Motion till riksdagen
2003/04:N11
av Ingegerd Saarinen (mp)

med anledning av prop. 2003/04:42 Torv och elcertifikat


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat.

Motivering

I proposition 2003/04:42 föreslås torv bli certifikatberättigande vilket betyder att torv likställs med biobränslen. Certifikatsystemets syfte är att gynna satsningar på miljö­vänlig el. En elproducent får för varje MWh producerad certifikatklassad el ett certifikat. Samtidigt får alla elkonsumenter ett krav på att köpa ett visst antal certifikat i förhållande till sin förbrukning, en så kallad kvotplikt. Denna kvotplikt kommer att öka successivt, vilket innebär att producenterna ges ett incitament till att utöka produktionen av miljövänlig el.

Torv bedöms emellertid av såväl EU, FN:s vetenskapliga klimatpanel och OECD:s International Energy Agency som jämställt med fossila bränslen. Koldioxidutsläpp från torv räknas därför med i den utsläppsstatistik som redovisas till EU och enligt klimat­konventionen.

Anledningen till detta är i grunden enkel. Det finns en skillnad mellan växande biomassa och torv. Om ett träd avverkas så avger det en viss mängd kol­dioxid. Om det inte avverkas bryts det så småningom ned och avger samma mängd koldioxid, fast senare. Därför betraktas växande skog som koldioxidneutralt. Om torv lämnas där den är så avger den inte sin koldioxid. Därför är det inte koldioxidneutralt. Varje terawattimme torv som eldas ger ett direkt utsläpp av ca 386 000 ton, vilket är högre än för olja, stenkol och brunkol.

Även om det skulle finnas argument för att klassa torv som förnybart eller miljö­vänligt är det inte en fråga som bör beslutas av ett nationellt parlament.

Inom EU:s handel med utsläppsrätter från 2005 är det övervägande sannolikt att torv­eldning kommer att kräva utsläppsrätter. Det är då inkonsekvent att genom certifikaten gynna samma utsläpp som handeln med utsläppsrätter syftar till att hålla nere.

Nationella särregler hindrar också certifikathandel över gränserna när den införs i andra länder. Troligen blir det inom några år ohållbart att fortsätta att gynna torven, om det ens är tillåtet idag med hänsyn till EU:s statsstödsregler.

Risken med att i detta läge ge torven certifikat är dubbel. Om det å ena sidan går att upprätthålla certifikat för torven så får Sverige av detta skäl högre utsläpp av koldioxid och får svårare att klara utsläppsmål. Om EU inom ett par år sätter stopp för torv­certifikat så kommer torvbrytning och torvbränning att först expandera och sedan rasa ihop. Det är knappast ett bra sätt att värna om sysselsättning och ekonomi.

I den mån torven ger sysselsättning är det dessutom inte nödvändigtvis i Sverige. Enligt SCB var importen år 2002 inte mindre än 329 000 ton efter att ha ökat kraftigt varje år sedan 1998. Enligt Torvutredningen (SOU 2002:100) stod importen för ca 20 % av användningen redan år 2001.

Det förefaller egendomligt att de svenska elkonsumenterna ska tvingas be­tala för en verksamhet som leder till naturförstörelse i Estland och Vitryssland och till ökade utsläpp av koldioxid i Sverige.

Torvens direkta utsläpp kan uppskattas till ca 1,4 miljoner ton koldioxid 2001, 2 % av de totala växthusgasutsläppen, utifrån Torvutredningens siffror, och SCB:s siffror för 2002 tyder på en ytterligare ökning för detta år, beroende på ökad import. Därtill kommer utsläpp av metan, dikväveoxid och från maskiner, transporter och beredning.

Torven har under 20 års tid erhållit stora direkta och indirekta subventioner, enligt uppgift 640 miljoner kronor i statliga medel enbart till Härjedalens Mineral AB, som i skrivande stund ändå ska läggas ned. Befrielse från koldioxidskatt och energiskatt har också varit en förutsättning för att torv ska kunna brytas. Att nu ge torven ytterligare en ekonomisk förmån är minst sagt omo­tiverat.

Även naturvårdsskäl talar mot ytterligare förmåner för torven. Naturskydds­föreningen och svenska Världsnaturfonden är bestämda motståndare till torvbrytning.

Vi anser mot bakgrund av vad som anförs i motionen att torv inte ska ingå i elcertifikatsystemet. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 december 2003

Ingegerd Saarinen (mp)