Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att varje människas delaktighet måste vara drivkraften i Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling.
Riksdagen begär att regeringen kommer med förslag till etiska och miljömässiga riktlinjer för de statliga företagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en tydligare målformulering i läroplanen/kursplanen vad gäller kunskapen om en hållbar utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i svenskt bistånd ge förebyggande hälsoinsatser en central plats och då med speciell tyngd vid målet att bromsa och motverka
hivepidemin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att fortsatt driva arbetet för en global tidsplan för införande av alternativ energi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en utredning som undersöker vad som krävs för att jordbruket skall vara långsiktigt hållbart och som jämför miljöeffekterna av en avsaknad av ett livskraftigt, fungerande jordbruk.
I skrivelsen redovisar regeringen en revidering av den nationella strategin för hållbar utveckling som presenterades 2002. Strategin omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling: ekonomiska, sociala och miljömässiga.
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Det yttersta målet är att var och en ska kunna växa som människa och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Ansvar för varandra och för naturen ska vara vägledande när samhället formas.
Det yttersta målet för Centerpartiets politik är att var och en ska kunna växa som människa och ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Ansvar för varandra och för naturen ska vara vägledande när samhället formas. Med detta som utgångspunkt blir hållbar utveckling en självklar förutsättning för vår vision. Den hållbara utvecklingens tre ben (ekonomisk, social och miljömässig) visar att miljöpolitiken inte får särskiljas från andra politikområden, utan måste ses som ett medel att åstadkomma långsiktig ekonomisk tillväxt och social utveckling. Hållbar utveckling är en helhet och ett samspel mellan de olika dimensionerna. Den ekonomiska politiken måste exempelvis utnyttjas i större utsträckning än idag till att internalisera miljökostnaderna. Miljöpåverkan från en vara eller tjänst måste synas i kalkylen. Vi måste därför våga ta besluten som prioriterar de sociala och miljömässiga frågorna redan idag. Det är ohållbart att ekonomin i den dagliga politiken och retoriken får ta ett sådant övertag. Detta märks inte minst på det sätt som statsbudgeten presenteras, där de gröna nyckeltalen visserligen redovisas, men det stannar i princip där. För att vi ska bli långsiktigt rika krävs mod, handlingskraft och helhetssyn redan idag!
Låt oss från början också göra ett grundläggande konstaterande. I vårt globala ansvar att finna lösningar som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara är teknikutveckling nyckeln till mycket. Den allra största utmaningen ligger dock i att uppnå en global solidaritet. Genom utbildning och information gäller det att sprida ett medvetande om konsumtionsmönstrens miljöpåverkan, liksom varje individs ansvar att bidra till de humana målsättningarna om en god hälsa och en social trygghet.
Globalisering, på rättvisa villkor som främjar hållbar utveckling, utgör en av de största utmaningarna i ansträngningarna att nå målen i genomförandeplanen för hållbar utveckling. Det är många tuffa utmaningar, men samtidigt nödvändiga. Den svenska strategin för hållbar utveckling får därför inte bara bli vackra ord på ett papper. Regeringen måste göra allt för att omsätta strategin i praktiskt handlande för att nå målen. Det går inte att blunda för de åtgärder, ekonomiska, sociala och miljömässiga, som Sverige behöver vidta för att leva upp till åtagandena i den genomförandeplan som förhandlades fram i Johannesburg. Vi har alltför ofta sett exempel på kortsiktiga akutåtgärder för att klara budgetens utgiftstak, helt utan eftertanke om att det krävs en långsiktighet och ett samspel mellan ekonomisk tillväxt, miljöanpassning av samhället och socialt ansvar för att vi ska nå en hållbar utveckling.
Genom att titta på statistik över ohälsa, inkomster och ekonomisk tillväxt kan vi snabbt konstatera att den utveckling vi har i Sverige idag inte är hållbar, framför allt beroende på att de sociala och regionala klyftorna ökar. Den nuvarande utvecklingen är inte heller ekologiskt hållbar. Man kan därför dra slutsatsen att det är nödvändigt att minska de sociala och regionala klyftor som finns i vårt land för att få acceptans för en radikal miljöpolitik. Kopplingen till överenskommelsen i Johannesburg om att ”all utveckling skall vara hållbar med en integrerad behandling av ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter” är övertydlig.
Regeringen har valt att presentera fyra fokusområden under mandatperioden för att nå en långsiktigt hållbar utveckling. Redovisningen är bred och allomfattande och det vore omöjligt att förhålla sig till alla områden men det som vi uppenbarligen ser som en miss är t ex att man inte grundligt behandlat demokratin och underifrånperspektivet i hållbar utveckling. Centerpartiet har valt att utgå ifrån våra prioriterade områden och kommer här att kort behandla dessa kopplat till hållbar utveckling. Våra fokusområden är (utan inbördes ordning):
Demokrati
Företagande och tillväxt
Hälsa
Miljö
En hållbar utveckling kräver delaktighet, delaktighet av alla människor, företag, myndigheter, organisationer och inte minst de många lokala utvecklingsgrupper som finns över hela vårt land. Man får på intet sett nöja sig med att människor sorterar sina sopor och minskar sin elförbrukning. Om en hållbar utveckling ska vara möjlig, krävs att delaktigheten finns i hela samhället. Människor måste vara delaktiga i vår nationella strategi och hur Sverige väljer att agera internationellt. Det måste föras en diskussion på alla nivåer i samhället om hur vår livsstil kan bidra till en hållbar utveckling. Vid Rio-konferensen 1992 fokuserades det mycket på just demokrati och kvinnors och barns delaktighet. I det Agenda 21-arbete som sedan blomstrade upp runt om i Sveriges kommuner, inriktade man sig också på att få med kommuninvånarna i arbetet. I den revidering av strategin för hållbar utveckling som nu presenterats av regeringen har man helt tappat fokus från demokrati och underifrånperspektiv. Revideringen av den nationella strategin för hållbar utveckling tenderar mer att framstå som regeringens verk än allas vår strategi. Det har visserligen funnits möjlighet att lämna synpunkter via Internet men denna webbkonsultation har riktat sig till kommuner, myndigheter och organisationer. Förutsätter regeringen att människor inte orkar bry sig om utvecklingen? Det är häpnadsväckande att vi är så vana vid att inte bli lyssnade på, att få ens reagerar över att man inte frågar om just min åsikt. Samtidigt handlar en av de synpunkter som kom fram vid webbkonsultationen just om människornas bris på engagemang. Samhället är illa ute när vi i Centerpartiet anser att den hållbara utvecklingen måste finnas levande i samhällsdebatten och vara något som också samtliga riksdagspartier ska vara delaktiga i. Vi menar att det hade varit bra med förslag från regeringen som vi andra hade kunnat ta ställning till. Vad som ovan anförts om att varje människas delaktighet måste vara drivkraften i Sveriges nationella strategi för hållbar utveckling bör ges regeringen tillkänna.
Vikten av att få med näringslivet i arbetet med hållbar utveckling är stor. Företagaren/entreprenören är bra på nytänkande och detta ska vi dra nytta av. Ett miljöanpassat näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den miljödrivna utvecklingen inrymmer en enorm potential, både för miljön och den ekonomiska tillväxten.
Vid toppmötet i Johannesburg var näringslivet en part som tilläts vara aktiv och delaktig. Skillnaden för näringslivets delaktighet var stor jämfört med Rio. Nu vilar ett tungt ansvar på den svenska regeringen att få en lika konstruktiv dialog med det svenska näringslivet. Det vi hittills har sett, exempelvis i regeringens så kallade samtal med näringslivet, är en bristande dialog med företagen och allt för mycket pekpinnar om att ”så här ska ni göra”. Därför uppmanar vi nu regeringen att inse vikten av att göra näringslivet delaktigt i det fortsatta arbetet, både när det gäller frågor om tillväxt, socialt ansvar och miljö. De tillväxtsamtal som hittills förts med näringslivet har varit inriktade mot de stora företagen och dess organisation. Vi anser att det är viktigt att också föra en aktiv dialog med de små och medelstora företagen. Där finns den stora potentialen för tillväxt, men också vad gäller socialt ansvar och miljö.
För att stimulera näringslivet att arbeta förebyggande med miljöfrågor och sociala frågor är det också viktigt att de statliga företagen fungerar som föregångare. Det finns många exempel på när statligt ägda företag skulle behöva en tydligare etisk och miljömässig handlingslinje. Att aktiebolaget Vin och Sprit i USA lanserar vodkan OP med hjälp av en porrtidning och att Vattenfall köper in sig i kolkraftverk är bara två exempel. Enligt Vattenfalls egen miljöredovisning från 2002 var koldioxidutsläpp från dess värmeproduktion i Tyskland större än Sveriges totala utsläpp av koldioxid under samma period (68 792 063 ton jämfört med 60 345 000 ton). Ett tydligt exempel på proportioner och att de statliga bolagen inte alls är några föregångare inom miljöområdet. Riksdagen bör besluta att uppdra åt regeringen att utarbeta etiska och miljömässiga riktlinjer för de statliga företagen.
Regeringen använder en mängd passiva metoder för att tvinga ut människor i arbete. Arbetsgivaren ska tvingas att ta ett större ekonomiskt ansvar för rehabilitering av sjukskrivna även om de varken har ekonomiska eller praktiska möjligheter till detta. Deras ansvar ska också sträckas ut i tiden på ett sätt som istället kommer att motverka anställningen av fler medarbetare. De egna myndigheterna Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen har inte fått utökat ansvar för att stötta och underlätta för den grupp människor som inte riktigt passar hos vare sig försäkringskassan eller arbetsförmedlingen – de som är arbetsföra men inte anställningsbara. Inte blir situationen bättre av den lagstiftning om rehabiliteringsansvar som införts.
Enligt undersökningar gjorda av ALI är de effektivaste metoderna att få arbetslösa tillbaka i arbete att via ett intensivt matchningsarbete hjälpa dem att få kontakt med en möjlig arbetsgivare. Detta stämmer bra överens med de förslag Centerpartiet drivit i flera år. Arbetsmarknadsstyrelsen bör bantas och i stället bör resurser satsas på regional och framför allt lokal nivå.
Även för invandrare är möjligheten att komma in på arbetsmarknaden viktig för att de ska få en anknytning till det svenska samhället. Centerpartiet har bland annat förslag om att man ska ställa krav på motprestation från dem som beviljas bidrag och att man ska utöka samarbetet mellan arbetsmarknadens parter för att underlätta för nyanlända invandrare och flyktingar att få praktikplats eller arbete.
För en socialt hållbar utveckling är jämställdhetsfrågorna väldigt viktiga. Åtgärder måste vidtas på många områden för att kvinnor inte ska diskrimineras i bland annat lönehänseende. Fortfarande 30 år efter jämställdhetslagens införande tjänar kvinnor i genomsnitt bara ca 80 % av vad män tjänar. Klyftorna har på senare år inte minskat utan befinner sig på samma nivå som på 1980-talet. Det är dags att ge lön för mödan och avstå från ”snopptillägget” som finns i dagens lönebildning.
