt men ändå med hög kvalitet. Allt fler regioner med låga kostnader öppnas för modern produktion, samtidigt som det blir allt lättare att flytta modern teknik dit.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag. Uppdragsverksamhet bedöms vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En slumrande bransch med stor potential är hushållssektorn. Varje vuxen lägger i genomsnitt ner cirka 26 timmar i veckan på hushållsgöromål vilket motsvarar 3,7 miljoner heltidsarbeten. Höga skattekilar gör att den legala marknaden för tjänster riktade till hushåll är näst intill obefintlig, medan en omfattande svart sektor breder ut sig. Stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Skatten på arbete måste minska. Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget. Förslag till åtgärder inom detta område följer senare i motionen.
De mindre företagen kommer att bli allt viktigare för Sverige. Jämfört med 1950 finns idag färre jobb i den privata sektorn. Hela sysselsättningsökningen sedan andra världskriget har skett i den offentliga sektorn. Idag är det i det privata näringslivet nya jobb måste skapas. Och då främst i de små företagen.
Sverige har uppenbarligen under de senaste 30 åren bedrivit en felaktig och misslyckad politik. Landet har under en lång rad av år haft en alltför svag tillväxtkraft. Från att 1970 ha varit det fjärde rikaste landet bland OECD-länderna har Sverige rasat dramatiskt på rankinglistan till 17:e plats 2001. Siffrorna för 2002 indikerar att Sverige ligger någonstans mellan 15:e och 17:e plats.
Situationen för landets företagare är mörk. Enligt färsk statistik från Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) försattes 4 467 företag i konkurs under det första halvåret 2003. Det innebär en ökning med 10 procent jämfört med samma period förra året. Antal anställda i företag i konkurs uppgick till drygt 14 500. Bara i Stockholms län försattes över 1 600 företag i konkurs. Det är en ökning med 17 procent jämfört med samma period förra året.
Trots en liten uppgången av nyföretagande under 2002 uppvisade nio län minskningar inom industrisektorn i förhållande till 2001. Nedgången var allra störst i Jämtlands län, följt av Värmlands och Hallands län. I Stockholm minskade nyföretagande inom industrisektorn med 2 procent. Två av tre nystartade företag under år 2002 etablerades i tockholm, Västra Götaland och Skåne. Det går alltså inte att tala om ett generellt bättre företagsklimat i Sverige. Fortfarande är antalet företag i Sverige lågt i förhållande till befolkningens storlek, och de nya företag som startas ersätter bara företag som försvinner.
Näringspolitikens uppgift är att skapa tillräcklig attraktionskraft för att kapital, kompetent arbetskraft och teknik ska lockas hit och stanna kvar. Det förutsätter i allmänna ordalag en miljö för företagande som är så bra att fler företag väljer att etablera sig här. Fattiga länder som börjar sin industrialisering får vanligen sin attraktionskraft genom låga lönekostnader. Därefter klättrar de uppåt och adderar annan kompetens, alltmedan kostnaderna stiger. Sverige har relativt höga kostnader, en liten hemmamarknad och ligger dessutom geografiskt avsides. Det betyder att vi för att skapa god attraktionskraft måste kompensera för dessa nackdelar genom att vara desto bättre på andra områden. Det handlar bland annat om god infrastruktur, skatteregler som gynnar arbete, sparande och företagande, tillgång till god kompetens, sunda offentliga finanser och frihandel.
De snabbväxande regionerna i världen kännetecknas just av att de har lyckats skapa sådan attraktionskraft och attraherat ny produktion i stor skala. Recepten har skilt sig åt i vissa avseenden, men gemensamt för dem alla är satsningen på exportdriven tillväxt, avreglerade marknader, aktiva åtgärder för att locka internationellt kapital, liten offentlig sektor i förhållande till den privata, högt sparande och goda utbildningssystem.
Den internationella integrationen, utmaningen från nya konkurrenter och de kvardröjande svenska skuldproblemen kommer att kräva en fortsatt anpassning av den svenska ekonomin till den internationella konkurrensen. Sverige har försummelser att ta igen, samtidigt som ribban från omvärlden hela tiden höjs. Inser och erkänner man inte detta kommer klyftan mellan den nödvändiga marknadsanpassade ekonomiska politiken å ena sidan och traditionell vänsterretorik å den andra att bli oöverstiglig.
Det så kallade Gnosjöupproret är ett exempel på hur stämningarna hos landet företagare är just nu. Beslutet att förlänga sjuklöneperioden till tre veckor är ett hårt slag mot landets företagare, och då speciellt mot de mindre företagen. De ökade kostnader som förslaget innebär kommer ovanpå det redan hårda klimat som man lever i.
Företagare protesterar mot regeringens förslag om att låta arbetsgivarna ta en större del av kostnadsansvaret för sjukskrivningarna. Vi stöder dem. Om välfärden ska tryggas måste våra företag ha förbättrade förutsättningar, inte försämrade. Nyföretagandet är lågt och svenska företag flyttar utomlands i en tilltagande ström. Sjuklöneförslaget var droppen som fick bägaren att rinna över – den droppe som gör att man inte vågar anställa ytterligare personal, den droppe som gör att man inte vågar eller vill genomföra generationsskifte i ett företag och i stället funderar på att sälja av, sälja ut och ge upp. Där förklarades krig mot regeringen. Detta är en bild från svenskt näringsliv som är absolut dagsaktuell. Det är en illusion att tro att alla problem med ohälsan kan lösas genom att fösa över det ekonomiska ansvaret på arbetsgivarna. Kristdemokraterna kräver en omedelbar återgång till 14 dagars sjuklöneperiod.
Socialdemokraterna har försuttit chansen till nödvändiga reformåtgärder för att förhindra att Sverige faller tillbaka ytterligare i jämförelse med övriga länder. De senaste åren har man istället ägnat sig åt att skapa nya strukturproblem.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att särskilda mål formuleras för respektive politikområde. Kristdemokraternas förslag till mål lyder:
Att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom fler och växande företag. Politikens roll är att skapa en god jordmån för företagande. Arbete och välfärd åt alla uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts växa med goda och stabila regler.
Det är också viktigt att regeringen sätter upp konkreta mätbara mål. Inom näringspolitiken finns det flera områden som bör vara föremål för målsättningar som är uppföljningsbara. Som ett första steg föreslår Kristdemokraterna att Sverige följer det nederländska exemplet för regelförenklingar. Målet bör vara att företagens kostnader för den administrativa bördan till följd av regelverken ska minskas med 15 procent under innevarande mandatperiod. Alla myndigheter måste involveras i det arbetet.
Kristdemokraterna anser också att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till mål för andelen kommersialiserade patent i Sverige samt ett mål för andel av arbetskraften som är sysselsatt i privat sektor.
Det politiska etablissemangets attityd till företagare och företagande är inte minst viktigt för att fler än i dag ska känna att det är lönt att starta eller vidareutveckla företagsidéer eller verksamheter. Under alltför lång tid har företagare från politiskt håll enbart betraktats som outtröttliga skatteobjekt. Inte sällan har attityden varit att de flesta företagare är potentiella skattesmitare som behöver klämmas åt genom fler och hårdare regler. Detta har lett till ständigt växande regelverk och kontrollmaskineri.
Om Sverige ska klara den framtida välfärden krävs det fler och nya företag som vågar anställa och vidareutvecklas. Då måste också attityden från politiskt håll förändras så att det blir högsta prioritet att förenkla och utforma regler som angår företagare på ett betydligt bättre sätt än i dag.
Inte minst i en otrygg tid är det viktigt att stärka de värden som skapar det goda samhället. På samma sätt som trafikreglerna är en förutsättning för friheten att åka vart man vill är etiken en förutsättning för att samhället ska fungera utan onödiga kollisioner. Det etiskt neutrala samhället är en omöjlighet. Etik är och fungerar som ett fundament för rätt och lagstiftning. Men etiken är också den viktiga sammanhållande kraft som måste finnas där lagstiftning inte finns, eller om lagregleringarna minskar. En väl förankrad etik minskar behovet av en alltmer krånglig och omfattande lagstiftning och den minskar behovet av dyra och komplicerade affärskontrakt. En väl förankrad etik gör därmed livet lättare att leva. Vårt samhälle har byggts upp av den etik som inspireras och förvaltas av den kristna traditionen. Det handlar bl.a. om hederlighet, rättvisa, personligt ansvarstagande, solidaritet med medmänniskor och respekt för andras egendom.
Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att vi långsiktigt kan åstadkomma en högre tillväxt än tidigare. Endast så kan vi på sikt öka välfärden för alla. År 2002 var tillväxten i svensk ekonomi 1,9 procent. Innevarande år väntas tillväxten sjunka till 1,3 procent enligt Konjunkturinstitutets bedömning. Detta ska jämföras med den globala tillväxten som förutspås bli 3,1 procent. Bedömningen för åren 2004–2005 är att Sverige fortsatt kommer att ha en lägre tillväxt än omvärlden. För att vända denna negativa trend måste strukturproblem i den svenska ekonomin åtgärdas.
De skattesänkningar som bör prioriteras är de som direkt påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Det är annars stor risk för att inte minst flaskhalsar på arbetsmarknaden snabbt åter bromsar tillväxten.
Det handlar till exempel om skattesänkningar som stimulerar individen till högre utbildning och ökade arbetsinsatser och samtidigt underlättar för företagen att anställa och expandera. Det handlar om beskattningen av låginkomsttagare. Det handlar om skattesänkningar som gör det mer lönsamt att driva, utveckla och äga företag i Sverige.
Internationaliseringen och integreringen av ekonomierna i allt fler avseenden har gradvis tvingat fram en förändrad syn på beskattningen. Det finns inte längre samma utrymme för stora avvikelser i beskattningen av till exempel kapital som är extremt lättrörligt över nationsgränserna. Detsamma gäller i växande grad också för kvalificerad arbetskraft. Samtidigt har den svaga sysselsättningstillväxten under flera decennier i Sverige, liksom i stora delar av övriga Europa, fokuserat på skatten på arbete. Lägre skatter på arbete har också blivit en uttalad målsättning från EU för att långsiktigt få bukt med arbetslösheten.
Utformningen av skattepolitiken kan i allt högre grad sägas ha blivit en del av ett lands grundläggande konkurrenskraft. Skattetrycket i Sverige är mycket högt, både ur ett internationellt och historiskt perspektiv, och måste sänkas väsentligt för att bli konkurrenskraftigt och därmed möjliggöra en långsiktigt högre tillväxt. En högre beskattning i Sverige på kapital och humankapital leder bort kapitalet och det blir allt svårare att attrahera kvalificerad arbetskraft. Resultatet blir att den långsiktiga tillväxtkraften försvagas. Sverige har i hög grad fått känna av detta. Konkurrensnackdelar på skatteområdet har bidragit till många uppmärksammade företagsutflyttningar och allt fler företag bedömer att de kommer att få ökade svårigheter att behålla ung och välutbildad arbetskraft inom landet liksom att attrahera kvalificerad utländsk arbetskraft.
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om lika lön för likvärdigt arbete får inte via skatte- och bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst oavsett om man arbetar eller ej. Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent måste gälla. Den statliga skatten ska därför uppgå till max 20 procent.
Regeringens skattemässiga särbehandling av utländska experter som arbetar i Sverige är ett tydligt uttryck för en situation som i längden blir ohållbar.
Målet med en reformering av skattesystemet är att fler ska kunna klara sig på sin lön, att förbättra företagens utvecklingskraft och att sänka det totala skattetrycket. Skatterna måste sänkas så att hushållen kan köpa varor och tjänster på marknaden i stället för att köpa svart. Skattereformen (1990–1991) var ett viktigt steg mot ett bättre skattesystem. Den reformen är nu nästan helt förfuskad. Arbetet med att utforma ett väl fungerande skattesystem i Sverige måste således gå vidare.
Kristdemokraterna anser att grundavdraget ska höjas i inkomstbeskattningen. Höjningen av grundavdraget innebär att man kan tjäna 30 000 kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med dagens cirka 11 500 kronor.
Vidare vill vi minska marginalskatten genom att de kommande åren införa en statlig skattereduktion (förvärvsavdrag) mot beskattningsbara inkomster upp till 436 000 kronor per år. Dessutom vill vi på sikt avveckla värnskatten och reducera marginaleffekten med 5 procentenheter för inkomster över den övre brytpunkten för taxerad inkomst. Slutligen bör en speciell skattereduktion införas för låginkomsttagare för att öka arbetskraftsutbudet.
Skatterna på hushållstjänster ska minskas kraftigt. Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet föreslagit en 50-procentig skattereduktion vid köp av hushållstjänster.
Gränsen för reseavdrag ska sänkas från 7 000 till 5 000 kronor. Detta gynnar de som har långa avstånd till jobbet. Förslagen utvecklas närmare i Kristdemokraternas skattepolitiska motion.
För framför allt små företag med endast ett fåtal anställda innebär arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad. För att underlätta för de mindre företagen föreslår vi att arbetsgivaravgifterna reduceras med totalt 7 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året. Detta förutom att vi stöder den nedsättning av företagens sociala avgifter från 5 till 15 procent av avgiftsunderlaget på löneunderlag upp till 852 000 kronor, som riksdagen beslutat om för stödområde A.
I dag reduceras arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter på löneunderlag upp till 852 000 kronor per år, eller med maximalt 3 550 kronor per månad. Med Kristdemokraternas förslag blir reduktionen maximalt 7 500 kronor per månad. För egenföretagare bör löneunderlaget höjas till 250 000 kronor per år.
Det finns särskilda regler för beskattning av ägare i fåmansbolag. Reglerna är, trots att flera förändringar gjorts sedan de infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört med de som gäller för andra företag.
Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterligt komplicerade. För den enskilde företagaren är det mycket svårt att genomskåda skatteeffekterna vid olika händelser. Det är djupt otillfredsställande att inte regelverket kan överblickas, tolkas och förstås av de som faktiskt berörs. Därigenom undergrävs skattesystemets legitimitet. Inte heller skapas ett klimat i vilket nya företag startas och växer.
När det gäller den utdelning ägaren tar ut, är det oklart vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, lön. Idag gäller att som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus 5 procent. Resten räknas som lön och beskattas därefter. De som äger aktier i ett börsnoterat företag betalar 30-procentig kapitalskatt. Innan ägaren betalar skatt på utdelningen har utdelningen också beskattats i företaget (så kallad dubbelbeskattning). De förslag som läggs i budgetpropositionen för att komma till rätta med problemet är otillräckliga. I budgeten har bara avsatts 30 miljoner kronor för nästa år trots allt fagert tal om att en miljard skulle satsas.
Kristdemokraterna förordar en lösning som innebär att man tillämpar en så kallad normallönemodell. Det innebär att en schablonmässig normallönenivå på inkomsten utgör underlag för inkomstbeskattning och att resterande intäkter beskattas som kapital. Förslaget inbegriper även begränsningar för att undvika ett oskäligt utnyttjande av systemet. Regeringen bör snarast se till att modellen blir verklighet.
Det finns ytterligare en rad regler för fåmansbolag som snarast bör förändras. Utgångspunkten måste vara att delägare i fåmansaktiebolag ska beskattas och behandlas på samma sätt som delägare i större bolag. Dagens regler hindrar företagen från att bygga upp en kapitalbas vilket motverkar investeringar och expansion. Kristdemokraterna anser att förslag till nya, enkla regler som jämställer fåmansföretagen med andra företag snarast måste utarbetas.
Inför riskkapitalavdrag
Skatteregler och lagstiftning måste stimulera till investeringar. En minimimålsättning är att sparandet kan resultera i en real avkastning även efter skatt. Villkoren för sparande får inte försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till investeringar i näringslivet.
En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell förnyelse. Goda villkor för privat riskfinansiering i småföretag är av dessa skäl viktiga.
Kristdemokraterna vill därför införa ett riskkapitalavdrag som innebär att personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet till skattereduktion för investeringar upp till 100 000 kronor. Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes fåmansföretag.
Avskaffa förmögenhetsskatten på aktier
Socialdemokraterna har drivit igenom att A-aktier ska tas upp till noterat värde – latent skatteskuld ska inte längre beaktas vid värderingen. Det finns flera motiv till varför aktier vid förmögenhetsbeskattning inte borde tas upp till fulla värdet. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som belastar aktierna. Det är orimligt att beskatta en skatteskuld.
Regeringen har också skapat en skarp gräns mellan A-aktier som tas upp till 100 procent och aktier noterade på OTC- och O-listorna som är skattefria vid förmögenhetsbeskattningen. Lagrådet ansåg att förslagets konsekvenser kunde te sig skäligen godtyckliga och att förslaget stred mot det grundläggande intresset att lika fall behandlas lika. Men regeringen brydde sig inte om Lagrådets invändningar. Den kostnad som förmögenhetsskatt på aktieinnehavet för med sig för aktieägarna leder till att växande företag undviker registrering och att företag vars aktier är registrerade på A-listan söker sig därifrån. Förmögenhetsskatten får en hämmande effekt på riskkapitalförsörjningen. Kristdemokraterna vill successivt avveckla förmögenhetsskatten de närmaste åren.
Avskaffa dubbelbeskattningen av aktier
Dubbelbeskattningen innebär att skatt först tas ut i företaget och sedan en gång ytterligare när utdelning görs. Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparande i obligationer. Avkastningen på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51 procent medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas med 30 procent. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i företagen inte delas ut till de enskilda aktieägarna så att vinster kan strömma över till nya företag där de skulle kunna skapa investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars naturliga flödet från stagnerande företag och branscher till mer framtidsinriktade.
Dubbelbeskattningen blir också allt mer orimlig att upprätthålla på en internationaliserad världsmarknad. Om företag ska välja Sverige för nyetableringar och om företag ska stanna kvar i landet krävs det att dubbelbeskattningen slopas.
De senaste åren har den svenska börsen präglats av ett allt större utländskt ägande. Detta är en konsekvens av en politik som gör att svenskar inte kan äga svenska företag på lika gynnsamma villkor som utländska ägare. Kristdemokraterna avvecklar därför dubbelbeskattningen på utdelningar för fysiska personer.
Avskaffa arvs- och gåvoskatt
Svenskt näringsliv står inför en kraftig föryngring de närmaste åren. Mer än hälften av företagen i Sverige är fortfarande familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp fyrtiotalister som vill träda tillbaka. Dagens skatteregler gör det mycket svårt att överlåta företag inom familjen. Orimliga skuldbördor uppstår då företaget överlåts inom familjen med resultat att de nya ägarna tvingas ta lån för att betala arvsskatten. För många blir alternativet att sälja till utomstående, inte sällan till utländska intressen.
Kristdemokraterna vill förenkla reglerna för arvs- och gåvoskiften och avvecklar dessutom skatten på bundet kapital vid arvs- och generationsskiften när företaget fortsätter som fåmansbolag. Beskattning ska ske först när kapital frigörs. Låt svenska investerare få konkurrera på samma villkor som utländska investerare.
De förändringar som regeringen nu aviserar i budgetpropositionen är ett steg i rätt riktning. Det är dock märkligt att inga pengar avsatts i budgeten för detta ändamål.
Avveckla förmögenhetsskatt
Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5 procent på belopp som överstiger 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 2 miljoner kronor för gifta eller sammanboende enligt regeringens budgetproposition.
De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens.
Kristdemokraterna vill avveckla förmögenhetsskatten succesivt. Till att börja med avvecklas effekten av sambeskattningen av förmögenhet. Därefter vill Kristdemokraterna att förmögenhetsskatten reduceras till 1 procent 2005 och 0,75 procent 2006, för att därefter avvecklas helt.
Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat och kommer att öka i framtiden. Omkring 75 procent av de privata företagen i Sverige har ingen anställd, vilket gör soloföretagaren till Sveriges vanligaste företagare. Det är därför angeläget att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills. Det är i mindre företag som de flesta nya arbetstillfällen skapas.
Avregleringens betydelse för den framtida ekonomiska utvecklingen kan aldrig betonas för mycket. Under den borgerliga regeringen tillkallades en särskild avregleringsdelegation med uppgift att driva på avregleringsarbetet samt föreslå förändringar som stärker konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar.
Erfarenheterna från andra länder där avregleringsarbetet tas på allvar, som Storbritannien, Holland, England och Irland, visar att det krävs ett starkt politiskt stöd från allra högsta nivå.
Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för småföretagen utan att statsfinansiella kostnader uppkommer. Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet.
Av Småföretagsdelegationens 81 konkreta förslag till regelförenklingar är idag, drygt fyra år senare, närmare två tredjedelar fortfarande inte genomförda. Det finns ingen uppföljning under de senaste åren av hur många och vilka av Småföretagsdelegationens förslag som har genomförts. Småföretagsdelegationen är nedlagd och någon systematisk uppföljning av förslagen har inte gjorts. Det är anmärkningsvärt och visar tydligt på den socialdemokratiska regeringens bristande intresse för näringslivsfrågor.
Kristdemokraterna medverkade till att en riksdagsmajoritet hösten 2002 uppdrog åt regeringen att under innevarande mandatperiod göra en genomgång av hela det regelverk som berör företagandet, så att onödiga och krångliga regler kan tas bort. Samma riksdagsmajoritet beslutade också att det ska sättas upp ett kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet, i syfte att redan under innevarande mandatperiod påtagligt minska företagens kostnader för administration av regelverket. Kristdemokraterna finner det märkligt att något mål för regelförenklingen inte formulerats i årets budgetproposition. Det bör omgående lämnas förslag på detta till riksdagen.
Regelverken som berör företagare upplevs som svåra att överblicka och begripa. En svensk företagare har över 4 000 regler och cirka 20 000 trycksidor att hålla reda på och varje år tillkommer cirka 5 000 sidor med omarbetade eller nya regler. Den totala regelmängden som berör företagare måste minska. Kristdemokraterna anser att en så kallad solnedgångsparagraf bör införas så att företagsregler som inte använts på fem år eller mer slopas.
Främjandet av innovationer är självfallet en viktig del av en politik för ökad tillväxt. Många mindre företag skapas kring ett begränsat antal unika innovationer. Patentinstitutet är av stor betydelse för att skydda innovationen under den period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt. Detta har delvis tillgodosetts genom det samarbetsprojekt PRV och RSV genomfört, men ytterligare, konkreta åtgärder behövs i samarbete med EU.
Livscykeln för nya produkter blir allt kortare. I tolv av EU:s femton medlemsländer har man valt att möta behovet av ett snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade produkter med ett särskilt bruksmönsterskydd. Ett enklare skydd för uppfinningar efter den modell som förordas i EU:s grönbok Bruksmodellskydd bör införas i Sverige. Ett gemensamt EU-patent bör införas.
Sverige bör också inom det europeiska samarbetet på ett kraftfullt sätt verka för att ge svenska och europeiska företag samma rättigheter och möjligheter som amerikanska företag sedan många år redan har inom mjukvaruområdet.
I dag belastas företagaren med mängder av administrativa uppgifter när till exempel ett sjukfall klassas om till arbetsskada, eftersom beräkningsunderlagen är olika. Många individer har också svårt att kontrollera att de verkligen har fått rätt ersättning. Utgångspunkten för en reformering bör vara att ersättningsnivåerna hålls konstanta medan reglerna görs enklare.
Nästan ingen av landets cirka 700 000 egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand och hela 72 procent tar hjälp av en expert, enligt en undersökning gjord av Riksskatteverket. Problemen med självdeklarationen har samband med de krav som ställs på bokföring och bokslut och den krångliga utformningen av bland annat skattereglerna. Målet för ett förenklingsarbete bör vara att en egenföretagare ska kunna deklarera utan hjälp utifrån.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit förenklingar. Däremot har andra regler förändrats och försämrats i det nya systemet.
I det nya systemet med skattekonto finns en straffavgift som tas ut vid försenad deklaration. Avgiften drabbar framförallt småföretagen på ett orimligt sätt. Den åläggs aktiebolag med 1 000 kronor, även om den månatliga deklarationen bara är en dag försenad, och andra skattskyldiga med 500 kronor. I vissa, enligt taxeringslagen 5 kap. 5 § närmare angivna fall bestäms förseningsavgiften till fyra gånger nämnda belopp.
Dessutom har förfallodagen ändrats när det gäller inbetalning av skatt, arbetsgivaravgifter och moms, så att betalningen anses ha skett när pengarna kommit in på skattemyndighetens konto, och inte som tidigare den dag då betalning skedde i post eller bank. Detta har gjort att företagare nu även måste kalkylera med eventuella förseningar i postgången, helgdagar, klämdagar med mera.
Kristdemokraterna vill slopa straffavgiften för försenad deklaration. Dock kvarstår kostnaden för ränta för de dagar momsbetalningen är försenad. Vi vill också ändra reglerna så att den dag som företagaren överfört beloppet ska räknas som betalningsdag.
Kristdemokraterna anser också att företagare som i förväg skall beräkna sin inkomst för att sedan månadsvis betala in preliminär F-skatt istället bör få göra det i den takt som faktiskt intjänad inkomst uppstår.
Ett enklare system för föreningar som tillfälligt betalar ut skattepliktiga arvoden eller liknande bör utformas. Idag måste man först registrera sig som arbetsgivare och sedan avregistrera sig.
Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Idag finns problem på det området. Bland annat kan den som utför tjänster åt sin förra arbetsgivare eller som bara har en uppdragsgivare ha svårt att få F-skattsedel. Utgångspunkten måste vara att alla som begär F-skattsedel ska tilldelas sådan. Idag ser vi hur det blir allt vanligare att kombinera egenföretagande med vanlig anställning. Många människor vill också kunna ha en vanlig anställning vissa perioder i livet och att driva eget företag under andra perioder. Skattemyndigheten måste kunna handlägga ett önskemål om F-skattsedel på maximalt tre veckor. Så är tyvärr inte alltid fallet i dag.
Många företagare upplever att myndigheter har dålig service och inte finns tillgängliga när de behövs. Det kan dessutom ta orimligt lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet. Myndigheterna bör lämna bindande löften om hur lång tid det får ta att avgöra ett ärende.
Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste betrakta företagare som sina kunder och därmed anpassa servicenivån därefter bl.a. när det gäller tiderna för tillgänglighet. Vidare bör statliga myndigheter och kommuner utse informationsansvariga kontaktpersoner för företagen för att rätt kunna hänvisa den som söker information. Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur service- och informationskraven klarats gentemot företagen när det gäller till exempel handläggningstider och väntetider i telefon.
Många företagare har drabbats av att utan förvarning få gatan utanför affären uppgrävd av det lokala gatukontoret. För framför allt små butiker eller serviceinrättningar i hyrda lokaler kan detta innebära ett ekonomiskt avbräck. Småbutiker är beroende av att kunderna enkelt kan se och stiga in i lokalen, eftersom det ofta rör sig om oplanerade köp, där bekvämlighet och tillgänglighet är avgörande faktorer för försäljningen. Om företagarna fick möjlighet att samråda med dem som ska utföra markarbetena i god tid skulle många av dessa problem kunna undvikas.
Kommunen eller annan som beslutar om trafikavstängningar, vägarbeten eller liknande bör åläggas samrådsplikt med de företagare som påverkas av ingreppen.
Det är viktigt att det finns riskkapital, inte minst riskkapital för att finansiera produktens eller tjänstens mycket tidiga utveckling. För att möjliggöra och möta ett ökat nyföretagande och en utveckling av befintliga företag måste tillgången till riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya företagens finansieringsbehov säkras. De företag som inte producerar materiella varor har ofta svårt att erhålla kapital för att finansiera sin affärsidé. Detta är ett stort problem vilket framförallt missgynnar kvinnliga entreprenörer då majoriteten av företagen inom exempelvis servicesektorn startas av kvinnor.
Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att de och deras ägare varit och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna till stora företag. På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt att få banklån, exempelvis för att finansiera marknadsföring av nya produkter. Den så kallade dubbelbeskattningen har också fått negativa konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.
Därutöver har de små företagen haft brist på ägarkapital, bland annat beroende på en dålig marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att spara sina pengar i bank eller obligationer.
Riskkapitalförsörjningen för svenska företag måste lösas. Hela kreditmarknads-situationen behöver genomlysas i en parlamentarisk utredning.
Kristdemokraterna vill därför införa ett riskkapitalavdrag som nämndes tidigare. Staten har ett ansvar för att se till att det finns tillgång till riskkapital. Riskkapitalfinansieringen i företags och innovationers tidiga skede, så kallad såddfinansiering, håller på att stanna av fullständigt i Sverige. Problemet är de direktiv som Industrifonden och Almi Företagspartner arbetar efter, med avkastningskrav som inte företag i såddfasen klarar av att efterleva. Lösningen är att kraven ändras för en del av Almis medel så att det kan användas till innovationer i tidigt skede. Sveriges innovatörer och entreprenörer måste ges den goda jordmån som behövs för att deras idéer ska utvecklas och tas tillvara i vårt land. I detta ingår ett statligt ansvar för det tidiga riskkapitalet.
Sedan ett tjugotal år tillbaka stödjer staten en utveckling av små kooperativa företag via bidrag till lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU). Från år 2002 har LKU också fått i uppdrag att stödja andra former av företagande inom den sociala ekonomin. Kristdemokraterna stödjer denna utveckling och anser att regeringen bör utreda hur LKU långsiktigt kan bli en del av närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken.
Ett annat sätt att skapa tillgång till kapital är så kallade kreditgarantiföreningar där föreningens medlemsföretag skapar egna riskfonder och därigenom kan garantera delar av det lån som en medlem beviljats av annat långivarinstitut. Genom denna extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta. Ytterligare ett sätt är så kallade nätverkslån. Detta innebär lån till grupper av företagare som har ett begränsat kapitalbehov och som vill ta ett gemensamt ansvar för lånet och samverka för utvecklingen av företagen.
Riskkapitalavdraget bör också kompletteras med införande av etableringskonto. Att öppna ett etableringskonto innebär att man kan sätta av pengar skattefritt för en framtida företagsstart.
Det är idag svårt att spara ihop till startkapital till start av eget företag. Många har också svårt att få banklån för detta ändamål. Ett etableringskonto skulle kunna locka mindre riskbenägna att starta eget. Också grupper som i dag har svårt att få banklån kan dra nytta av etableringskonto.
I Danmark finns sedan 1965 möjlighet att skattefritt spara för att starta eget företag. På ett så kallat etableringskonto är insättningarna avdragsgilla och möjliga upp till 40 procent av nettolönen.
Om sparmedel tas ut utan att användas till anläggningstillgångar i ett nystartat företag, efterbeskattas kontohavaren och får dessutom betala en ränta för den tid som pengarna varit obeskattade. Avdrag för insättningar på kontot kan göras upp till fyra år efter etableringsåret, men begränsat till 40 procent av löneintäkten eller vinsten vid egen verksamhet.
Mellan 550 och 800 danskar har årligen de senaste fyra åren valt att göra insättningar på ett etableringskonto. Många nya företag har startats, och kommer att startas, tack vare etableringskontot – företag som kanske aldrig tillkommit annars. Kristdemokraterna begär att regeringen snarast utreder hur ett etableringkonto kan utformas i Sverige, så att förslaget kan genomföras under 2005.
Sparande framställs ibland som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Kristdemokraternas syn på sparande kan härledas bland annat ur den kristdemokratiska förvaltarskapstanken.
Att spara missgynnas i Sverige med gällande skatteregler. Det gör att hushållen får sämre möjligheter att bygga upp en buffert för oväntade utgifter, eller för investeringar. Men det gör också att en allt större andel sparande sker utomlands. Den socialdemokratiska regeringen har genom olika förslag ytterligare skärpt beskattningen på olika former av sparande.
Sparande behövs och ska premieras. Det enskilda sparandet är viktigt både ur individens eget och ur statens och kommunernas perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv. Ett högt sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.
Kristdemokraterna vill stegvis fördubbla avdragsrätten för pensionssparande från ett halvt till ett helt basbelopp.
Kristdemokraterna anser att miljöbalken bättre måste anpassas till de små företagens situation. Ett sådant arbete pågår i Miljöbalkskommittén. Miljöbalkens regelmängd bör bantas. Straffsatser och sanktionsavgifter måste bättre ta hänsyn till företagets storlek och graden av miljöfarlighet. Balken ska vara inriktad på beivrandet av miljöbrott istället för pappersexercis. Då blir lagen hanterlig för ansvariga myndigheter och begriplig och förutsägbar för berörda företagare.
Ett område som till följd av skattesystem och attityder hållits tillbaka är den privata tjänstesektorn. En mer offensiv politik krävs som förbättrar förutsättningarna för nya jobb i denna sektor.
Den ekonomiska brottsligheten och den svarta sektorns utbredning är ett mycket allvarligt strukturproblem i den svenska ekonomin. Enligt Riksrevisionsverket (RRV) omsätter den svarta sektorn mellan 50 och 60 miljarder kronor om året i Sverige. Effekterna av den svarta ekonomin innebär ett årligt skattebortfall på uppemot 40 miljarder kronor. RRV:s undersökning visar också att uppemot 800 000 personer per år arbetar svart. Det finns dessutom alarmerande signaler om att den svarta sektorn ökar i omfattning.
Förutom att skattesystemet frestar många till lagbrott, leder det också till att sektorer av ekonomin där det egentligen både finns ett utbud och en efterfrågan inte kan växa. En sådan sektor är hushållstjänster. Här skulle en stor mängd vita jobb kunna uppstå om bara skattesystemet omformades. Svartarbetet med enkla hushållstjänster omsätter omkring 3 miljarder kronor varje år enligt en utredning gjord av Riksskatteverket. Lägger man till de reparationer och underhåll i hemmen som utförs svart, och svarta bilreparationer, får man totalt minst 10 miljarder kronor i svart ersättning per år för tjänster kopplade till hemmen. Därför vill Kristdemokraterna omgående införa den modell med en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster som vi presenterat tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet.
Kristdemokraterna vill också underlätta för de arbetstagare som erbjuds hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens förmånsvärde är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster förverkligas bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel många personer som i dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot denna förmån, och skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för de seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Den snedvridande konkurrensen från den svarta sektorn leder till att seriösa företagare inte har en chans om de inte också fuskar med vissa regler. I några branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag tvingas fuska för att överleva på marknaden.
Dagens situation riskerar att leda till en kraftigt urholkad skattemoral. Ett fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
För att komma till rätta med den svarta sektorn krävs en mängd åtgärder. Kristdemokraterna vill här lyfta fram några viktiga punkter:
En ny skattereform i skattesystemet måste vara utformad så att den inte utmanar moralen. Enkelhet, låga skattesatser, effektivitet, generalitet och breda skattebaser måste därför vara utgångspunkten. Den ständigt pågående internationaliseringen innebär också att skattesystemet måste reformeras så att inte fler företag och arbetstillfällen flyttar utomlands samtidigt som inhemsk verksamhet konkurreras ut av andra länder till följd av skattesystemet. Vidare måste arbete och utbildning löna sig bättre än i dag. Skatten på arbete måste därför sänkas genom att skattereformens mål från 1990–1991 om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent återupprättas. Den statliga skatten ska därför uppgå till 20 procent och den så kallade värnskatten måste avvecklas.
Socialförsäkringssystemen måste reformeras. Att jobba svart måste genom socialförsäkringssystemens konstruktion bli att fuska med sig själv. Det nya pensionssystemet är ett bra steg i denna riktning.
Det behövs mer resurser till rättsväsendet. Mer resurser till bekämpning av ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning är nödvändigt för att upprätthålla de lagar som finns. Detta gör också att konkurrensen inte snedvrids till förmån för den som fuskar. Konkurrensverkets roll måste stärkas när det gäller att verka för en effektiv och rättvis konkurrens i privat och offentlig verksamhet.
Den största utmaningen är att återupprätta den allmänna viljan att handla rätt och riktigt. Utan en ökad moralisk medvetenhet och vilja till hederlighet är det förhållandevis lönlöst att omforma skattesystemet. Värderingar och attityder hos individer och grupper kan politiker naturligtvis inte besluta om. Men politiska partier kan och ska bidra till opinionsbildningen. Det är vår förhoppning att Kristdemokraterna kan tillföra bränsle i den debatten.
Det krångel som det innebär att starta och driva företag har tidigare nämnts. Regelfloran drabbar inte bara den som driver företag utan avskräcker också många människor som funderar på att starta eget då de inser problemen.
Inom vissa branscher förekommer många små betalningar, ofta med kontanter, vid köp av tjänster, till exempel taxi-, restaurang- och frisörnäringarna. Inom dessa branscher förekommer också att de seriösa företagen konkurreras ut av sådana som kan hålla lägre priser till följd av undanhållen skatt.
För att underlätta för nya företag att bildas och för att underlätta för seriösa företag föreslår Kristdemokraterna att man bör pröva en modell med schablonbeskattning. Den innebär att näringsidkare ges en licens till vilken en lägsta avgift kopplas. Avgiften sätts efter det bedömda skattemässiga resultatet av verksamheten. För restaurangbranschen kan det till exempel vara golvytan och läget, för taxinäringen antalet fordon. Licensavgiften är ingen ersättning för de normala skatterna utan utgör en lägsta nivå för hur mycket skatt som ska betalas in.
Redovisas moms, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter etc. för högre belopp än licensavgiften räknas den redan inbetalda avgiften av innan den slutliga skatten betalas. Därmed kommer alla företag i en bransch att åtminstone betala licensavgiften, och den snedvridande konkurrensen kan därmed minska. Skattemyndighetens kontrollmöjligheter ökar dramatiskt med ett sådant här system.
Modellen finns redan utredd (Branschsaneringsutredningen SOU1997:111) och kan lämpligtvis prövas först i en bransch i ett par regioner för att sedan utökas till flera.
En annan mer långtgående variant är att bara ta ut en licensavgift och inga ytterligare skatter från det aktuella företaget. En sådan modell skulle kanske i än högre grad slå ut den svarta ekonomin i de branscher som omfattas.
Också detta system med enbart licensavgifter och ingen övrig beskattning av ett företags vinst och arbetskraft bör prövas i en bransch i ett par regioner. Därmed kan de olika systemens effektivitet och konsekvenser jämföras.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet.
Sverige har ett perifert läge och få landförbindelser med kontinenten. Avstånden i landet är också långa. Vi har en infrastruktur som på de flesta håll tål en tillväxt utan att komma i närheten av de trängselnivåer som förekommer på etablerade turistorter i andra länder. Men det krävs stora investeringar för en väl fungerande infrastruktur. Våra långa avstånd måste till viss del kompenseras genom att vi kan erbjuda god miljö samt hög säkerhet och kvalitet. Vi har också hög kompetens inom strategiskt viktiga områden som språk och IT. Sverige har också goda förutsättningar för en kraftfull ökning av konferensturismen som är den del av näringen som omsätter mest pengar per besökare.
För att Sverige skall kunna växa ordentligt som turistland krävs en ny öppenhet för turistföretagens situation och behov. Det behövs förändringar inom många politikområden. De som berörs är bland annat näringspolitik, regionalpolitik, infrastruktur, utbildning, skatter och forskning. Dessutom behövs en kraftig satsning för att sälja Sverige som turistland utomlands. Kristdemokraterna satsar dubbelt så mycket som regeringen, 200 miljoner kronor, på turistfrämjande åtgärder. Detta sker utöver generella satsningar på tillväxtfrämjande åtgärder. Se också Kristdemokraternas särskilda motion om turistnäringen.
Kvinnor startar cirka 30 procent av alla nya företag i Sverige, en andel som har fördubblats under nittiotalet. Tyvärr har utvecklingen klingat av. Det är fortfarande 3,5 gånger vanligare med manliga företagare än med kvinnliga. Två tredjedelar av de nystartade företagen etableras i tjänstesektorn, antingen riktade mot andra företag eller mot privatpersoner. Det kvinnliga företagandet har en stor potential som hittills inte fått blomma ut. Kvinnor har inte samma tradition som män att driva företag och därmed inte lika många förebilder. Det är framför allt män som byggt upp de företagartraditioner och organisationer som idag utgör marknaden. Ett ökat kvinnligt företagande kan ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald. Det kvinnliga företagandet bör därför uppmuntras och stödjas.
Kvinnor är i hög utsträckning verksamma inom verksamheter som drivs av offentlig sektor. Möjligheten till eget företagande inom tjänstesektorn måste öka genom att en större del av den offentliga verksamheten utförs i annan regi.
Bra kommunikationer är en förutsättning för att skapa regional balans och ett effektivt näringsliv över hela landet. Järnvägar, vägar och telekommunikationer måste byggas ut för att Sverige ska kunna erbjuda landets olika delar en bra, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga kostnad. Trafikpolitiken ska inriktas mot en fri konkurrens mellan olika transportslag. Miljöaspekter och trafiksäkerhet måste vägas in i utbyggnadsplaner och beskattning. Sveriges trafikförsörjning måste så långt det är möjligt harmoniseras med EG:s gemensamma transportmarknad. Trafiksituationen i storstäderna måste förbättras vad gäller framkomlighet och miljö, bland annat genom satsning på bättre kollektivtrafik och utbyggnad av kringfartsleder.
Kristdemokraterna anser att anslagen till infrastrukturinvesteringar, drift och underhåll bör öka kraftfullt efter en lång period av minskade anslag. Vi anslår därför 2,5 miljarder kronor mer än regeringen under åren 2004–2006 på vägar, järnvägar och farleder vilket redovisas närmare i vår motion på utgiftsområde 22 Kommunikationer.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt ut förhållandevis lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras intresset oftast helt och hållet till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion. Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken kan dämpa prisstegringstakten. Den svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med utvecklingen inom EU.
Många indikationer finns på att en stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare. Såväl privata som offentliga monopol och oligopol ska alltid motverkas. Avreglering bör gå hand i hand med ökat personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande. Minskad yttre styrning och formella regler måste vägas upp av en personlig inre etisk kompass och övertygelse, inom ramar som uppmuntrar den enskilde till arbete, sparande och ansvarstagande.
Kommuner och myndigheter bedriver i ökad utsträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader. Exempel på detta är tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering. Detta pågår trots att kommunallagen i princip förbjuder kommuner och landsting att konkurrera på företagens marknader.
Kristdemokraterna anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag borde snarast genomföras. Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
Många småföretag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkurrenter. Konkurrensverket har kartlagt problemet och funnit en rad exempel på kommuner som verkar konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå. Det är främst små företag som råkar illa ut. Det är mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en konkurrent. Om företaget som drabbas inte är kommunmedlem i kommunallagens mening är det omöjligt. Om beslutet om stöd tagits av ett kommunalt bolag går det över huvud taget inte att överklaga.
Kommunallagen bör ses över och det bör göras lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.
Den senaste tiden har det uppdagats allt fler olagliga karteller där flyg-, olje- och byggbranschen ertappats med prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte att ge sig själva ekonomiska fördelar på andras bekostnad. Dagens konkurrenslagstiftning är otillräcklig. Kristdemokraterna vill vässa lagstiftningen genom att kriminalisera karteller. Personliga straff som böter eller fängelse ska vänta de som ertappas och fälls. Dagens lagstiftning där enbart företagsböter utdöms saknar tillräcklig verkan. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga borgerliga partier och Miljöpartiet givit regeringen i uppdrag att utreda kriminalisering av karteller. Detta skedde mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja. Kristdemokraterna förutsätter att ett förslag till ändrad lagstiftning snarast föreläggs riksdagen.
Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Med hänvisning till det som sagts ovan om kommunal näringsverksamhet och snedvridande företagsstöd anser vi att Konkurrensverket bör ges ett vidgat uppdrag att övervaka också kommunallagens efterlevnad. Om det framkommer att kommunen brutit mot lagen avseende otillbörlig näringsverksamhet bör någon form av marknadsstörningsavgift kunna dömas ut. Dessutom bör en ny representativ taleform, grupptalan, införas. Det innebär att det som ett komplement till det vanliga rättegångsförfarandet införs en lag om grupprättegång vid allmän domstol och särskilda bestämmelser om grupprättegång i kommunallagen. Vidare anser vi att Nämnden för offentlig upphandling, NOU, i samband med en resursförstärkning förändras till en självständig del av Konkurrensverket.
Den offentliga sektorn måste reformeras. Monopol leder till högre priser och ineffektivitet oavsett om det gäller att producera varor eller tjänster. Nyföretagsamhet kan bli viktiga byggstenar i en ny struktur med ett mer decentraliserat och kundstyrt serviceutbud för bland annat vård och omsorg.
Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära, personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning. Hur stor andel av den traditionellt offentliga servicen som ska erbjudas i privat regi måste avgöras av medborgarnas val i ett utbud av olika tjänster.
Behovet av en reformering av den offentliga sektorn innebär inte att dess uppgifter anses obehövliga utan snarast att de i ökad utsträckning bör erbjudas av fler aktörer och därmed skapa valfrihet för medborgaren. En del av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad. Möjligheterna att driva enskilda, kooperativa och föreningsdrivna daghem, vårdcentraler och servicehus måste förbättras. Politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföreträdare, och inte samtidigt påta sig dubbelrollen som producentföreträdare.
Samverkan inom olika former av kooperativ verksamhet har goda möjligheter att bli intressanta alternativ bland annat i reformeringen av den offentliga sektorn. Personalkooperativ, föräldrakooperativ, producent- och konsumentkooperativ är former som kan frigöra kreativitet, utvecklingskraft och konstruktivt samarbete.
En reformerad offentlig sektor som effektiviserar och renodlar sin verksamhet ställer ökade krav på enskilda innevånares personliga ansvarstagande. Detta ansvarstagande kan i sig leda till nytänkande och utveckling av de uppgifter som tidigare tillhandahållits av det offentliga. Ett ökat personligt ansvarstagande måste ges materiella förutsättningar att fungera genom att skatteuttaget sänks i motsvarande mån.
Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
En av statens viktigaste uppgifter är också att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg inflation och minskande statsskuld. Avbetalningar av statsskulden leder till minskande ränteutgifter för statsbudgeten och på sikt också till ökat förtroende för svensk ekonomi. En balanserad finanspolitik är en förutsättning för låga räntor och på både kort och lång sikt för ett gott investeringsklimat.
En mycket viktig roll för staten är att skydda allmän och privat egendom från kriminalitet av alla slag. Skador till följd av brott och kostnader för att skydda sig mot dem kostar svenska småföretag mer än 6 700 miljoner kronor årligen. Över 800 företag utsattes för brott under år 2000. Rättstrygghet är att ha ett bra skydd mot brottslighet och att veta att om brott trots allt begås arbetar polis och domstolar med att klara upp brottet. Kristdemokraterna anslår 1 miljard kronor mer än regeringen till rättsväsendet åren 2004–2006.
Vi anser att eftersom det är staten som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga företag, utom i undantagsfall. Statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis konkurrens.
Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare. Dess ägande omfattar cirka 25 procent av det inhemska näringslivet. Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins funktionssätt, för företagen och deras anställda, och innebär en orimlig inlåsning av den förmögenhet som nationen disponerar över.
Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels att renodla statens roll, dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera bättre. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag ska kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och tillkomsten av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på bland annat andra introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Vissa företag ska av sociala eller hälsopolitiska skäl behållas. Staten ska av detta skäl inte avhända sig ägandet av Systembolaget.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som snarast kan säljas hör bland annat Civitas Holding, Vin & Sprit, Sveaskog, Vattenfall, resterande delar av SAS, Telia Sonera, Nordea samt OM.
De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
Den offentliga upphandlingen fungerar inte som den ska i Sverige. Många små företag har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder. Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i offentlig upphandling försvårar för småföretag att få order. De tre lagar (LOU, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och konkurrenslagen) som rör upphandling och konkurrens i offentlig och privat sektor fungerar i dag dåligt och det finns en gråzon i kommunallagen som är större än vad den borde vara. Vidare är ansvarsfördelningen oklar. De inblandade myndigheterna är NOU, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Kammarkollegium samt Kommerskollegium. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att se över den splittrade myndighetsbilden. Fördelen med en samordning är att statsmakterna signalerar och fokuserar på den stora betydelsen av tillsynen över den offentliga upphandlingen.
Småföretagardelegationen konstaterar att LOU fungerar dåligt. Det som behövs är ett samlat grepp om upphandlingsproblematiken i syfte att förverkliga idéerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering som ligger till grund för lagstiftningen. 1997 inrättades Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor med en försöksverksamhet på tre år. Rådet är granskande och rådgivande men saknar fortfarande sanktionsmöjligheter varför problemen kvarstår.
Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt. Denna måste ske på ett sådant sätt att även små företag har goda möjligheter att ta del av förfrågningar och lägga anbud. Alla offentliga handlingar bör kunna nås elektroniskt. All offentlig information i elektronisk form bör vara kostnadsfri. Det ska inte vara förbehållet storföretag och stora tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser.
Kristdemokraterna vill göra LOU mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Stora upphandlingar bör delas upp i flera mindre poster så att även små företag har en chans att vara med i budgivningen.
Det är viktigt att näringslivets regionalt förankrade och regionalt ägda institutioner tillvaratas för förmedling av bland annat statliga resurser. Kristdemokraterna anser det vara av största betydelse att det utgår stöd till de nätverk som utgör en grundstomme i utvecklingen av svensk industriverksamhet. Ett sådant är IUC-nätverket (industriellt utvecklingscentrum) bestående av 20 självständiga bolag runt om i landet med det lokala och regionala näringslivet som majoritetsägare. IUC fungerar som en utvecklingsresurs för de regionala företagen och fokuserar på att skapa industriell tillväxt genom utveckling av produkter, teknik och kompetens. Det så kallade UPA-uppdraget (uppsökande verksamhet, produktutveckling och avknoppning) bör utvecklas i enlighet med Bennet-Jonsson-gruppenS förslag. Pengar till UPA-uppdraget förmedlas idag via Almi. Kristdemokraterna anser att rollerna bör renodlas så att anslaget till IUC-bolagen synliggörs i budgeten. De är självständiga aktörer som kanaliserar hjälp över de trösklar som uppstår fram till en företagsstart. Därför måste anslagen vara långsiktiga och besked ges i god tid.
Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling. Grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med lönsamma företag. Men det är dessutom nödvändigt att samhället bistår de mindre företagen för att de ska kunna ta del i forsknings- och utvecklingsarbetet.
Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de mindre företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas i kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. Patent som skulle kunna tas tillvara av den svenska industrin exporteras till andra länder. I flera konkurrentländer stödjer staten mycket aktivt utvecklingen av nya idéer. Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på arbetsplatsen med rätt till eget patent bör utredas. Avtal om delad vinst skulle kunna vara en form för samverkan.
Förutom ett allmänt gott investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop.
Tyvärr minskar antalet patent som registreras i Sverige. År 2002 registrerades cirka 4 000 patent. Kristdemokraterna anser att denna trend måste brytas. Målet bör vara att antalet registrerade patent i Sverige per år ska öka med 10 procent under mandatperioden. Åsa Agerbring, informationschef på PRV, säger till tidningen Entreprenör att utvecklingen går mot färre och bättre ansökningar. Men hon konstaterar också att den trenden inte räcker som förklaring till det kraftiga raset.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år – det skulle höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Satsningen på innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare bör utökas. Erfarenheter från USA, Storbritannien och Nederländerna pekar på framgångar med sådan riktad upphandling. I USA kanaliseras minst en procent av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag. Nya rön inom FoU bör göras mer lättillgängliga för småföretagen.
Immateriella rättigheter bör ges ett bättre skydd. Kopiering av produkter och varumärken är ett allt större problem. Lagstiftningen på detta område bör stärkas.
Den viktigaste konkurrensfaktorn i framtiden kommer att vara kunskap. Kunskap är en förutsättning för utveckling, innovationer och flexibilitet i konkurrensen med andra företag. Utbildning, kompetensutveckling och det ständiga lärandet kommer därför att vara ytterst centralt i framtiden.
Vid en internationell jämförelse finner vi att förhållandevis få svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige, bland annat är andelen civilingenjörer i industrin låg. Bland små och medelstora företag verkar denna situation vara ännu mer alarmerande. Antalet utbildade forskare är oroande lågt och kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i många andra länder. Svensk FoU är dessutom alltför koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Redan i grundskolan bör utbildningen vara upplagd så att den uppmuntrar eleverna till ett entreprenöriellt förhållningssätt. Entreprenöriellt lärande ökar förmågan att ta initiativ, att ta ansvar, att fatta beslut och att samarbeta.
Den eftergymnasiala utbildningen kan innebära ett mer omfattande samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsendet. Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag. Folkhögskoleformen, som bland annat innebär en stor frihet vid uppläggning av kurser, ger utrymme för denna typ av utbildning. Också arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget företagande.
Även på universitets- och högskolenivå är det viktigt med kurser och utbildningar inriktade mot företagande och entreprenörskap. Det är också viktigt med samverkan mellan det lokala näringslivet och högskolorna. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv måste förbättras för att stimulera kommersialiseringen av forskningen. Så kallade arbetslivscentrer, som nu växer upp på flera högskolor, bör uppmuntras. Här möts näringsliv, högskola och studenter på ett naturligt och berikande sätt.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings‑ och utvecklingsverksamhet i Sverige.
Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort. Inom många praktiskt orienterade yrken är det svårt att nyrekrytera ung arbetskraft. Trots välvilliga uttalanden och löften från ansvariga politiker om att utveckla möjligheterna till lärlingsutbildning inom det svenska utbildningssystemet och inom arbetsmarknadspolitiken sker ytterst lite. De ansatser som görs är dessutom ofta felaktigt utformade.
Kristdemokraterna vill se ett eget program inom gymnasieskolans ram med en flexibel utformning och få centrala regler. Det är viktigt att lärlingsutbildningen knyts nära det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. Vi föreslår en ordning där varje individ ges möjlighet att göra avdrag vid inkomstbeskattningen för insättningar på ett individuellt kompetenskonto. Avdragsrätten bör gälla för insättningar på upp till ett prisbasbelopp per år.
Hela reformen syftar till att öka rörligheten på arbetsmarknaden. För att detta ska kunna ske krävs att alla människor har verkliga möjligheter att delta i vidareutbildning genom hela livet.
En utredning om ett system för individuellt kompetenssparande blev klar redan år 2000. Efter att frågan dragits i långbänk kom en proposition, dock mycket urvattnad och oprecis. Regeringen uttalade i propositionen att man under hösten 2002 avsåg att återkomma med ett konkret förslag med nödvändiga förändringar av lagstiftningen och att systemet skulle införas från och med den första juli 2003. Det datumet är sedan länge förbi och fortfarande finns inget förslag från regeringen. Det är arrogant av regeringen att på detta sätt nonchalera ett riksdagsbelut.
Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation. Trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen därför noll. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat och ligger nu över EU-snittet.
Liksom när det gäller marginaleffekter, finns det en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen under många år har fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag på samhällsekonomin.
Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som gör att till exempel risken för ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är i princip obefintliga. I själva verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att finansiera a-kassorna.
Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet, mer korttidsanställningar och ett allt större kunskapsbehov. Den nya situationen på arbetsmarknaden kräver att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ses över. Det är avgörande för den fortsatta ekonomiska utvecklingen att riksdagen snarast fattar beslut som undanröjer flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Nu krävs individuella handlingsplaner när det gäller att anpassa en arbetsmarknadspolitisk åtgärd till vad som efterfrågas på marknaden och den enskildes förutsättningar.
Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå.
Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet.
Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för den enskilde genom en generell höjning av grundavdraget. Höjningen av avgiften med cirka 120 kronor per månad kompenseras mer än väl med sänkt inkomstskatt.
Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande lönebildning.
Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta löses avtalsvägen.
Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel koppling mellan företagens vinster och de anställdas ersättningar. Arbetsgivaravgifter bör inte tas ut på ersättning från ett vinstdelningssystem.
Mot bakgrund av de brister som råder med dagens system anser vi det angeläget med en radikal omläggning av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Våra förslag syftar till ökad trygghet och valfrihet för den enskilde individen. Genom ökad mångfald vad gäller aktörer som tillhandahåller tjänster gentemot den arbetslöse får vi både mer anpassade åtgärder till individen och till arbetsmarknaden. Därmed blir arbetsmarknadspolitiken också mer effektiv.
Förändringen leder också till förändrade uppgifter för såväl den nuvarande arbetsförmedlingen som för ansvarig myndighet. Dagens arbetsförmedlare får en vidgad arbetsmarknad och nya möjligheter att pröva idéer om hur verksamheten kan utvecklas och anpassas till olika individers behov.
Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den genomslagskraft som efterfrågas bland företagen.
Det som är mest betecknande för regeringens toppstyrning av regionalpolitiken är tillväxtavtalen. Näringsdepartementets egen utvärdering av avtalen (DS 2001:15) visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt. Också Riksrevisionsverket, RRV, har granskat statens medverkan i avtalen och menar att tillväxtavtalen inte åstadkommit så mycket regional tillväxt utan i många län bara fungerat som ett sätt att redovisa befintligt arbete med att främja tillväxt.
Nu inleds arbetet med andra generationens tillväxtavtal, eller tillväxtprogram som de kallas från och med 2004. Riksrevisionsverket menar att innehållet måste stramas upp med tydligare prioritering av tillväxtområden och åtgärder. Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i nästa generations avtal måste dels det så kallade tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt, dels kommunernas näringslivsansvariga aktivt involveras i processen. Om tillväxtavtalen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem.
Kristdemokraterna menar att de medel som ställs till förfogande inom tillväxtprogrammens ram måste kunna användas på ett mer flexibelt sätt där inte befintligt regelverk hindrar kreativitet och nytänkande.
Det arbete som utförs i ett land är centralt för landets ekonomi och välstånd. Därför är det av stor vikt för ekonomin att det finns arbetskraft som motsvarar efterfrågan inom olika sektorer. Det totala arbetsutbudet motsvarar den maximala tillgången på arbete.
Arbetsutbudet varierar mycket mellan olika grupper i samhället. För till exempel äldre personer och utomnordiska invandrare är arbetsutbudet betydligt lägre än för genomsnittet av arbetskraften.
De äldre är en enorm resurs med kompetens och erfarenhet som svenskt arbetsliv måste ta tillvara på ett bättre sätt. Alltför många äldre upplever att den arbetslivserfarenhet och de specifika kunskaper man har fått genom yrkesåren, tas tillvara i väldigt liten utsträckning. De äldre som lämnar har erfarenhet som det kommer att ta tid innan de yngre förvärvar. Äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem till skickliga yrkesutövare. Deras lojalitet och engagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen. Vi kristdemokrater vill skapa möjlighet för fler äldre att delta längre tid i arbetslivet.
De ungdomar som trots allt fastnar i långtidsarbetslöshet är oftast de som inte har tillräcklig kompetens, eller av sociala och/eller hälsoskäl inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är viktigt att de problem som ligger till grund för arbetslösheten åtgärdas på ett tidigt stadium, och att dessa ungdomar inte hamnar i särskilda program som ”stämplar” dem för livet.
En bättre lönebildning skulle ge ungdomar större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden oavsett om man är hög- eller lågutbildad. Det handlar inte enbart om ingångslöner, utan även om att högre utbildning ska löna sig. Börjar man sitt yrkesverksamma liv med ett lärlingsjobb eller låglönejobb så kanske ingångslönen är relativt låg. Har man däremot studerat flera år på universitet så bör lönen självfallet motsvara den formella kompetens man har.
Det är viktigt att man även fortsättningsvis följer olika ungdomsgrupper, så att förändringar som kräver extra åtgärder för att hjälpa vissa av dessa in på arbetsmarknaden kan upptäckas i tid.
I en särskild motion utvecklar vi ett konkret förslag till hur ett lärlingssystem kan byggas upp dels inom den svenska gymnasieskolan ram, dels som ett arbetsmarknadspolitiskt program för de som är arbetslösa. Erfarenheterna från andra länder visar att ett lärlingssystem bland annat kan minska trösklarna för ungdomar att få en första kontakt med arbetsmarknaden, och därtill kraftigt öka möjligheterna till arbete för ungdomar som inte önskar en lång teoretisk utbildning.
Den öppna arbetslösheten bland utomnordiska medborgare är i Sverige cirka nio procent. Sammantaget visar fakta att vi i Sverige är mycket dåliga på att ta tillvara den resurs som invandrarna är.
För många med invandrarbakgrund krävs det ibland specifika åtgärder eftersom många saknar ett socialt nätverk, kontakter och erfarenhet av att söka arbete i Sverige. Ett sätt att möta detta är införande av så kallade jobbguider för invandrare som är nya på den svenska arbetsmarknaden. Funktionen behöver dock inte nödvändigtvis vara i offentlig regi utan kan till exempel vara i ideell regi. Jobbguidens uppgift blir att ha ett personligt ansvar för den arbetssökande och på olika sätt stödja, entusiasmera och lotsa denne fram till ett arbete. Trots att många invandrare har hög utbildningsnivå är det många som har svårt att snabbt komma in på arbetsmarknaden. I dag måste man först genomgå sfi-undervisning för att över huvud taget stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi anser att man alltid ska ha rätt att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetskraftens ålderssammansättning och befolkningsutvecklingen visar att Sverige kommer att behöva arbetskraftsinvandring framöver. Inom EU finns i dag fri rörlighet av arbetskraft, och denna fria rörlighet kommer att gälla större delen av Europa när de forna öststaterna blir medlemmar i EU.
I en globaliserad värld är det naturligt att människor kan röra sig över nationsgränser och bygga sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet. Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring ger människor denna möjlighet, samtidigt som arbetskraftsinvandring skulle göra Sverige till en mer dynamisk och växande ekonomi.
Regelverket bör innebära att den som har ett erbjudande om arbete i Sverige bör få komma hit och arbeta här utan prövning av behov och att man ska kunna söka uppehållstillstånd för arbete på plats i Sverige.
Människor har olika behov under olika perioder av livet. Exempelvis finns oftast önskemål om kortare arbetstider från småbarnsföräldrar. Under andra perioder av livet kan det finnas rakt motsatta önskemål om arbetstiden. Gemensamt är behovet av flexiblare arbetstider.
Om arbetstiden kortas från 40 till 36 timmar i veckan beräknas detta kosta tio procent av löneutrymmet. Även om man använde hela det löneutrymme som arbetsmarknadens parter brukar komma överens om i centrala eller förbundsvisa förhandlingar skulle det ta sex till sju år innan man kommit ned till 36 timmar.
Kristdemokraterna menar att arbetstidsfrågan bäst löses när arbetsmarknadens parter själva tar ansvar för avvägningen mellan arbetsgivarens och arbetstagarens intressen. Det kan ske i form av kollektivavtal eller lokala avtal. Många tecken tyder på att arbetstidsförkortning såväl som arbetstidsförläggning är, har varit och kommer att vara prioriterade i kommande avtalsförhandlingar. Regeringens och dess stödpartiers agerande är med tanke på denna utveckling mycket förvånande. När människor själva hittar bra lösningar ska inte staten lägga sig i och faktiskt desarmera avtalssystemets legitimitet.
Kristdemokraterna anser att näringspolitiken huvudsakligen ska bedrivas med generella medel. Historien visar att statligt stöd och detaljstyrning är mindre effektivt än att inrikta insatserna på att undanröja hinder och att skapa ett allmänt gott näringsklimat. Kristdemokraternas näringspolitik innebär att en lång rad framförallt för småföretagen skadliga skatter reduceras eller slopas. Detta skapar förutsättningar för att också minska statens kostnader för olika former av stöd till näringen. Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 24 för budgetåret 2004 förslår vi förändringar enligt följande:
Anslaget på 114 miljoner kronor täcker Verket för innovationssystems (Vinnova) förvaltningskostnader. Anslaget har ökat med 4 miljoner kronor jämfört med 2003. Vi föreslår en utgiftsbesparing på myndigheten Vinnovas förvaltningskostnader på 5 miljoner kronor.
Anslaget på 205,5 miljoner kronor täcker förvaltningskostnader för myndigheten Nutek och Almi Företagspartner AB. Kristdemokraterna avvisar uppbyggnad av ärendesystem inom de regionla stöden och kan därmed minska anslaget med 15 miljoner kronor.
Anslaget täcker åtgärder för att främja näringslivet. Regeringen aviserar en satsning på 20 miljoner kronor för att utveckla ett designprogram som ska främja näringslivsutvecklingen på området. Kristdemokraterna ställer sig tveksamma till den sortens kortsiktiga projekt och menar att långsiktiga strukturella reformer av generell karaktär är till större nytta för näringslivet. Kristdemokraterna avvisar också regeringens höjning av anslaget. Vi avvisar därför regeringens satsning och sparar 30 miljoner kronor på anslaget.
Anslaget på 74 miljoner kronor täcker förvaltningskostnader för ITPS. Med anledning av anslagssparande från 2002 samt det höjda anslaget för 2003 är Kristdemokraternas bedömning att en utgiftsbesparing på 5 miljoner kronor är rimlig.
Anslaget på 102 miljoner kronor täcker myndigheten Turistdelegationens och det av staten och turistnäringen samägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråds verksamhet. Sverige har en stor potential att utvecklas som turistland. Turistnäringen skapar stora värden i form av arbetstillfällen och skatteintäkter. En god marknadsföring av hela Sverige är av största betydelse för att attrahera ytterligare turister. Vi anslår därför 100 miljoner kronor utöver regeringen för att finansiera ökade satsningar på marknadsföringen av Sverige som turistland.
Anslaget täcker bland annat myndigheterna Bergsstaten som utfärdar undersökningstillstånd och bedriver tillsyn enligt minerallagen samt Sveriges geologiska undersökning. Vad gäller nya undersökningstillstånd är dessa på en lägre nivå än tidigare år, nästan på samma låga nivå som bottenåren 1992–93.
Vad gäller ansökningar om förlängning av befintlig prospektering är de lika många som tidigare år. Dock sökes endast förlängning med ett år istället för som brukligt tre år. Detta beror sannolikt på konjunkturbedömningar samt inväntandet av den nya minerallagen.
Med hänsyn till ovanstående samt till ett betydande anslagssparande 2002, bedömer Kristdemokraterna att en besparing på Bergsstatens verksamhet kan ske med 15 miljoner kronor i väntan på en ny minerallag.
Anslaget täcker bland annat inhemsk rymdforskning men huvuddelen av anslaget avser deltagandet i det europeiska rymdsamarbetet. Stora delar anslaget hanteras via ett bemyndigande. Kristdemokraterna föreslår en utgiftsbesparing på 10 miljoner kronor.
Kristdemokraterna vill öka Konkurrensverkets möjligheter att driva viktiga konkurrensmål och anslår därför ytterligare 5 miljoner kronor för ändamålet, varav 3 miljoner kronor anslås till Nämnden för offentlig upphandling, NOU. Vi föreslår att NOU görs till en självständig del av Konkurrensverket och för över 4 miljoner kronor från utgiftsområde 2, varifrån NOU finansieras i regeringens förslag.
Företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad ska inte ägas av staten. Statliga företag bör alltså avyttras i den takt som marknaden kan absorbera dessa. Utförsäljningen bör finansieras inom bolagen. Kristdemokraterna föreslår därför en utgiftsbesparing på 25 miljoner kronor.
Anslaget täcker förvaltningsmyndigheten Kommerskollegiums verksamhet. En uppräkning av anslaget har gjorts samtidigt som Kommerskollegiums funktionsansvar för utrikeshandel inom civilt försvar upphörde den 1 juli 2002. Kristdemokraterna föreslår en utgiftsbesparing på 5 miljoner kronor.
Anslaget på 224 miljoner kronor finansierar bland annat Exportrådets verksamhet. Regeringen anslår kraftigt ökade medel om 20 miljoner kronor för utökade satsningar på exportfrämjande åtgärder. Kristdemokraterna avvisar denna ökning. Vi avvisar också 30 miljoner som står till regeringens disposition eftersom ändamål inte redovisas i budgetpropositionen. Kristdemokraterna föreslår en anslagsbesparing på 50 miljoner kronor.
Anslaget på 104 miljoner kronor täcker Konsumentverkets verksamhet. Kristdemokraterna gör en satsning på Konkurrensverket för att de effektivare ska kunna driva konkurrensfrågor. Vi föreslår därför en anslagsbesparing på 6 miljoner kronor.
Anslaget på 4 miljoner kronor är ett bidrag till den verksamhet som SIS Miljömärkning AB ansvarar för när det gäller att utveckla och informera om miljömärkning av konsumentvaror. Kristdemokraterna anser att detta är en angelägen uppgift och har dessutom krävt att verksamheten också ska innefatta en utveckling av rättvise- och jämställdhetsmärkning av konsumentprodukter. Regeringen har nu gått oss till mötes vad gäller rättvisemärkning. Kristdemokraterna anslår 2 miljoner kronor för jämställdhetsmärkning.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |