Miljöfrågorna berör. Det handlar egentligen om rättigheter att få dricka rent vatten, äta fisken du fångar och uppleva naturens fantastiska mångfald. Miljöpolitiken tar sin utgångspunkt i människors engagemang för att komma tillrätta med miljöproblemen. Med utgångspunkt i federalismens principer lämnar vi makten vidare, till en nivå där effekter av de gemensamma besluten får det bästa resultatet. För att miljöfrågorna ska ges utrymme på den globala politiska agendan, är det framförallt viktigt med följande två utgångspunkter. Miljöfrågor måste dels diskuteras och lösas i ett internationellt perspektiv, dels sättas i fokus för att tillväxt och utveckling ska kunna svara upp till en hållbar utveckling. Den kortsiktiga vinningen måste ställas i relation till den långsiktiga rikedom som miljösatsningar ger. Centerpartiet anser att den miljödrivna teknikutvecklingen utgör en stor potential i detta sammanhang. Miljön som drivkraft skapar nya tillväxt- och utvecklingsmöjligheter för näringslivet.
Miljödriven tillväxt. Svenska företag har, genom strängare miljölagstiftning och högre miljökrav från kunder, erhållit ett försprång i den miljödrivna utvecklingen jämfört med utländska konkurrenter. Genom att vi i Sverige använder lagstiftning och ekonomiska styrmedel för att skydda naturen, kan vi alltså göra företagen en tjänst på lite längre sikt. Centerpartiet förordar en grön skatteväxling som innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Centerpartiet vill se en äkta grön skatteväxling i Sverige, vilket förutsätter raka rör mellan höjda miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter. Vi anser också att utsläppsrätter är ett bra styrmedel som kan utvecklas till att användas inom fler utsläppsområden än koldioxid. Där de ekonomiska styrmedlena inte räcker till, krävs en väl fungerande lagstiftning. Miljöbalken behöver utvecklas och vi anser att den nu sittande Miljöbalkskommittén bör få ett antal tilläggsdirektiv, bl.a. för att företagare skall kunna vända sig till tillsynsmyndigheten för att få bra råd och service utan att riskera påföljder.
Klimat. Klimatfrågan är en avgörande framtidsfråga för livet på jorden. Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en enorm global utmaning. Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser såväl för nu levande generationer som för kommande. De länder och områden som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna är utvecklingsländerna, där många ekosystem redan är hårt ansträngda samt har en bräcklig livsmedelsförsörjning och stor fattigdom. Det är vår skyldighet att ta klimatfrågan på allvar och agera för att motverka klimatförändringarna. Vi presenterar därför ett åtgärdsbatteri för ett bättre klimat. Exempel på åtgärder är: handel med utsläppsrätter, fortsatta bidrag till KLIMP-projekt, skatteväxling med tydlig klimateffekt, omställning till ett grönt transportsystem, med exempelvis gröna bränslecertifikat och bortre parentes för nya fossilbränsledrivna fordon 2015.
Kemikalier. Kemikalierna i samhället måste lyftas upp som ett prioriterat område på den politiska agendan. Att utbytes- och försiktighetsprincipen skall vara vägledande såväl i Sveriges som i EU:s kemikaliepolitik är ett krav från Centerpartiet. Att de flesta kemikalier på ett eller annat sätt är skadliga för miljön är känt och allmänt vedertaget. Att även läkemedel, som är till för att göra oss friska, skadar ekosystemen och i förlängningen också oss själva är däremot inte lika vedertaget. Det behövs därför miljöprövningar även av läkemedel. Några kemikalier som måste åtgärdas är dioxiner och bromerade flamskyddsmedel. För att minska riskerna för läckage från alla de förorenade områdena som finns identifierade, är det viktigt att resurser avsätts till sanering av dessa och att staten satsar på att sanera sin egen mark.
Biologisk mångfald. Öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. De utgör också nödvändiga livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det generationer av bönder som har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. En fortsatt rik biologisk mångfald kräver ett fungerande jordbruk, med vall och betande djur i hela landet. Vi föreslår en utredning som undersöker vad som krävs för att jordbruket och dess miljöer skall vara långsiktigt hållbart. En rik skog kräver mångfald och möjlighet till långsiktig hållbar produktion. Centerpartiet har tidigare kritiserat de reservatsbildningar, där markägarna inte är delaktiga och där skötseln av reservatet därför uteblir. I de fall där den skyddsvärda biotopen är beroende av en mänsklig påverkad skog, förordar vi naturvårdsavtal framför inköp av mark för reservat. Även under vattenytan finns hotade naturvärden. Åtgärder såsom marina skyddsområden, minskad övergödning, minskade fiskekvoter och säkrare transporter krävs för att skydda livet i havet. Grönområden i städer och tätorter är viktiga såväl för den biologiska mångfalden som för människors hälsa och välbefinnande. Genteknik och GMO utgör såväl möjligheter som risker för vårt samhälle och naturen. Försiktighetsprincipen och en obligatorisk ansvarsförsäkring kan minska riskerna med den nya tekniken.
Forskning. Forskningen är central för att få kännedom om miljöproblemen, hur de uppstår, vilka effekter de får på både kort och lång sikt och hur människor påverkas. Forskningen inom miljöfrågor måste dessutom kommuniceras till allmänheten på ett bra sätt.
Internationellt. Miljöproblemen är ofta globala. Sverige måste spela en aktiv roll i det internationella miljösamarbetet och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som EU och FN. Vi har även lagt förslag i riksdagen om att inrätta en Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens, som en form av mellanstatligt samarbete. Centerpartiet har tagit fram ett första förslag till inriktning på en gemensam europeisk miljöpolitik – CEP. För det första måste ambitionsnivån i EU:s inre miljöarbete stärkas. För det andra måste EU ta på sig rollen att vara miljöns stridbare förkämpe i det internationella samarbetet.
Det krävs omfattande insatser inom jord- och skogsbruk, livsmedels- och landsbygdsutveckling även i världens fattigare länder. Centerpartiet har avsatt stora resurser till bistånd, varav 200 miljoner öronmärks för miljöbistånd (sammanlagt 1,9 miljarder under budgetperioden). Miljöbiståndet utgör en viktig del i strävan för att uppnå biståndsmålet på en procent av BNI.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 4
3 Inledning 6
4 Förslag till riksdagsbeslut 7
5 Kursen inställd mot hållbar tillväxt 9
5.1 Regionala tillväxtprogram 9
5.2 Miljödriven utveckling 10
5.3 Miljöexport 10
5.4 Grön skatteväxling 11
5.5 Utsläppsrätter 11
5.6 Miljöbalken 12
5.6.1 Miljöbalkskommittén 12
5.6.2 Skärp de straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till havs 13
6 Åtgärdsbatteri för ett bättre klimat 14
6.1 Flexibla mekanismer och kolsänkor 15
6.2 Klimatinvesteringsprogrammen – KLIMP 16
6.3 Ett grönt transportsystem 16
6.3.1 Bortre parentes för fossilbränsledrivna fordon 16
6.3.2 Inköpspolicy för fordon 17
6.3.3 Bilskrotningspremien 17
6.4 Klimatforskning 17
6.5 Bostäder med klimathänsyn 17
6.6 Omställning av energisystemet 18
6.6.1 Överenskommelsen 1997 och en framtida strategi 18
6.7 Energiforskning 19
7 Kemikalier 20
7.1 Bromerade flamskyddsmedel 20
7.2 Utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar i kommunerna 21
7.3 Läkemedel 21
7.4 Åtgärdsprogram för minskade dioxinutsläpp 22
7.5 Förorenade markområden 22
7.5.1 Staten – städa upp framför egen dörr! 23
7.5.2 Vikten av effektivt utrednings- och saneringsarbete 23
8 Biologisk mångfald 24
8.1 Ängar och hagmarker 24
8.1.1 Ett rikt odlingslandskap 24
8.1.2 Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen 25
8.1.3 Hur når vi ett långsiktigt hållbart jordbruk? 25
8.2 En rik skog 25
8.2.1 Reservatbildning 26
8.2.2 Spritt ägande av skogen 27
8.2.3 Lövskogsplantering 27
8.3 Sjöar och hav 28
8.3.1 Marina skyddsområden 28
8.3.2 Övergödning 28
8.3.3 Utsläpp av olja och miljögifter 29
8.3.4 Hotade fiskbestånd 30
8.3.5 Östersjön 30
8.4 Grönområden i storstäder och tätorter 30
8.5 Ideella organisationers betydelse för naturvården 31
8.6 Turism och naturvård i samarbete 32
8.7 Genteknik och GMO 33
8.7.1 Möjligheter och risker 33
8.7.2 Försiktighetsprincipen och obligatorisk ansvarsförsäkring 33
8.7.3 Säkerhetsavstånd och noggrann övervakning 34
8.7.4 GMO-fria zoner 34
8.7.5 GMO-märkning 34
9 Forskning 34
9.1 Genteknikforskning 35
10 Miljön i EU och övrigt internationellt samarbete 35
10.1 Europa behöver en gemensam miljöpolitik 36
10.1.1 Common Environmental Policy – CEP 36
10.1.2 Miniminivåer för miljöskatter 37
10.1.3 Miljöpröva EU:s ekonomi 37
10.1.4 Skärpning av kemikaliepolitiken 38
10.1.5 Tydliggör EU:s fiskereform 38
10.1.6 EU:s viktiga roll på genteknikområdet 38
10.2 Miljöbistånd 39
10.2.1 Kopplingen mellan miljö och mänskliga rättigheter 40
För att miljöfrågorna ska få utrymme på den globala politiska agendan är det viktigt att de dels diskuteras och löses i ett internationellt perspektiv, dels fokuseras för att tillväxten och utvecklingen ska vara hållbar. Globalt miljösamarbete måste börja inom det egna landet. Sverige ska genom eget agerande vara en pådrivande miljönation inom EU. Därför har Centerpartiet föreslagit en gemensam europeisk miljöpolitik, CEP. Det är endast genom gemensamma lösningar som vi kan hantera globala miljöproblem.
Miljöfrågorna berör alla. Det handlar om vår rätt att få dricka rent vatten, äta fisken vi fångar och uppleva naturens fantastiska mångfald. En god miljö är en överlevnadsfråga och en fråga om livskvalitet. Miljöpolitiken utgår från människors engagemang för att komma tillrätta med miljöproblemen. Enligt federalismens principer lämnar vi makten vidare, till en nivå där effekter av de gemensamma besluten får det bästa resultatet. Från individen till samverkan i det civila samhället, i företagen, i kommunerna, i regionen, i staten och inom EU, osv.
Att hantera miljöfrågor utifrån federalismens principer är framförallt viktigt av demokratiska skäl samt för att öka engagemanget för frågorna. Hållbar utveckling når vi endast i samarbete mellan individer, företag, olika politiska nivåer och länder.
En hållbar tillväxt förutsätter att jord och skog och havsresurser nyttjas på ett sunt sätt och med respekt för ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella samband. En kortsiktig vinning måste stå i relation till den långsiktiga rikedom som miljösatsningar ger. De förnyelsebara resurserna utgör grunden för den miljödrivna utvecklingen. Vi ska fortsätta att arbeta för ett bra företagsklimat där den miljödrivna utvecklingen och konkurrenskraften hos svenska företag främjas. Vårt produktionssystem måste bygga på biologiska grunder och de naturliga systemens gränser. Det handlar om att bruka utan att förbruka!
