Motion till riksdagen
2003/04:N326
av Axel Darvik m.fl. (fp)

Vindkraftsindustrin


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dra in det statliga stödet för marknadsintroduktion av vindkraft.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vara ytterst restriktiv med nyexploatering av nya kustområden för vindkraft.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvakta fortsatt utbyggnad av vindkraft till dess utredningar kring hur växt- och djurliv påverkas är färdiga.1

1Yrkandena 2 och 3 hänvisade till BoU.

Motivering

Regeringen föreslår i årets budget att stödja vindkraften med 60 miljoner under nästa år för marknadsintroduktion. Det är en höjning av anslaget från år 2003 med 10 miljoner. Dessutom vill man skjuta till ytterligare 240 miljoner mellan 2005 och 2007. Dessa bidrag är nödvändiga för att vindelen ska kunna klara av konkurrensen över huvud taget. Anledningen till den dåliga lönsamheten ligger inte i forskning eller teknikutveckling. Idag är vindkraften så pass tekniskt avancerad att verkningsgraden ligger nära den gräns som det är teoretiskt möjlig att uppnå. Slutsatsen man kan dra är att vindkraften kommer att ha mycket svårt att någonsin bära sina egna kostnader. Några starka ekonomiska argument för vindkraft finns således inte.

Argumenten är framför allt kopplade till att energikällan är förnybar. Regeringen har satt upp som mål att 2015 ska minst 10 TWh bestå av förnybar energi. Vad man tänker sig då är främst vindkraft, biobränsle etc. Man förutsätter att förnybar energi är synonymt med miljövänlig energi, vilket vi inte anser. En utbyggnad av Sveriges sista orörda älvar skulle generera stora mängder förnybar energi men det skulle knappast vara miljövänligt. Man skulle då förstöra den naturliga miljön med forsande vatten som är nödvändig för flera växt- och djurarter. Samma kritiska debatt kring vindkraften är idag alltför lågmäld.

I dag finns det ca 600 vindkraftverk i Sverige som tillsammans producerar 0,5 TWh vilket kan jämföras med den totala el-produktionen i Sverige som ligger på 150 TWh. Vindkraften står alltså för 0,3 % av den årliga el-produktionen i Sverige. Man kan också jämföra med att Trollhättans kraftverk (vattenkraft) ensamt producerar ca 1,3 TWh, alltså nästan 3 gånger så mycket som alla Sveriges vindkraftverk tillsammans. Idag finns det planer på att bygga ytterligare 8 000–9 000 vindkraftverk i vårt land. Skulle en sådan etablering bli verklighet skulle många tidigare orörda naturområden exploateras för industriändamål. De vindkraftverk som idag planeras för är ofta ca 50 meter höga och bara genom sin storlek bidrar de avsevärt till att förändra landskapsbilden. Det är mycket konstigt att en sådan etablering tillåts i våra kustområden. Hade det handlat om en annan typ av industrietablering hade man varit mycket mer aktsam. Varför finns inte samma aktsamhet när det gäller vindkraft?

Ljudet från ett vindkraftverk sprids över ett stort område och påverkar naturligtvis sin omgivning. Fler undersökningar behövs för att fastställa hur djurlivet påverkas av dessa ingrepp i djurens naturliga miljö. Redan idag finns det rapporter om sällsynta arter av fladdermöss som skadats av vindkraftverken eftersom deras navigering är helt beroende av ljudvågor. Samma sak gäller påverkan på den marina miljön kring de fundament som måste byggas för havsbaserade kraftverk. Innan dessa utredningar är ordentligt gjorda bör man avvakta med en fortsatt utbyggnad. Även om man i sådana utredningar fastslår att påverkan är begränsad måste kraven skärpas för att få tillstånd att bygga nya vindkraftverk med hänvisning till det ingrepp i landskapet som exploateringen innebär. Bra exempel på lokalisering av vindkraftverk är när man bebyggt hamnområden som redan idag domineras av industribebyggelse. I dessa områden är kraftverken ett passande inslag och skadorna på djur- och växtliv minimeras. Stora industribyggnader hör inte hemma i våra orörda och natursköna kustområden.

Stockholm den 5 oktober 2003

Axel Darvik (fp)

Marita Aronson (fp)

Lars Tysklind (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Tina Acketoft (fp)