Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riksdagens målsättning att låta regionalpolitiska hänsyn påverka besluten när olika verksamheter skall placeras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målsättningen att inom den kommande femårsperioden utlokalisera minst fem statliga myndigheter och verk till Kalmar län motsvarande 2 000 årsarbetstillfällen.
Det är dags att statsmakterna följer de riktlinjer för lokalisering av statlig verksamhet som riksdagen vid flera tillfällen har upprepat i beslut om den statliga regionalpolitiken. Enligt riktlinjerna ska alternativ lokalisering prövas vid nytillkommande verksamhet. Färsk statistik ger belägg för att dessa regler kringgås gång på gång när nya myndigheter och enheter lokaliseras till kranskommunerna runt Stockholm. Det är dags att följa dessa principer men också anlägga ett ytterligare angreppssätt. Även befintlig verksamhet bör utlokaliseras och statlig verksamhet fördelas mera jämnt över landet.
Kalmar län är det län i landet som har lägst andel statlig verksamhet. Jag föreslår att Turistdelegationen omlokaliseras till Borgholm, Statens naturvårdsverk till Kalmar, Svensk Kärnbränslehantering AB till Oskarshamn, Arkivet för ljud och bild till Hultsfred och Kriminalvårdsstyrelsen till Västervik. En sådan utlokaliseringsvåg skulle bli en utmärkt drivkraft för en fortsatt positiv utveckling för hela Kalmar län.
Trots riksdagens beslut om decentralisering av nya statliga verksamheter förläggs de flesta fortfarande till Stockholm. Bara var fjärde myndighet som tillkommit under den senaste tioårsperioden har hamnat ute i landet. Kalmar län som ska vara ett prioriterat län enligt riksdagsbeslut har inte fått någon statlig lokalisering.
Av de 88 myndigheter som bildats eller ombildats under de senaste tio åren har 65, 74 procent, lokaliserats till Stockholms län. Likadant är det med de myndigheter som fanns sedan tidigare. Enligt Glesbygdsverkets kartläggning är dessa totalt 391 till antalet och bland de 170 huvudkontoren finns 72 procent i Stockholms län.
Centraliseringen rimmar illa med riksdagens målsättning att låta regionalpolitiska hänsyn påverka besluten när olika verksamheter ska placeras. I ett betänkande från arbetsmarknadsutskottet från 1996 slås fast att myndigheter i första hand bör placeras i länscentrum eller i anslutning till regionalpolitiska stödområden. Som en alternativ placering anges orter där statlig verksamhet läggs ner.
”I vart fall bör vid varje ny lokalisering en annan ort än Stockholm övervägas”, påpekar arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande.
Av regionalpolitiska skäl måste regeringen med betydande kraft lägga vikt vid att följa riksdagens intentioner vid myndigheters lokalisering. Dels ska staten vara synlig som representant för det som är gemensamt över hela landet, dels kan statens myndigheter komplettera den arbetsmarknad som finns lokalt och regionalt. Men det är också en viktig symbolik i att visa att Sverige är ett modernt land där det finns en fungerande infrastruktur som gör att det faktiskt inte spelar någon roll var man sitter i landet.
Nedanstående tabell visar utfallet av lokaliseringarna av de myndigheter som beslutats under den senaste tioårsperioden. Det är ett tydligt exempel på hur regeringen fortsatt centraliseringen mot riksdagens beslut. Kalmar län har inte fått några myndigheter alls.
Nya myndigheters lokalisering 1992–2002
Län Antal
Stockholm 65
Uppsala 2
Södermanland 3
Östergötland 2
Blekinge 1
Skåne 3
Västra Götaland 2
Värmland 1
Örebro 1
Västernorrland 4
Jämtland 1
Västerbotten 2
Norrbotten 1
Totalt 88
Källa: Statskalendern (1992–2002), Glesbygdsverkets bearbetning.
Enligt riksdagens regionalpolitiska beslut ska varje ny myndighets lokalisering prövas ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets betänkande 1987/88:13 ska i första hand skogslänen och i andra hand sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden komma i fråga när det gäller lokalisering av statlig verksamhet. Ett beslut som riksdagen senare vid flera tillfällen upprepat. Lokalisering till Kalmar län ska således, enligt av riksdagen fattade beslut, ha högsta prioritet vid en sådan prövning.
Det är dags att genomföra en ny omgång utlokaliseringar av statliga verk. Det finns nu möjligheter att förlägga verksamheter utanför de största städerna. Modern informationsteknik har gjort verksamheter avståndsoberoende. Utlokaliseringar måste följas av stora satsningar på uppbyggnader av strukturer för ökad användning av IT-kommunikation. På så vis kan man bredda lokala arbetsmarknader utanför storstadsområdena och på samma gång uppnå de positiva bieffekterna att avlasta Stockholms bostadsmarknad och erbjuda en större mångfald av boendemiljöer åt statsanställda. En rad kontorsytor i Stockholm kan byggas om till bostäder. I Kalmar län finns bostäder och lokaler.
Det är således hög tid att uppfylla målsättningen om en decentraliserad lokalisering av nya myndigheter i landet och likaledes följa den av riksdagen fastlagda prioritetsordningen.
Det finns ett flertal statliga myndigheter som med lätthet helt eller delvis kan utlokaliseras. Målsättningen bör vara att inom den kommande 5-årsperioden utlokalisera minst fem statliga myndigheter och verk till Kalmar län som motsvarar 2 000 årsarbetstillfällen.
En jämnare fördelning av den statliga verksamheten är angelägen såväl ur regionalpolitiska rättviseskäl som i fråga om närhet och tillgång till den service som statens verksamhet företrädesvis står för.
Det finns en rad starka skäl som talar för Kalmar län. Utöver den av riksdagen uttalade målsättningen vid utlokaliseringar där Kalmar län ska prioriteras är Kalmar län det län i landet som i jämförelse med andra län har den lägsta andelen statlig verksamhet. Andelen i Kalmar län är 2,8 procent. Genomsnittet för riket är 6 procent. Stockholms län har 7,6 procent, Uppsala 13,0 procent och Norrbotten 9,5 procent. Om Kalmar län haft samma andel som riket skulle det funnits ytterligare 3.200 statliga arbetstillfällen i Kalmar län.
Informationsteknikens utveckling som nämnts möjliggör nu lokaliseringar av verksamheter till de regionalpolitiskt högst prioriterade delarna av landet på ett sätt som tidigare föreföll otänkbart. De möjligheterna har som ovan nämnts ännu inte tagits tillvara.
Det är många som uppskattar närheten till naturen och vill slippa storstadens trängsel. Men politiken är inriktad på att få tillväxt i de stora städerna. Det behövs en ny politik som skapar tillväxt och utveckling i hela landet. Utlokalisering av verksamhet är därför en viktig åtgärd som bör gå hand i hand med användningen av ny informationsteknik, moderna kommunikationer och hänsyn till miljö och människor för att skapa livskraft i hela landet.
När nu utfallet av lokalisering av nya myndigheter är så dåligt och regeringen inte efterlevt riksdagens beslut bör också omlokalisering tillgripas. En omlokalisering av Turistdelegationen – den statliga myndigheten för strategier, statistik och samordning inom svensk turism – till Borgholm bör prövas. I övrigt bör Statens naturvårdsverk omlokaliseras till Kalmar, Svensk Kärnbränslehantering AB till Oskarshamn, Arkivet för ljud och bild till Hultsfred och Kriminalvårdsstyrelsen till Västervik.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Agne Hansson (c) |