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tidigt integrera miljöperspektivet i de regionala tillväxtprogrammen samt förstärka den sociala aspekten för att nå en hållbar utveckling.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att öka avsättningarna till periodiseringsfonder för att kunna göra miljöinvesteringar.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en grön skatteväxling måste utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja den svenska målsättningen i klimatarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsbatteri för ett bättre klimat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibla mekanismer och kolsänkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inköpspolicy för statliga myndigheter, bolag och verk vid inköp av fordon.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör såväl inom EU som i andra internationella organ arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser kommer till stånd inom klimatområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att för att nå målet om lägre energiförbrukning i bostäder måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation och omfattande ombyggnation genast förbjudas.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör belysa olika aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt föreslå åtgärder så att dessa två system kan samverka.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av fortsatt forskning kring och praktisk tillämpning av energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt förbud mot användning av särskilt hälso- eller miljöskadliga ämnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om ett förbud mot bromerade flamskyddsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör gå före och sanera de förorenade markområden som statliga verksamheter orsakat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart jordbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det för att kunna utföra ett effektivt arbete för att skydda utrotningshotade arter krävs att ”rödlistan” kontinuerligt uppdateras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av lövskog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor och djur.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av skyddade reservats- och naturskyddsområden.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att s.k. markörgener som ger antibiotikaresistens inte skall förekomma i produkter på marknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om korspollinerade grödor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU skall satsa mer resurser på forskning och utveckling på genteknikområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fri tillgång till forskningsresultat kring genteknik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam europeisk miljöpolitik (CEP).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att enskilda länder eller regioner har möjlighet att snabbt stoppa odling av genetiskt modifierade grödor om fara för miljö eller hälsa uppstår.
1Yrkandena 1, 2, 13 och 23 hänvisade till NU.
2Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SkU.
3Yrkandena 11, 12 och 21 hänvisade till BoU.
Hållbar tillväxt innefattar ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet och förutsätter en god hushållning med natur- och kulturresurser samt minskad miljöpåverkan.
Centerpartiet anser att den miljödrivna teknikutvecklingen har en stor potential. Miljön som drivkraft skapar nya tillväxt- och utvecklingsmöjligheter för näringslivet som främjar arbetsmarknaden. Ekonomi, ekologi och sociala aspekter hänger ihop och kan sammankopplade skapa en hållbar tillväxt. Centerpartiet anser att det hållbara tillväxtresonemanget kan främja tillväxtpotentialen i hela landet. Det är våra naturresurser som bygger upp hela vår samhällsekonomi. Naturresurser, som brukas på ett ansvarsfullt sätt, kan skapa nya och goda förutsättningar på framförallt landsbygden. Ett bra exempel är framställning av biobränslebaserad energi som har stora utvecklingsmöjligheter. Biobränslen utgör en viktig del i omställningsarbetet mot ett hållbart energisystem. Ett annat exempel är utveckling av möjligheterna för lokalt framställda livsmedel.
Centerpartiet har stark tilltro till miljötekniken samt till de kunskaps- och tjänsteföretag med miljöinriktning som har vuxit fram. Företag som har ett proaktivt miljöarbete i sin verksamhet har ofta en resurseffektiv produktion och en högre miljömedvetenhet i organisationen. Denna proaktiva hållning måste tydliggöras även i de politiska budskapen, och miljön måste användas som en drivkraft för att främja hållbar tillväxt.
De nuvarande regionala tillväxtavtalen introducerades av regeringen 1998. Bakgrunden till avtalen är att förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning skiljer sig åt i olika delar av landet. Utifrån regionala skillnader ska avtalen skapa politiska instrument till regionernas olika förutsättningar. Regeringen har understrukit att miljö- och jämställdhetsfrågor är viktiga drivkrafter i detta avseende. Hänsyn till ekologi och jämställdhet ska vara integrerade i tillväxtavtalens olika delar. Utfallet från den första generationens tillväxtavtal har visat på stora brister i dessa avseenden. För att stärka miljön som drivkraft genomfördes pilotprojekt i några län. I uppdraget låg att utveckla metoder för hur det ekologiska perspektivet kan införlivas, dels i processen med tillväxtavtalen, dels i de olika åtgärdsprogrammen.
Inför den nya programperioden år 2004 sker ett namnbyte till Regionala tillväxtprogram. Utifrån erfarenheterna från pilotprojektet ska de regionala tillväxtprogrammen skapa förutsättningar för en miljömässigt hållbar regional utveckling. Att inarbeta miljön i de tidigare regionala tillväxtavtalen innebär att en ny fråga förs in i en redan inarbetad struktur. För att öka medvetenheten om miljö som tillväxtfaktor, förutsätts att miljöperspektivet redan från början på ett tydligt sätt integreras i tillväxtprogrammets olika delar. I pilotprojektet belystes särskilt vikten av att lyfta fram miljöperspektivet, vilket är bra. För att tillväxtarbetet ska styra mot en hållbar samhällsutveckling krävs dock att även den sociala dimensionen integreras. Den sociala aspekten beskrivs alltför övergripande. Vad som ovan anförs om att tidigt integrera miljöperspektivet i det regionala tillväxtprogrammen samt förstärka den sociala aspekten för att nå en hållbar utveckling bör ges regeringen till känna.
Teknik- och affärsutveckling inom miljöområdet måste uppmuntras. Ett system med flexibla mekanismer i kombination med andra åtgärder bör utgöra incitament, för att en miljödriven utveckling skall komma till stånd. En miljödriven affärs- och teknikutveckling är en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell och mänsklig utveckling.
Den internationella marknaden för miljöteknik beräknas uppgå till cirka 4 000 miljarder kronor. Tillväxttakten för denna marknad ligger på 5–20 procent per år. En internationalisering av ett miljöanpassat näringsliv kan leda till ökad försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Även de miljöförbättringar som sker på olika arbetsplatser bidrar till minskat resursuttag och energibesparingar. Miljödriven utveckling ger den tillväxt som Sverige behöver, vilken i sin tur kan bidra till mer resurser för bl.a. skola, vård, omsorg och regional utveckling. Först då kan vi tala om en hållbar välfärd.
Svenska företag har, genom en strängare miljölagstiftning och högre miljökrav från kunder, fått ett försprång i den miljödrivna utvecklingen jämfört med utländska konkurrenter. Detta försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är idag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Centerpartiet har sedan länge varit pådrivande för att Sverige ska bli mer proaktivt för att bli världsledande inom miljödriven utveckling och miljöexport. Det krävs en samlad strategi för att Sverige ska gå från att vara nettoimportör av miljöteknik till att bli en ledande aktör på denna marknad.
Regeringen menar att de 15 miljömålen utgör den strategin, men det är inte dem vi efterlyser i sammanhanget. Miljömålen i sig är övergripande, men Centerpartiet vill se en konkret strategi för miljödriven utveckling som främjar affärs- och teknikutvecklingen samt svensk miljöexport. I Sverige finns många miljöteknikföretag som har goda chanser att konkurrera internationellt. Som exempel kan nämnas att Svenskt Näringsliv har tillsatt en särskild grupp som arbetar med hållbar utveckling. Ett sådant initiativ visar tydligt på den drivkraft som miljön alltmer utgör.
I årets budgetproposition har regeringen aviserat en satsning på ett nationellt centrum för miljödriven näringslivsutveckling och miljöteknikexport och det är en välkommen satsning. Samtidigt befarar vi att även denna satsning kommer att bli lika urvattnad som tidigare satsningar och att den inte leder till några konkreta framgångar för exporten av miljöteknik.
Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet, bransch- och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas och olika kompetenser kan komplettera varandra. Detta kan på sikt ge utökade möjligheter att agera på såväl den svenska som den utländska marknaden. Vad som ovan anförs om att regeringen tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport bör ges regeringen till känna.
Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Centerpartiet vill se en grön skatteväxling i Sverige som har raka rör mellan höjda miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter.
I Sverige finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för industrin. Nedsättning måste upphöra vid ett införande av ett system med utsläppsrättigheter så att denna kan bli enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste utformas så att en framtida handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta har regeringen och samarbetspartierna inte klarat av. Den skattenedsättning för industrin som i dag finns måste därför successivt minska.
För vissa branscher eller företag som drabbas extremt hårt av en skatteväxling, utan att de i praktiken har chans att omgående ställa om till en miljö- och skattemässig bättre produktion, kan en skatteväxling kompletteras med långsiktiga avtal med industrin. Om de åtar sig att inom en viss tidsperiod minska viss del av sin miljöpåverkan, kan de få skattelättnader i från starten. Därför bör möjligheterna att öka avsättningarna till periodiseringsfonder för att kunna göra miljöinvesteringar utredas.
Den nuvarande skatteväxlingen inriktas enbart på att höja miljöskatter för hushållen och i motsvarande grad sänka inkomstskatter. Detta innebär att man förstärker den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns för att förbereda Sverige för ett handelssystem med utsläppsrättigheter. Dessa steg måste tas. Vad som ovan anförs om att en grön skatteväxling måste utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas bör ges regeringen till känna.
I Centerpartiets skattemotion presenterar vi en skatteväxling med tydlig klimateffekt och ett tydligt samband mellan växlingen av skatter.
Centerpartiet är positivt till att införa system för handel av utsläppsrätter. Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte på alla områden, varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser.
Centerpartiet har tidigare föreslagit att ett system för handel med utsläppsrättigheter för klimatpåverkande utsläpp, framförallt koldioxid, ska införas. Vi välkomnar därför EU:s system med utsläppskvoter, som ett led att införliva Kyotoprotokollet och ser fram emot den svenska implementeringen av dessa. Vi anser dock att detta endast är ett första steg med att använda utsläppsrätter som styrmedel i miljöpolitiken. Det är dags att gå vidare och undersöka inom vilka fler områden som utsläppsrätter kan användas. Den nu pågående ”Flex-mex2-utredningen” har haft ett klimatperspektiv. Vi behöver också utreda hur utsläppsrätter kan implementeras inom andra utsläppsområden. En parlamentarisk utredning bör därför ges i uppdrag att ta fram förslag på nationella och regionala system för handel med utsläppsrätter.
Det svenska system som finns för NOx-avgifter har visat sig effektivt och uppskattat av branschen. Vi behöver gå vidare med ett system för utsläpp av kväve- och fosforföreningar till vatten från kända punktkällor. Krav på rening av fosfor i processvatten från en svensk industri kan då antingen genomföras som en investering i den aktuella industrin eller att motsvarande investeringsbelopp läggs i en miljöfond, som då kan användas mer kostnadseffektivt på andra sidan Östersjön. Detta kan ses som en utvecklad ”Polluters Pay Principle”, där förorenaren betalar för rening av sina utsläpp, men där åtgärderna skulle hamna där de medför störst utsläppsreducering. Även rening av avloppsvatten från kommuner bör kunna ingå i detta samarbete. För yrkande om detta, se Centerpartiets Östersjömotion, MJ334.
Över hälften av alla utdömda miljöbrott i Sverige har bedömts som ringa brott, d.v.s. mindre förseelser såsom nedskräpning, för sent inlämnade miljörapporter etc. Alltmer resurser går åt till utredningsarbeten hos åklagare och polisen, eftersom tillsynsmyndigheten vid blotta misstanken om miljöbrott måste anmäla detta. Dessutom måste en miljösanktionsavgift påföras den som gjort en lagöverträdelse. Denna dubbelbestraffning gäller oavsett grovhet i överträdelsen. Miljöbalken måste omarbetas så att den betraktar både näringslivs- och miljöintressen. Ekologi och ekonomi måste förenas på ett sunt sätt i strävan mot en hållbar utveckling.
Den parlamentariskt sammansatta Miljöbalkskommittén ser nu över Miljöbalken. Centerpartiets utgångspunkt i detta översynsarbete är:
Miljöbalken måste bli mindre teoretisk och istället bättre anpassad till verkligheten.
Företagare ska kunna vända sig till tillsynsmyndigheten för att få bra råd och service utan att riskera påföljder. Miljöbalken bör främja samarbete, inte utgöra ett hinder.
Miljöbalken måste utformas så att rimlighetsbedömning kan göras i det enskilda fallet. I många fall är sanktionsavgift mer rimligt än åtalsanmälan. Miljöbrotten måste få konsekvenser i proportion till brottets art.
Små förseelser som t.ex. sent inkomna miljörapporter måste avkriminaliseras helt. Den införda åtalsprövningsregeln är ej tillräcklig.
Reglerna för sanktionsavgifter måste anpassas efter företagens omsättning.
Jämställ sent inkommen miljörapport med sent inkommen deklaration.
Vi bevakar frågor som rör kostnader i samband med inskränkningar i markanvändning och vem som skall stå för dessa. Utgångspunkten måste vara att markägare inte ska drabbas på ett negativt sätt när staten griper in.
Den sittande Miljöbalkskommittén behöver, både för miljöns och för markägarnas skull, i sitt arbete inkludera en översyn av regelverket kring markavvattning. Osäkerheten kring vilka regler som gäller i olika fall, avseende markavvattning och dikesrensning, får till följd att många skogsägare känner sig mycket osäkra på vad som gäller. Detta leder till att nödvändiga rensningar skjuts på framtiden. I sin tur leder detta till minskad produktion och på sikt försämrade avkastningsmöjligheter för skogsägarna.
Gamla vattendomar bör miljöprövas, eftersom deras högsta och lägsta dämningsgränser i många fall har visat sig vara orealistiska. Detta har medfört negativ miljöpåverkan för bl.a. den biologiska mångfalden.
Vad som ovan anförs om viktiga principer vid översynen av Miljöbalken bör av regeringen ges som ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén. Detta bör ges regeringen till känna.
Svenska vatten drabbas årligen av många skadliga utsläpp, trots att lagstiftningen förbjuder oljeutsläpp och dumpning. Huvudorsaken till miljöbrott till havs är att minimera kostnader. Brotten föregås ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten av att bryta mot reglerna. De straffrättsliga sanktionerna måste fungera och det ska vara kännbart att överträda reglerna. Brott mot miljöreglerna ska aldrig löna sig. De straffrättsliga sanktionerna måste skärpas, för att i större utsträckning förhindra att miljöbrott till havs begås. I Centerpartiets Östersjömotion har vi lagt ett yrkande om att skärpa de straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till havs samt att inrätta en Östersjödomstol.
Klimatfrågan är avgörande för livet på jorden. Att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser är en enorm global utmaning. Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser för oss och för kommande generationer. De länder och områden som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna är utvecklingsländerna där många ekosystem redan är hårt ansträngda och som har en bräcklig livsmedelsförsörjning och stor fattigdom. Det är vår skyldighet att ta klimatfrågan på allvar och agera för att motverka klimatförändringarna. Oljan är dessutom inte oändlig, varför vi bör påbörja omställningen av vår energianvändning, till förnyelsebar energi, med hänsyn till kommande generationer.
EU:s målsättning och åtagande i Kyotoprotokollet är att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % från 1990 års nivå till åren 2008–2012. Den svenska regeringens målsättning är att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 % fram till perioden 2008–2012. För andra året i rad så ökade dock utsläppen inom EU under 2001 med 1 %. 1999 låg EU-länderna 3,6 % under utsläppen för referensåret 1990 men med de senaste årens ökningar ligger vi nu bara 2,3 % under 1990 års utsläpp Det är alltså en lång väg kvar till målet. I Sverige ligger vi nu 3,3 % under nivån 1990.
Många har varit kritiska till Sveriges lågt satta ambitioner för att minska klimatförändringarna. Centerpartiet har föreslagit en höjd ambitionsnivå där ytterligare 2 % minskning av växthusgasutsläppen ska eftersträvas. Det är viktigt att Sverige intar en stark position för att driva klimatarbetet vidare internationellt. Därmed måste nya och högre målsättningar i klimatarbetet sättas. Vad som ovan anförs om att höja den svenska målsättningen i klimatarbetet bör ges regeringen till känna.
För att vi skall kunna uppnå en minskning med 6 % fram till 2008–2012 och för att den ska bli långvarig och fortsätta minska, föreslår Centerpartiet följande åtgärdsbatteri:
Handel med utsläppsrätter/flexibla mekanismer
System med kolsänkor (på kort sikt)
Nya KLIMP-projekt även under 2005 och 2006
Skatteväxling med tydliga klimateffekter
Bortre parentes för nytillverkade fossilbränsledrivna fordon 2015
Internalisering av samtliga transportslags miljökostnader
Förbättrad kollektivtrafik i hela landet
Flytta godstransporter till järnväg och sjöfart
Nollemissionsfordon hos statliga myndigheter, bolag och verk
Höjd skrotningspremie för gamla bilar
Gröna bränslecertifikat
Auto-oildirektivet omarbetas
Lägg större tyngd på biltransporternas rörliga kostnader. Skatteväxla därför mellan fordonskatt och energiskatt+koldioxidskatt
Differentierad fordonskatt baserad på utsläpp
Mer klimatforskning
Gröna elcertifikat
Sänkt kraftvärmebeskattningen
Resurser till energieffektivisering
Bygg energisnåla bostäder
Vad som ovan anförts om ett åtgärdsbatteri för ett bättre klimat bör ges regeringen till känna.
Införandet av ett system med utsläppsrättigheter, där både ekonomiska och ekologiska aspekter beaktas, är en möjlighet som bör tas till vara. Handel med utsläppsrätter är ett sätt att nyttja marknadsmekanismerna för att kostnadseffektivt och successivt minska utsläppen av växthusgaser, framförallt koldioxid. Vi kan kontrollera utsläppen genom utsläppstak. Detta marknadssystem gynnar de länder och företag som minskar sina utsläpp. Sådana incitament är bra komplement till koldioxidskatten och andra ekonomiska styrmedel.
Systemet med flexibla mekanismer kommer att införas inom EU omkring år 2005. Sverige bör aktivt medverka till att utforma och delta i en försöksverksamhet med flexibla mekanismer. Genom att vi deltar i utformandet och försöksverksamheten främjas den miljödrivna teknikutvecklingen hos svenska företag. Det är bra för den svenska miljöexporten och ger på sikt svenska företag konkurrensfördelar.
Det system som EU är på väg att införa med utsläppskvoter för växthusgaser är ett viktigt första steg att ge miljön ett tydligt pris. Det är beklagligt att transportsektorn, som står för 1/3 av koldioxidutsläppen, undantas från systemet. Även transportsektorns miljökostnader skall internaliseras och därmed omfattas av systemet med utsläppskvoter, vilket vi yrkat på i motionen om framtidens transportsystem.
Kolsänkor är åtgärder som ökar naturens förmåga att binda kol, t.ex. skogsplanteringar. I ett inledande skede utgör kolsänkor ett komplement till flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock inte kolsänkorna i sig själva som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör därför i ett längre perspektiv fasas ut.
Behovet av drivkrafter för att öka upptaget i kolsänkor är stort. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket konstaterar i en utvärdering av skogspolitikens effekter, SUS 2001, att det finns stora problem med återväxten i de svenska skogarna. Återplantering och röjning har minskat. Investeringarna i ny skog är för närvarande den lägsta på 20 år. Flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor är viktiga resurser som ger ytterligare möjligheter i klimatarbetet. Dessa verktyg kan nyttjas som komplement till andra styrmedel för att höja ambitionen i regeringens målsättning. Vad som ovan anförs om flexibla mekanismer och kolsänkor bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet välkomnar satsningen på klimatinvesteringsprogrammen (KLIMP). Årets ansökningsperiod resulterade i 87 stora som små program för att minska klimatpåverkan (varav 67 uppfyllde de formella kraven). Sammanlagt uppgick summan i ansökningarna till ca 3 miljarder kr men det finns bara 340 miljoner avsatta för programmet i statsbudgeten. Det är slöseri att inte fortsätta en satsning på KLIMP. Därför avsätter vi medel till 2004 så att projekt som har en tydlig klimateffekt kan starta senare under budgetperioden. Vi avsätter därför 640 miljoner kr till KLIMP under återstoden av budgetperioden. Yrkandet finns i Centerpartiets budgetmotion, utgiftsområde 20.
Naturvårdsverket bedömer KLIMP i huvudsak utifrån ekonomiskt perspektiv, dvs. vilka projekt sparar mest koldioxid per investerad krona. Vissa undantag ska kunna göras för ny teknik och demonstrationsanläggningar. Ett av de formella kraven på ansökan är t.ex. att alla kommuner som söker ska göra en klimatstrategi som visar inom vilka sektorer klimatutsläpp sker, vilka mål som finns osv. Åtgärderna i ansökan förväntas svara mot strategin. Detta ser vi som en garanti för att en fortsatt satsning på KLIMP kommer att betala sig i form av minskade klimatpåverkande utsläpp.
Transporterna utgör en stor belastning i klimatarbetet och dessa andel uppgår till ca en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Transportsystemen måste miljöanpassas för att minska miljöpåverkan. Valet av såväl bränslen som transportslag har en avgörande roll i detta avseende.
Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så är möjligt. Yrkanden i detta avseende hänvisas till Centerpartiets motion om framtidens transportsystem.
Till nästan 100 procent baseras dagens transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som vid förbränning har stor klimatpåverkan och åstadkommer skador på människor och miljö. Ett grönare transportsystem är därför nödvändigt. Ett av Centerpartiets förslag i omställningsarbetet handlar om att sätta en bortre gräns för fossilbränsledrivna fordon till omkring år 2015–2020. En sådan gräns skulle främja bl.a. teknikutveckling och större investeringar för t.ex. producenter av biodrivmedel. Yrkanden i detta avseende hänvisas till Centerpartiets motion om framtidens transportsystem.
Med hänvisning till regeringens skrivelse 2001/02:50, Hållbara Sverige – uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling, redogörs för statsförvaltningens arbete med miljöledningssystem. I arbetet med att utforma miljöledningssystem bör en inköpspolicy för inköp av fordon utformas. Denna bör syfta till att nyinköp av fordon skall vara av typen nollemissionsfordon. Vad som ovan anförs om inköpspolicy för statliga myndigheter, bolag och verk vid inköp av fordon bör ges regeringen till känna.
I omställningen till ett grönt transportsystem måste gamla bilar bytas ut och tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Centerpartiet vill höja skrotningspremien i syfte att stimulera ökad skrotning av uttjänta bilar. Sveriges bilpark moderniseras och bilar med höga utsläppsnivåer fasas ut. Det motverkar också problemet med övergivna skrotbilar i naturen. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att höja skrotningspremien för uttjänta bilar i syfte att fasa ut bilar med höga utsläppsnivåer och motverka problemet med övergivna skrotbilar i naturen men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa vårt krav.
Arbetet med att minska olika former av påverkan på klimatet måste föras på kort och lång sikt. Kortsiktiga åtgärder måste kombineras med långsiktiga strategier för att nå målet, att till år 2050 minska utsläppen av växthusgaser till 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare. För att nå detta mål behövs en fortsatt hög tillväxt och standard för befolkningen i Sverige och i andra länder och då måste en långsiktig forskningsstrategi för minskning av utsläpp av växthusgaser komma till stånd. Sverige bör såväl inom EU som andra internationella organ arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser kommer till stånd inom klimatområdet. Detta bör ges regeringen till känna.
Trots att det finns teknik för att bygga energisnåla bostäder så har inte marknaden bidragit till att använda denna teknik. 40 % av Sveriges elenergi används för uppvärmning och luftkonditionering av bostäder och lokaler. Idag finns det fortfarande möjlighet att installera direktverkande elvärme i en- och tvåbostadshus, vid både vid ny- och ombyggnation. För att sänka energiförbrukningen måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation och omfattande ombyggnation genast förbjudas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det finns idag kunskap om ventilationssystem som är mera effektiva, hälsosamma och mindre kostnadskrävande än mekanisk ventilation. Självdrag eller naturlig ventilation är en väl beprövad ventilationsprincip i äldre hus. Med ny teknik är det idag fullt möjligt att utveckla tekniken för nutida energi- och komfortkrav. Gällande bestämmelser och tillämpningar av dessa ger dock inte utrymme för en utveckling som leder till en jämn och god ventilation med låg energiförbrukning och liten materialåtgång. Naturlig respektive mekanisk ventilation bör också kunna kombineras på olika sätt som främjar hälsa och energibesparing.
Utvecklingen på ventilationsområdet är inte för en god och resurssnål mänsklig miljö. Den är istället för en god utveckling för ventilationsindustrin. En översyn av gällande bestämmelser för ventilation bör ske så att naturlig ventilation lyfts fram och möjliggörs. Boverkets arbete inom ventilationsområdet bör ingående granskas av opartiskt organ. Ventilationsindustrins påverkan på utvecklingen mot en allt högre grad av mekanisk ventilation bör samtidigt utredas. Vad som ovan anförts om att ge regeringen i uppdrag att belysa olika aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt föreslå åtgärder så att dessa två system kan samverka bör ges regeringen till känna.
Energipolitiken ska ha som utgångspunkt att söka en bred politisk enighet med flera politiska partier, för att garantera långsiktiga och stabila spelregler och bidra till en hållbar utveckling. Centerpartiet har tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet nått en överenskommelse om hur framtidens energipolitik ska utformas.
Internationellt har ett avtal – Kyotoprotokollet – ingåtts, som innebär att utsläppen av växthusgaser ska begränsas. Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt protokollet. Detta, i förening med kravet på konkurrenskraftiga villkor för svenskt näringsliv, ställer särskilda krav på den fortsatta energiomställningen. En trygg elförsörjning kräver att kraftbolagen tar sitt ansvar för säkerställa och underhålla näten. En decentraliserad energiproduktion höjer också säkerheten.
Utöver detta ska avregleringen av den europeiska energimarknaden fortsätta. I detta arbete krävs det en övergång från produktionsskatter till konsumtionsskatter för att trygga konkurrensneutralitet mellan inhemskt producerad el och importerad el. För att bevara konkurrenskraften även inom svensk energiproduktion bör en ökad grad av harmonisering av miljö- och energibeskattningen inom EU bör eftersträvas. Sverige ska inte motsätta sig möjligheten att fatta beslut om miniminivåer för miljöskatter genom majoritetsbeslut.
Stängningen av Barsebäck 1 i november 1999 har kunnat ske utan någon större miljöbelastning. Bortfallet har till största delen kompenserats med import av norsk vattenkraft, endast på marginalen under enstaka timmar har en import av dansk kolkraft skett. Avreglering av elmarknaden påbörjades 1996.
En fortsatt strategi för omställningsarbetet kräver att samtliga aktörer på elmarknaden är delaktiga i arbetet för att en omställning skall vara möjlig. För att komma vidare i arbetet måste därför kraftindustrin få huvudansvaret och tillräcklig tid för genomförandet av kärnkraftsavvecklingen, i syfte att också få fram den nya kraftproduktion som behövs. Marknadsaktörerna kommer att involveras i detta arbete på samma sätt som skett i Tyskland. En total produktionsmängd fastställs och denna får fördelas fritt på de olika reaktorerna. Industrin tar på sig ansvaret att ersätta bortfallet. Hur avtalet ska se ut i detalj avgörs i förhandlingar mellan parterna. Staten ska därutöver styra med hjälp av generella styrmedel för att främja förnybara energikällor och effektivare energianvändning.
I prop. 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning ges en rad förslag på hur kärnkraften ska avvecklas, hur förnyelsebara energikällor ska stödjas samt hur industrins konkurrenskraft ska säkras. I det fortsatta energiomställningsarbetet verkar Centerpartiet för att följande ska träda i kraft:
Avveckla den kvarvarande reaktorn i Barsebäck. Inled sedan förhandlingar för avvecklingen av resterande kärnkraft i likhet med den så kallade Tysklandsmodellen.
Inför gröna certifikat för att främja elproduktion från förnyelsebara energikällor. Certifikat tilldelas de producenter som använder förnyelsebara energikällor, såsom vindkraft, solenergi, geotermisk energi, vattenkraft, vågenergi och biobränslen. Elleverantörer och elanvändare åläggs en plikt att köpa en viss andel elcertifikat. Den elintensiva industrin undantas från kvotplikten. Sanktionsavgiften i certifikatsystemet sätts så högt att omställningen till mer vindkraft inte riskeras.
Särskilt stöd till vindkraften.
Kraftvärmebeskattningen sänks så att den likställs med den för industriellt mottryck.
Resurser tillförs för energieffektivisering: information, utbildning, upphandling av energieffektiv teknik och rådgivning.
Se över möjligheten med effekthandel. Incitamenten för att öka tillgången på effekt måste förbättras, framförallt då kostnaderna för att tillhandahålla effekt på marginalen är höga och efterfrågan på denna begränsas till några enstaka timmar per år.
Skogen är en viktig resurs i arbetet med att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det finns en stor potential till energiutvinning ur den svenska skogen samtidigt som vi har stora tillgängliga arealer, något att påminna om i tider då Sverige importerar sopor för förbränning. Det är av yttersta vikt att forskningen kring, och tillämpningen av, energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara fortsätter. Vad som anförs om vikten av fortsatt forskning kring och praktisk tillämpning av energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara bör ges regeringen till känna.
Kemikalierna i samhället måste vara en prioriterad fråga på den politiska agendan. Många företag har dålig kontroll på kemikaliehanteringen, både vad gäller säkerhetsaspekter och arbetsmiljöförhållanden. Arbetsmiljöverket har genom inspektioner kommit fram till att fyra av fem företag har så stora brister att det krävs åtgärder, t.ex. utbildning och medicinsk kontroll av personal, förbättrad ventilation och produktinformation. Andra inspektioner, genomförda av miljöförvaltningen i Stockholm, har påvisat dålig märkning av färger, lim och lack hos färghandlare, bensinstationer etc. Vi vill med denna motion framhålla ett par, bland många viktiga kemikalieområden, där åtgärder måste vidtas snarast. I och med medlemskapet i EU har Sverige stora möjligheter att föra en proaktiv kemikaliepolitik inom unionen. Detta vidareutvecklas under stycke 10.1.4.
Bromerade flamskyddsmedel används i en mängd produkter, trots att ämnena uppvisar stora likheter med PCB som har förbjudits p.g.a. sin farlighet. Flamskyddsmedlen är långlivade, kan spridas långt och ansamlas i djurs och människors fettvävnader. De bromerade ämnena kan påverka funktionen hos levern och sköldkörteln samt skada hjärnans tillväxt om man utsätts för medlen vid en känslig tidpunkt. Med denna vetskap är det skrämmande att konstatera att halterna har fördubblats på fem år i svenska kvinnors bröstmjölk.
PBDE (polybromerade bifenyletrar) och PBB (polybromerade bifenyler) tillverkas inte i Sverige men importeras hit för att ingå i produkttillverkning eller ingår i redan färdiga produkter t.ex. datorer, tv-apparater, bilar, möbler och textilier.
Enligt Räddningsverket är bromerade flamskyddsmedel långt ifrån oersättliga. Det finns en rad väl fungerande alternativ. Riksdagen bör besluta om ett nationellt förbud mot användning av särskilt hälso- eller miljöskadliga ämnen. Detta bör ges regeringen till känna.
I fråga om bromerade flamskyddsmedel är kunskapen idag så stor beträffande deras effekter och följderna av ett förbud att ytterligare utredningar eller beredning av ett förbud mot bromerade flamskyddsmedel därmed inte är behövligt. I syfte att åstadkomma och påskynda ett förbud i hela EU bör ett nationellt förbud införas från 1 januari 2004. Detta bör riksdagen besluta om.
Sedan den så kallade deponiskatten infördes har förbränning av sopor blivit mer lönsamt. Från 2002 har det dessutom blivit förbjudet att lägga brännbara sopor på tipp och från 2005 gäller tippförbudet även biologiskt avfall. Detta i kombination med ökade avfallsmängder har lett till att man på ett 30-tal platser i Sverige planerar för ny- eller utbyggnad av befintlig sopförbränning. Att förbränna sopor är ur energisynpunkt visserligen bättre än att deponera dem, men det finns även skäl att hålla sig ifrån sopförbränning. Vid förbränning av, speciellt osorterat, avfall uppstår en mängd utsläpp som är skadliga för människor, djur och natur. Speciellt är utsläppen av dioxiner ett stort problem. Därför behövs styrmedel för att minska förbränningen av osorterat avfall.
Upprätta regler om vad som är att betrakta som sorterat respektive osorterat avfall, för att komma åt de farligaste utsläppen.
En skatt på förbränning av sopor är ett annat sätt att komma åt den ökade sopförbränningen med de miljökonsekvenser den medför. Centerpartiet är positivt till att införa en skatt på förbränning av osorterat avfall i likhet med den deponiskatt som finns. Det miljövänligaste är att minska mängden avfall.
Utöka forskning och utveckling av småskalig resursåtervinning.
Sverige bör i sin lagstiftning utnyttja möjligheten i EU:s direktiv till undantag för deponiförbudet i glest befolkade områden.
Ta fram ytterligare förslag med incitament för hur den totala avfallsmängden sorterat respektive osorterat avfall kan minska.
Förfina mätmetoderna och tillämpa försiktighetsprincipen när det gäller dioxiner i rökgaser och aska.
Vad som ovan anförs om förbränning av avfall bör ges regeringen till känna.
De flesta kemikalier är på ett eller annat sätt skadliga för miljön. Att även läkemedel, som är till för att göra oss friska, skadar ekosystemen och i förlängningen också oss själva är däremot inte lika vedertaget. Det är framför allt hormoner och antibiotika som pekas ut som ”tickande miljöbomber”. Hormoner som härrör från p-piller och andra preventivmedel läcker förr eller senare ut i vattnet och kan då medföra sterilitet hos fiskar och andra vattenlevande organismer. De effekter som biologer kunnat påvisa av antibiotika är att den leder till antibiotikaresistens hos bl.a. bakterier, varvid även bakterier som orsakar sjukdomsepidemier kan bli antibiotikaresistenta.
För att kartlägga läkemedelsrester i miljön pågår en rad olika projekt och forskningsprojekt inom EU och i Sverige. I Göteborg pågår exempelvis ett flerårigt EU-projekt för att ta reda på vilka läkemedelsrester som sipprar igenom avloppsreningsverken och deras konsekvenser för miljön. På Naturvårdsverkets uppdrag undersöker forskare vid Umeå universitet rester av antibiotika i avloppsvatten. Även läkemedelsföretag har på senare år börjat intressera sig för läkemedels effekter efter att de passerat människokroppen.
Än så länge finns dock inga regler eller lagar för hur mycket läkemedel som får släppas ut i naturen men inget läkemedel stoppats av miljöskäl. Centerpartiet anser att denna debatt inte får fokusera på att stoppa vissa läkemedel med hjälp av förbud. Vi vill istället ha en debatt om hur vi ska komma tillrätta med problemet, om det visar sig att den uppnådda hälsoeffekten av läkemedlet inte står i proportion till miljöriskerna. Det finns experter som anser att de flesta läkemedelsrester i avloppsreningsverken skulle kunna oskadliggöras genom kraftiga oxidationsprocesser. En annan metod skulle vara att urin från patienter som får starka mediciner på sjukhus separeras ifrån övrigt avloppsvatten. Det bör genomföras någon form av miljökonsekvensbeskrivning innan nya läkemedel släpps ut på marknaden. Först därefter kan läkemedlet beläggas med restriktioner/skyddsåtgärder och skyldighet till information för användaren, för att minimera den negativa miljöpåverkan. Utvecklingen av nya läkemedel borde även ske med en större miljöhänsyn.
