Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevara Post- och Inrikes Tidningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bevara Svenska Akademiens privilegium.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa fortsatt utgivning av Svenska Akademiens Ordbok, SAOB.
Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) är världens äldsta alltjämt utkommande periodiska publikation och började att ges ut 1645. Ingen kungörelse har i dag laglig verkan förrän den publicerats i PoIT. Tidningen utges av Svenska Akademien som sedan 1791 har privilegium på inkomsterna av utgivningen. Dessa inkomster finansierar idag oavkortat arbetet med, och utgivningen av, Svenska Akademiens Ordbok (SAOB). Ordboken uppbär inga statsanslag.
Frågan om PoIT och dess framtid är sålunda nära förknippad med utgivningen av Svenska Akademiens Ordbok, SAOB, ordboken över svenska språket och dess utveckling från 1521 och framåt. Planen för ordboken antogs 1884, första delen utkom 1893 och den beräknas att vara färdigställd 2017.
Offentliga kungörelser är en grundpelare i vårt samhälle. Kungörelsen är ett sätt att sprida information till medborgarna om nya regler på olika samhällsområden eller sakförhållanden som rör vårt privatliv eller vår ekonomi, såsom uppgifter om konkurs. En grundtanke med kungörelseordningen är att ge alla medborgare ett mått av rättssäkerhet och trygghet genom att ge oss möjlighet att hålla oss informerade om viktiga händelser av betydelse för oss. Utan ett väl fungerande system för sådan information kan vi inte bevaka våra rättigheter eller ta del av viktig information. Kungörandet har också betydelse för beräkning av besvärs- och fatalietider och har även en rad andra juridiska konsekvenser.
Det hävdas i dag att kungörandet i PoIT ska slopas för att ersättas av elektroniskt publicerade kungörelser i Patent- och registreringsverkets (PRV) regi, ett verk vars framtida organisation för närvarande är under utredning, och som dessutom har en illavarslande historik när det gäller att utveckla IT-system. Vi anser därför att detta är ett äventyrligt och dåligt underbyggt reformförsök.
Dagens ordning med kungörelser i PoIT garanterar att alla grupper i samhället har tillgång till kungörelserna. Om PoIT inte längre periodiskt utkommer som publikation kan det komma att betyda att det demokratiska systemets funktionssätt påverkas negativt. Många grupper riskerar att utestängas, särskilt de grupper i samhället som inte har möjlighet att ta del av viktig information därför att det krävs teknisk utrustning och kunskap.
Frågan handlar också om kungörelsernas trovärdighet och autenticitet. Det kan inte uteslutas att en reform leder till juridiska konsekvenser, exempelvis kan staten drabbas av skadeståndsmål om den elektroniska publiceringen inte fungerar.
En grundförutsättning för att kungörelseförordningen ska fungera är att vi som medborgare måste kunna vara säkra på exakt när en kungörelse är publicerad, kunna förlita oss på att denna inte blivit ändrad sedan publiceringen eller att viktig information inte tagits bort utan att medborgarna upplyses om detta. Dessutom måste medborgarna kunna lita på att informationen finns där när den behövs, alltså att vi kan nå webbplatsen där den är publicerad. Den måste också arkiveras på ett sådant sätt att den hålls tillgänglig under mycket lång tid.
Det finns i dag inga klagomål mot den nuvarande kungörelseordningen med publicering i Post- och Inrikes Tidningar. Tvärtom är tidningen känd för sin noggrannhet och korrekthet, och den finns tillgänglig gratis för medborgarna på biblioteken. Tidningens redaktion har arkiv tillbaka till slutet av 1700-talet och övriga arkiv tillbaka till starten 1645 finns bland annat på Kungliga biblioteket. Tidningen utkommer fem dagar i veckan, och detta har i modern tid aldrig fallerat.
Det kan noteras att under hösten 2003 har både myndigheter och enskilda vid upprepade tillfällen fått stänga av sin e-post efter virusattacker och webbplatser har blockerats av alltför många användare. Ingen kan idag redogöra för vilka konsekvenserna blir om för medborgarna viktig information och juridiskt bindande kungörelser enbart finns tillgängliga från en elektronisk tidning eller webbplats. Sverige bör inte bli det första landet i världen att helt anförtro en för medborgarna så viktig information som offentliga kungörelser till en publiceringsform som i princip dagligen upplever en rad problem, som el- och kommunikationsavbrott, datorhaverier, medvetna attacker och intrång samt – inte minst – datavirus, som ju totalt kan omintetgöra tillgängligheten.
Arkivering är ett av de största problemområdena inom IT och digital publicering. Inga datamedier har idag en garanterad hållbarhet över tio år. För att lagra datainformation längre måste man ständigt överföra data till nya lagringsmedier men också se till att informationen är i en sådan form att framtidens dataprogram kan läsa den. Det är inte bara krångligt, utan även dyrt och resurskrävande.
Det finns ingen standard för arkivering av elektroniska publikationer. Däremot finns det en rad exempel på information som lagrades så sent som på 1980- och 90-talen men som i dag inte kan läsas. Det är inte ovanligt att tvister uppstår lång tid efter att ett ärende har kungjorts och bristfällig arkivering kan därför få stora konsekvenser för den enskilde.
Om Svenska Akademiens privilegium upphör, leder det till att de medel som hittills använts för att finansiera utgivningen av SAOB försvinner. Svenska Akademien uppbär inte något statsanslag och bör av principiella skäl inte göras beroende av ett statsbidrag för den fortsatta finansieringen av SAOB.
Oberoende experter menar att det jämfört med nuvarande ordning är dyrt att utveckla och drifta ett säkert system för publicering och arkivering av elektroniska kungörelser som uppfyller samma krav som PoIT på trovärdighet, autencitet, allmän kännedom, juridisk bindningskraft och tillgänglighet både idag och för lång tid framöver.
Kombinerat med kostnaden för att färdigställa Svenska Akademiens Ordbok är resultatet för statsbudgeten sannolikt negativt.
Sammantaget innebär förslaget inte bara att världens äldsta tidning läggs ner och att SAOB, Sveriges längsta och kanske största kulturprojekt, går en osäker framtid till mötes. Det innebär också att medborgarna får svårt att hitta viktig information om kungörelser när dessa förs över från en allmänt välkänd publikation till ett idag okänt dataregister eller webbtidning.
En förändring innebär också en osäkerhet när det gäller kungörelsernas trovärdighet, autenticitet och juridiska giltighet. Framförallt innebär dock förslaget att medborgarnas demokratiska rättigheter hotas när det gäller tillgängligheten till offentliga kungörelser både idag och i framtiden.
Det är av utomordentligt stor betydelse att med bevarande av Svenska Akademiens integritet möjliggöra fortsatt utgivning av SAOB. Detta sker bäst genom att Svenska Akademien får fortsätta att ge ut Post- och Inrikes Tidningar på samma villkor som hitintills varit fallet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Cecilia Wikström (fp) |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Johan Linander (c) |
Bertil Kjellberg (m) |
|
Johan Pehrson (fp) |
Rigmor Stenmark (c) |
|
Ingvar Svensson (kd) |