Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens på lika villkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äganderätten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningsregler vid intrång. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av ändamålen i expropriationslagstiftningen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöbalkslagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommersiella friluftsaktiviteter på privat mark.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av forskning och utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett gott företagsklimat och tillväxthämmande skatter.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av infrastruktursatsningar.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svikna löften.2
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till BoU.
2 Yrkandena 8 och 10 hänvisade till SkU.
3 Yrkande 9 hänvisat till TU.
Skånskt jordbruk består av 10.000 företag. Man brukar en halv miljon hektar åker, producerar en och en halv miljon ton spannmål, en halv miljon ton mjölk, 20 000 ton nötkött, 80 000 ton griskött och mycket annat. 27 000 personer är helt eller delvis sysselsatta i produktionen. Skåne är Sveriges kornbod och viktig för den svenska inhemska livsmedelsproduktionen.
I Skåne finns ungefär hälften av Sveriges samlade FoU-resurser inom livsmedelsområdet lokaliserade. Till detta kommer en stark råvaruindustri inklusive växtförädling samt maskiner för livsmedelsproduktion. Den totala tillväxten för hela livsmedelsbranschen i Öresundsregionen bedöms ligga på mellan 2 och 5 procent, d.v.s. något över beräknad tillväxt i hela ekonomin.
Länsstyrelsen i Skåne har presenterat trendframskrivningar och gjort modellberäkningar som talar sitt tydliga språk:
Skånskt jordbruk har goda förutsättningar att bli en än viktigare framtidsnäring.
Produktionen drivs med höga miljöhänsyn och med god djurhållning.
Livsmedelsprodukternas kvalitet är hög och forskning och utveckling inom området tillhör de världsledande.
Sammantaget: Skånsk livsmedelsproduktion är en tillväxtmotor i samhället som med konkurrensmässigt lika villkor mycket väl kan hävda sig på marknaden, både nationellt och internationellt. Men då måste också rättvisa spelregler gälla.
Den enskilda äganderätten är en förutsättning för ekonomisk utveckling och marknadsekonomi. Flera hundra år med självägande bönder med förfoganderätt och ansvar för sin mark är en viktig förklaring till att vi i Sverige, till skillnad från många andra länder, har gott om välbevarade och välskötta naturmiljöer. Många natur- och kulturmiljöer är ett resultat av aktivt brukande. Senare års ekonomiska press på jord- och skogsbruk är dock ett hot mot dessa miljöer. Äganderätten innebär inte enbart rättigheter. Det kräver också ett stort mått av ansvarstagande. Något som också näringen visat sig beredd att ta.
Den enskilda äganderätten är viktig för att arbetet med att förbättra miljön skall leda till ett positivt resultat. Ett framgångsrikt naturvårdsarbete förutsätter engagemang och medverkan från dem som äger och brukar marken. Sådant engagemang och medverkan hämmas av myndighetsföreskrifter, förbud och inskränkningar i markägarens äganderätt.
De juridiska och ekonomiska aspekterna av att skydda naturområden för friluftsliv måste lösas innan områden skyddas. Naturreservatsformen bör utnyttjas endast i undantagsfall. I stället kan klara och tydliga avtal mellan markägare och samhället om utformningen av brukandet av den mark som föreslås som Natura 2000, friluftsområden m m vara en framkomlig väg att gå. I de fall bildande av naturreservat sker måste ett arbetssätt tillämpas som syftar till att ge markägaren större delaktighet och inflytande i processen. Arbetet bör också vara inriktat på att finna lösningar som innebär så små inskränkningar som möjligt.
Rent vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det är därför viktigt att bevara den goda status svenskt dricksvatten har i dag. Det är också rimligt att skyddsområden inrättas kring vattentäkter och att försiktighetsåtgärder vidtas för att minska riskerna vid normalt bruk/beteende, samt förebygga olyckor.
Värdet av marken påverkas också starkt av att marken ligger inom vattenskyddsområde. Utan ersättning för inskränkningar i brukandet, kan markvärdet sjunka dramatiskt. Om man inte får fortsätta detta brukande, eller inte har möjlighet till någon annan form av lönsamt brukande, är det att jämställa med konfiskation av marken.
Det bör ersättas på samma sätt som när mark tas i anspråk för byggnation av väg, järnväg eller andra samhällsnyttiga projekt.
Det är nu 30 år sedan ersättningsreglerna i expropriationslagstiftningen tillkom och det var möjligen rätt tänkt för den tiden. Bakom utbyggnaden fanns inte några ekonomiska vinstsyften utan denna betraktades främst som en samhällsservice som skulle komma alla till godo. I takt med avregleringar och privatiseringar under 1980- och 1990-talen har situationen förändrats. I dag sker utbyggnad av ledningsinfrastruktur många gånger med större affärsmässighet än vad som gällde tidigare. Bakom detta ligger även starka kommersiella intressen.
Mot bakgrund av denna utveckling har ersättningsfrågan kommit i en annan dager. För att uppnå ett resultat som är skäligt och rättvist måste den förhärskande skadeprincipen överges. I stället måste man närma sig de principer som gäller vid avstående av mark på frivillighetens väg. Likaså måste ersättningsreglerna ses över i syfte att också inkludera ledningsdragning av vatten och gas.
I bestämmelserna om expropriationsändamålen ges i dag ett alltför stort utrymme för godtycke. Fastighetsägare kan utsättas för expropriering utan att detta är påkallat av viktiga samhällsintressen. En översyn av lagen bör göras för att också säkerställa ändamålen för en expropriering.
Miljöbalken behöver reformeras. Kritiken har varit förödande alltsedan den infördes. Vi anser att en miljömyndighet i första hand skall vara en rådgivande instans. Mindre av byråkrati och snabbare tillståndsbeslut är några av de förändringar vi vill se i den översyn av miljöbalken som nu pågår. Enklare förseelser måste avkriminaliseras. Kraven på miljökonsekvensutredningar är dåligt anpassade till regionala skillnader och sanktionsavgifternas storlek står inte i proportion till förseelsen.
Allemansrätten är unik och något vi skall värna och vara aktsamma om. Vid kommersiella friluftsaktiviteter på privat mark bör det finnas någon typ av avtal/godkännande från markägarens sida. Många markägare har sett sina naturområden både slitna och nerskräpade genom aktiviteter som drivs i vinstsyfte. Vi anser att allemansrättens utformning bör ses över i syfte att ingen skall kunna tjäna pengar på andras bekostnad.
För att lantbruket fortsatt skall ligga i framkant vad gäller miljö och djuromsorg i förhållande till andra konkurrerande länder samt kunna uppfylla de miljömål som är uppsatta för svenskt lantbruk kvävs det forskning och utveckling t ex vad gäller teknikutveckling i produktionen. Ett området är t ex biogasanläggningar på gårdsnivå som både skulle minska miljöbelastningen, förbättra växtnäringsutnyttjandet och producera energi.
För att lantbruket skall vara konkurrenskraftigt krävs att man också kan attrahera kompetent och kunnig personal inom hela näringen. Det behövs därför fortsatta resurser för att förbättra och utveckla den utbildning och kompetens som finns men också stimulera till ny forskning och utveckling och därmed säkerställa att lantbruket och dess livsmedelsproduktion är näringar som kan fortsätta att utvecklas.
Lantbruket gynnas i dag av mångfald, allt från rena livsmedelsproducerande gårdar till gårdar som sysslar med turism och boende. Många lantbruksföretag är i dag i ett utvecklingsskede. Behovet av ny kunskap är stort i dessa företag och det är viktigt att denna kunskap kan tillhandahållas. Varje gård som kan utvecklas positivt kan bidra till ökad sysselsättning och en levande landsbygd.
Det är viktigt att villkoren för både gamla företag och nyföretagande är goda. Lagar och regler måste förenklas, de mest tillväxtskadliga skatterna avskaffas eller sänkas kraftigt. Som alltid måste skattetrycket sänkas så att det lönar sig att arbeta. Statens intäkter från arv, gåvor och förmögenhet ger förhållandevis blygsamma belopp. Arvs- och gåvoskatten försvårar t.ex. generationsskiften i familjföretaget. Dessa skatter bör avvecklas.
Småföretagardelegationen lade 1998 fram en lista med förslag som skulle underlätta för småföretagen, men endast ett fåtal av dessa har genomförts. Samtidigt har ytterligare lagar och regler tillkommit.
Skåne är i dag motorn i svensk tillväxt. Detta kräver snara och kraftfulla satsningar på infrastrukturen och är en förutsättning för företagens vilja att etablera sig och kunna transportera sina varor. Att kunna leva och bo också innanför kustlinjen betyder också en levande landsbygd, bevarad service och arbetstillfällen. En satsning på väg- och järnvägsnätet i Skåne måste intensifieras och tidigareläggas.
I höstens budget finns en uppgörelse om höjd diselskatt med tio öre. Detta drabbar bönderna hårt, som har svårt att minska bruket av diesel. Enligt LRF är den svenska dieselskatten för jord- och skogsbruk tre gånger högre än genomsnittet för europeiska länder och fem respektive tio gånger högre än i Finland och Danmark. Redan i regeringsförklaringen år 2000 fick bönderna löftet om att man skulle göra något åt de skatter som särskilt drabbar bönder.
Tvärt emot alla fagra löften höjs nu såväl dieselskatt som energiskatt och i stället för att minska dessa och andra skatterna för att underlätta för konkurrens ökar ”ryggsäcken” för landets bönder – liksom konkurrensnackdelarna jämfört med övriga Europa.
Den svenska livsmedelsnäringen – och i synnerhet den skånska, som ligger i den verkliga framkanten – riskerar att strypas. Sakta men mycket säkert. Konkurrens på lika villkor uppnås inte heller detta år.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Peter Danielsson (m) |
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Lars Lindblad (m) |
|
Anne-Marie Pålsson (m) |
Margareta Pålsson (m) |
|
Carl-Axel Roslund (m) |