För ytterligare argumentation och yrkande rörande läkemedels miljöpåverkan hänvisas till Centerpartiets Östersjömotion (MJ334).
Utsläpp av dioxin är ofta relativt små och svåra att kontrollera. De får dock en sammanlagt stora effekter, därför att det giftiga dioxinet inte bryts ned i naturen och istället lagras i djur och människor. Vi måste få en bättre kontroll för att kunna åtgärda alla små utsläppskällor av dioxin. Alla former av förbränningsanläggningar, deponier m.m. måste kartläggas och åtgärdas. När strömming från Östersjön innehåller så höga halter av dioxin att det behövs undantag för att den ska få saluföras som människoföda, är det hög tid att ta tag i problemet. Larmen om dioxin i vår mat gäller inte bara fisk och skaldjur. I Italien och Belgien har det även förekommit skandaler med dioxin i mjölk. Därför bör Sverige inom EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken för att vi får dioxin i vår mat. Målet måste vara ett giftfritt samhälle. Vad som ovan anförs om att Sverige inom EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för minskade dioxinutsläpp har vi yrkat på i Centerpartiets Östersjömotion.
Förorenade områden är en viktig del av miljömålet Giftfri miljö. För att minska riskerna för läckage från de förorenade områdena är det viktigt att resurser avsätts till sanering av dessa. Naturvårdsverket har nyligen presenterat delmål för sanering och efterbehandling. Enligt deras prognoser krävs 600 miljoner kr per år för att kunna sanera de mest prioriterade områdena under 45 år. Centerpartiet har i årets budgetmotion strävat efter att kunna avsätta detta, eftersom saneringen är en mycket angelägen åtgärd. Kostnaderna får inte skena iväg i framtiden och föras över på kommande generationer.
Förorenade områden förekommer ofta inom tätorter eller tätortsnära områden. Saneringen av dessa områden är viktig inte bara för att slippa skadliga läckage utan också för att få möjlighet att minska exploateringstrycket på andra områden. Genom att sanera förorenade områden kan dessa tas i bruk för olika aktiviteter, bland annat boende. Detta minskade exploateringstryck är positivt framförallt för den tätortsnära biologiska mångfalden.
Av miljöbalken, kapitel 10, framgår att det i första hand är förorenaren, d.v.s. verksamhetsutövaren, och i andra hand fastighetsägaren som ska svara för saneringen av förorenad mark.
Staten är verksamhetsutövare, både i myndighets- och bolagsform. Från en enkät till samtliga länsstyrelser, har rapporterats ca 400 förorenade områden med statlig verksamhet involverad. Detta gäller bl.a. försvarets anläggningar, gruvområden, skifferoljeanläggningar, skogsindustrier, järnvägsverksamhet, impregneringsanläggningar, verkstäder och deponier. Försök till riskklassning, från klass 1 till 4, av dessa områden har utförts. Klass 1 betyder mycket stor risk, klass 2 stor risk och klass 3 måttlig risk.
Till riskklass 1 hör Kvarntorps skifferoljeverk i Kumla kommun, Stollbergs gruvfält i Smedjebackens kommun och Yxsjöbergs gruvfält i Ljusnarsbergs kommun. Kinne-Kleva skifferoljeverk har riskklass 2. Övriga förorenade områden där staten varit inblandad har riskklasser mellan 2 och 4.
Staten har således genom sin verksamhetsutövning ett mycket stort ansvar för att Miljöbalkens intentioner skall infrias. För att kunna sätta press på privata verksamhetsutövare som förorenat markområden är det av mycket stor vikt att staten går före och ”städar upp framför egen dörr”. Vad som ovan anförs om att staten bör gå före och sanera de förorenade markområden som statliga verksamheter orsakat bör ges regeringen till känna.
Medel bör avsättas för att på ett snabbt och effektivt sätt komma igång med saneringsåtgärder av de mest prioriterade områdena (riskklasserna 1 och 2).
För att starta utrednings- och saneringsarbeten krävs att effektiva och relevanta undersökningar utförs. Undersökningsfasen bör ha en tidsplan och effektiv styrning, för att inte dra ut på tiden. Tyvärr är utredningar alltför utdragna i tid, vilket flyttar fram saneringsåtgärderna. Tilldelningen av medel bör därför vara väl tilltagna så att utredningsarbetet kan utföras med hög kvalitet, effektivt och kontinuerligt utan avbrott. Upphandlingen av konsulttjänster och entreprenader skall vara effektiv och kvalitativt styrd.
Den lämpligaste myndigheten för detta arbete är Sveriges geologiska undersökning (SGU) som bl.a. har erfarenhet av avvecklingen av de statliga oljelagren. SGU bör tilldelas ett särskilt anslag om 15 miljoner kronor för att kunna bygga upp en effektiv organisation samt bedriva utrednings- och saneringsverksamheten effektivt av förorenade områden där staten har verksamhetsansvaret. SGU bör även vara en resurs för kommuner och länsstyrelser då det gäller konsultativ verksamhet samt upphandling av utredningar och entreprenader. Yrkande i detta avseende finns i Centerpartiets UO-motion 24.
Öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur och är nödvändiga livsmiljöer för en rad växt- och djurarter. I de flesta fall är det bonden som genom åren har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. Våra natur- och kulturhistoriskt vackra landskap ger inte bara dem som bor på landsbygden glädje. Många människor som bor i städer och förorter tillbringar fritid och semester på landsbygden för god avkoppling och livskvalitet.
För att skapa en hållbar utveckling av den svenska miljö- och naturvården krävs ett nära samarbete mellan jord- och skogsägare, berörda myndigheter och ideella organisationer. Odlingslandskapets variation, som gynnar många växt- och djurarter, är på väg att växa igen till följd av utarmningen av det svenska jordbruket.
I Sverige har mycket av kunskapen om bondesamhället och dess kultur och traditioner gått förlorad i takt med att allt fler jordbruk försvinner. Det behövs en politik som lyfter fram värdet av att bruka odlingslandskapet som är vårt viktigaste kulturminne men också det mest eftersatta.
Ett rikt odlingslandskap förutsätter betande djur. Tyvärr finns dock krafter i samhället som inte inser detta, varför Centerpartiet anser det nödvändigt att påpeka betesdjurens betydelse. Det öppna landskapet kan inte uppehållas om jordbruksföretagen, främst de små, slås ut samtidigt som krångliga och generellt utformade regler omöjliggör småskalig djurhållning i hobby- och rekreationssyfte. För att nå målet om utökade arealer hävdad ängs- och betesmark måste nötköttsproduktionens konkurrenskraft förstärkas. Inga nötköttsproducenter kan driva sina företag på ett rationellt sätt med endast naturbetesmarker som foderresurs.
För att kunna hålla naturbetesmarkerna öppna med hjälp av bete under betesperioden måste det finnas möjlighet att producera vinterfoder. Likaså är det viktigt att utveckla former för betesdrift. Vallstödet är ett viktigt styrmedel för att bevara ett rikt och öppet odlingslandskap. Vallstödet måste bibehållas och gärna stärkas, så att producenter kan fortsätta med djurhållning och nyttja naturbetesmarkerna. Vall och betesmarker är nödvändiga komplement till varandra, och detta bör erkännas. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vallstödet måste vara tillgängligt i hela landet. Detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa vårt krav.
EU:s miljöprogram har gynnat det öppna landskapet och till viss del den biologiska mångfalden. Samtidigt har det varit svårt att rikta miljöprogrammen till de värdefullaste markerna, ofta intilliggande gårdar som brukar jorden. Ersättning för skötsel av betesmarker har varit betydelsefull. Vi förespråkar en fortsatt tillämpning av ersättning till markägare för att vårda det öppna landskapet som är ett gemensamt samhällsintresse. Jord- och skogsbrukarna är bra naturvårdare och deras kompetens bör användas i större omfattning. Markägarna måste ha en adekvat ersättning för arbetet med att upprätthålla öppna landskap. Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen måste öka. Programmen måste dessutom utformas så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att öka ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen samt utforma dessa så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden. Detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa vårt krav.
Konflikterna mellan det moderna jordbruket och natur- och miljövården har varit många under de senaste decennierna. Det handlar om såväl jordbrukets miljöpåverkan i form av t.ex. läckage av näringsämnen som de negativa miljöeffekterna av att jordbruket inte längre kan överleva, utan marken lämnas att växa igen. Alltför ofta framförs oöverlagda förslag till snabba akutåtgärder för miljön, som leder till ytterligare en svårighet för jordbruket. På sikt riskerar dessa åtgärder att slå ut det svenska jordbruket. Utan ett inhemskt jordbruk blir det långa livsmedelstransporter. Centerpartiet anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat och miljöåtgärder och det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett hållbart svenskt jordbruk. Vi behöver en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk. Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur. Vad som ovan anförts att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart jordbruk bör ges regeringen till känna.
Det finns mycket liv i en rik skog. Det finns olika trädslag, träd av olika åldrar och död ved. I skogen finns det livsmiljöer för arter som människan håller på att utrota. Drygt 2 000 av skogens arter är ”rödlistade” och utrotningshotade. Vi tar oss rättigheter som inskränker på kommande generationers rättigheter att också få uppleva glädjen i att höra vårens första smålom.
Skogen är samtidigt rik på träråvara som är en stor exportvara för svensk industri. Det är ytterst få skogar som aldrig varit utsatta för mänsklig påverkan och vissa av skogens arter är dessutom beroende av ett skogsbruk. Många skogar kräver en fortsatt skötsel och påverkan av människan för att artrikedomen skall bestå. Av bland annat denna anledning vill Centerpartiet ha fler naturvårdsavtal framför reservatsbildanden. Ytterligare argumentation och yrkande om detta finns i Centerpartiets budgetmotion.
Den stora miljöpåverkan som människan ständigt utsätter naturen för har ökat antalet hotade arter under de senaste decennierna. Hotbilden för arterna förändras snabbt och ibland kan det också vara så att arter återhämtar sig. För att kunna utföra ett effektivt arbete för att skydda utrotningshotade arter krävs att ”rödlistan” kontinuerligt uppdateras. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett hållbart skogsbruk förutsätter att vi brukar skogens resurser utan att förbruka djurs eller växters livsvillkor. Tyvärr har det moderna storskaliga skogsbruket av olika anledningar missgynnat vissa arter, t.ex. långskägg, som är beroende av gamla långsamväxande luckiga granskogar. Sveriges skogsägare är viktiga för miljöarbetet och har ett ansvar för att bevara den biologiska mångfalden.
Det är positivt att marknadskrafterna genom FSC- och PEFC-certifiering i skogsbruket tar hänsyn till skyddet av den biologiska mångfalden. Skyddet av den biologiska mångfalden måste självfallet fortsätta. Samtidigt är det viktigt att slå fast att staten har ett övergripande ansvar för att den enskilde markägaren inte ska hamna i kläm.
