Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för integrationsarbetet i Öresundsregionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt presentera konkreta förslag om regionens regler för socialförsäkringarna och skatterna.
I en värld som blir allt mer globaliserad kommer vi att få se nya centrum och regioner växa fram. Det är naturligt att söka samarbete med människor i sin närhet, oavsett vilken sida landgränsen de bor på.
Öresundsregionen är idag ett av Europas mer dynamiska områden. Mätt i BNP räknas regionen bland de åtta största, som forskningscentrum rankas Öresundsregionen som fjärde efter London, Paris och Moskva. I regionen bor cirka 3,5 miljoner invånare, varav en tredjedel bor på den svenska sidan och två tredjedelar på den danska. Genom goda förbindelser med färja i norr och bro i söder – O-ringen för människor och gods som knyter ihop regionen – ökar utbytet mellan människor och företag.
Detta leder till positiva konsekvenser för människors förmåga att förstå och lära av varandra, handla och utbyta idéer och varor. Tillgängligheten till och förtroendet för varandra påverkas emellertid av infrastruktur i termer av kommunikationsförbindelser, regler, skatter och transfereringssystem. Den ömsesidiga nyttan måste säkras av ömsesidiga spelregler.
Det är därför oroande att det från regeringshåll fortsätter att skickas ut signaler som handlar om att frångå ett folkrättsligt bindande avtal mellan Sverige och Danmark som gäller relationen mellan avgifter på färje- och broförbindelserna. Ömsesidiga regler som sätts ur spel av den ena parten riskerar inte bara att få direkta konsekvenser för de företag och aktörer som har anpassat sig till avtalet, utan också för det förtroende mellan länderna som är förutsättningen för en lyckosam integration.
Lika konkurrensvillkor är en förutsättning för integration. I Öresundsregionen innebär det att alla delar av regionen måste knytas ihop för att den svenska och den danska halvan skall kunna integreras så att regionen får en större ekonomisk styrka. En tydlig slutsats blir att O-ringen måste hållas intakt, det vill säga förbindelserna mellan Helsingborg–Helsingör respektive Köpenhamn–Malmö. Fungerande infrastruktur utgör grunden för utbyte i såväl norra som södra delen av regionen.
I Öresundsregionen pågår redan globaliseringen, men det är vår förmåga att hjälpa eller försena utvecklingen som avgör hur mycket vi kan dra nytta av den. Om regeringen är senfärdig med att undanröja de verkliga hindren för integration som gäller ojämlika villkor i skatte- och sociala system m.m. bör man i alla fall inte lägga hinder i vägen för integrationsarbetet genom att skapa osäkerhet kring förutsättningarna för goda kommunikationer i norra Öresund.
Regeringen har under längre tid försökt påvisa att arbetet pågår och att förslag skall presenteras inom kort. Men eftersom konkreta förslag uteblir är frågan berättigad.
På vilket sätt går arbetet framåt med förenkling av reglerna för integrationen mellan Skåne och Själland?
Om regeringens målsättning är att öka integrationen över Öresund är det oacceptabelt med nuvarande arbetstakt. Befolkningen på båda sidor Öresund har utlovats förbättringar gång på gång. Men fram tills idag kan man inte se några påtagliga åtgärder i enlighet med utlovade förbättringar.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |