Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utlokalisering av statliga jobb till Västernorrlands län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att placera Rakelmyndigheten (med start den 1 januari 2004) i Sollefteå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall verkställa utlokaliseringen av de statliga jobben till Sollefteå, som utlovades vid försvarsuppgörelsen.
Regeringen bedyrar ständigt att de gör noggranna prövningar vid lokaliseringar av myndigheter och att man särskilt tittar på regionalpolitiska stödområden. Trots dessa vackra ord så är det fortfarande allt för vanligt att nya statliga verk placeras i Stockholmsregionen.
Ett nytt statligt verk som ska starta 1 januari 2004 är Rakelmyndigheten (Radiokommunikation för effektiv ledning). Den ska samarbeta med Krisberedskapsmyndigheten. Därför borde det vara perfekt att placera Rakel i Sollefteå, där Krisberedskapsmyndigheten redan har en del av sin verksamhet. Jag yrkar därför på att regeringen tar sitt regionalpolitiska ansvar och placerar Rakel i Sollefteå.
Det är viktigt att bryta den ensidiga myndighetsstruktur som vi har i landet. Parallellt med en rad regionalpolitiskt tillväxtfrämjande åtgärder som satsningar på kompetensutveckling och utbildning, IT och bredbandsteknik, sänkta arbetsgivaravgifter för små företag och åtgärder för enklare regler krävs det ett omlokaliseringsprogram för de svenska myndigheterna. Myndigheterna ska serva hela Sverige men de är i mycket stor utsträckning koncentrerade till Stockholmsregionen. I övriga delar av landet minskar andelen statliga arbetstillfällen. Det gäller i hög grad Västernorrlands län där tusentals statliga jobb har försvunnit under det senaste decenniet.
Det är storstäderna som är vinnare och glesbygden som är förlorarna av 1990-talets arbetsmarknads- och regionalpolitik. Storstadsregionerna och universitets- och högskoleorterna visar snabb tillväxt medan utvecklingen är den omvända för stora delar av landet inte minst Västernorrlands län.
Storstadskommunerna har under 1990-talet ökat sin befolkning med i genomsnitt 9 procent – mer än dubbelt så mycket som riket totalt – medan befolkningen i glesbygdskommunerna, som en naturlig följd av detta, minskat. Utvecklingen för de statliga arbetstillfällena följer samma trend. Denna utveckling tillåts fortgå trots att riksdagen vid flera tillfällen betonat att en utlokalisering ska prövas vid förändringar av den statliga verksamheten.
En jämnare fördelning av den statliga verksamheten är angelägen såväl ur regionalpolitiska rättviseskäl som i fråga om närhet och tillgång till den service som statens verksamhet företrädesvis står för.
Västernorrlands län har drabbats hårt av nedläggningar av statlig verksamhet under många år och senast var det vid försvarsuppgörelsen. Då utlovade regeringen 300 statliga ersättningsjobb till Sollefteå, men fortfarande är det löftet inte uppfyllt till mer än cirka hälften. Det är ett löfte som regeringen snarast måste verkställa.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |