Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokal utveckling och social ekonomi som drivkraft för Hållbar utveckling.
Sverige har ramlat i välståndsligan i världen och samtidigt går vi mot en situation där allt färre genom sitt arbete skall försörja allt fler. Om inte ekonomin växer i den processen kommer det inte att finnas pengar att betala pensioner och andra gemensamma utgifter. Tillväxt är det begrepp som allmänt används numera för att beskriva en ökad ekonomisk omsättning. Globaliseringen och en krympande värld leder till ökad förändringshastighet i den ekonomiska utvecklingen. Globaliseringens paradox, dvs ju mer världens ekonomier integreras, desto mer ökar de lokala innovativa miljöerna i betydelse, är dock en viktig insikt i denna process. En bärande idé med regionala tillväxtprogram är just att stödja och utveckla dynamiska regionala och lokala miljöer där människor och företag kan utvecklas. Satsningar sker också men ändå blir den ekonomiska utvecklingen alltmera ojämn i Sverige. Enskilda människor har svårt att se sambanden och påverkas negativt av känslan av vanmakt inför utvecklingen och känslan av att inte räcka till.
Tillväxtens väg är den som hela västvärlden nu arbetar efter. Insikten om begreppets begränsningar gör att nu används dock i stället begreppet Hållbar tillväxt. Nationellt finns också ett dokument om vad detta innebär men förankringen saknas regionalt och lokalt. Om inte människorna upplever att tillväxten i landet är viktig och innebär möjligheter för dem, blir effekten inte hållbar tillväxt. Det kan i stället bli utanförskap och vanmakt. Utvärderingarna av RTP börjar nu komma av de första årens arbete. En viktig slutsats är ett markant ökat intresse för att öka kunskapen kring tillväxtfrågor och ett aktivt och medvetet lärande tagit fart. Detta gäller emellertid fortfarande en liten krets. Förankringen av arbetet på bredden och djupet i länen har varit bristfällig och bl a ett ökat underifrånperspektiv som kan åstadkomma lokalt inflytande framhålls som en viktig framgångsfaktor. Representanter för partnerskapen betonar för sin del särskilt behov av tydliga mål och en avgränsning och prioritering av insatser. Lite mindre framgångsrikt har varit ambitionen att få in miljöfrågorna och jämställdhetsfrågorna i arbetet.
Vi tror att ett än mer lokalt perspektiv på tillväxt inom ramen för globaliseringens villkor är nyckeln till vad som verkligen kan kallas Hållbar tillväxt. Länsstyrelsernas programarbete för ”Lokal utveckling och entreprenörskap” är en bra början på detta arbete, men stödjande funktioner och kunskapsutveckling på området behövs. Nedan anges motiven:
Den sociala ekonomin, människors vilja att göra saker i det lokala utan enbart personlig vinning, är en kraft som måste tas tillvara. Tillväxtavtalen har endast marginellt fångat upp detta det sociala kapitalets betydelse.
Sverige behöver, för att tillväxten skall fortskrida ur den sociala dimensionen, mera av ”medborgarskap” och vilja att ta ett ansvar för gemensamma behov. Bl a studieförbunden är en möjlighet att hjälpa människor kanalisera sitt engagemang och lära ut demokratiska arbetssätt.
Tillväxtavtalen handlar vad gäller kompetensutveckling till helt övervägande del om formell utbildning. Den bildning som stärker människor i sin egen identitet och gör dem till fritt tänkande och agerande individer uppmärksammas inte alls men har stor betydelse för hållbarheten.
Kulturen i det lokala och regionala har en oerhörd kraft. Det gäller inte bara institutionerna utan i lika hög grad folklig kultur.
Folkhälsan är den nya stora utmaningen. Det är uppenbart att det allt råare ekonomiska tänkandet inom all verksamhet skördar offer i form av sjukskrivningar och lidande som är mycket kontraproduktivt.
Miljöfrågorna behöver en ambassadör i tillväxtarbetet. Efter Johannesburg finns många åtaganden som måste komma till konkret uttryck också lokalt.
Jämställdheten blev ett misslyckande i första omgången tillväxtavtal.
Vi anser att regeringen i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen bör tillse att den sociala ekonomins aktörer får möjligheter att delta på rimliga villkor, att resurser avsätts för att begreppet Hållbar tillväxt tydliggörs och får en reell innebörd för folkflertalet, samt att ett utvecklingsarbete startas för att ta fram mätbara indikatorer på den sociala ekonomins bidrag till hållbar tillväxt. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 26 september 2003 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Birgitta Sellén (c) |