För alla inblandade och berörda parter, och särskilt för markägarna, är det viktigt att det finns långsiktiga och tydliga regler för skyddet av den biologiska mångfalden. Reservatbildningar måste föregås av ordentliga konsekvensanalyser. När staten pekar ut vissa områden som är särskilt intressanta att bevara, måste staten ta ansvar för att den den enskilde markägaren inte drabbas negativt. Markägaren måste få skälig ersättning för de miljöinsatser som görs och när reservat bildas. Ersättningen kan vara en ekonomisk kompensation eller att ersättningsmark erbjuds. Utan skäliga ersättningar minskar engagemanget och förståelsen för miljöfrågorna hos berörda markägare, om de drabbas av inskränkningar i nyttjandet av sin egen mark. Ekonomisk kompensation är i vissa fall problematisk. Många markägare som avstår sin mark till reservat eller accepterar andra inskränkningar för att skydda den biologiska mångfalden vill inte ge upp den rörelse som kan vara associerad med användandet av marken. Just mot bakgrund av detta är det viktigt att möjligheten till ersättningsmark prövas noggrant och gärna innan ekonomisk ersättning erbjuds.
Genom bildandet av det nya Sveaskog har möjligheterna för att erbjuda ersättningsmark och även utförsäljning av skogsmark till enskilda ökat. Detta arbete måste ske utan dröjsmål. Vid avsättning av skyddsvärd skog bör dock i första hand statlig skog avsättas för reservatbildning. Reservatbildning av övrig skog bör endast ske i de fall då likvärdig skog ej går att finna i statlig ägo. Vad ovan anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå har vi yrkat på i vår motion om äganderätten.
En viktig princip, som vi återigen vill peka på, handlar om samrådsförfarandet när myndigheterna gör inventeringar av markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är ett typexempel på hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna om att marker har inventerats utan att markägarna var medvetna om det. Än värre ur denna synpunkt är att Natura 2000-områden inrättats utan markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden.
Skogsnäringen har stora möjligheter till en positiv utveckling. Sverige har en blandad ägarstruktur. Centerpartiet värnar det spridda skogsägandet med allt ifrån familjeskogsbruk till skogsbolag. Särskilt positivt är det småskaliga skogsbruket. Skogsbruket verkar på en fri marknad och Centerpartiet tror på markägarnas ansvar och möjligheter att utveckla näringen inom de ramverk som finns för skogsbruket. Det finns i Sverige en stor kunskap och vilja att förvalta skogen på ett bra sätt.
I Sverige finns ett brett stöd för det enskilda ägandet men tyvärr finns det många som vill urholka det privata ägandet. Ett exempel på detta är viljan att försvaga den grundlagsstadgade rätten till ersättning vid ingrepp. Det är nödvändigt att markägare ges full ersättning när skogsmark av olika anledningar tas ur skoglig produktion och omvandlas till reservat och liknande. Det är olyckligt om gränsen för vad en markägare ska acceptera i form av inskränkningar flyttas mot större tillåtande för denna form av inskränkning. Ett ensidigt hävdande av det gemensammas intresse framför den enskildes äganderätt riskerar att leda till en ökad misstro mot rättsstaten och till att människor i allt mindre utsträckning känner det personliga ansvaret för sin egendom och den egna miljöpåverkan. Den privata äganderätten måste skyddas och ständigt försvaras. För yrkanden rörande samrådsförfarande, vikten av en spridd ägarstruktur i skogsbruket samt skyddandet av den privata äganderätten hänvisas till vår motion om äganderätten.
Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra och mellersta Sverige, är angeläget. Samtidigt finns det en stor oro hos skogsägarna kring lövskogen. I och med att många nyckelbiotoper kan finnas i lövskogen, finns en oro för att staten genom olika former av avsättningar ska ta marken ifrån skogsägarna. Med tanke på regeringens högt ställda mål om skogsavsättningar är detta en befogad oro. Metoden att genom stora avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan således motverka sitt syfte vad gäller att få ökade inslag av lövträd. Här kan den nya modellen för bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet föreslog i samband med regeringens miljömålsproposition vara ett betydligt bättre instrument. Mer medel måste reserveras för olika lövskogsprojekt för såväl skötsel som plantering. Vad ovan anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av lövskog bör ges regeringen till känna.
Sverige har lång tradition och engagemang för skydd av hotade naturområden, arter och ekosystem på land. När det gäller marina eller limniska ekosystem finns inte samma uppslutning. Det finns över 2 000 naturreservat och 28 nationalparker i landet men än så länge endast 7 marina reservat, detta trots att hoten är många mot de unika naturmiljöer som finns också under vattenytan. Det handlar bland annat om utsjöbankar, grunda havsområden som ligger långt ifrån kusten och ofta har hårda bottnar. De utgör viktiga miljöer för livet i havet och hotas extra kraftigt av trafiken, fisket och övergödningen. Det handlar även om skärgårdsvatten som utsätts för stor antropogen påverkan.
1995 listade Helcom tretton områden på svenskt vatten som var i behov av skydd. Några av dem har nu fått skydd men de flesta står än idag utan skydd. Även Naturvårdsverket har föreslagit flera havsområden som Natura 2000-objekt. Delmål 1 i miljömålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är att minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer senast år 2010 ska ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.
Områden som kräver någon form av skydd av det ekomarina systemet skall identifieras i ett brett samarbete. Det finns goda erfarenheter från processen kring Koster-Väderöfjorden på västkusten och överenskommelsen om skydd av marina områden, en öppen och genomlysbar process med samverkan mellan näring, länsstyrelse, forskare och kommuner på lika villkor, eftersom den bygger på allas erfarenheter.
För yrkanden om marina skyddsområden hänvisas till Centerpartiets Östersjömotion MJ334.
Stora tillflöden av närsalterna kväve och fosfor har resulterat i en ökande övergödning av sjöar och hav. Detta har lett till en ökad algproduktion och återkommande blomning av giftiga alger. När algerna blommat sjunker de till botten och bryts ned. Vid nedbrytningen förbrukas syret i bottenvattnet och de bottenlevande organismerna slås ut. De huvudsakliga källorna till övergödningen är utsläpp av kväveoxider från trafik och industrier, läckage av närsalter från jordbruksmark samt utsläpp direkt till vatten via industriavlopp och kommunala reningsverk.
Åtgärder för att minska övergödningen har vi yrkat på i vår jordbruksmotion och Östersjömotion. Nedan följer en kort sammanfattning av dessa förslag;
Inriktningen för att minska näringsläckaget från jordbruket bör vara att stimulera användning av fånggrödor samt minska kvävegivorna genom rådgivning och ökad användning av växtnäringsbalanser. Projektet Greppa Näringen är den hittills största satsning som gjorts för att minska näringsläckage från jordbruket. Projektet blev en succé. Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull tappa i avkastning.
Centerpartiet har lagt förslag i riksdagen om ett långsiktigt arbete för att stimulera introduktion av förnyelsebara bränslen. Genom större användning av förnyelsebara bränslen kan transportsektorns utsläpp av koldioxid som bidrar till växthuseffekten minskas. Kväveoxidutsläppen minskas dock inte genom introduktion av förnyelsebara bränslen eftersom det är luftens kväve som binds vid förbränningen i en motor. Därför är arbetet med att utveckla katalysatorer som fungerar på dieseldrivna fordon angeläget. Ett sådant utvecklingsarbete är också viktigt för att få fram katalysatorer som fungerar tillsammans med bensinmotorer med låg förbrukning. Sverige bör därför ta initiativ för att inom EU införa gemensamma minimiregler för fungerande avgasrening på dieselfordon.
Inrätta ett system för utsläpp av kväve- och fosforföreningar till vatten från kända punktkällor. Krav på rening av exempelvis kväve från en svensk industri kan då antingen genomföras som en investering på den aktuella industrin eller att motsvarande investeringsbelopp läggs i en miljöfond, som då kan användas mer kostnadseffektivt på andra sidan Östersjön.
Varje år registrerar den svenska Kustbevakningen ca 400 illegala oljeutsläpp, medvetna utsläpp vid fartygens normala drift, exempelvis vid rengöring av tankar. Även måttliga oljemängder kan under olyckliga omständigheter vålla omfattande skador på badstränder och sjöfågelbestånd. Detta sker trots att det finns ett väl utvecklat system av internationella regler som förbjuder utsläpp av detta slag och trots att kapaciteten att omhänderta förorenat vatten i svenska hamnar ständigt ökar. Det är uppenbart att risken att åka fast är för liten.
Vid sidan av dessa medvetna oljeutsläpp utgör de omfattande oljetransporterna på våra hav ett ständigt miljöhot. Särskilt hotfullt är de omfattande transporterna från ryska oljehamnar i Finska viken. Östersjön är ett av de mest förorenade haven på jorden. Det är också ett hav som är väldigt känsligt för föroreningar. Även ett mindre utsläpp av olja kan innebära en katastrof för Östersjön.
Situationen för fisken och fisket i världens hav är allvarligt. Detta bekräftas förutom av havsmiljöforskare också av yrkesfiskare som utifrån den egna vardagen ser och drabbas av de förändringar som sker.
Ett annat exempel där förändringar i havsmiljön får effekter på fisket är när svårnedbrytbara miljögifter lagras i fet fisk, vilket i sin tur gör att fisken inte betraktas som tjänlig annat än i små mängder. Tydligast är exemplet med höga dioxinhalter i insjö- och Östersjöfisk.
För att undvika utfiskning av haven krävs bl.a.:
Minimimått så att fisken hunnit leka innan den fångas
Selektiva redskap
Fiskestopp under lekperioden
Åtgärder mot svartfisket
Minskade kvoter
Internationellt samarbete
Centerpartiet har under de senaste åren med förskräckelse följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav, och tagit del av larmrapport efter larmrapport. I olika sammanhang har vi lagt förslag om frågor som berör havet. I år behandlar vi Östersjöns miljö i en särskild partimotion, MJ334, varför vi hänvisar till den för yrkanden och utförlig argumentation.
Hoten mot Östersjön är ett gemensamt problem för de angränsande länderna men Sverige har ett särskilt stort ansvar och bör ta konsekvenserna av ett ohållbart brukande under flera decennier. Det är tydligt att dagens beslutsstrukturer inte fungerar för en klok förvaltning av Östersjön, varför vi utifrån federalismens principer väljer att släppa ifrån oss makt uppåt och därför föreslår inrättande av en särskild Östersjöregering och Östersjödomstol.
Östersjöregeringen kommer att få ett stort ansvar för att komma tillrätta med Östersjöns miljösituation. I Östersjömotionen föreslår vi en rad åtgärder som vi anser nödvändiga att en Östersjöregering genomför. Det handlar om kemikaliepolitik, transporter, övergödning och fiske. Vi föreslår även att inrättandet av marina skyddsområden intensifieras. Riksdagens beslut om att ansöka hos IMO om att få Östersjön klassad som ett särskilt känsligt havsområde måste snarast verkställas av regeringen. Östersjöns miljö är så allvarligt hotad att det är hög tid att gå från ord till handling!
Grönområden i stadsmiljöer är av stor betydelse för både människor och djur. Det är vetenskapligt belagt att vi blir friskare av att ha tillgång till grönområden, t.ex. en park, så att vi kan följa årstidernas växlingar etc. Flera grönområden är dock hotade till följd av exploatering. Bevarandet av grönområden är viktigt av flera skäl. Dels ger de möjlighet till fritidsaktiviteter och rekreation för människor, vilket i sin tur bidrar till god hälsa och livskvalitet, dels är det viktigt för den biologiska mångfalden och miljön.
Närheten till grönområden tycks enligt flera undersökningar ha en avgörande betydelse för om människor ska ge sig ut på promenader. För de allra flesta är tillgången till bostadsnära rekreationsområden av stor betydelse för livskvaliteten eftersom den gör regionen attraktiv. Fjällen och skärgården är attraktivt att besöka på semestern, fiskesjön och svampskogen för helgutflykten. Även till vardags behöver vi dock en stunds avstressande avkoppling då vi får möjlighet till frisk luft, dagsljus och motion. Då utgör parker och andra grönområden ett viktigt inslag för människor som bor och verkar i stadsmiljöer. Vardagspromenaden in mot centrum är kanske dagens enda utevistelse. Det har ett stort värde att vi kan kombinera nytta med nöje och ta en promenad längs en trivsam gångväg.
En grön stad är inte bara vacker och trevlig. För att våra barn ska ha goda förutsättningar att utveckla intresse och känsla för naturen är det viktigt att de ofta får tillfälle att vara i naturen. Skogen och parker nära hemmet, skolan eller dagis kan grundlägga ett naturintresse och ansvar inför det levande. Parker kan vara levande klassrum där kunskap om natur, ekologi, kultur och historia m.m. kan studeras. Det finns skolor som arbetar med odlingsprojekt, holkuppsättning, dammar etc, men ofta saknar skolgårdarna naturmiljöer. Barn finner ofta nya spännande lekar i stimulerande och varierande lekmiljöer. Detta bör uppmuntras och tillämpas i större utsträckning bland skolorna. Vistelser i naturen gör dessutom barnen starkare, friskare och mer koncentrerade. Vidare argumentation och yrkande om utomhuspedagogik finns i vår motion om grundskolan.
Alla behöver närhet till grönområden. Tillgängligheten till grönområden för äldre, sjuka och handikappade och deras möjligheter till utomhusaktiviteter är särskilt viktig att betona. Svenska liksom utländska studier från sjukhus och vårdinrättningar har visat på ett minskat behov av läkemedel, smärtstillande mediciner och sömntabletter när patienter ges möjlighet att komma ut i parker och naturområden. De fungerar bättre socialt och mår fysiskt bättre. Det finns fler positiva kopplingar mellan sjukvård och utomhusvistelser i grönområden. Patienter inom sjukvården samt boende inom äldrevården bör ges bättre möjligheter till utomhusvistelser och naturupplevelser.
Naturmark och grönområden i och kring staden hjälper oss även att dra nytta av naturens förmåga att rena smutsig luft och orent vatten. Den stora ansamlingen av människor i städer ökar risken för att oönskade ämnen når skadliga halter. Här fyller de gröna områdena i och kring staden en viktig funktion, men för att de inte ska ta skada så måste områdena vara tillräckligt stora. Vad ovan anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer bör ges regeringen till känna.
Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa bevakningen av bevarandet av den biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar en stor roll i det ideella arbetet. Dessa organisationer studerar och följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och medverkar i opinionsbildningen och uppmuntrar till vård av byggnader och miljöer. I många fall bidrar organisationerna till skötsel och varsam förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet söker påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv riktning. Även de närboende har ofta ett starkt engagemang och arbetar ideellt med lokal skötsel för att värna särskilt värdefulla naturområden.
Om Sverige ska vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att ta tillvara det engagemang som redan finns i verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är blygsam jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar. Anslagen till de ideella organisationer som är verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör räknas upp. Vad ovan anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör ges regeringen till känna.
Det finns många goda skäl till att skydda naturområden. De måste dock kunna förenas med möjligheten för de lokalt boende att få utkomst av de skyddade områdena. Ett starkt incitament för att skydda naturområden är att det finns ett stort naturintresse bland den stora allmänheten. Naturintresset kan främjas bl.a. genom en ekologiskt hållbar turism i skyddade naturområden, turism som ger fler människor möjlighet att se hur en riktigt gammal skog ser ut samt på så sätt får lära sig mer om dess betydelse för bl.a. den biologiska mångfalden. Detta måste komma fler tillgodo. Människor behöver i större utsträckning ges möjlighet att ta del av de skyddade naturvårdsområden som finns bevarade. På så sätt sprider vi kunskap och ökar förståelsen bland allmänheten för naturvärden. Det finns annars en risk att naturskyddsområden blir en undangömd tillgång för särskilt bevandrade naturvårdskännare.
För landsbygden och i skärgården är turismen på många håll ekonomiskt mycket betydelsefull. Gårdsbutiker med lokalt förädlade produkter, konst, logi, utflyktsmål, aktiviteter och kurser är exempel på vad landsbygden idag har att erbjuda runtom i Sverige. Dessa exempel skulle likväl på många sätt med stor varsamhet kunna bedrivas i skyddade naturområden, vilket till viss del sker. Efterfrågan på resmål med genuina upplevelser växer ständigt. Detta tar vi tillvara om vi stödjer etablerade och blivande entreprenörer, som vill skapa och utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden och i naturintressanta områden. Allmänhetens intressen och naturskyddsintressen måste länkas samman i högre utsträckning så att en hållbar utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas. Detta kan bidra till ökad förståelse för naturvårdens betydelse. Vad ovan anförs om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av skyddade reservats- och naturskyddsområden bör ges regeringen till känna.
En genetiskt modifierad organism (GMO) är förändrad i arvsmassan på ett sätt som inte sker naturligt. Med hjälp av genetiska verktyg kan organismer förändras så att de får egenskaper som de tidigare har saknat, och kanske aldrig hade kunnat få på traditionellt sätt. En viktig skillnad mellan att förädla djur och växter på traditionellt vis jämfört med hjälp av genteknik, ligger i överskridandet av naturliga artbarriärer. Dessutom ändras endast ett fåtal gener, till skillnad från naturliga korsningar, där ett antal gener utöver den önskade flyttas mellan individer.
Gentekniken är, rätt nyttjad, till stor nytta inom jordbruk och livsmedelsproduktion liksom inom medicin och miljövård. Utvecklingen går mycket snabbt och nya tillämpningar och produkter presenteras ständigt. Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och hållbara energiprocesser är exempel på områden där gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt instrument.
Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför ha stränga regler som skyddar människan och miljön. Möjligheterna med gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet, en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet.
Tillämpningen av genteknik inom jordbruk och livsmedelsproduktion är omdiskuterad och väcker starka reaktioner hos såväl konsumenter som producenter. Tekniken är relativt ny och det sker hela tiden nya framsteg. Därför upplevs utvecklingen ibland som alltför snabb. Tiden mellan forskning och praktisk tillämpning blir ibland för kort för att effekterna på miljön ska vara kända och etiska problem tillräckligt utredda. Det ligger en utmaning i att samtidigt utveckla ny teknik och att ta fram ett regelverk som ger säkerhet för miljön och trygghet för människorna.
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Ingrepp som ger högre avkastning men samtidigt leder till lidande eller permanenta sjukdomstillstånd för våra husdjur ska inte tillåtas. Så kallade markörgener som ger antibiotikaresistens ska inte förekomma i produkter på marknaden. Detta bör ges regeringen till känna.
Försiktighetsprincipen måste alltid tillämpas. De inom EU föreslagna reglerna för ansvar vid miljöskada måste tillämpas även när det gäller genteknik. Förädlingsföretaget ska vara ansvarigt för att det utsäde som tas fram är säkert och att det finns korrekta anvisningar för hur det får användas. Odlaren är skyldig att följa dessa anvisningar. I det fall odling av genetiskt modifierade grödor skulle ge negativa effekter på miljön, trots att anvisningarna följts, är det utsädesförädlarens ansvar. Det strikta ansvaret bör kombineras med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att ett strikt ansvar för miljöskada även ska gälla för genteknik, kombinerat med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Detta yrkande har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta.
Vid odling av genetiskt modifierade växter som kan korspollinera med andra odlade grödor eller vilda växter måste särskilda krav ställas på säkerhetsavstånd kring odlingen och noggrann övervakning. Dessa regler måste finnas på EU-nivå men måste kunna skärpas på regional och nationell nivå efter de ekologiska förutsättningar som gäller. Särskild hänsyn måste tas till det faktum att den ekologiska odlingen inte accepterar genetiskt modifierade grödor. Regeringen bör verka för detta i det pågående arbetet inom EU. Vad ovan anförs om korspollinerade grödor bör ges regeringen till känna.
Inom EU pågår en diskussion om man bör inrätta större arealer, där genmodifierade växter inte tillåts odlas, s.k. GMO-fria zoner. Zonerna skulle vara en form av skyddsnät, om något skulle visa sig gå snett med den genetiska förändringen och man vill återgå till den ursprungliga genetiska sammansättningen. I de GMO-fria zonerna skulle det då finnas en form av genetisk artbank.
Livsmedel som härrör från eller innehåller genetiskt modifierade grödor måste märkas. Frågan om märkning av produkter, t.ex. kött och mjölk från djur som ätit foder som är genetiskt modifierade grödor, är komplicerad. Det finns stor risk att det på sikt kommer att vara på närmast omöjligt att garantera att foder är helt och hållet fritt från genetiskt modifierat material. I så fall skulle alla produkter komma att behöva märkas och märkningen förlorar i värde då inget val finns. Som grundprincip anser vi dock att det bör framgå av slutprodukten att genetiskt modifierat foder använts. För yrkande i detta avseende hänvisas till Centerpartiets jordbruksmotion.
Forskningen behövs för att vi ska få kännedom om miljöproblemen, hur de uppstår, vilka effekter de får både på kort och lång sikt och hur människor och natur påverkas. Utöver att forskningen får erforderliga resurser, krävs att gapet mellan miljöforskningen och medborgarna minskar. Miljöforskningen måste populariseras. Det finns annars en uppenbar risk för att forskningen endast blir en angelägenhet för några få. Därmed minskar också möjligheterna att omvandla forskningen i praktisk politik.
Det arbete som nu pågår för att öka tillgängligheten och för att göra forskningen mer lättöverskådlig måste drivas med kraft. Genom att intensifiera detta arbete kan medborgarna stärka sina möjligheter att medverka till en hållbar utveckling. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att intensifiera arbetet med att minska gapet mellan miljöforskningen och medborgare men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Det är viktigt att Sverige och EU satsar stora resurser på forskning och utveckling inom genteknikområdet. Rätt använd kan tekniken minska miljöbelastningen och öka livsmedelsproduktionen på ett uthålligt sätt. Det är nödvändigt att det finns tillräckligt med offentliga forskningsmedel för att inte utvecklingen på området ska styras av de stora förädlingsföretagen eller tillverkarna av bekämpningsmedel. Forskning bör inriktas på grödor med ett bättre näringsinnehåll, tålighet mot sjukdomar samt utveckling av råvaror till energi och råvaruproduktion. Vad ovan anförs om att Sverige och EU ska satsa mer resurser på forskning och utveckling på genteknikområdet bör ges regeringen till känna.
Viktigt är också att forskarna får fri tillgång till forskningsresultaten kring genteknik. Forskningsresultaten får inte gömmas som några privata företags affärshemligheter. Det är mycket oroande att se hur stora multinationella företag genom genteknik vill anpassa utsäden att bli resistenta mot just dessa företags bekämpningsmedel. En stark beroendesituation skapas, vilket inte är önskvärt. Detta hotar också den sedan urminnes tider rotade traditionen att bonden har rätt till sitt utsäde. Skapandet av grödor som är motståndskraftiga mot bekämpningsmedel leder jordbruket i fel riktning och bör inte godkännas. Vad ovan anförs om fri tillgång till forskningsresultat kring genteknik bör ges regeringen till känna.
Sverige måste på olika sätt medverka i det internationella miljösamarbetet. Den framskjutna plats som Sverige har i miljösammanhang måste utvecklas. Andra länders militära medel ingår inte längre i hotbilden. Hoten är istället miljöförstöring och rovdrift på knappa resurser, vilket kan skapa såväl mellanstatliga som inomstatliga konflikter. De mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och uttunning av ozonskiktet. Vattenbrist kan också skapa en grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstöring förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta steget in i framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande. Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt miljösamarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som EU och FN. Vi har även lagt förslag i riksdagen om att inrätta en Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens, som en form av mellanstatligt samarbete.
Det är dags att inse att den dag är förbi när miljöfrågorna i första hand kan ses som en nationell fråga. Visst talas det om global miljösamverkan, men det kan enbart genomföras genom fast och bindande samarbete. Sverige bör agera som ett bra exempel och hela tiden ligga främst när det gäller höga miljökrav, teknologiskt och solidariskt nytänkande m.m. För att nå verkliga lösningar på de globala miljöhoten måste vi öka engagemanget i den internationella miljöpolitiken. Detta av flera skäl:
På en öppen världsmarknad kan inte det egna landets näringsliv exponeras alltför hårt genom långtgående miljökrav utan att följden blir företagsnedläggning och flyttning av produktionen till länder med betydligt lägre miljökrav.
De resultat vi kan åstadkomma genom drastiskt höjda miljökrav i ett enskilt land blir ett litet eller i värsta fall försumbart bidrag till att lösa gränsöverskridande eller globala miljöproblem.
Centerpartiet har tagit fram ett första förslag till inriktning på en gemensam europeisk miljöpolitik – GEM. Fortsättningsvis använder vi begreppet CEP, Common Environmental Policy, med tanke på att vi avser att förslaget ska diskuteras i ett internationellt och vidare perspektiv. Centerpartiet kommer att vidareutveckla arbetet med CEP samt återkomma med diskussion kring denna politik. Kortfattat redogörs nedan utgångspunkterna för CEP.
Målen för en gemensam europeisk miljöpolitik (CEP) bör vara tvådelat:
För det första måste ambitionsnivån i EU:s inre miljöarbete stärkas. EU bör bli ett skyddande drivhus för en gradvis omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Långtgående miljöskatter och lagstiftning blir möjliga om alla länder samarbetar. Inget land borde få locka till sig företag och jobb med lägre miljökrav – s.k. miljödumpning. Genom en fortgående utvidgning med fler länder, och genom ett massivt miljö- och utvecklingsbistånd till övriga länder i närområdet, kan miljösituationen i Europa radikalt förbättras.
För det andra måste EU ta på sig rollen att vara miljöns stridbare förkämpe i det internationella samarbetet. Inom ramen för FN, WEU, IMF och Världsbanken ska EU vara starkt pådrivande för att skärpa och utvidga internationella miljökonventioner och bidra till att anpassa regelverk för handeln i en riktning som försvårar miljödumpning. I kraft av en ökad politisk samstämmighet i miljöfrågorna och en stor ekonomisk tyngd, kan EU som enda globala aktör sätta press på USA. Den möjligheten bör i ökad utsträckning användas. EU:s globala miljöpolitik bör ha ett solidariskt utvecklingsperspektiv gentemot de fattigare länderna. Ett förstärkt bistånd med tydlig inriktning mot hållbar utveckling bör vara ett viktigt fundament.
Vad ovan anförs om en gemensam europeisk miljöpolitik (CEP) bör ges regeringen till känna.
Vi måste ha en tydlig miljöstyrning på EU-området, då nationella konkurrensvillkor alltmer ersätts av internationell konkurrens på den gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor p.g.a. olika miljöregler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft men också som ett hinder, vilket redan nämnts i denna motion. Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att komma över detta hinder. Att använda skatteinstrumentet kan stimulera teknikutvecklingen samtidigt som länderna inom EU inte utsätter varandra för skattekonkurrens på ett så viktigt område som miljön.
Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig till att införa gemensamma miniminivåer. Vi hoppas att det ändrar sig. Sverige måste våga ta steget och säga att vi behöver miniminivåer för miljöskatterna i EU och att dessa skattenivåer kan beslutas genom majoritetsbeslut. Detta vore bra för miljön, och det är ett bra sätt att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Centerpartiet, som bejakar EU-samarbetet, vill att dessa miniminivåer för miljöskatter i EU förverkligas. Sverige bör därför driva frågan om miniminivåer för miljöskatter i EU. För yrkande i detta avseende hänvisas till vår EU-motion K353.
I grund och botten är detta inte en skattefråga utan en miljöfråga. Att införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter betyder inte att EU ska ha harmoniserade skatter på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där ökad överstatlighet är nödvändig. Detta gäller naturligtvis även på miljöskatteområdet. Sverige måste våga erkänna detta. Den ökade överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig om EU ska kunna agera som en stark kraft på den internationella miljöscenen. Samtidigt som det behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv för detta. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
EU:s politik ska inte stödja aktiviteter inom olika politikområden som i miljöpolitiska sammanhang måste bekämpas. Miljökonsekvensbeskrivningar måste genomsyra EU:s verksamhet. Det är helt enkelt dags att miljöpröva EU:s ekonomi. Att redan från början väga in de miljömässiga effekterna gör att beslut som är negativa för miljön kan undvikas eller att miljöeffekterna minimeras. Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi skall miljöprövas. Om EU ska kunna ställa krav på andra så måste man själv agera som ett föredöme. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att miljöpröva EU:s ekonomi men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Det förslag som EU-kommissionen lagt om den gemensamma kemikaliepolitiken REACH kommer inte att få den effekt som krävs för att minska de naturfrämmande ämnena i ekosystemen. Sverige måste vara drivande för att utbytesprincipen och försiktighetsprincipen skall gälla inom EU:s kemikaliepolitik. I det förslag som nu ligger är principerna urvattnade. Därmed riskerar kemikalieanvändningen att gå åt helt fel håll, för de länder som redan gått före med att begränsa kemikalieanvändningen. Det får aldrig bli så att något land tvingas sänka sin nivå i kemikaliepolitiken.
I den nya fiskereformen som presenterats av EU-kommissionen finns inga tydliga tidtabeller och åtgärdsplaner för att minska fiskekapaciteten. Sedan 1996 har EU som mål att minska fiskeflottans kapacitet med minst 40 %. De hittills genomförda nedskärningarna har dock enbart utgått från fiskeflottans tonnage. Samtidigt som tonnaget minskat har fartygens fångstkapacitet ökat genom effektivare fångstmetoder och utrustning, vilket bland annat stimulerats av subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar. Det är inte rimligt att EU har mål och medel som går i helt motsatt riktning. Därför är det viktigt att upphöra med subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar och dessutom komplettera EU-kommissionens förslag till fiskereform med tydliga tidtabeller och aktionsplaner för att minska fiskeflottans kapacitet. För att uppsatta mål om att minska fiskeflottans kapacitet verkligen ska fullföljas av respektive land krävs också att det finns ett fungerande sanktionssystem. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att komplettera EU:s fiskereform med tydliga tidtabeller, aktionsplaner samt sanktionssystem för att minska fiskeflottans kapacitet men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Arbetet med regler på EU-nivå för genetiskt modifierade grödor är exempel på hur svår denna utmaning är. Regelverket har diskuterats under en längre tid inom EU och de nya reglerna beräknas träda i kraft under året. Arbetet har tagit lång tid och sedan en längre tid råder ett s.k. de facto-moratorium på detta område, vilket innebär att inga godkännanden kunnat ske på flera år.
En av anledningarna till att bejaka EU-arbetet är möjligheterna att samarbeta kring miljöfrågor, t.ex. gentekniken, som är gränsöverskridande. För att komma till rätta med gränsöverskridande miljöproblem behövs gränsöverskridande samarbete. Centerpartiet har i en tidigare motion påpekat vikten av ett aktivt samarbete inom EU i genteknikfrågor men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Gentekniken är ett utmärkt exempel på en fråga där samarbete på EU-nivå är bättre än parallella nationella beslut. Beslut på EU-nivå måste dock, som alltid, ge möjlighet för regioner och länder att ha möjlighet att ingripa om det finns risk för skador på miljö eller människors hälsa. EU måste verka för att enskilda länder eller regioner har möjlighet att snabbt stoppa odling av genetiskt modifierade grödor om fara för miljö eller hälsa uppstår. Reglerna för godkännande av genetiskt modifierade grödor måste hela tiden också hållas uppdaterade så att de är i takt med utvecklingen. Vad ovan anförs om vikten av att enskilda länder eller regioner har möjlighet att snabbt stoppa odling av genetiskt modifierade grödor om fara för miljö eller hälsa uppstår bör ges regeringen till känna.
EU har en central roll att spela på den internationella miljöscenen. Som ett av världens största och därmed viktigaste handelsblock kan EU vara med och påverka utvecklingen. Det är nödvändigt att EU tar detta ansvar även på genteknikområdet. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att Sverige inom EU ska vara en offensiv kraft och verka för att internationella avtal ingås som ger en säker användning av gentekniken i hela världen men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Uppmärksamhet måste också riktas mot de länder som är på väg in i EU samt mot de länder längre österut, t.ex. Ukraina, Vitryssland och Georgien, där regelverken inte är lika utvecklade. Det finns därmed risk för att oönskade egenskaper sprider sig genom t.ex. korspollinering till ekosystemen i Central- och Västeuropa. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att regeringen inom EU bör verka för att regelverket för godkännande av odling av GMO i närliggande områden, utanför unionen, skärps och harmoniseras med EU:s regler. Detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Västvärldens välstånd har i stor utsträckning byggt på förbrukning av ändliga naturresurser och kortsiktig planering. Denna strävan har också inneburit en rovdrift på resurser i andra delar av världen, något som förstärks då dessa länder själva eftersträvar välstånd och utveckling enligt samma linjer som västvärldens välstånd byggts. Det har också inneburit och innebär fortfarande exploatering av mänskliga resurser i utvecklingsländerna. Det industrialiserade jordbruket har lett till utarmning av den biologiska mångfalden samt en minskning av den genetiska variationen hos grödor.
Många miljöproblem är gränsöverskridande, vare sig de uppstår på lokal, regional eller nationell nivå. Människans påverkan på den naturliga växthuseffekten kan få ödesdigra konsekvenser för både nu levande och kommande generationer och därmed människors möjlighet att påverka sin vardag och uppnå en god livskvalitet. Förändringar i klimatet kommer att drabba främst de fattiga länderna. Fattiga människor i tätt befolkade områden i utvecklingsländer är också de mest utsatta för naturkatastrofer, eftersom de ofta bor på de mest riskfyllda platserna.
Det krävs omfattande insatser inom jord- och skogsbruk, livsmedels- och landsbygdsutveckling. Centerpartiet har avsatt stora resurser till bistånd, varav 200 miljoner kronor öronmärks för miljöbistånd (sammanlagt 1,9 miljarder under budgetperioden). Miljöbiståndet utgör en viktig del i strävan för att uppnå biståndsmålet på 1 % av BNI. Mer om Centerparitets biståndspolitik finns att läsa i vår biståndsmotion U9. För yrkande om anslag till miljöbistånd hänvisas till Centerpartiets budgetmotion Fi242.
Ett av de mest påtagliga sambanden mellan miljöfrågor och mänskliga rättigheter är mellan fattigdomsrelaterade miljöproblem och ekonomiska och sociala mänskliga rättigheter. Brott mot de ekonomiska mänskliga rättigheterna och miljöförstöring går ofta hand i hand. Ekonomiska mänskliga rättigheter och fattigdomsrelaterade miljöproblem lyfts tyvärr ofta ut från den övriga människorättsdiskussionen och behandlas separat. Varje gång miljön överexploateras leder detta till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Tydliga exempel på detta är bl.a. oljeutvinning i länder som Chad och Nigeria, där befolkningen sällan har rinnande vatten, elektricitet eller en grundläggande hälsovård, men vars landområde tappas på olja för många miljarder dollar.
En tydligare koppling mellan miljö och mänskliga rättigheter innebär att människan fokuseras i miljöfrågorna. För att uppnå hållbar utveckling är det samtidigt viktigt att betona de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att miljöbiståndet bör innehålla en tydlig koppling till mänskliga rättigheter men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |