Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skapa en levande kust och skärgård.
Sverige delas ofta in i å ena sidan tillväxtområden och å andra sidan områden som befinner sig i stagnation eller tillbakagång. De senare klumpas ofta ihop till områden som kallas ”glesbygd”, vilket är en minst sagt grov generalisering. Glesbygden i Sverige består i själva verket av vitt skilda geografiska områden med helt olika förutsättningar, förutsättningar som mycket väl kan utvecklas till bra tillväxtmöjligheter.
Glesbygden i Sverige kan delas in i fjällbygd, landsbygd, kust och skärgård. När det gäller fjällbygd och landsbygd finns det ett antal politikområden som kraftfullt lyfter fram dessa områdens problematik och möjligheter. Det handlar om sådant som rennäring, skogsnäring, jordbruksnäring och annat. När det gäller jordbrukspolitiken inom EU diskuteras exempelvis att överföra resurser till landsbygdsutvecklingen.
Men möjligheterna att leva och bo vid kusten har inte fått motsvarande uppmärksamhet. Istället för en samlad politik för att utveckla kust och skärgård har det ofta blivit lösryckta sakfrågor som diskuterats utan helhetsperspektiv.
Bland de problem som finns för kust och skärgård kan nämnas att det i ett antal kustkommuner sker en omvandling av åretruntfastigheter till fritidsbostäder. Konsekvenserna är att stora delar av samhällskärnorna står mörka större delen av året och att kommunerna förlorar skatteintäkter, samtidigt som det ändå fordras kommunal service av olika slag. Huspriserna drivs upp, vilket gör det svårt för människor med normala inkomster att bo kvar.
Ett annat område är infrastrukturen som på många håll är eftersatt. Befolkningen på skärgårdsöarna är särskilt beroende av att det finns rimliga förbindelser i form av broar eller färjor.
Samtidigt finns det stora utvecklingsmöjligheter i kust- och skärgårdskommunerna. Den unika miljön gör många områden attraktiva för turism, men också för åretruntboende. Många barnfamiljer vill bosätta sig i dessa små kustkommuner därför att de erbjuder en bra uppväxtmiljö för deras barn. Små trygga skolor, bra barnomsorg, möjlighet till ett rikt friluftsliv. Men det gäller också för dessa människor att skaffa sig en utkomstmöjlighet. Här finns möjligheter om man från centralt håll tillsammans med de ofta ”små” kommunerna lyfter fram möjligheterna och samordnar insatserna. De gamla näringarna såsom fiske kan utvecklas även med hänsyn tagen till regeringens mål om ett ”Hav i balans” och ett hållbart fiske. Fiskepolitiken bör ta hänsyn till att ha en levande kust och skärgård, vilket är fullt möjligt även då vi tar stor hänsyn till miljön, både under och över vattenytan. Fisketurismen kan med all sannolikhet utvecklas så att den genererar betydliga inkomster för kustens befolkning, om förutsättningar och regelverk anpassas. Även den småskaliga industrin har en framtid om möjligheter och problemområden lyfts fram och vi tillsammans söker lösningar. Ny teknik inom IT och annan verksamhet skapar också förutsättningar för en bättre tillväxt.
Det finns flera andra både möjligheter och problemområden som det går att peka på, men Sverige har inte tagit upp frågan om en levande kust och skärgård på ett fokuserat sätt. Om vi jämför med våra grannländer Norge och Finland, så har de en strategi för kusten och skärgården och dess möjligheter. Det är hög tid att även Sverige åstadkommer en nationell strategi för hur vi ska utveckla vår kust och skärgård till en levande och utvecklande bygd.
Om vi ska kunna ha ett levande Sverige kan vi inte ha insatser riktade till något så generellt som ”glesbygd”. Sverige har en lång kust och en stor skärgård. Vi måste lyfta fram kustens och skärgårdens möjligheter och samordna insatserna så att bra möjligheter tas till vara och förutsättningar för tillväxt skapas. Första steget är att utarbeta en nationell strategi för en levande kust och skärgård.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Jan-Olof Larsson (s) |
Ingela Thalén (s) |