Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statligt stöd till etisk märkning.
Under det senaste årtiondet har intresset för etisk märkning ökat bland svenska konsumenter. Det finns ett ökat intresse för att ta hänsyn till bl.a. hälsa, djuretik, säkerhet och miljö samt ekonomiska och sociala hänsyn. Allt fler konsumenter ser medveten konsumtion som ett sätt att påverka samhällsutvecklingen. En rad olika undersökningar visar att nästan häften av konsumenterna vill ha någon form av etisk märkning på produkterna. Dessutom anser en övervägande majoritet att företagen ska engagera sig i samhällsfrågor. Det är inte längre tillräckligt med ett nationellt hänsynstagande. Perspektivet måste vidgas till ett mer globalt hänsynstagande, då produktion och handel har globaliserats.
Det är ett långsiktigt och tålmodigt arbete att skapa ett varumärke för etisk märkning. Ett märkningssystem skall hålla för påfrestningar, kritik och granskning. Det ska ut på en marknad och måste där verka rimligt för både producenter och konsumenter. Det krävs klara principer och en fast policy för att inte misstanke om godtycke ska kunna uppstå. Kriterier, krav på kontroller och regler om användandet av märket är basen i ett märkningssystem. Grunden för trovärdig och användbar information om etiskt hänsynstagande är att den bygger på kontrollerbara uppgifter som kan jämföras. Regelsystem bör utvecklas i internationell samverkan. System måste vara oberoende gentemot särintressen, och det får inte finnas något tvivel om att producenter inte kan köpa sig en märkning.
Rättvisemärkt är ett exempel på en etisk märkning som har skapats av frivilliga krafter och har ambitionen att underlätta affärsrelationer mellan köpare och säljare på en relativt fri marknad. Rättvisemärkt i Sverige startade 1996 och är väl etablerad i en rad europeiska länder. Bakom bildandet av den svenska organisationen står för närvarande totalt ett femtontal konsumentgrupper, kyrkor och fackföreningar. Varumärket Rättvisemärkt tillhör den internationella organisationen FLO, Fair Trade Labelling Organization International, som sammanlagt har 16 nationer som medlemmar. FLO konstituerades under 1997 och har sitt säte i Bonn. Organisationens uppgift är att internationellt utveckla och garantera rättvisemärkt produktion från odlare och producenter i syd. FLO har också till uppgift att ansluta fler nationella initiativ i nord till rättvisemärkt handel i syfte att befrämja försäljningen. FLO genomför kontroller och uppföljning hos producenterna i syd i enlighet med kriterier och regelverk. FLO har under de senaste åren utvecklats och antagit ett gemensamt varumärke. Rättvisemärkt äger rätten att använda varumärket i Sverige och ett införande står för dörren.
Konsumentverket konstaterar i sin rapport till regeringen (PM 2003:05 Konsumtion och Etik) att Rättvisemärkt varumärke uppfyller nödvändiga krav. Varumärket är dessutom anslutet till ett väl fungerade internationellt system. Det lever dock med mycket knappa resurser. Enligt Konsumentverkets rapport är den internationella erfarenheten av sociala märkningssystem att det tar 8–10 år från start för att nå självfinansiering. Det tycks initialt förutsätta statligt eller annat externt stöd.
Från 1997 och fram till idag har informationsmöten och förhandlingar löpande genomförts med importörer och rosterier samt med detaljhandeln. Syftet har varit att ge information och utveckla kommersiella relationer för marknadsföring av produkter som är Rättvisemärkt producerade. Handelns aktörer är och har varit positiva till Rättvisemärkt men har som krav att lanseringen och inarbetningen av kännedomen måste göras av Föreningen för Rättvisemärkt. Trots bristen på resurser har försäljningsvolymerna ökat med i genomsnitt 25 % per år vilket kan ses som ett tecken på att de konsumenter som känner till Rättvisemärkt köper produkten för dess kvaliteter. Under våren 2003 ökade intresset ytterligare. Fortfarande är dock kännedomen om Rättvisemärkt relativt låg varför det finns ett stor behov av marknadsföring och informationsinsatser. Det behövs också informationsinsatser när det internationella varumärket införs.
Konsumentverkets utredning visar alltså att Rättvisemärkt täcker de etiska kriterierna som är aktuella i livsmedelsproduktionen. Utredningen drar slutsatsen att de befintliga märkningarna bör upprätthållas och stärkas inom de existerande ramarna. I samband med utredningen har det inte framkommit något som talar för organisatoriska förändringar av de befintliga märkningarna. Konsumentverket konstaterar dock att om Rättvisemärkt i Sverige ska kunna få en verksamhet som kan aktivera marknadsekonomins aktörer att driva på utvecklingen på den svenska marknaden mot ett ökat socialt ansvar behöver varumärkt dock få en större tyngd på marknaden och t.ex. täcka fler varor än för närvarande. Rättvisemärkt har redan uppnått en internationell samordning av sina arbetsmetoder och kriterier. Det är emellertid svårt att få fram medel för att genomföra den avslutande fasen, nämligen att införa det internationella märket och marknadsföra nyordningen gentemot konsumenterna.
För att åstadkomma ett större genomslag på marknaden än idag bör det rättvisemärkta sortimentet utökas till att omfatta fler varor. De initiala kostnaderna för kriterieutveckling delas idag mellan länderna, där flera har statligt stöd för arbetet. Sverige hör till de länder som ger minst bidrag till verksamheten, medan t.ex. Danmark, Finland och Nederländerna ger flera gånger mer. Kriterier finns redan utarbetade för fler varor än de som nu finns märkta på den svenska marknaden, men märkning av nya produktgrupper medför kostnader. För att uppnå en sådan effekt skulle ökat stöd av olika slag, bl.a. ökade statliga bidrag, behövas under i varje fall en utvecklingsperiod.
Mot bakgrund av ovan beskrivna situation är det positivt att regeringen i budgetpropositionen föreslår att inom konsumentpolitiken tillföra organisationen Rättvisemärkt ett fast bidrag på 1,6 miljoner kronor för sitt arbete med etisk märkning. Detta är ett steg i rätt riktning. Det finns dock behov av att på sikt öka bidragets storlek och att slå fast behovet av en långsiktig garanti för stöd.
Regeringen bör därför tillse att de svenska märkningssystem som följer Konsumentverkets krav får ett tillräckligt, stabilt statligt stöd för att kunna utveckla och konsolidera verksamheten.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Jan Emanuel Johansson (s) |
Joe Frans (s) |