Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta fram ett landsbygdspolitiskt framtidsprogram.
Boende på landsbygd och i glesbygd med framtidstro för sig, sin familj och sin hembygd måste få känna att de har beslutsfattarnas stöd i sin dagliga gärning. Fokuseringen på storstadsregionerna måste brytas till förmån för hela landets väl. I budgeten säger regeringen: ”Urbanisering och stadsutveckling är viktiga framtidsfrågor och ställer krav på en samlad politik för hållbar utveckling.” När såg vi senast samma formulering för landsbygden? Centraliseringsivrarna måste få upp ögonen för alla möjligheter som finns på landsbygden bara rätt förutsättningar skapas.
För att skapa bättre möjligheter för landsbygdskommunerna behövs det en helhetssyn över besluten som rör landsbygden. Det behövs ett ”Landsbygds-politiskt framtidsprogram” framtaget av landsbygdens företrädare men med stöd av landets tyngsta beslutsfattare, regering och riksdag.
Den utarmning av landsbygden som skett under flera decennier med stöd från regeringen är ett stort svek mot vår framtid. Trenden måste vänta, landsbygden måste ges näring men det kräver kraftfulla åtgärder inom flera områden. Det behövs en samlad syn på landsbygdens alla möjligheter. Den svenska landsbygden ligger där, med öppen orörd vacker natur, blandad med exploaterade områden. Kraften finns där skogen, malmen och vattnet forsar fram, men den största tillgången är kraften hos människor som förvaltar, skapar och brukar för att överleva eller leva gott.
Den svenska landsbygden är en stor tillgång för alla som bor där men även för människor i storstadsregionerna. Landsbygden är inte bara skog och mark för t.ex. fritid och rekreation, det finns så mycket mer. Landsbygden är också ett viktigt område där många fler arbetsuppgifter kan skapas, om bara rätt förutsättningar ges även i dessa regioner.
Det fanns en tid då vi trodde att den nya informationstekniken skulle locka fler att förena boende på landsbygden med arbete inom IT-världen. Tyvärr fick vi parallellt med utbyggnaden av den nya tekniken uppleva en våg av försämrad samhällsservice främst ute på landsbygden. Att få fler att bo kvar och samtidigt stimulera ökad inflyttning till landsortsregionerna är en av de stora utmaningarna.
De dubbla budskapen som landets främsta företrädare har förmedlat under flera decennier har varit förödande för landsbygdens befolkningsutveckling. Den ryckiga samhällsplaneringen har hämmat framväxten av nya kommunmedborgare ute på landsbygden, även om vi ser en svag trend att fler idag flyttar ut till vissa områden.
Landsbygdskommuner står nu inför uppgiften att på bästa sätt ta emot sina nya medborgare och framför allt vårda sina ”gamla medborgare”. Kommunernas insikt och vilja om behovet av ökad samverkan över sektors- och myndighetsgränser kommer att bli avgörande för vilka som lyckas vända trenden för ett ökat antal kommunmedborgare.
Det behövs en ökad frihet för regionerna och kommunerna att själva lösa olika problemställningar t.ex. i arbetsmarknadspolitiken för att kunna tillgodose efterfrågan på arbetskraft samtidigt som kommunerna kan lösa den lokala arbetslösheten.
Allt fler försörjer sig genom mångsyssleri, dvs. kombinerar olika arbeten genom deltidsanställning i kombination med eget företagande alternativt försörjer sig på flera deltider.
Detta är en verklighet för många redan idag, därför måste socialförsäkringssystemet anpassas till människors vardag för att de ska kunna känna trygghet om de skulle bli sjuka eller mista sitt arbete.
Kommunerna måste ges förtroende och ökad makt över byggnationer inom den egna kommungränsen, hur strandskyddet skall se ut är en kommunal fråga. För att underlätta för människor att bygga nytt eller köpa en fastighet och eventuellt reparera är det viktigt att kunna erhålla en bra bostadsfinansiering av köpet. Idag anger många svårigheter att erhålla bostadslån på landsbygden, det finns därför skäl att statliga kreditgarantier kan utfärdas.
I en undersökning om vad som människor anser vara det allra viktigaste för landsbygdsboende framgår det tydligt att tillgång till den lokala samhällsservicen är mycket viktig, främst lanthandeln. Förlusten av de små butikerna ute på landsbygden p.g.a. en vikande kundkrets och minskad lönsamhet har blivit ett hinder för ökad inflyttning. Staten måste nu ta sitt ansvar t.ex. för de statliga bolagen och inte ställa orimliga krav på lanthandlarna som är ombud för Svenska spel m.fl. Staten ska inte medverka till att strypa de mindre lokala lanthandlarnas verksamhet.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
|
|
Jörgen Johansson (c) |
Håkan Larsson (c) |