Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att stärka de anställdas rätt vid nedläggning av företag eller företagsenhet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett företag eller en företagsenhet som hotas av nedläggning.
Riksdagen begär att regeringen i övrigt föreslår åtgärder som gör sådana övertaganden möjliga, t.ex. statliga lånegarantier, indirekt eller direkt statligt medägande, uppbyggnad av lokala och regionala fonder osv.
Det finns under senare år en rad exempel på att lönsamma företag eller företagsenheter läggs ned eller hotas av nedläggning. I dessa fall visas tydligt ägandets makt vad gäller var produktion skall ske, om lönsamheten anses tillräckligt god för fortsatt verksamhet eller inte och inte minst visas den maktlöshet ägandets makt leder till bland anställda, invånare i de orter som drabbas och politiska beslutsfattare på olika nivåer. Nedläggningsbesluten tas i slutna styrelserum, med dålig facklig insyn, minimal öppenhet och där besluten inte behöver motiveras. Inte sällan finns tydliga tecken på att besluten inte bygger på affärsmässiga överväganden, utan på nationella intressen, möjlighet till stöd från samhällsinstitutioner osv. En rad orter i Sverige förknippas numera med kapitalets girighet och nyckfullhet, t.ex. Degerfors, Arvika och Gislaved.
Problematiken rörande företagsnedläggningar och de anställdas brist på möjligheter och rättigheter har tagits upp i tidigare riksdagsmotioner. Undertecknad hade en riksdagsmotion i ämnet så sent som år 2002, motion 2002/03:N330 ”Företagsnedläggningar”. I den motionen redovisas en rad exempel på märkliga företagsnedläggningar eller hot om sådana. Problematiken kvarstår, liksom min och mångas rättmätiga kritik av ägarnas i det närmaste oinskränkta makt. Det är begripligt om ägare i längden inte kan upprätthålla ett företag, en företagsenhet eller en produktion, som inte kan uppnå lönsamhet vare sig på kort eller lång sikt. Men är det rimligt att jakten på maximerad vinst på insatt kapital ger ägare rätt att lägga ner och/eller flytta företag och företagsenheter som redan är lönsamma? Är det rimligt att företag skall växa genom uppköp av konkurrenter och nedläggning av produktion för att säkra marknadsandelar och framtida vinster genom försämrad konkurrens? Är det rimligt att lönsamma företag tillåts gå i graven till stora kostnader för samhället och de anställda och med stora avvecklingskostnader hellre än att ge de anställda möjlighet att ta över det nedläggningshotade företaget/enheten om de så önskar? Är det rimligt att hellre ta stora samhällskostnader för arbetslöshet än att genom samhälleliga insatser medverka till fortsatt produktion vid berörda enheter? Mitt svar på dessa frågor är entydigt, och många andra politiker i andra partier kan hålla med när dessa frågor diskuteras. Men när det kommer till praktiska beslut får de flesta byxångest och ser mer problem än möjligheter.
Riksdagens näringsutskott avslog i sitt betänkande 2002/03:NU7 motion 2002/03:N330, men hade förhållandevis positiva skrivningar till motionens grundtanke. Indirekt ställde sig näringsutskottets majoritet trots allt bakom tanken att möjligheten bör ökas för dem som arbetar i ett företag, dvs. arbetare, tjänstemän och företagsledning, att ta över ägandet om företaget skall säljas. Utskottet ville också att regeringen fortlöpande prövar om det behövs kompletterande åtgärder för att främja ett sådant övertagande.
Detta är ett steg i rätt riktning men verkligheten står inte stilla och avvaktar de politiska besluten. Denna verklighet innebär, om ingenting nytt händer, att det numera riksbekanta stålverket i Degerfors läggs ned den 26 september. En viss tröst är att stålverket skall läggas i ”malpåse”. Det är glädjande att verksamheten vid ämnesvalsverket får fortsätta och inte läggs ned i enlighet med tidigare beslut. Här visade verkligheten att produktionen inte kunde övertas av en enhet i ett annat land om man ville säkra hög kvalitet, tillförlitlig produktion och nöjda kunder. I nuläget kan anställda och andra berörda bara hoppas på att stålverkets tid i ”malpåse” blir mycket kort, så att nödvändig kompetens inte hinner gå förlorad, att nya affärsidéer tillåts växa fram och ytterst att företaget möjliggör för andra att driva stålverket vidare, t.ex. de anställda med eventuell partner och medfinansiär.
Med anledning av det som anförs i motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagstiftningen bör förändras i syfte att stärka de anställdas rätt vid nedläggning av företag/företagsenhet, att genom förändrad lagstiftning ge de anställda ökade möjligheter att förvärva företag/företagsenhet som hotas av nedläggning och att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i övrigt föreslå åtgärder som gör sådana övertaganden möjliga.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |