Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om invandrades företagande.
Företag som drivs av personer med utländsk bakgrund utgör ungefär 20 procent av nyföretagandet och denna siffra har varit relativt stabil under de senaste åren. De flesta invandrade personer som startar eget företag gör det för att förverkliga en idé och kunna arbeta självständigt. Det har dock visat sig i en nyligen genomförd studie av Nutek och SCB att risken för arbetslöshet eller arbetslöshet i sig är en viktigare anledning till start av egen affärsverksamhet bland invandrade än bland befolkningen i övrigt. Detta bekräftas även av att statistiken visar att fler invandrade har erhållit stöd till start av näringsverksamhet (s.k. starta eget-bidrag).
Många invandrade startar företag i tjänstesektorn, då främst inom restaurang och hotell, men även inom handel. De flesta företag som startas av invandrade personer startas i storstadsregionerna. Cirka hälften av dessa företagare har eftergymnasial utbildning. Gruppen invandrade som startar eget företag utgör inte någon homogen grupp. Invandrade som är företagare utgör ungefär samma andel som invandrade utgör i hela befolkningen. Däremot ser bilden olika ut om man tittar på olika ursprungsländer. Detta är en viktig aspekt att ta med i det fortsatta arbetet med att förbättra förutsättningarna för invandrades företagande. Det finns dock vissa gemensamma problem som är viktiga att se över och finna lämpliga lösningar på.
IFS (Internationella Företagarföreningen i Sverige) gör ett viktigt jobb då de erbjuder företagarrådgivning på många olika språk till personer som vill starta eget företag. Almi erbjuder också speciella lån för invandrade företagare. Dessa verksamheter är viktiga och hjälper till att lyfta fram olika frågor för gruppen som helhet.
Personer som inte är födda i Sverige kan ha större svårigheter att starta företag. Svårigheterna uppstår främst innan själva företaget är startat och det är dit staten bör rikta sina insatser för att möjliggöra för fler invandrade att starta eget företag på samma villkor som övriga befolkningen. Ett problem är att det kan vara svårt att få tillgång till kunskap om rådande regelsystem. Här utgör t.ex. IFS en viktig länk för informationsutbyte tillsammans med övrig företagarrådgivning.
Även strukturella inträdesbarriärer i form av attityder och diskriminering kan förekomma. Både när det gäller information vid starten och för att åstadkomma attitydförändringar i företagarvärlden är det viktigt att staten arbetar aktivt med de ibland särskilda problem gruppen invandrade står inför jämfört med gruppen svenskfödda företagare.
Vidare upplever ofta invandrade företagare större hinder för tillväxt än andra företag. Det finns säkert flera orsaker till detta, men en viktig aspekt är att invandrade företagare upplever att det är svårare att finna finansiering till sin affärsverksamhet. Staten har här en mycket viktig roll att överbrygga strukturella hinder som finns för gruppen genom riktade insatser.
Det har även kommit fram uppgifter om att invandrade företagare har svårare att teckna kontrakt på affärslokaler och att teckna försäkringar. För att komma tillrätta med eventuella problem krävs en översyn.
För att lyfta fram och underlätta för invandrade personer som vill starta företag krävs mer forskning. Det är mycket viktigt med mer kunskapsinhämtning inom detta område för att hitta de bästa åtgärderna för att underlätta starten av en egen verksamhet. Vad i motionen anförts om invandrades företagande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Lennart Beijer (v) |
Lars Bäckström (v) |
|
Marie Engström (v) |
Siv Holma (v) |
|
Per Rosengren (v) |