Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om landsbygdens särskilda villkor.
I den nya regionala utvecklingspolitiken med de lokala arbetsmarknaderna som sin geografiska indelningsgrund har landsbygdsdimensionen som tidigare fanns inom regionalpolitiken tonats ner. Detta är olyckligt. Det är förvisso sant att det finns ett ömsesidigt beroende mellan stad och land, men det betyder inte att villkoren för utveckling är desamma i landsbygd som i städerna. I själva verket har landsbygderna en i långa stycken betydligt mer bekymmersam utveckling och svårigheter att kunna erbjuda sina medborgare en tryggad välfärd. Därmed blir det också svårt att uppfylla det politiska målet om väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i hela landet.
Det finns förhållanden som är karakteristiska för landsbygden och som kräver insatser som riktar sig specifikt till landsbygden. Företagandets villkor, kommunikationers utveckling, svårigheter att bo kvar, flytta till eller bygga nytt i landsbygdsområden, restriktioner vad gäller strandnära boende, bostadskrediter är alla exempel på förhållanden som förhindrar en positiv regional utveckling. Landsbygden har ett inflyttningsöverskott av barnfamiljer, och fler än de som bor där önskar att de kunde flytta från städer till landsbygd. Samtidigt lider de flesta kommuner starkt av den befolkningsminskning som pågår främst på grund av det låga födelsetalet och en ökad ungdomsutflyttning till högskoleorter. En viktig insats för att motverka den negativa befolkningsutvecklingen är att underlätta för ökad inflyttning av barnfamiljer. För att underlätta en inflyttning till landsbygderna är det direkt nödvändigt att olika politikområden samverkar bättre. Idag motverkar på ett olyckligt sätt den snäva sektorspolitiken och den förhärskande tätortsnormen de övergripande målen för den regionala utvecklingspolitiken.
Landsbygden kommer att vara ett viktigt politikområde i den omvandling som sker av jordbrukspolitiken och strukturfonder i EU under i vart fall de närmaste tio åren. Sverige behöver kunskap om landsbygdens förhållanden som underbygger regeringens och riksdagens EU-politik. Av det skälet är det viktigt att ta ett större grepp på landsbygdsfrågorna än den snäva avgränsning som sker idag inom jordbrukspolitikens område. Landsbygden behöver – precis som städerna – lyftas fram så att det blir möjligt att beakta problem och skydda dess värden och samtidigt ta till vara möjligheterna till förnyelse och modernisering. Landsbygdspolitiken ska ses som en komplettering inom den regionala utvecklingspolitiken.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
|
|
Marie Nordén (s) |
Christin Nilsson (s) |
|
Carin Lundberg (s) |
Lars Wegendal (s) |