Information och utbildning om hållbar utveckling är en förutsättning för ett bra resultat av allt det som presenteras i regeringens skrivelse. I kunskapen och medvetandet om en hållbar utveckling ligger grunden för allt fortsatt arbete. Därför är det viktigt att detta återkommande lyfts fram i den svenska skolan. En tydligare målformulering om hållbar utveckling i läroplanen/kursplanen är nödvändig. Centerpartiet har tidigare lyft fram samma åsikt när det gäller kunskap om sex och samlevnad; en fråga som också handlar om hållbar utveckling. Det borde vara det minsta vi kan kräva av en skola på 2000-talet att ”jag ska kunna lära mig om grunderna för min egen och mina medmänniskors överlevnad”. Vad som ovan har anförts om en tydligare målformulering i läroplanen/kursplanen vad gäller kunskapen om en hållbar utveckling bör ges regeringen till känna.
En hållbar utveckling handlar inte bara om naturens överlevnad, den handlar också om din och min hälsa. Det handlar om vår livskvalitet. Sverige har allt för många förtidspensionerade, sjukskrivna och inte minst har vi ett ökande antal människor med drogrelaterade problem. Kort sagt: Sverige har ett gigantiskt ohälsoproblem och i en plan för hållbar utveckling anser vi att regeringen måste komma med fler förslag om åtgärder. Vi hänvisar här till våra förslag i tidigare motioner.
Utan en god arbetsmiljö blir arbetet för en uthållig och sund utveckling inte trovärdig. Centerpartiet har i en tidigare motion föreslagit åtgärder för att komma underfund med vilka mekanismer som gör att vissa yrkesgrupper, företag och regioner, har lägre sjuktal än andra med likartade förutsättningar. Arbetsgivarnas arbetsmiljökompetens och ledningsorganisation behöver ofta ses över och kompetens tillföras för att de anställda ska må bra och kunna utföra ett effektivt arbete.
Diskrimineringsfrågor är också frågor som måste behandlas gemensamt på ett helt annat sätt än idag. Inte minst behöver opinionsarbetet förstärkas, så att människor blir uppmärksammade på hur de själva tänker. Då först kan en genomgripande förändring ske. Det är också då som en hållbar utveckling kan nås.
Sveriges globala ansvar för hälsa handlar mycket om vilket stöd vi ger för att motverka hiv-epidemin. Hiv har vridit tillbaka decennier av social och ekonomisk utveckling i många utvecklingsländer. Detta är ett konstaterande som också FN:s utvecklingsorgan UNDP står för. Åtgärder för att begränsa hivepidemin tonar nu fram som den viktigaste uppgiften i biståndsarbetet.
Att stoppa spridningen av hiv är ett av FN:s åtta millenniemål. Det ska uppnås före 2015. Om inte spridningen av sjukdomen stoppas är utsikterna att uppnå de övriga millenniemålen mycket små.
Först när vi åstadkommit mätta magar och god hälsa, dvs. först när dessa grundläggande behov är tillgodosedda, är det möjligt att få människor i de fattiga länderna att engagera sig för miljömålen. Därför måste utvecklings- och biståndspolitiken ges en sådan inriktning att människor i mottagarländerna ges långsiktiga förutsättningar att lösa fattigdomsproblemen samt få en god hälsa. Fattigdomsmålet i svensk biståndspolitik finns redan men behöver förstärkas och förtydligas. I svenskt bistånd ska samtidigt förebyggande hälsoinsatser ges en central plats och då med speciell tyngd vid målet att bromsa och motverka hiv-epidemin. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Hoten mot jordens ekosystem är ett gemensamt ansvar. Vi i västvärlden har låtit våra ekologiska fotavtryck växa till orimliga proportioner. Trots att kunskaper och lösningar finns så vänder inte trenden. Vi fortsätter att basera tillväxten på icke uthållig produktion, växthusgaserna fortsätter att öka i atmosfären, mängden kemikalier i livsmiljön sprids utan att vi känner till alla konsekvenserna och den biologiska mångfalden hotas. Det är inte rimligt att vi använder vår gemensamma livsmiljö till ett experimentlaboratorium. Det är varje individs skyldighet att faktiskt ta ansvar för sin livsstil och gemensamt med andra vända de negativa trenderna.
Klimatfrågan är en nyckelfråga för den hållbara utvecklingen. Att minska utsläppen av växthusgaser är en enorm global utmaning. Mänsklighetens påverkan på klimatet kan få ödesdigra konsekvenser för både nu levande generationer såväl som för kommande. De länder och områden som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna är utvecklingsländerna, där många ekosystem redan är hårt ansträngda. Dessutom har de redan en bräcklig livsmedelsförsörjning och stor fattigdom. Ett misslyckande vid toppmötet i Johannesburg var att länderna inte kom överens om en tidsplan för införande av alternativ energi. Det krävs långsiktighet och ett internationellt samarbete för att utsläppen av växthusgaser ska kunna hejdas. Vad som ovan anförts om vikten av att fortsatt driva arbetet för en global tidsplan för införande av alternativ energi bör ges regeringen tillkänna.
Det är vårt ansvar att ta klimatfrågan på allvar även på nationell nivå och agera med alla tillgängliga verktyg för att motverka klimatförändringarna. Exempel på åtgärder är handel med utsläppsrätter som inkluderar även transporter och hushållens koldioxidutsläpp, omställning till alternativa drivmedel, fortsatta satsningar på KLIMP-projekt, satsning på forskning och en omställning till ett energisystem som baseras på förnybara energikällor. I Centerpartiets motion 2003/04:014 ”Miljöpolitik som bottnar” har vi presenterat ett åtgärdsbatteri för ett bättre klimat, vilket fortfarande är våra krav.
Trots att det är länge sedan 60-talets larm om kemikaliers effekter på ekosystemen, är problemen inte mindre idag. Kemikalierna fortsätter att öka i samhället och när en farlig substans förbjuds, byts den ofta bara ut mot en annan. Kemikaliefrågan måste prioriteras, såväl nationellt som i EU och andra internationella sammanhang. Det är viktigt att förslaget till ny kemikaliepolitik för EU (REACH) inte förhalas ytterligare, utan att ett beslut kan tas av EU-parlamentet i höst. Förslaget har tyvärr tunnats ut jämfört med vitboken om EU:s framtida kemikaliepolitik. Det är orimligt att industrins starka krafter kan få kemikaliepolitiken att degraderas till en konkurrensfråga. Centerpartiet anser att utbytes- och försiktighetsprincipen skall vara vägledande såväl i Sveriges som i EU:s kemikaliepolitik. Även läkemedel, som är till för att hålla oss friska, skadar ekosystemen och i förlängningen också oss själva. Även läkemedel bör därför ingå i EU:s system för att registrera, utvärdera och ge tillstånd för kemikalier.
Den biologiska mångfalden är en del av en hållbar utveckling. Man kan säga att en rik variation bland arter, gener och livsmiljöer utgör en form av stötdämpare för att jorden skall klara de påfrestningar som vi människor utsätter ekosystemen för.
Öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. De utgör också nödvändiga livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det generationer av bönder som har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. En fortsatt rik biologisk mångfald kräver ett fungerande jordbruk, med vall och betande djur i hela landet. Det behövs en utredning som undersöker vad som krävs för att jordbruket skall vara långsiktigt hållbart samt gör en jämförelse med miljöeffekterna av en avsaknad av ett livskraftigt, fungerande jordbruk. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Även under vattenytan finns hotade naturvärden. Åtgärder såsom marina skyddsområden, minskad övergödning, minskade fiskekvoter och säkrare transporter krävs för att skydda livet i havet. Under de senaste åren har stort fokus lagts på att få Östersjön klassad som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA). För att nå en hållbar utveckling i Östersjön krävs det att vi nu fyller PSSA-klassningen med konkreta åtgärder som verkligen innebär ett skydd för havets känsliga ekosystem.
|
Stockholm den 7 maj 2004 |
|
|
Jan Andersson (c) |
|
|
Roger Tiefensee (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Sofia Larsen (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |