Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den myndighet som skall ersätta ESO, och som skall syssla med miljöstudier, bör förläggas till Umeå.
Som punkt nummer 13 i överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns förslaget att omvandla ESO till ...”en ny organisation som sysslar med miljöstudier”. Vi vill i denna motion motivera varför denna nya myndighet bör förläggas till Umeå.
Hög kompetens inom miljöområdet finns på många ställen i landet, däribland Umeå. I kommunen finns två universitet, Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Dessutom finns, i form av ett samarbete mellan dessa båda universitet, Umeå miljöhögskola som nyligen startats. Och till detta kommer Statens institutet för ekologisk hållbarhet som också är förlagd i kommunen.
Samtliga enheter har en omfattande kompetens inom miljöområdet. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå bedrivs miljörelaterad forskning vid flera institutioner, t.ex. riksskogstaxeringen som årligen inventerar landets skogstillgångar och i samband därmed även har en omfattande kartläggning av den biologiska miljön. Även vid universitetens andra institutioner, t.ex. institutionen för genetik och växtförädling, institutionen för zooekologi och institutionen för skogsekologi intar forskning om den biologiska miljön en framträdande plats. Vid institutionen för skogsekonomi, som f.ö. har en professur i naturresursekonomi sker en omfattande forskning om miljöpolitiska frågor och en stor del av de miljöpolitiska och miljöekonomiska analyser som utförts i landet det senaste decenniet har ombesörjts vid denna institution.
Umeå universitet har som en av sina prioriterade områden det ekologiskt hållbara och resursanpassade samhället. Här finns även Centrum för miljövetenskaplig forskning och Centrum för vilt- och fiskforskning. Professorn i statsvetenskap, Katarina Eckerberg, är en av landets främsta vad avser forskning som innefattar miljöpolitiska styrmedel och implementeringsprocesser.
Sammantaget gäller att det finns en mycket bred forskarkompetens inom det aktuella området i Umeå. Detta borgar för att en förläggning av den tänkta myndigheten till Umeå kan rekrytera kompetent personal och att man har nära till flera avancerade forskningsmiljöer. Det är mot denna bakgrund vi anser att Umeå är en mycket lämplig lokalisering för den tänkta myndigheten. Samtidigt som detta beslut tas kan det även övervägas om inte den miljöpolitiska enhet som f.n. finns vid Konjunkturinstitutet bör sammanslås med den nya myndigheten.
Mot bakgrund av detta föreslår vi att riksdagen uttalar som sin mening att den föreslagna myndigheten förläggs till Umeå.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Sören Wibe (s) |
Lars Lilja (s) |