Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen till kommuner och regioner där vattenkraften produceras.
Vattenkraftskommuner bär upp den svenska välfärden. Drygt 90 procent av vattenkraften kommer från skogslänen, däribland Dalarna och Värmland. Det är en ansenlig vattenkraftsproduktion som till stor del bär upp välfärden i landet. Regeringen och riksdagsmajoriteten har tyvärr hittills visat sig kallsinniga när det gäller den länge diskuterade frågan om att återföra en del av vad vattenkraften genererar till de kommuner och regioner där denna produceras. Inte ens en utredning är de beredda att ställa sig bakom.
I stort sett alla vattenkraftskommuner har idag sviktande befolkningsunderlag, otillfredsställande arbetsmarknad och därmed ett skatteunderlag som gör den kommunala ekonomin svag.
Att tillföra vattenkraftskommunerna återbäring från vattenkraften skulle det vara ett bevis på att dessa kommuner är värdeskapande för hela landet. Nu går värdeströmmarna till staten för att sedan till en del återföras i form av s k regionalpolitiskt stöd. Det är inte acceptabelt, utan bidrar endast till åsikten att vattenkraftskommunerna är bidragsmottagare, fast det i själva verket är så att vattenkraftsproducerande kommuner i stället bidrar till välfärden i landet.
I vårt grannland Norge har Stortinget slagit fast att vattenkraften är en ”nationell resurs med stark lokal tillhörighet”. Det verkar råda enighet om att vattenkraftsproducerande kommuner har rätt till återbäring, en återbäring som genom skatteintäkter är ägnade ”å tillbakeföre en del av verdiskapingen till distriktene”.
I de svenska skogslänen finns en förening, Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner, som 45 kommuner är medlemmar i. Dessa kommuner arbetar, över alla partigränser, för att pengar ska återföras till de kommuner och regioner som producerar vattenkraft. Det är hög tid att staten går dem till mötes. Vi anser att regeringen ska utreda och lägga förslag på ett återbäringssystem i Sverige, med utgångspunkt från det system som fungerat i Norge i över 20 år. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 september 2003 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Viviann Gerdin (c) |