Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för ökad öppenhet och offentlighet i förhandlingarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringens skrivelser och dess EU-positioner bör delges riksdagen inför WTO:s ministerrådsmöten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en pedagogiskt utformad version av bindningslistan på svenska bör utarbetas och delges riksdagen och allmänheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att ändra skrivningarna i Artikel XIX om liberaliseringar enligt vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för att ändra skrivningarna i Artikel XXI om ändring av ekonomiska risker enligt vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att WTO:s tvistlösningspanel inte skall kunna avgöra frågor som berör den offentliga sektorns uppgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att GATS-avtalet måste ändras så att det entydigt framgår att varje medlemsland själv bestämmer innehållet och omfattningen av sin offentliga sektor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att medborgarnas tillgång till vissa grundläggande rättigheter och nyttigheter över huvud taget inte skall regleras genom GATS. Detta gäller t.ex. hälsovård, grundläggande utbildning och vattenförsörjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att artikel (I:3c) bör strykas, som säger att GATS gäller offentliga tjänster när dessa tillhandahålls i konkurrens med andra eller på kommersiell basis.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det nödvändiga i att skriva om artikel VI så att ingen WTO-medlem begränsas i sin rätt att införa lagar och andra regler som tillvaratar sådana intressen som social rättvisa, jämställdhet, människors och djurs liv och hälsa samt skyddet av natur och miljö.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att WTO:s tjänstehandelsråd i enlighet med avtalet bör göra en samlad utvärdering av de sociala, miljömässiga och ekonomiska verkningarna i GATS-avtalet.
Sverige blev medlem i världshandelsorganisationen WTO på nyåret 1995. Inträdet i WTO, som under åtta år hade vuxit fram ur det gamla GATT-avtalet under Uruguayrundan, gick de flesta förbi. Allra minst talades det om GATS (General Agreement on Trade in Services, GATS), det vill säga det avtal som skulle reglera handeln med tjänster. Parterna lyckades vid dess tillkomst inte enas om särskilt mycket konkret avtalstext, varför GATS till stor del fortfarande är ett ramverk för hur handeln med tjänster fortlöpande ska expandera i framtiden. Avtalet uppmärksammades, med undantag för av Miljöpartiet, nästan inte alls när det, som en av bilagorna till WTO-propositionen, godkändes av den svenska riksdagen. Avtalet kan beskrivas som en katalog över skyldigheter för stat, landsting och kommuner som alla syftar till att göra det lättare och tryggare för de transnationella serviceföretagen att göra affärer i alla WTO-länder. Avtalet är inom tjänstehandelsområdet ett investeringsavtal av det slag, som inom varuhandeln mött starkt motstånd, t.ex. då det så kallade MAI-avtalet havererade 1998 och nu senast i Cancún, då OECD-länderna på nytt ville få till stånd förhandlingar om investeringsavtal inom varuområdet. Det är hög tid att den svenska riksdagen nu konfronteras med de problem som är förknippade med detta avtal. GATS-avtalet handlar om att liberalisera handeln med alla slags tjänster och följer i stor utsträckning samma grundprinciper som GATT-avtalet. Avtalet definierar emellertid aldrig klart vad som menas med en ”tjänst”. Däremot används ett klassifikationsschema med 12 ”huvudområden”, inom vilka medlemsländerna har förbundit sig att successivt öppna alltfler sektorer för internationell konkurrens genom särskilda åtaganden. Det handlar till exempel om finansiella tjänster, ”miljötjänster”, telekommunikationer, transporter, utbildning och sjukvård. Avtalet ålägger medlemsländerna att genom upprepade förhandlingar ständigt utöka sina åtaganden och på det sättet medverka till en kontinuerligt ökad liberalisering av den internationella tjänstehandeln. Just nu pågår sådana förhandlingar inom den s.k. Doha-rundan. Denna är avsedd att vara klar 1 januari 2005 men har mött stora problem vilka bl a ledde till sammanbrottet vid WTO:s ministerrådsmöte i Cancún i september 2003.
GATS, liksom flera andra avtal inom WTO, handlar inte om frihandel i klassisk mening, det vill säga sänkta tullar och eliminerade importkvoter. Det som gör GATS utomordentligt kontroversiellt är att det handlar om välfärdssamhällets hjärtefrågor, på vilka villkor och i vems regi dessa kan tillhandahållas. Vad som är oroande med GATS-avtalet är den breda och alltför tolkningsbara definitionen av begreppet ”tjänster”, vilken gör att även grundläggande tjänster – som vattenförsörjning, sjukvård, miljö, utbildning eller sociala skyddsnät – kan komma att behöva följa avtalets regelverk, utan hänsyn till om det är en offentlig service eller inte. Det handlar också om post, telekommunikationer, kultur, energi och transporter, d.v.s. självklara, grundläggande nyttigheter. Särskilt bör nämnas att en privatiserad vattenförsörjning har lett till stora problem i fattiga länder. Risken är stor att fortsatta liberaliseringar enbart kommer att gynna de stora bolagen istället för att rent dricksvatten borde vara en mänsklig rättighet och ett gemensamt ansvar. En förutsättning för att det offentliga skall kunna garantera sina medborgare den rätten är att det har kontroll över vattenförsörjningen eller de bolag som svarar för vattendistributionen.
I WTO betraktas den här typen av grundläggande nyttigheter som potentiella handelsobjekt. Men vill vi att sjukhus och bibliotek ska säljas ut och drivas med vinst? Vill vi att internationella storföretag som t.ex. Vivendi ska få monopol på att distribuera vårt dricksvatten? Vill vi överlåta åt stora transnationella företag att ansvara för vår välfärd och fördelningen av grundläggande samhällelig service? Vill vi medverka till att fattiga länders möjlighet att bygga upp en välfärd omöjliggörs? Och framför allt: vill vi ha en framtid där företagen styr över de folkvalda församlingarna och där nationella lagar och regionala subventioner betraktas som handelshinder och därmed kan upphävas?
De nya regler som diskuteras inom WTO kring handeln med tjänster riskerar att försvåra för de enskilda staterna att själva bestämma de offentliga tjänsternas omfattning och kvalitet. Vi anser att denna risk måste elimineras och att det klargörs att vissa sektorer, såsom hälsovård, grundläggande utbildning och vattenförsörjning, överhuvudtaget inte ska omfattas av avtalet. Därför måste avtalets räckvidd enligt Artikel I begränsas.
Handel med tjänster bör förvisso inte stoppas och många saker kan med fördel normeras och regleras, men det finns många skäl till att förändra stora delar av GATS-avtalet för att det ska kunna fungera ur ett demokratiskt, socialt och miljömässigt hållbart perspektiv. Dessutom bör själva syftet med avtalet förändras från att handla om de transnationella företagens möjligheter till ökad vinst, till att handla om alla människors rätt till grundläggande nyttigheter, konsumentfördelar, fattigdomsbekämpning och en hållbar utveckling.
De som försvarar GATS pekar på att avtalet är flexibelt och att varje medlemsland själv bestämmer vilka åtaganden man vill göra. En sådan tolkning har visst stöd i avtalet, men är delvis vilseledande. Redan avtalstexten, med dess krav på en ständigt ökande liberalisering, sätter press på förhandlarna, något som framförallt drabbar de s.k. MUL-länderna (Minst Utvecklade Länderna). De mäktiga aktörerna, t.ex. USA och EU, kräver sålunda i de pågående förhandlingarna att länderna ska göra om sina åtaganden i bindningslistorna och avskaffa en mängd begränsningar för marknadstillträde och nationell behandling. Begränsningar syftar till att främja de fattiga ländernas egna möjligheter till hållbar social, ekonomisk och teknisk utveckling. Det kan handla om nationella regler för etablering av lokala dotterbolag till de utländska företagen, gemensamt ägande, nationell representation i bolagsstyrelser, utbildningsprogram för den inhemska personalen, teknologiöverföring, skydd mot överetablering i känsliga naturområden och mycket annat.
GATS-avtalets allmänna del måste således skrivas om på flera punkter för att svara mot medborgarnas krav på demokrati, social rättvisa och hållbar utveckling. Sverige måste verka för detta inom WTO och dess tjänstehandelsråd. Vi anser att
Artikel XIX med den ensidiga, kontinuerliga och tvingande inriktningen mot ökad liberalisering är oacceptabel.
Artikel XXI ska ändras, så att det blir enkelt och ekonomiskt riskfritt att göra begränsningar i tidigare åtaganden.
Artikel 6 måste ändras och Artikel 23.3 utgå, så att inga begränsningar finns i medlemsländernas rätt till ”inhemsk reglering”.
Den svenska bindningslistan, som är ett centralt dokument i sammanhanget, finns inte enkelt tillgänglig på svenska och är utformad på ett för lekmannen obegripligt och krypterat fackspråk. En pedagogiskt utformad, fullständig version av bindningslistan på svenska bör utarbetas och offentliggöras. Ett sådant dokument bör också innehålla det bud som EU och Sverige lagt om nya egna åtaganden i de pågående förhandlingarna.
Förhandlingarna om GATS måste föras öppet på demokratiskt acceptabla villkor. Det är inte godtagbart att med några hänvisningar till utrikesdiplomatins traditionella krav på hemlighetsmakeri utestänga medborgarna och de folkvalda från insyn och påverkan. Regeringen måste ge riksdagen möjligheter att diskutera Sveriges positioner, både då det gäller egna bud och krav på andra länder före beslut. Regeringens skrivelser och EU-positioner bör delges riksdagen inför WTO:s ministerrådsmöten, och Sveriges regering bör verka för ökad öppenhet i förhandlingarna.
En central fråga i kritiken av GATS gäller det vi kallar offentlig sektor eller public service. De offentliga sektorerna liknas i avtalet vid tjänsteindustrier som ska effektiviseras genom att vinststyrda storföretag får mer att säga till om. GATS blir på så vis en arena för konflikten mellan demokrati och marknad, där medborgarnas intresse av styrning och kontroll i många fall, under frihandelns täckmantel, utdefinieras som ”handelshinder”. Vår ståndpunkt är att varje medlemsland självt måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattningen av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller för tillhandahållandet av dem. Det ska vara enkelt och riskfritt för en regering att införa en politik som innebär ökad offentlig verksamhet, styrning och kontroll inom en tjänstesektor. Företagens intressen av liberalisering ska inte kunna överordnas medborgarnas strävan efter social rättvisa och en ekologiskt hållbar utveckling. Det ska inte vara möjligt för WTO:s interna tvistlösningsmekanism att avgöra frågor som berör den offentliga sektorns uppgifter eller kunna ändra demokratiskt fattade beslut.
En grundstomme i GATS är de ”bindningslistor” som alla WTO:s medlemsstater ska upprätta och rapportera in. Bindningslistorna innehåller de områden som ska öppnas för internationell konkurrens. Bland dem som kan tänkas beröras finns bibliotek, undervisning, hårklippning, redovisning, turism kommunikation, vattenförsörjning, sjukvård, polisväsende etc. samt mycket av den kommunala/offentliga service som i dag bedrivs med skattemedel. Den svenske näringsministern har gått så långt att han säger att ”offentliga verksamheter berörs inte av avtalet” och att Sveriges regering och riksdag kan reglera tjänstesektorerna hur man vill utan att komma i konflikt med GATS.
I avtalet finns dessutom ett avsnitt som säger att ”tjänster som tillhandhålls i samband med myndighetsutövande” är undantagna från GATS. Det är denna paragraf, som GATS försvarare stödjer sig mot då de hävdar att avtalet inte berör den offentliga sektorn. Men vad de inte tycks känna till är att nästa paragraf innebär att detta undantag bara gäller så länge den offentliga tjänsten ”inte tillhandhålls på kommersiella grunder eller i konkurrens med andra”. För Sveriges del, med en redan mycket stor del av tjänstesektorn privatiserad, innebär det att det i stort sett bara är militär, polis och folkbokföringstjänster som är undantagna. All övrig offentlig verksamhet är mer eller mindre konkurrensutsatt och kan komma att hamna inom GATS-avtalets ramar, även om några allvarliga akuta hot inte tycks föreligga för svensk del.
Vi anser att den offentliga sektorn inte ska omfattas av GATS. Därför måste den artikel (I:3c) utgå som säger att GATS gäller offentliga tjänster när dessa tillhandahålls i konkurrens med andra eller på kommersiell basis.
Vi anser att det ska vara möjligt att utvidga den offentliga sektorn på de privata företagens bekostnad utan att andra WTO-medlemmar ska kunna kräva kompensation. Därför måste man skriva om Artikel XXI som gör det besvärligt och ekonomiskt riskfyllt för ett land att ta tillbaka gjorda åtaganden. Man måste kunna backa i processen!
Vi anser att varje WTO-medlem ska kunna införa lagar och andra regler som tillvaratar sådana intressen som social rättvisa och jämlikhet, människors och djurs liv och hälsa och skyddet av natur och miljö. Därför måste Artikel VI (om inhemsk reglering) skrivas om. I den artikeln sägs att lagar och andra regler inte får vara ”onödiga hinder för tjänstehandel” och ”mera betungande än nödvändigt” för serviceföretagen. Det ska också framgå att något krav på necessity test inte finns (det vill säga skyldigheten för lagstiftarna att bevisa att en lag eller annan regel är nödvändig).
Vi anser att avtalet ska tillföras en klausul som uttryckligen undantar GATS-åtaganden från tvistlösningsmekanismen, WTO:s interna domstol, i de fall den offentliga sektorn berörs.
I GATS-avtalets artikel XIX:3 stipuleras att nya förhandlingar ska grunda sig på utvärderingar av effekterna av länders tidigare åtaganden. Enstaka sådana har gjorts, men någon samlad utvärdering finns inte. Därmed går man vidare in i okänd terräng, utan vare sig karta eller kompass. Kritikerna kräver att en utvärdering kommer till stånd som omfattar sociala, miljömässiga och ekonomiska verkningar. Olika specialorgan inom FN ska involveras, liksom t.ex. fackföreningsrörelsen. Den utredning som regeringen gett Kommerskollegium i uppdrag att utföra, beträffande WTO-systemets konsekvenser för u-länderna, betraktas långtifrån som tillräcklig för att uppfylla skrivningen i GATS.
Sverige bör hävda att avtalets Artikel XIX om utvärdering av tjänstehandeln inte är uppfylld och medverka till att en allsidig utvärdering, omfattande sociala, miljömässiga och ekonomiska verkningar, kommer till stånd. I en sådan undersökning bör bl.a. FN:s fackorgan och den internationella fackföreningsrörelsen medverka.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
|
Lotta N Hedström (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ulf Holm (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |