Riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 2003/04:124 punkt 7.1 Övergripande principer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges inställning till valjakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hållbart nyttjande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommersiell jakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges inställning till behovet av att omvandla Internationella valfångstkommissionen till en internationell valskyddskommission.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att Sverige ändrar sin hittillsvarande policy beträffande representation vid IWC:s möten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om innehållet i den svenska valfångstpolitiken.
I regeringens proposition En hållbar svensk politik i fråga om valar finns en omfattande beskrivning av IWC:s (The International Whaling Commission) historia och Sveriges agerande. Slutsatserna är dock minst sagt bristfälliga. Skälet till att riksdagen nu för första gången får ta ställning till den svenska inställningen när det gäller valar är att riksdagen bifallit ett motionsyrkande från mig.
I föreliggande proposition är det mest påfallande att regeringen i klartext beskriver att det existerande moratoriet mot kommersiell valfångst inte har fungerat på det sätt det var menat då det beslutades. Slutsatsen av detta måste bli att om IWC:s regelverk mot kommersiell valfångst inte har fungerat så har det inte heller kommit valarna eller deras marina miljö till godo under de senaste nästan 20 åren. Logiskt skulle då slutsatsen vara att regeringen i sin proposition om den framtida valpolitiken borde verka för att ett strängare regelverk skall beslutas inom IWC. Regelverket bör utformas så att ingen kommersiell valjakt kan ske överhuvudtaget.
Forskare måste få tillgång till en konstant forskarperiod där ingen valfångst sker så att man kan bedöma hur ett skydd kan påverka valarna. Detta har man inte haft möjlighet att göra då valar har jagats i alla år sedan moratoriet införlivades och kommersiella kvoter avskaffades. Det framstår som inkonsekvent och ologiskt att regeringen först konstaterar att skyddet mot kommersiell valjakt inte har fungerat, men sedan ändå föreslår att man skall återgå till laglig kommersiell jakt. Denna attityd är förödande för svensk miljöpolitik, för valarna och för Sveriges förtroende i valskyddsfrågor.
Därför bör följande ges regeringen till känna samtidigt som riksdagen avslår det som nu anförs i punkt 7.1 i regeringens proposition: Sverige har inte för avsikt att förhandla om framtida valjakt inom IWC. Sverige anser att det med fortsatt valjakt varken är möjligt att garantera etiska principer rörande jakt eller att fastställa hur valar påverkas av dagens miljöhot. Det är då inte heller möjligt att effektivt bekämpa den illegala handeln med valprodukter. Försiktighetsprincipen är helt enkelt inte förenlig med en återgång till kommersiell valfångst.
Regeringen använder sig av termen ”hållbart nyttjande” genom hela propositionen. I punkt 7.3 fastställs det att förvaltningen av världens valbestånd bör regleras internationellt av IWC och utgå från ekosystemansatsen samt målet om biologisk mångfald. Förvaltningen bör baseras på principen om hållbart nyttjande. Med dessa termer har regeringen uppenbarligen för avsikt att föra en politik där kommersiell valfångst skall accepteras. Hållbart nyttjande låter logiskt när man till exempel diskuterar fiskekvoter eller annan förnyande/bättre producerande resurs. Valarnas biologi och livsvillkor gör det inte möjligt att använda termen ”hållbart nyttjande” gentemot dessa mycket långsamt reproducerande marina däggdjur som dessutom hotas av en degraderad havsmiljö. Som regeringen själv stipulerar i propositionen är den marina miljön i sig ett allvarligt hot mot valarnas överlevnad.
Jag anser att Sverige genom ett starkt nätverk av proaktiva och allierade medlemsländer som till exempel Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och USA skall verka för att valfångstfrågan förblir en internationellt prioriterad miljöfråga. Tidigare erfarenhet visar att valar (liksom exempelvis elefanter och noshörningar) betingar stora ekonomiska värden. Valfångsten har därför också resulterat i förödande illegal handel eller okontrollerad legal handel mellan valfångstländer. Detta förhållande är en orsak till att valbestånden minskade så katastrofalt under 1800- och 1900-talen.
Mot denna bakgrund bör punkterna 7.3 och 7.3.3 i regeringens proposition avslås.
Den svenska trovärdigheten inom IWC har kantstötts under flera år. Detta blir minst sagt tydligt i regeringens egen proposition. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen gått från att vara ett land som värnar om valarna till att vara ett land som inga av de länder som står starkast på valarnas sida längre tror på som samarbetspartner. Med hjälp av Sverige har Island röstats in som medlem i kommissionen med möjlighet att få återuppta kommersiell valjakt. Regeringen har konsekvent visat att den inte klarar att föra en konsekvent linje mot kommersiell valfångst inom IWC. Regeringen klarar inte heller av att i praktiken prioritera de frågor som nämns i regeringens proposition om den framtida valfångstpolitiken.
Den valpolitik som regeringen har fört måste omformuleras. För det första är det mycket viktigt för den framtida havsmiljön och alla de marina däggdjuren att en heltäckande skyddszon finns. För det andra är det mycket viktigt för Sveriges riksdag, regeringen och den svenska IWC-delegationen att inom IWC arbeta med ett klart mål, en synlig ambition och enligt de riktlinjer riksdagen och regeringen redan har satt upp för miljöarbetet i stort. Jag anser att Sverige bör verka för att IWC omvandlas från en valjaktskommission till en valskyddskommission. Ledstjärna för den svenska valfångstpolitiken skall vara att stå som garant för att IWC:s förbud (paragraf 10 E) mot kommersiell valjakt hålls kvar och att forskning om valar skall vara en grundpelare för den nya kommissionen. Valar är indikatorer för hur världshaven mår, och Sverige skall vara med i det internationella arbete som redan pågår för att identifiera de största farhågorna, eventuella framtida mål samt lösningar för valarnas kända och okända problem i havsmiljön.
Dessutom skall det vara Sveriges överordnade avsikt att inom alla internationella konventioner som rör miljöfrågor verka för att svensk miljöpolitik tillämpas. Detta är långt ifrån förhållandet när det gäller Sveriges engagemang i IWC. Sverige tillämpar försiktighetsprincipen i andra sammanhang där miljöhot och miljöskydd diskuteras, men ej inom IWC där Sverige åtskilliga gånger har röstat för förslag som enbart har gagnat valfångstländerna.
Regeringen har fått berättigad kritik för hur man valt att sätta samman den svenska IWC-delegationen. Medan de flesta medlemsländer väljer att skicka höga diplomater och regeringsföreträdare till IWC:s möten så har Sverige i stället valt att skicka lägre tjänstemän. Jag har flera gånger tidigare framfört att den skarpa kritik som riktats mot regeringen för dess impotenta valfångstpolitik bland annat är ett resultat av Sveriges val av representationsnivå vid IWC:s möten. Regeringen bör därför i framtiden vid IWC:s möten representeras på en mera lämplig nivå än hittills. Regeringen bör dessutom ge miljö- och djurrättsorganisationer möjlighet att komma in med synpunkter inför varje IWC-möte.
|
Stockholm den 19 april 2004 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |