Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förnyad och modern energipolitik som tar sin utgångspunkt i dagens verklighet.
Folkomröstningar är barn av sin tid, i så mening att de begränsas av bristen på vetskap om framtida kontextutvecklingar. De argument som präglat den nyligen genomförda folkomröstningen kommer förmodligen inom en överskådlig framtid att bli föremål för omprövningar och nyanseringar. Ju längre tiden går, desto större skillnad blir det mellan den verklighet som var realitet då, mot den som är realitet nu.
Hur länge ska ett folkomröstningsbeslut anses vara legitimt? Det går förmodligen inte att uppställa någon exakt regel, men en av grundteserna bör vara att det är legitimt så länge det har en acceptans hos folket, och så länge verkställigheten av beslut kan genomföras enligt de uttalade tankar som låg till grund för medborgarnas val.
1980 folkomröstade Sverige om kärnkraften. Efter folkomröstningen beslöt riksdagen den 10 juni (bet. 1979/80:NU70, mom. 1) att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010. Årtalet var emellertid inte uttalat av någon av linjerna i omröstningen.
Omröstningens utformning var i sig dessutom inte oproblematisk, eftersom folket hade att välja mellan tre olika avvecklingslinjer. Det fanns egentligen inte något alternativ som tog hänsyn till nya tekniska innovationer som kunde påverka säkerhets- och miljöaspekter i ett framtida scenario.
23 år senare kan vi konstatera att det energipolitiska läget både är annorlunda och lika. Annorlunda, för att vi har haft möjlighet att utveckla och pröva andra energialternativ. Lika, för att beslutet fortfarande åberopas i dagens debatt trots att mycket har förändrats. För oss som vid tidpunkten för folkomröstningen var för unga för att delta, ter sig det fastlåsta läget i energidebatten som blev följden av omröstningen, orimligt. Oavsett om man är för eller emot en avveckling, är situationen idag ohållbar.
Enligt de statistiska undersökningar som sedan dess har genomförts kring svenskarnas inställning till kärnkraft, har mycket förändrats sedan 1980. Nästan tre fjärdedelar säger sig vilja behålla eller utveckla kärnkraften. Två tredjedelar är emot stängningen av Barsebäck 2.
Skillnaderna i åsikter mellan generationerna är särskilt tydlig. De yngre generationerna är betydligt mer positivt inställda till användningen av kärnkraft. I åldersgruppen 15–29 år finns dessutom en tydlig majoritet för att genomföra en ny omröstning. Mest negativa till detta är fyrtiotalisterna.
I dag finns olika uppfattningar om riksdagsbeslutet om avveckling var felaktigt. Det visar tydligt behovet från de folkvaldas sida att förhålla sig till att väljargruppen har förändrats, och att opinionsläget ser annorlunda ut. Enligt riksdagens utredningstjänst har mer än två miljoner väljare tillkommit sedan folkomröstningen. De har inte fått vara delaktiga i beslutet om en fråga som kommer att påverka dem i lika hög utsträckning. Att inte lyssna och bemöta dem, riskerar att undergräva förtroendet mellan väljare och valda rejält.
Av de riksdagsledamöter som fattade beslutet 1980 finns heller inte många kvar idag. Vi efterfrågar därför en förnyad och modern energidebatt – och i dess förlängning en modern energipolitik – på saklig, kunskapsbaserad grund, där hänsyn tas till miljö, hälsa och ekonomi. Debatten om miljö- och energifrågan ska föras med de folkvalda och de medborgare som berörs av utvecklingen framgent, de som utgör Sverige 2003 och inte 1980.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Lars Lindblad (m) |
|
|
Nyamko Sabuni (fp) |
Torsten Lindström (kd) |