Det är företagandet som bär upp välfärden. Utan företag skulle vi inte ha råd med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika företag kräver också drivkraftiga entreprenörer – människor – som står bakom företagen. Det kräver också att det finns tillgång på kapital att satsa och ta risker med. Allt detta kan tyckas vara självklart, men så är det inte. Sverige behöver en ny politik som tar tillvara den stora potential för företagande och tillväxt som finns. För att uppnå detta behövs bl.a.:
– Sänkta skatter för företag och företagare
– Mindre krångel och enklare regler för företagande
– Åtgärder för att stärka konkurrensen
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Företagande krävs för tillväxt 4
4.1 Regeringen talar mycket men gör inget 4
5 En ny företagspolitik 5
5.1 Svensk företagsstruktur – en process i ständig utveckling 5
5.2 Minska krånglet för företagarna 5
5.2.1 Krånglet kostar 5
5.2.2 Miljöbalkens orimliga effekter 6
5.2.3 Enklare regler behövs 6
5.3 Sänkta skatter för ett ökat företagande 7
5.3.1 Sänkta arbetsgivaravgifter 7
5.3.2 Sänkt inkomstskatt för alla 7
5.3.3 Bättre villkor för fåmansbolag 7
5.3.4 Lindra dubbelbeskattningen 8
5.3.5 Sänk förmögenhetsskatten 8
5.3.6 Underlätta generationsskiften i företag 8
5.3.7 Sänkt skatt för hushållstjänster 8
5.3.8 Gör det lättare att få F-skatt 8
6 Hävda den fria konkurrensen 9
6.1 Svag konkurrens ger höga priser 9
6.2 Konkurrensen ger tillväxt 9
6.3 Åtgärder för mer konkurrens 9
7 Energin är en välståndsbildande kraft 10
8 Frihandel gynnar Sverige och u-länderna 10
8.1 Frihandel – en motor för utveckling 10
8.2 Handelspolitiken och EU-protektionism 11
8.3 Även frihandel behöver regler 11
8.3.1 Den sociala agendan 12
9 IT för framtiden 12
10 Lika regler för företagare och anställda 13
11 Alla som vill måste kunna bli företagare 13
12 Offensiv forsknings- och utbildningspolitik 14
13 Anslagsfrågor 15
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om enklare regler för företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för egenföretagare i socialförsäkringarna och i arbetslöshetsförsäkringen.1
Riksdagen anvisar till 38:4 Turistfrämjande för budgetåret 2004 10 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller således 91 miljoner kronor.
Riksdagen anvisar till 38:16 Konkurrensverket för budgetåret 2004 12 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 94 miljoner kronor.
Riksdagen anvisar till 38:17 Konkurrensforskning för budgetåret 2004 6 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 12 miljoner kronor.
Riksdagen anvisar till 38:20 Omstrukturering av statliga företag för budgetåret 2004 25 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller således 0 miljoner kronor.
Riksdagen anvisar till 40:5 Åtgärder på konsumentområdet för budgetåret 2004 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 28 miljoner kronor.
Riksdagen anvisar till 26:2 Vinnova för budgetåret 2004 100 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 011 miljoner kronor.
1Yrkande 2 hänvisat till SfU.
Att driva ett företag borde vara det naturligaste som finns. Man löser ett problem åt andra människor och får något tillbaka för det. Det är företagandet som bär upp välfärden. Utan företag skulle vi inte ha råd med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika företag kräver också drivkraftiga entreprenörer – människor – som står bakom företagen. Det kräver också att det finns tillgång på kapital att satsa och ta risker med. Allt detta kan tyckas vara självklart, men så är det inte.
Den senaste högkonjunkturen med IT-sektorn i spetsen borde ha varit det tillfälle då Sveriges företagspolitik fick den vitaminkick som behövdes och som gjorde att de långsiktiga strukturproblemen i den svenska ekonomin försvann. Så blev det dock inte. Vi sitter fortfarande fast i en situation med västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket utsatta för svängningar i konjunkturen. Detta syns nu tydligt när den dåliga konjunkturen slår igenom i stigande arbetslöshet och växande underskott i stat och kommuner.
Andelen företagare i Sverige är fortfarande låg i jämförelse med många andra länder och antalet företagare har minskat, långsamt men stadigt, sedan flera år tillbaka. Detta är en farlig situation som till sist drabbar den gemensamma välfärden.
Minskningen beror dock inte på att det saknas företagsidéer i Sverige. Enligt Europeiska patentkontoret (EPO) är svenskarna bland de mest innovativa i Europa räknat efter antalet ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken. Idéer och patentansökningar leder normalt till att företag startas. I Sverige sker detta dock i mindre utsträckning än i andra länder. Våra goda idéer blir patent och arbetstillfällen i andra länder i stället för i Sverige. Denna utveckling måste hejdas.
Vi behöver fler små och medelstora företag i Sverige. Småföretag är betydligt mindre benägna att säga upp folk vid nedgångar. Vem vill göra sin vän arbetslös? Då drar man hellre ner på annat för att företaget ska kunna överleva. Det är detta beteende som gör småföretagaren till den hjälte som Mona Sahlin så länge förgäves letat efter och därför måste Sverige få fler små och växande företag.
Folkpartiet anser att företagspolitiken i Sverige måste göra det avsevärt lättare att starta och driva företag. För detta behövs sänkt skatt på företagande, färre och enklare regler samt ett hävdande av den fria konkurrensen. Förslag om detta presenteras i denna motion. Det behövs även insatser inom andra politikområden för att förbättra företagsklimatet ytterligare såsom inom trafik-, bostads- och arbetsmarknadssektorerna. Förslag i den riktningen finns i våra motioner på respektive områden.
Regeringen har totalt kapitulerat när det gäller åtgärder för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Ända sedan 1998 har Näringsdepartementet talat mycket om företagsamhet, men de skarpa förslagen har lyst med sin frånvaro, trots Småföretagsdelegation och den s.k. Simplexgruppen. I årets regeringsförklaring talade statsministern mycket om behovet av ekonomisk tillväxt och företagsamhet. Men några konkreta åtgärder har ännu inte synts till. Istället startar regeringen nu ännu en översyn där 45 myndigheter ska gå igenom reglerna på företagsområdet. Översynen kan i bästa fall leda fram till ett handlingsprogram innan denna mandatperiod är slut.
Sveriges företagare behöver enklare regler och lägre skatter redan nu. Därför lägger vi konkreta förslag på detta i denna motion.
Det svenska näringslivet utvecklas och omstruktureras hela tiden. För drygt hundra år sedan var fortfarande en stor del av arbetskraften sysselsatt inom skogs- och jordbruk. Under förra seklet dominerade den tunga basindustrin. I dag får tjänstesektorn, t.ex. turism och IT, allt större betydelse. Det är viktigt att näringslivet präglas av en mix av företag i nya och traditionella branscher. Företagspolitiken måste utformas så att skattesystem, regelverk m.m. uppmuntrar dynamik och förnyelse i näringslivet.
Det är alldeles för krångligt att vara företagare idag. Regelverket är omfattande och invecklat. Ett svenskt företag med mindre än 20 anställda har kostnader för att administrera skatte-, arbetsmarknads- och miljöreglerna på ca 30 000 kronor per anställd varje år. De svenska företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter summerar till minst 50 miljarder kronor varje år. Till detta kommer att företagen har ca 20 000 sidor företagsregler att hålla reda på.
Det omfattande krånglet har regeringen länge talat om, men utan att göra något åt det. Regeringen tillsatte Småföretagsdelegationen och Simplexgruppen som båda kom med många bra förslag men inget hände. Istället fortsatte regeringen att prata om att företagsklimatet skulle bli bättre men det stannade vid tomma ord. Det praktiska resultatet blev snarare tvärtom, reglerna och krånglet ökade.
Olika lagar och bestämmelser som antagits under senare år har inneburit att allt fler företagare blir föremål för tillsyn och kontroller från flera olika myndigheter under samma år. Varje myndighet har rätt att ta ut avgift för sin tillsyn. Vi anser att myndigheter bör samordna sina kontroller och därmed sina avgifter. Vi tycker inte heller att myndigheter ska ha rätt att ta ut avgift utan att ha utfört en konkret prestation.
Om det är för krångligt att starta företag blir det färre företag. Är byråkratin för omfattande och regelverket för krångligt växer inte småföretagen i den utsträckning som är önskvärt. Bygger vi in onödiga hinder mot produktutveckling och investeringar riskerar vi att företagen investerar på annat håll där lagstiftningen är enklare.
Den nya miljöbalken som trädde i kraft 1999 har en i grunden god ansats. Bland annat vill lagstiftningen främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Problemet är att lagen visat sig få skadliga effekter för småföretagen, något som måste rättas till snarast.
För att en lag ska upplevas som rimlig och därmed legitim måste den fylla vissa grundläggande krav på överblickbarhet och på att tillämpningen sker objektivt och konsekvent. Reaktionerna från småföretagen har varit många och vi kan inte annat än instämma i kritiken om att miljöbalken i vissa stycken leder till rättsosäkerhet.
Miljöbalken utgör en mycket omfattande lagstiftning med en komplex teknisk nivå med förordningar och rätt för ett antal myndigheter att utfärda föreskrifter. Den omvända bevisbörda som balken föreskriver innebär att det är varje företags uppgift att dels känna till alla detaljer i lagstiftningen, dels visa att reglerna följs och utöva en egen verksamhetskontroll inför tillsynsmyndigheterna. Detta sammantaget skapar problem för de mindre företagen som måste ta fram kostsamma expertutredningar för att visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt. Konsultarvoden på upp till 50 000 kronor för en miljörapport är inte ovanligt.
Det är inte heller en ovanlighet att småföretag som vänder sig till myndigheter för information och rådgivning får olika svar beroende på vem man frågar. Resultatet blir att företaget, trots en önskan att göra rätt för sig, saknar möjlighet att följa lagen. Följden blir att man straffas för lagöverträdelse och att en känsla av rättsosäkerhet sprider sig. Det ska ankomma på myndigheter att ge god och riktig service så att den företagare som anstränger sig kan följa lagen.
I Holland har parlamentet beslutat att företagens kostnader för att hantera regelverket ska minska med 25 procent på en permanent bas. De första 10 procenten togs under den förra fyraårsperioden. På många håll i våra konkurrentländer pågår ett aktivt arbete för att minska företagens regelbörda.
Folkpartiet anser att fram till nästa val ska hela det regelverk som berör företagande gås igenom och onödiga och krångliga regler tas bort. Målet bör vara att företagarnas kostnader för administration av regelverket ska minska med minst en fjärdedel.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska beställas och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna, på rätt telefontid, och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna. Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader. Det säger sig självt att många då drar sig för att starta företag. Därför bör det sättas upp en bestämd tid inom vilken myndigheterna måste ha svarat eller handlagt ett ärende. Annars ska staten förlora sin talesrätt i frågan.
Många företagare upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande. Krångliga regler och ständigt ökande krav på uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett slags misstroende. Det är inte heller rimligt att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna. De svenska myndigheterna måste sluta att vara fogdar och istället hjälpa företag och medborgare.
Det måste löna sig att vara företagare. Därför måste skatterna på företagande sänkas. Skattesänkningar måste därför komma till på flera områden, såsom arbete och kapitalbildning. Grundidén är att det måste bli lönsamt att arbeta, spara och ta risker.
I årets skattemotion lägger Folkpartiet följande förslag som på ett kraftfullt sätt skulle underlätta företagsamheten i Sverige.
Arbetsgivaravgiften är en tung del av skatten på arbete. Folkpartiet vill därför sänka arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn för att göra det lättare att anställa.
Vi vill sänka inkomstskatten för alla och slopa den extra värnskatten. Detta kommer att göra det lönsammare att arbeta. Det blir lättare för företag att hitta arbetskraft och kommer att stimulera företagare att ta ut lön från sina företag.
Reglerna för fåmansbolag är extremt krångliga och innebär att småföretag i praktiken beskattas betydligt hårdare än större företag. Detta tycker vi är oacceptabelt.
Regeringen har nu aviserat vissa lättnader. Krånglet blir dock i huvudsak kvar och även orättvisan i beskattning mellan små och stora företag. Skattelindringen ger dessutom full verkan för småföretagen först om 23 år.
Folkpartiet vill att småföretagen ska få det lättare nu. Därför vill vi att reglerna för fåmansbolag förenklas avsevärt och att skattebördan på småföretagare samtidigt sänks så att en rättvisa uppnås mellan beskattningen av små och större företag.
Den lättnad i dubbelbeskattningen av bolagsinkomster som införts i Sverige är begränsad till onoterade företag. Folkpartiet har länge argumenterat för att införa regler som avskaffar dubbelbeskattningen på utdelningar i alla företag. Det naturliga för en företagare är att expandera med eget kapital. Detta motverkas av dubbelskatten. Folkpartiet föreslår att dubbelskatten på aktier lindras genom att skatten på aktieutdelningar för privatpersoner sänks i flera steg.
Förmögenhetsskatten är skadlig och orättvis. Genom de speciella undantag för vissa stora aktieägare som den socialdemokratiska regeringen införde i mitten av 1990-talet betalar idag vissa miljardärer ingen skatt på stora delar av sin förmögenhet.
Folkpartiet vill sänka förmögenhetsskatten genom att avskaffa sambeskattningen av makar och höja fribeloppet till 2,1 miljoner kronor. På sikt vill vi avskaffa förmögenhetsskatten.
19 av 20 företag i Sverige är familjeföretag. Ett generationsskifte i dessa företag utgör en stor utmaning för företagets fortbestånd. Det gäller både vid skiften inom familjen, genom att företagens ägare inte klarar arvsskatten, och vid försäljning till utomstående, eftersom utomstående köpare har svårt att finna finansiering.
Regeringen vill göra vissa lindringar i gåvobeskattningen för att underlätta planerade arvskiften i egenföretag. Detta är ett litet steg i rätt riktning. Vi tycker dock att de särskilda restriktioner som gäller vid gåvor bör tas bort helt och att samma skatteregler bör gälla som vid arv.
Folkpartiet vill införa en skattereduktion för inköp av hushållsnära tjänster som tvätt, städning, matlagning m.m. Skattereduktionen ska ligga i företaget på halva totala arbetskostnaden. Fördelarna med detta är många. Nya företag kommer att uppstå inom en sektor där det finns en klar efterfrågan i dag. Arbete som i dag görs svart kommer att utföras vitt och kunna beskattas. De som får ekonomisk möjlighet att köpa tjänsterna får mer valfrihet och har möjlighet att arbeta mer.
I dag finns det regler som stänger ute många entreprenörer som vill starta eget och få en F-skattsedel. Reglerna innebär att företagaren inte tidigare bör ha varit anställd hos uppdragsgivaren, inte använder uppdragsgivarens utrustning, inte har få kunder som anlitar företagets tjänster under långa perioder, inte bedriver ekonomisk verksamhet av ”allmän karaktär” och har en låg ekonomisk risk. Detta är krav som verkar gjorda för att hindra nyföretagande inom tjänstesektorn. Folkpartiet anser att alla som vill ska kunna få ut en F-skattsedel för att kunna bedriva verksamhet i egen regi, givetvis under förutsättning att man inte har näringsförbud eller skatteskulder.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Enligt Konkurrensverket låg den svenska prisnivån för den privata konsumtionen år 2001 nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom EU. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor utsträckning beror på höga skatter. En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom en del sektorer, t.ex. detaljhandel och tjänsteproduktion, är konkurrensen fortfarande bristfällig. Den typ av tjänster som produceras inom den offentliga sektorn har inte heller öppnats för tillräcklig konkurrens.
En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välståndet. Insatser för att främja konkurrensen är därför viktiga inslag i en politik för att stärka Sveriges utvecklingskraft. En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En fungerande och sträng konkurrenslagstiftning är därför viktig för att en effektiv konkurrens ska råda i det privata näringslivet.
Staten ska sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden. Men om staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids. Därför är Folkpartiet kritiskt till det stora statliga ägandet av bolag och menar att dessa ska säljas ut så fort de marknadsmässiga förutsättningarna medger.
En politik som stärker Sveriges konkurrenskraft och ger förutsättningar för högre tillväxt måste innehålla åtgärder för att stärka konkurrensen. I en särskild konkurrensmotion lägger Folkpartiet förslag på konkreta åtgärder för att stärka konkurrensen:
Konkurrenslagen ska göras effektivare och Konkurrensverkets roll stärkas.
Privata entreprenörer ska ges möjlighet att konkurrera på lika villkor med offentliga utförare.
Karteller ska kriminaliseras och vitesbeloppen kraftigt uppgraderas.
Åtgärder ska genomföras för att underlätta tillträde till marknader för nya företag.
Staten ska minska sitt ägande av företag.
Kommunala stöd som snedvrider konkurrensen mellan företag ska tas bort.
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig för industrin, handeln, jordbruket och tjänstesektorn.
För oss liberaler är det självklart att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion precis som i ekonomin i övrigt. Staten ska ställa krav om hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Men staten ska inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskraven.
Folkpartiet anser inte att energiproduktionen ska styras av politiska beslut utan av konsumenterna. Därför vill Folkpartiet att
Kärnkraften ska utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd.
De politiska hindren för en fortsatt och utvecklad användning av kärnkraft tas bort.
Samhällets beredskap för att klara tillfälliga kriser inom försörjningen förbättras.
Sanktioner införs för nätägare som försvårar för kunder att byta elleverantör.
Världen behöver mer, inte mindre, frihandel. I dag råder en växande insikt om att fortsatt globalisering och ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta länder i världen. Om tillväxten i u-länderna ska kunna öka och om människorna där ska kunna ta sig ur den fattigdom de lever i, är ökade handelsmöjligheter helt avgörande.
Frihandel har varit avgörande för den svenska välståndsutvecklingen sedan 1870-talet. Hade inte Sverige haft möjligheter att handla med omvärlden under vår industrialiseringsprocess, hade vi inte uppnått det välstånd vi nu har.
Ökad handel är nödvändig för ekonomisk tillväxt och tillväxt är ett villkor för fattigdomsbekämpning. De internationella handelsfrågorna är därför av avgörande betydelse för kampen mot fattigdom och långt viktigare än allt bistånd sammantaget. Målen för WTO-avtalen är att höja levnadsstandarden i medlemsländerna, säkerställa full sysselsättning, öka realinkomster och efterfrågan samt att öka produktionen och handeln. Ska detta bli möjligt måste Sverige fortsätta att delta aktivt i arbetet med att förbättra det multilaterala handelssystemet och samtidigt stärka förtroendet för det, hos så väl handelspartner som allmänheten.
Nyligen gick WTO:s s.k. utvecklingsrunda i stå vid mötet i Cancún. Detta är ett allvarligt bakslag för ansträngningarna att liberalisera världshandeln, och särskilt ett bakslag för hoppet om ett genombrott beträffande de varugrupper som är särskilt viktiga för u-länderna att få tillträde till på Europas och Nordamerikas marknader. Här bär EU, USA och Japan ett mycket stort ansvar.
EU är tyvärr en av bromsklossarna på vägen mot en friare världshandel. EU-kommissionen kan begränsa importen då ett medlemsland eller ett företag klagar på konkurrensen, och kommissionen använder med en förödande flit antidumpningsåtgärder som skadar exportörer och EU:s konsumenter. Denna nya och snabbt växande användning av antidumpningsåtgärder bör Sverige motarbeta såväl inom EU som inom WTO och i andra forum.
EU:s protektionism på jordbruksområdet gör det omöjligt för hundratals miljoner människor att höja sin levnadsstandard genom export till EU. I en rapport från Världsbanken från hösten 2003, betonas att sänkta jordbrukssubventioner och tullar skulle kunna lyfta drygt 140 miljoner människor ur fattigdom och hopplöshet. EU betalar sex gånger mer i jordbrukssubventioner än vad EU ger i bistånd. En verklig avreglering av EU:s jordbrukspolitik måste påbörjas så snabbt som möjligt.
Frihandeln bör öka. Sverige bör, inom EU, än mer intensivt driva på för att den inre marknaden öppnas för u-ländernas produkter. Folkpartiet anser att Sverige ska verka för ett borttagande av tulleskalering, subventioner samt kvoter, senast 2015. Om andra länder gör liknande medgivanden i frihandelsvänlig riktning, innebär det en kraftfull stimulans av de fattiga ländernas tillväxtmöjligheter.
Frihandel innebär ingalunda en internationell handel fri från regler, lika litet som ett rättssamhälle innebär ett samhälle fritt från lagar och domstolar. En fri världshandel förutsätter både ett multilateralt regelsystem och mekanismer och system för tvistlösning för att frihandel ska kunna fungera för företagen och tjäna konsumenterna. Därför fyller WTO en oerhört viktig roll, särskilt för politiskt svaga länder. (WTO har t.ex. krav på konsensus i beslutsfattandet.) WTO är ett forum för fattiga och rika länder att göra sin röst hörd. WTO bör förvisso utvecklas och reformeras för att ytterligare stärka de fattiga ländernas möjlighet att delta i förhandlingar med stärkt inflytande.
Den sociala agendan med förbättring av miljö och arbetsvillkor blir allt viktigare att diskutera framöver. FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för multinationella företag är av stor vikt i arbetet för att komma tillrätta med globaliseringens utmaningar. Folkpartiets förhoppning är att allt fler företag ska ansluta sig till Global compact och utarbeta egna planer för att uppfylla de uppsatta målen. Alla konsumenter har också ett ansvar att granska företag. Genom våra inköp kan vi styra företagens beteende. Regeringen bör samtidigt uppmana och stödja företag och näringsliv att utarbeta etiska uppförandekoder och, tillsammans med medier, kontrollera efterlevnaden.
Mot bakgrund av diskussionen ovan är det viktigt att Sverige låter betoningen på handelspolitik som betydande för u-länders möjligheter att utvecklas, få större betydelse för den praktiskt förda politiken.
Informationstekniken är främst ett medel för företag att byta information och bedriva handel enkelt och effektivt. Men IT är också en viktig teknisk bransch där Sverige har ett stort kunnande och driver den tekniska utvecklingen framåt. En klok företagarpolitik kan hjälpa IT-branschen att fortsätta att utvecklas.
Läxan av IT-kraschen var att företag som startade med orealistiska förväntningar på det nya kommunikationsmediet inte hade bärkraft, medan etablerade företag i olika branscher med en uppbyggd logistik för att hantera distributionen har mycket goda chanser att fortsätta att utvecklas och växa.
Elektronisk handel kom i vanrykte på grund av några kända fall under IT-kraschen. Elektronisk handel har dock visat sig ha en verklig potential som nu är på väg att realiseras. Det behövs institutionella och juridiska reformer för att underlätta den elektroniska handelns utveckling. Försöken till lagstiftning på IT-området har hittills i alldeles för hög grad utgått från problem och tekniker som snabbt blir inaktuella. Lagstiftningen måste istället ta sikte på det generella och teknikneutrala för att fungera långsiktigt. Behovet av att hitta harmoniseringar mellan olika länders lagar och praktiskt användbara tillämpningar av befintliga regelverk och avtal är stort för en så extremt internationell näring som elektronisk handel.
I vår IT-motion utvecklas dessa frågor ytterligare.
Som företagare har man ett stort ansvar för sina anställda, sig själv och sin familj, men även gentemot andra företag. För att kunna ta detta ansvar är det viktigt att företagaren kan känna trygghet i sin vardag, såväl i medgång som i motgång.
I dag har inte företagaren samma trygghet som anställda. Det finns skillnader vad gäller möjligheter till sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet. Företagaren betalar in stora summor i form av skatter och avgifter men kan inte dra samma nytta av detta.
Egenföretagaren har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster riskerar även ett mer långsiktigt inkomstbortfall att uppkomma genom att kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn, där lager inte kan byggas upp som buffert och där det är svårt att få tag på vikarierande personal.
För den som är anställd beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas enbart på de dagar då den anställde skulle ha arbetat. För egenföretagaren beräknas den tillfälliga föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas på årets alla dagar, inte bara på de dagar då denne skulle ha arbetat. Egenföretagare får därmed lägre ersättning än anställda, när de är hemma och tar hand om sjuka barn.
Liknande förhållanden gäller inom de övriga delarna av socialförsäkringen och inom arbetslöshetsförsäkringen. Socialförsäkringssystemet är heller inte anpassat för de personer som kombinerar eget företagande med anställning eller studier. Detta är ett särskilt stort problem för de företag som har säsongsbetonad verksamhet.
Det bör göras en översyn av reglerna inom socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen i syfte att skapa likvärdiga villkor för företagare och anställda. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Att alla som vill ska kunna bli företagare låter som en självklarhet och i teorin är det så men inte i verkligheten. Det finns många som inte har möjlighet att starta och driva företag fast de egentligen vill. Invandrare och kvinnor har det svårare än andra.
Företag som drivs av personer med invandrarbakgrund är och har alltid varit en viktig del av den svenska ekonomin. Dessa företagare skapar nya marknader, introducerar nya produkter och bidrar till en hög servicenivå i samhället. Det är ofta svårare för invandrare att starta företag än för infödda svenskar, eftersom många processer inte är kända och svåra för någon som inte är född i landet och behärskar språket fullt ut. Ändå är dessa personer övertygade om att kunna genomföra den företagsidé de har baserat på kunskap från hemlandet. Det är viktigt att alla ges förutsättningar att delta i den nya tidens företagande. Idag nyttjas inte alla resurser i samhället som kan bidra till att öka tillväxten i företagen.
I dag startas cirka vart tredje företag av en kvinna. Statistik på området visar att det skett en generell uppgång gällande nyföretagandet för kvinnor. Vi liberaler är dock inte nöjda förrän det uppnåtts en större jämställdhet på företagsområdet. En av anledningarna till att det är färre kvinnor än män som startar företag beror i hög grad på det politiska motståndet från framför allt socialdemokrater och vänsterpartister mot privata alternativ inom de yrkesområden där kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och kompetens. Oviljan från socialistiskt håll att bryta de offentliga monopolen och tillåta privata alternativ innebär i praktiken att det råder ett näringsförbud för många kvinnor. Vi liberaler tycker inte att Sverige har råd att vara utan den kompetens som kvinnor besitter.
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att ett land ska kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap snabbt blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver att våra produkter innehåller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste den högre utbildningen bli tillgänglig för fler, så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens.
Kunskapens roll som motor i den ekonomiska utvecklingen blir allt större. Det är nya idéer, kreativt entreprenörskap och innovationer som skapar förutsättningar för tillväxt och välstånd. Att ha en kvalitativt högtstående forskning är, i det perspektivet, centralt.
Det gäller, på längre sikt, den fria grundforskning som bedrivs vid landets universitet och högskolor. I vår högskolemotion redovisar vi offensiva satsningar för förnyelse och utveckling av den svenska universitetsforskningen. På kort sikt är den tillämpade, behovsstyrda och mer industrinära forskning, som ofta bedrivs utanför universitetssfären, av avgörande betydelse för att skapa ett dynamiskt näringslivsklimat.
Exempel på forskningsinstitutioner som gör mycket viktiga insatser är Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ) och Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). Institutens verksamhet bör med kraft understödjas. Inte minst är det värdefullt att formerna för samverkan med företag, organisationer och offentliga myndigheter utvecklas. Dessa forskningsinstitutioner tillför viktig spetsteknologi till de svenska företagen och då inte minst de små och medelstora. Kontakterna mellan forskningsinstituten och de institutioner där forskningsresultaten ska omsättas i praktiken måste förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan mötas måste skapas.
Den entreprenörsutbildning som finns vid några högskolor har visat sig vara ett viktigt inslag för ett bättre företagsklimat. Denna utbildning bör spridas till fler högskoleorter.
Vi förstärker anslagen till Konkurrensverket och till forskning i konkurrensfrågor. Vi höjer också anslaget för åtgärder på konsumentområdet. Vi minskar anslaget till Vinnova med samma belopp som i föregående års motion.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Skillnad |
|
38:4 Turistfrämjande |
101,5 |
– 10 |
|
38:16 Konkurrensverket |
82,5 |
+ 12 |
|
38:17 Konkurrensforskning |
6,6 |
+ 6 |
|
38:20 Omstrukturering av statliga företag |
25 |
– 25 |
|
40:5 Åtgärder på konsumentområdet |
17,6 |
+ 10 |
|
26:2 Vinnova forskning och utveckling |
1 111,1 |
– 100 |
|
Summa |
– 107 |
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Jan Ertsborn (fp) |
Hans Backman (fp) |