Jordbruket är en förutsättning för tillväxt i Sverige. Jordbruket skapar växtkraft dels för den svenska landsbygden, dels för Sverige som land. Det är viktigt att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, varför den s.k. ryggsäcken snarast måste lyftas av. Implementeringen av den nya CAP-reformen kommer att ha mycket stor betydelse för det svenska jordbruket. Implementeringen måste därför ske snabbt och fördelaktigt. Jordbrukets miljöpåverkan måste fortsätta att minska, dels genom en generell miljöanpassning, dels genom ekologiskt jordbruk. Möjligheten att få tag på lokalproducerade, sunda och säkra livsmedel måste öka för konsumenterna. Djurskyddet måste stärkas såväl i Sverige som i EU. Centerpartiet anser att Djurskyddsmyndigheten inte skall startas utan att befintliga myndigheter skall få ökade resurser för att förbättra djurskyddet. Forskning och utbildning inom jordbrukssektorn är en nödvändighet för näringens fortlevnad. Hästen får en allt större betydelse på landsbygden och det är rimligt att även integrera hästen i jordbrukspolitiken. Livskraftiga fiskbestånd är viktiga såväl för att säkra den biologiska mångfalden som för att utveckla svenskt fiske och svensk fiskeindustri. Ett hållbart skogsbruk är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Åtgärder måste till för att förhindra s.k. skogsklippare.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 Jordbruket – växtkraft för Sveriges tillväxt 6
5 Svenskt jordbruk – en del av EU och övriga världen 7
5.1 CAP-reformen 7
5.2 Svenskt jordbruk behöver också EU-pengar 8
5.3 Svenskt jordbruk på en global marknad 8
6 Konkurrensvillkoren för svensk livsmedelsnäring 9
6.1 Lyft av ryggsäcken 9
6.1.1 Dieselskatten 10
6.1.2 Kväveskatten på handelsgödsel 11
6.2 Enklare regler 11
6.3 Exportfrämjande åtgärder 12
6.4 Särskilt utsatta områden 12
6.5 Schackspelet med arealstöden och djurbidragen 13
7 Ekologiska och lokalproducerade livsmedel 14
7.1 Ekologiskt lantbruk 14
7.2 Lokalproducerade livsmedel 15
8 Sunda och säkra livsmedel 15
8.1 Stärk konsumentmakten 15
8.2 Livsmedelssäkerhet 16
8.2.1 Salmonella – ett internationellt problem 16
8.2.2 Nötköttskontroll 17
8.2.3 Antibiotika 17
8.2.4 Funktionella livsmedel 17
9 Djurskydd 17
9.1 Djurskyddslagstiftningen och dess tillämpning 18
9.2 Djurtransporter 18
9.3 Mobila slakterier och gårdsslakterier 19
9.4 Behåll djurskyddstillsynen på kommunal nivå 19
9.5 Djurskyddsmyndigheten 20
9.6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar 20
10 Forskning och utveckling 21
10.1 Breddad och ökad forskning om ekologiskt lantbruk 22
10.2 Minska näringsläckaget från jordbruket 23
11 Säkerställ framtidens lantbrukare 23
11.1 Kompetensutveckling för de areella näringarna 24
11.2 Social dimension i lantbruket 24
11.3 Behåll pälsfarmarna 25
11.4 Infrastruktur 25
12 Integrera hästen i jordbrukspolitiken 26
13 Fiske 27
13.1 Utbildningsbehovet inom fiskerinäringen 27
13.2 EU:s fiskepolitik 28
13.3 Hotade fiskbestånd 28
14 Växtkraft i skogsbruket 28
14.1 Skogsklippare 29
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utgångspunkten för implementeringen av CAP skall vara att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillföra nationella budgetmedel för att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge svenskt lantbruk lika konkurrensvillkor som övriga EU-länder genom att ”ryggsäcken” lyfts av.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en satsning på exportfrämjande åtgärder av småskaligt framställda livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arealstöd och samtliga djurbidrag ska utbetalas senast den 30 november för stödåret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s upphandlingsregler möjliggör att produktionsmetoder, t.ex. kring djur- och miljöomsorg, får beaktas vid offentlig upphandling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konsumentorganisationernas roll måste stärkas och stödjas genom att de tilldelas delar av Konsumentverkets anslag. 2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka resurserna till livsmedelstillsynen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återföra den nya Djurskyddsmyndighetens arbetsuppgifter till Jordbruksverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka djurskyddet genom att tilldela Jordbruksverket mer resurser i stället för en fortsatt organisation av den nya Djurskyddsmyndigheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar av ersättningarna för produktionsbortfall vid epizootiutbrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyndsam utbetalning av ersättningar enligt zoonosförordningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn och ökning av forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bredda och öka forskningen om ekologiskt lantbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja det maximala beloppet för startstöd till samma nivå som EU-förordningen anger.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet av vuxenutbildning inom lantbrukssektorn.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka forskningen kring djurskyddsaspekterna beträffande pälsfarmar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det krävs bindande internationella överenskommelser och ökat internationellt samarbete för att långsiktigt säkra fiskbestånden och ett hållbart fiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner av fiskbestånden, som säkrar beståndens fortlevnad, samtidigt som fisket med anslutande näringar ges möjlighet att utveckla sin verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera åtgärder som syftar till att förhindra oregistrerat fiske (svartfiske).
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 7 hänvisat till NU.
3 Yrkande 16 hänvisat till UbU.
Jordbruket är en förutsättning för tillväxt i Sverige. Jordbruket skapar växtkraft dels för den svenska landsbygden, dels för Sverige som land. Ett Sverige där hela landet, stad som land, kan leva kräver i grund och botten ett vitalt jordbruk. Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en fråga som berör betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är alla beroende av jordbrukets produkter för att få mat för dagen. Alltfler uppskattar lokalproducerade livsmedel och känner en trygghet i sund och säker mat från sin egen region. Att värna det svenska jordbruket är viktigt av flera skäl. Det är inte enbart som livsmedelsleverantör utan även som utförare av kultur- och miljötjänster som jordbrukssektorn spelar en avgörande roll idag. Biologisk mångfald förutsätter ett aktivt och långsiktigt bärkraftigt svenskt jordbruk, vilket i sin tur är beroende av att det finns aktiva lantbrukare.
Sverige har en av världens främsta livsmedelssektorer, alltifrån hög kvalitet och säkerhet till god miljö- och djuromsorg. Det ska vi vara stolta över och se som en chans för svenskt jordbruk att utgöra en god förebild för andra inom EU. Åren av medlemskap i EU har haft stor påverkan på jordbruket. Att Sveriges företrädare i EU inte alltid har tagit till vara EU:s omfördelning och stöd till jordbruket är upprörande.
Implementeringen av den nya CAP-reformen kommer att ha mycket stor betydelse för det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken ger vissa friheter till respektive land. Centerpartiet anser att dessa friheter skall användas på så sätt att det svenska jordbrukets konkurrenskraft stärks. Vidare anser vi att enkla och tydliga regler skall vara riktmärke vid implementeringen. Systemet måste uppmuntra nystartare och dem som vill utveckla sina företag. Politiken måste också så långt som möjligt skapa regler så att vi inte bygger upp onödiga konflikter mellan ägare och brukare.
Sysselsättningen är en annan viktig faktor. Det är inte ovanligt med kommuner där mer än var fjärde person är sysselsatt inom livsmedelsindustri, jord- eller skogsbruk och andra näringar som är beroende av dessa. Dessa arbetstillfällen finns ofta på platser i landet som ligger utanför de s.k. tillväxtregionerna. Centerpartiet värnar starkt om fortsatta möjligheter för människor att bo och verka på landsbygden, där jordbruket utgör en viktig motor för både stad och land.
Svenskt jordbruk är, precis som skogsbruket, en oumbärlig del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. För att främja den biologiska mångfalden är det av avgörande betydelse att t.ex. bevara det öppna landskapet. Miljöanpassningen av jord- och skogsbruket har gått fort fram, men det är viktigt att utvecklingen inte stannar av. Ett långsiktigt hållbart jordbruk kräver en uppskärpning generellt och inte enbart hos vissa företagare som tar ett stort ansvar och ”nischar in sig” på miljöanpassat brukande. I framtiden skall konsumenter som väljer miljöanpassade produkter vara normen och ett ohållbart brukande skall vara undantaget, som man får leta efter och betala extra för.
Det svenska jord- och skogsbruket utgör också en viktig länk i omställningen av energisystemet. Det finns stor potential för Sverige att, genom produktion och vidareförädling, utveckla nya marknader för bioråvaror. Jord- och skogsbruket kan rätt utnyttjat producera en del av framtidens energibehov. Därför är det av största vikt att använda denna sektor och se den som en viktig resurs i miljöarbetet.
Jordbrukets betydelse för Sverige som helhet måste slås fast. En positiv inställning till jordbrukets tillväxt och de tjänster som levereras är ett måste. Centerpartiet har i en tidigare motion lagt fram vad som ovan anförs om jordbrukets betydelse för Sverige, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Livsmedelsproduktion är inte längre enbart en nationell angelägenhet. Jord- och skogsbruk påverkas av internationella konventioner och ersättningar, varför det är viktigt att vi anpassar den svenska jordbrukspolitiken efter dessa.
Översynen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP-reformen) resulterade i överenskommelser under sommaren. Mestadels handlar det om kompromisser, men man tar ändå rejäla kliv mot en avreglering av jordbrukspolitiken. Avregleringarna är nödvändiga för att möjliggöra utvidgningen av EU samt för att minska den överproduktion som sker inom EU. Genom att frikoppla stödet från produktionen kan man låta marknaden styra vad som produceras i större utsträckning än med dagen system.
Implementeringen av den nya CAP-reformen kommer att ha stor påverkan på svenskt jordbruks konkurrenskraft och innebära stora förändringar för svenskt jordbruk. Osäkerheten om vad CAP-reformen kommer att innebära för jordbruket är stor, varför investeringar m.m. just nu har stannat upp inom jordbruksföretagen. Det är angeläget att man kommer till ett tidigt beslut när det gäller implementeringen, så att framtidssatsningarna och planeringen åter kan komma igång inom jordbruket. De nationella friheter som ges i överenskommelsen skall utnyttjas så att svenskt jordbruks konkurrenskraft stärks. Även om jordbruket till stora delar styrs av EU:s överenskommelser måste vi nationellt ta ett ansvar för att möjliggöra ett livskraftigt jordbruk. Vad som ovan anförs om att utgångspunkten för implementeringen av CAP skall vara att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft bör ges regeringen till känna.
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000–2006 slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättningsprogrammen samt andra kompletterande åtgärder samman till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning. Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka 1,3 miljarder kr/år, dvs. cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Länder jämförbara med Sverige har erhållit ett väsentligt bättre utfall, till exempel får Finland 2,5 miljarder kr/år och Österrike 3,7 miljarder kr/år. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna blir att ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket dras ned, vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det innebär vidare att konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden försämras ytterligare.
Centerpartiet pekade tidigt på de negativa effekterna av det klena svenska förhandlingsresultatet. Då behovet fortfarande finns avser vi att försöka verka konstruktivt för att mildra effekterna av det dåliga utfallet för svensk del. För att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen bör nationella budgetmedel tillföras. Centerpartiet har därför avsatt 230 miljoner kronor mer på anslaget 44:1 ”Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur” i budgeten för 2004 än vad regeringen avsatt. Detta anslag bör användas till följande:
Återskapande av våtmarker, 20 miljoner kronor.
Utsatta LFA-områden (Less Favoured Areas) som Norrland, skärgården och sydsvenska höglandet bör tilldelas 30 miljoner per delområde, totalt 90 miljoner kronor, för att stärka dessa områdens konkurrenskraft.
Integrera hästpolitiken i jordbrukspolitiken. 60 miljoner kronor bör tilldelas detta för att näringen och sporten ska ges det stöd som behövs för att kunna utvecklas och samordnas bättre.
Startstöd till landsbygdsföretagare. Ökat anslag om 60 miljoner kronor (ca 3 miljoner kr/län) skulle göra en bra insats för ökat företagande på landsbygden.
Vad som ovan anförs om att tillföra nationella budgetmedel för att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen bör ges regeringen till känna.
Sverige spelar inte bara en roll i EU:s livsmedelsförsörjning utan ingår även i ett större sammanhang. En översyn och avreglering av jordbrukspolitiken ska inom de flesta områden göras parallellt med USA och andra WTO-partner, för att främja konkurrens på lika villkor. En avreglering av stöd måste ske globalt, i annat fall missgynnas europeiska bönder i konkurrensen.
I Centerpartiets motion till riksdagen med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling samt motionen Förändring av Världsbankens och IMF:s inriktning tar vi upp vikten av att avskaffa subventionerad export av livsmedel från rika länder, vilket hämmar jordbrukets utveckling i de fattiga länderna, liksom av att öppna de rika marknaderna för jordbruksexport från fattiga länder. Att WTO-förhandlingarna i Cancún misslyckades är beklagligt. Samtidigt är det viktigt att beakta att många fattiga länder under överblickbar tid kommer att vara beroende av billig livsmedelsimport för att klara sin försörjning. En omfattande övergång från livsmedelsproduktion för hemmamarknaden till produktion av exportgrödor för de rika marknaderna leder också till problem för livsmedelsförsörjningen. Viktigast för utvecklingsländernas möjligheter att trygga sin livsmedelsförsörjning är dock arbetet för att utveckla det inhemska jordbruket och de lokala och nationella marknaderna. I många länder har jordbruket en alltför låg prioritering i utvecklingsansträngningarna.
Sveriges lantbrukare är en del av de företagare som skapar tillväxt i Sverige. Som producenter på en europeisk marknad är det viktigt att de ges lika villkor med jordbrukare i övriga EU. Den höga kvalitets-, miljö- och djurskyddsstandarden som kännetecknar svenskt jordbruk kan och bör vara en konkurrensfördel på både den svenska och den europeiska marknaden, även om det leder till högre produktionskostnader. Det är därför av största vikt att pålagorna på det svenska jordbruket minskas till en nivå som är jämförbar med övriga EU-länder. Det är sorgligt att Sveriges jordbrukspolitik håller på att straffa ut svenskt jordbruk och de människor som väljer att bo och verka på landsbygd och mindre orter.
För att stärka konkurrenskraften för jordbruket måste lika villkor gälla, vilket innebär att skatter och regelverk måste underlätta en likvärdig konkurrens. Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges förutsättningar att fortsätta bedriva sina verksamheter och utveckla livskraftiga lantbruksföretag. Lantbrukarnas delaktighet i målet om en hållbar utveckling får inte underskattas och undanröjas av alltför tunga ekonomiska pålagor.
Den börda som svenska lantbrukare bär i form av högre skatter och avgifter än konkurrenterna i grannländerna har länge varit en het fråga. Löften har utlovats om att den så kallade ryggsäcken, som svenska bönder bär skulle lyftas av.
I Göran Perssons regeringsförklaring år 2000 lovade han att se över de särskatter som anses drabba svenska jordbrukare orättvist. Nu tre år senare fortsätter regeringen att höja dieselskatten utan undantag för arbetsmaskiner inom jord- och skogsnäringen. Dieselskatten är visserligen en mycket viktig del av den gröna skatteväxling som påbörjats. Det som regeringen och samarbetspartierna dock har förbisett är att skatteväxlingen riskerar att slå extremt hårt mot vissa branscher och enskilda företagare. Så som nu är fallet kan förtroendet för en grön skatteväxling urholkas och på sikt omöjliggöras. Det är därför viktigt att jord- och skogsbruksmaskiner undantas från dieselskattehöjningen. Liksom inom andra sektorer som drabbas oskäligt hårt av en grön skatteväxling, förespråkar Centerpartiet att långsiktiga avtal träffas med industrin eller branschen, så att skatteväxlingens effekter kan bidra till en hållbar utveckling och komma samhället till del på lite längre sikt. Eftersom jord- och skogsbruket kommer att spela en nyckelroll i produktionen av framtidens gröna energi, vore det minst sagt olyckligt om man slog ut denna näring genom en för häftig skatteväxling.
Det har även talats vackert om att handelsgödselskatterna skulle återföras till näringen. Den politiska viljan för att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor såg ett tag ut att vara i majoritet i den svenska riksdagen. Regeringen väljer dock gång på gång att bortse från det orättvisa skattetryck som svenskt jordbruk utsätts för. Eftersom jordbruket idag till stora delar styrs av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, innebär ”ryggsäcken” att svenskt jordbruk inte kan konkurrerar på lika villkor. Om någon i vår svenska riksdag tror att svenska bönder kör mer ”för nöjes skull” p.g.a. sänkta dieselskatter så är det en stor felbedömning. Jordbrukaren är som vilken annan företagare som helst. Det gäller att hushålla med resurserna och få plus och minus att gå ihop. Det finns utredningar som påvisar tydliga konkurrensnackdelar jämfört med andra länder, t.ex. Danmark och Finland. Lönsamheten i svenskt jordbruk är helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital. För att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro och möjlighet att delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle måste ryggsäcken lyftas av svenskt lantbruk. Vad som anförs om att ge svenskt lantbruk lika konkurrensvillkor som övriga EU-länder genom att ”ryggsäcken” lyfts av bör ges regeringen till känna.
Dieselskatten har höjts i omgångar de senaste åren. För många jord- och skogsbrukare innebär dieselskattehöjningarna att svenska bönder ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kollegor i övriga EU. Det svenska jord- och skogsbruket måste behandlas på samma sätt som i övriga Europa där arbetsmaskinerna i dessa näringar av konkurrensskäl har kraftigt nedsatta dieselskatter. Centerpartiet har under en rad år lagt finansierade budgetförslag om hur detta skulle kunna genomföras. Tyvärr har dessa förslag inte vunnit riksdagens gehör, något som missgynnar viktiga svenska näringar, miljön och sysselsättning etc. Vår uppfattning är att jordbrukets särskattebörda måste lindras och sänkas till jämförbar EU-nivå. Vi återupprepar därför kravet på att dieselskatten ska sänkas för jord- och skogsbruksmaskiner. För yrkande i detta avseende hänvisas till Centerpartiets skattemotion.
En betydande del av ryggsäcken som svenska bönder bär är kväveskatt på handelsgödsel. Regeringens modell med att återföra inkomsterna från kväveskatten till jordbruket är att gå en omväg, tycker vi. Den miljöstyrning som man försöker uppnå är marginell och går att uppnå genom andra metoder, anser Centerpartiet. Dessutom har återföringen visat sig vara krånglig att genomföra inom ramen för EU:s politik.
Det absolut enklaste är att göra en ren skattesänkning, vilket inte innebär administration av det slag som regeringens modell ger upphov till samt inte kräver samma procedur i EU. Centerpartiet förordar denna modell där kväveskatten om 180 öre/kg tas bort. Det brukar anföras att en skattesänkning eller slopande av kväveskatten innebär en förlorad miljöstyrning. I syfte att detta inte ska ske avsätter Centerpartiet budgetmedel för att förstärka arbetet med odling i balans. Förbättrat arbete med växtnäringsbalanser ska drivas med kraft. För yrkande beträffande slopande av kväveskatten på handelsgödsel hänvisas till Centerpartiets skattemotion.
Under de senaste åren har ett stort antal översyner och försök till regelförenklingar för jordbruksföretagare gjorts. De har dock inte lett fram till några i realiteten stora förenklingar för företagarna och flera av de översyner som gjorts har haft utgångspunkten att förenklingarna skall vara kostnadsneutrala för staten. Detta är ett underligt synsätt och dessutom kortsiktigt. Förenklade regler kan förbättra möjligheterna för företagen att nå lönsamhet och på så sätt bidra med högre skatteinkomster för staten. Regler bör förenklas för de företag som är aktiva inom Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan innebära minskade direkta statliga inkomster. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att förenkla regelverken för jordbruksföretagen bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Beteskraven för djur i mjölkproduktion är en viktig kvalitetsaspekt. Konsumenterna ska veta att de djur som använts i mjölkproduktionen har haft möjlighet att bete sig på ett naturligt sätt. Däremot gäller det att på olika sätt arbeta för att stödja de lantbrukare som bor så till att beteskraven kan vara svåra att följa, exempelvis genom att reglerna kan utformas efter de förutsättningar som råder i olika delar av landet. Centerpartiets uppfattning är att detta bör kunna ske inom ramen för kraven om betesdrift. Det bör således inte råda något motsatsförhållande mellan beteskraven och möjligheterna till utformning efter de lokala förhållandena. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om möjligheterna till utformning av beteskraven utifrån lokala förhållanden, bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Svenskt lantbruk producerar varor av hög kvalitet. Då livsmedelsmarknaden blir alltmer internationaliserad är det viktigt att svenska lantbrukare och förädlingsföretag får möjlighet att vara med och konkurrera och få avsättning för sina produkter på andra marknader än den svenska. Olika exportfrämjande åtgärder med hjälp av statliga insatser är särskilt viktiga för de mindre producenterna som saknar de större företagens säljorganisationer, marknadsföringsmöjligheter och kapital. Exporten bör framförallt värna den småskaliga livsmedelsframställningen genom omfattande satsningar på forskning och utveckling samt marknadsföring. En medveten satsning på exportfrämjande åtgärder för olika former av nischprodukter som har sitt ursprung i de areella näringarna skulle betyda mycket för företagsamheten och sysselsättningen främst på den svenska landsbygden och bör därför genomföras.
Ett exempel på en framgångsrik satsning som nu urholkas alltmer från regeringens sida är verksamheten Food From Sweden (FFS). Verksamheten startade upp i nuvarande form 1992 och har sedan dess erhållit ett statligt anslag på i genomsnitt ca 20 miljoner kronor per år. Anmärkningsvärt är att regeringen nu bedömer anslagsbehovet till 5 miljoner kronor för år 2003 respektive år 2004. I stort sett alla EU-länder har en statligt finansierad ”Food From”-organisation. Som en jämförelse kan nämnas att vårt grannland Norge i år har ett statligt exportfrämjande stöd på 270 miljoner norska kronor enbart för sin fiskexport. Sveriges exportsatsningar är minst sagt blygsamma. I syfte att stärka livsmedelsföretagen och livsmedelsproduktionen i Sverige måste stora exportfrämjande åtgärder vidtas. Vad som ovan anförs om en satsning på exportfrämjande åtgärder för småskaligt framställda livsmedel bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att det är viktigt att särskilt utsatta jord- och skogsbruksområden samt skärgårdsmiljöer ges förutsättningar att utvecklas. Norrlandsjordbruket, den svenska skärgården och det sydsvenska höglandet är några exempel på jordbruksområden med speciella förutsättningar. Långa avstånd och ett utsatt klimat gör att förutsättningarna ser annorlunda ut än på andra håll i Sverige och EU, vilket medför merkostnader. Det är viktigt att särskild hänsyn tas till dessa områdens förutsättningar för att kunna utvecklas.
Inom ramen för de merkostnadsersättningar jordbruket i Norrland har sedan Sverige anslöt sig till EU finns tre delar, varav en är en nationell finansiering. Ersättning lämnas för att skapa bättre förutsättningar för jordbruk i norra Sverige. Den totala nationella ersättningen har under flera år understigit den referensersättningsnivå som fastställdes i kommissionsbeslut 97/557/EG. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om behovet av att en översyn av systemet med den nationella ersättningen till jordbruket i utsatta områden bör komma till stånd i syfte att låta hela ersättningsnivån komma de areella näringarna till del, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
I framför allt norra Sverige är jord- och skogsbruk beroende av varandra. På många håll är de olika enheterna för små för att kunna upprätthålla lönsam verksamhet, medan dessa näringar i kombination med varandra kan skapa lönsamma företag. Om lönsamheten inom jordbruket inte kan upprätthållas får det konsekvenser för skogsbruket. Skogsbruket genererar inte bara arbetstillfällen utan står för en mycket stor del av Sveriges exportinkomster.
Sammantaget kan det kombinerade jord- och skogsbruket vara en motor i utvecklingen av näringslivet och skapa bättre förutsättningar för att leva och bo på landsbygden. Jord- och skogsbruket har också en avgörande betydelse sett ur ett miljöperspektiv, bl.a. för den biologiska mångfalden. För att det kombinerade jord- och skogsbruket ska ha en god utvecklingspotential krävs att samhällets politik strävar mot samma mål och att dessa näringar inte utsätts för en negativ särbehandling. Idag behövs det inga betydande insatser men däremot ett regelverk som skapar förutsättningar för utveckling och som också gör det möjligt att ta del av de samhällsinsatser och medel som redan finns idag. För att jord- och skogsbruket skall kunna vara en ännu starkare motor i näringslivet på den svenska landsbygden krävs det bl.a.
utjämning av transportkostnader
att jordbruket i det fjällnära området stimuleras
att nationellt anslagna medel till jordbruket används fullt ut
att ersättningarna inom miljöersättningen Öppet odlingslandskap höjs.
Bristande lönsamhet drabbar fler jordbrukstyper, bl.a. skärgårdsjordbruket vilket är en viktig förutsättning för att få levande skärgårdar. Bristande lönsamhet försämrar möjligheterna till att bibehålla ett öppet landskap, biologisk mångfald och sysselsättning i skärgården. De specifika förutsättningar som jordbruket i skärgården har får inte leda till en utarmning av denna näringsgren. Vi anser att det är angeläget att speciellt se över situationen för skärgårdsjordbruket och komma med förslag som kan förbättra konkurrenskraften. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att en särskild utredning bör tillsättas så fort som möjligt i syfte att ge förslag om hur konkurrenskraften för skärgårdsjordbruket kan förbättras, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Under senare år har utbetalningstidpunkten för arealstöden och djurbidragen ändrats nästan varje år. Ena året har stöden senarelagts, nästa år har de tidigarelagts. Detta förhållande innebär att mottagaren av stöden får en näst intill ohållbar situation i planeringsarbetet, i all synnerhet då stöden betalas ut kring årsskiftet. Vid denna tidpunkt har de flesta lantbruksföretagare nämligen årsbokslut. Centerpartiet anser att arealstöd och djurbidrag ska utbetalas senast den 30/11 för stödåret. Detta bör ges regeringen till känna.
Ekologiska och lokalproducerade livsmedel blir alltmer efterfrågade av konsumenter. Alltfler vill köpa mat från lokala producenter som de känner igen, och ha möjlighet att bidra till minskade transporter för djurens och miljöns skull. Denna trend ställer helt nya krav på regelverk och lagstiftning så att denna form av livsmedelsproduktion inte missgynnas.
Riksdagens mål om ekologisk odling och djurhållning kommer antagligen att kunna nås, tack vare att jordbrukare har arbetat hårt med att ställa om sin produktion och konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel har ökat. 15 % av den odlade arealen är ekologisk (målet är 20 % år 2005) och målen avseende den ekologiska djurproduktionen är nästan uppfyllda (år 2005 bör 10 % av mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm finnas i ekologisk produktion). Det fanns ungefär 3 900 Kravgodkända produkter år 2002 för konsumenterna att välja bland. Trots detta är statistiken inte lika tilltalande när det gäller enstaka varuslag, till exempel var endast 6 % av äggen ekologiska 2002.
För att miljömålen skall kunna nås och djurhållningen förbättras krävs en generell miljöanpassning inom jordbruket. Samtidigt är det viktigt att den Kravmärkta produktionen kan gå före och driva utvecklingen framåt. För att detta skall vara möjligt och målen skall uppfyllas, måste forskningen inom detta område utökas. Ett yrkande om mer forskningsanslag för att främja ekologiskt producerade livsmedel finns under rubriken ”Breddad och ökad forskning om ekologiskt lantbruk” i denna motion.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) sammanställde nyligen svensk och utländsk forskning om miljöeffekterna av ekologisk produktion jämfört med konventionell. Följande slutsatser kunde dras:
Ekologiskt lantbruk läcker inte kemiska bekämpningsmedel till yt- och grundvatten. Ekologisk produktion gynnar den biologiska mångfalden. I ekologisk odling begränsas läckaget av näringsämnen. SLU:s sammanställning indikerar också att ekologisk produktion släpper ut mindre växthusgaser samt att produktionen använder mindre energi, ger bättre växtnäringsbalans och gynnar jordens bördighet.
Ytterligare argumentation är överflödig. Centerpartiet månar om det ekologiska jordbruket som ett komplement till ett alltmer miljöanpassat konventionellt jordbruk.
För att tillmötesgå konsumenternas efterfrågan på lokalproducerade livsmedel och producenternas behov av alternativa marknader krävs nya former av distributionskanaler som komplement till de sedvanliga. Genom att upprätta kanaler mellan producenter och privatpersoner, storkök samt restauranger kan jordbruket trygga avsättningen för sina produkter. Samtidigt finner konsumenterna rutiner för att handla lokalproducerat. Projekt som ”Bondens egen marknad” som skapar mötesplatser mellan producenter och konsumenter är spännande. I framtiden hoppas vi få se fler exempel på när lokalproducerad konsumtion kan blomstra.
Centerpartiet vill främja svensk livsmedelsproduktion på flera sätt. Vi har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att satsa på lokala varumärken där lokala mattraditioner samordnas med turismen, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen bör ges regeringen till känna, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors hälsa och välbefinnande, inte minst för våra barn. Livsmedel framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetfråga. Den ständigt pågående debatten kring livsmedelssäkerhet visar att ett förebyggande livsmedelsarbete måste prioriteras. I en tid då jordbruksnäringen internationaliseras kommer människor allt längre från produktionen vilket medför att människor inte vet hur den mat de äter produceras. Banden mellan konsumenter och producenter måste stärkas så att förtroendet för livsmedelsproduktionen främjas.
Livsmedel skiljer sig från andra produkter genom sin tydliga koppling till djur, miljö, hälsa och livskvalitet. Det är därför viktigt att utbilda och informera konsumenterna och på så sätt stärka konsumentmakten. Konsumenter som gör aktiva val i livsmedelsbutiker, på arbetsplatser, i skolor etc. kan tillsammans påverka utvecklingen. De kommuner och landsting som vill servera lokalt producerad mat ska kunna göra det. När det gäller offentlig upphandling är det viktigt att EU:s upphandlingsregler för livsmedel möjliggör att produktionsmetoder kring djur- och miljöomsorg får beaktas. Detta bör ges regeringen till känna.
Oroväckande rapporter påvisar att många elever avstår skollunchen, och i många fall även frukosten, något som påverkar studierna negativt. Inflytande, ökad förståelse och engagemang kring sunda matvanor måste prioriteras bland olika målgrupper. Valfriheten och konsumentmakten måste stärkas. Centerpartiet anser därför att konsumentorganisationer måste stärkas och stödjas genom att de tilldelas delar av Konsumentverkets anslag. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att för att främja valfriheten vill vi att konsumenter ska ges rätten till information och konsekvent märkning av livsmedel beträffande produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Livsmedelskontroll är mycket viktigt vad gäller dels kvalitetssäkring, dels konsumenternas förtroende för producenter och efterföljande led som hanterar de olika produkterna. I tider då livsmedelsmarknaden blir alltmer internationell är det viktigt att vi driver på för att andra länder ska sköta sin livsmedelskontroll på ett lika framgångsrikt sätt som i Sverige. Samtidigt har det på senare år blivit svårt för många kommuner att hinna med en tillfredsställande tillsyn, något som kan vara följden av att vi årligen importerar stora mängder livsmedel. Ansvaret för att t.ex. salmonellasmittade produkter inte når fram till konsumenterna ligger i sista hand på kommunernas livsmedelsinspektörer. Den kommunala livsmedelstillsynen behöver på många håll tilldelas mer resurser. Även Livsmedelsverket bör få mer resurser för att göra fler stickprovskontroller. Vi vill dock se att en fortsatt kommunal livsmedelstillsyn bedrivs. Det är viktigt för att främja kontakterna mellan tillsynsmyndighet och näringsidkare. Förslaget om att förstatliga livsmedelstillsynen skulle medföra att den så viktiga lokalkännedomen skulle gå förlorad, samtidigt som administrationen av många skulle upplevas som krångligare. Resurserna till Livsmedelsverket och kommunernas livsmedelstillsyn bör utökas. Vad som ovan anförs om att utöka resurserna till livsmedelstillsynen bör ges regeringen till känna.
Sverige har, internationellt sett, en mycket låg förekomst av salmonella. Mindre än en procent av alla djur och livsmedel är smittade. Det var också därför EU, inför Sveriges inträde i unionen, gick med på det svenska kravet på salmonellakontroll av exporten hit.
Detta har gett Sverige rätt att kräva att kött av nöt, svin och fjäderfä skall vara salmonellaundersökt före införsel till Sverige. Numera har vi dock inte längre krav på obligatorisk egenkontroll av salmonella i köttberedningar införda från annat EU-land. Med köttberedningar avses exempelvis marinerad kyckling, kebab, malet kött med kryddor samt saltat och rimmat kött. Detta är en stor brist i salmonellasäkerheten, varför Sverige skall verka för att även krav på salmonellakontroll i köttberedningar skall ingå i kontrollen inom EU, inte minst för att inte svenska producenter skall missgynnas i konkurrensen. Det krävs framför allt att problemet åtgärdas vid källan, och det är därför av stor vikt att ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella höjs inom EU. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om salmonellakontroll inom EU bör ges regeringen till känna, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll bör inrättas hos Livsmedelsverket. Kontrollen mellan det enskilda djuret/djurgruppen och köttet i butiken måste förbättras. Detta är av intresse för konsumenter, producenter, handlare och myndigheter. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att inrätta ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll ännu inte har behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Antibiotikaresistensen ökar dramatiskt i den västliga delen av världen. Än är läget bra i Sverige, d.v.s. låg förekomst av antibiotikaresistens. Centerpartiet har en i tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att för att detta goda läge ska bibehållas är det viktigt att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och antibiotikaliknande medel t.ex. koccidiostatika bör ökas bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Livsmedel får allt oftare tillsatser som har funktioner som inte bara är knutna till livsmedlets ursprungliga funktion. Så kallade ”functional foods”, livsmedel som anses ha förmåga att minska risken för sjukdomar, blir allt populärare. Funktionella livsmedel utgör en mycket intressant framtidssektor för svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri. Idag har Sverige tillsammans med Japan en framskjuten ställning inom detta område. Fortfarande kvarstår dock många frågetecken. Exempelvis är definitioner och regelverk för dessa livsmedel inte alltid helt självklara och tydliga. Därutöver finns okända möjligheter inom området att kartlägga. För att Sverige ska inta en ledande position internationellt är det viktigt att främja samordning mellan olika forskningsinstanser, livsmedelsindustrin, jordbrukssektorn m.fl.
Djurskyddet i Sverige och många andra länder har, med all rätt, flitigt debatterats de senaste åren. Självklart ska djur behandlas väl och skyddas från lidande. Konsumenter ska kunna känna sig trygga med vetskapen om att djur behandlas väl under hela sin livstid, från födsel till slakt. Djurskyddet är även viktigt för en god livsmedelskvalitet. I EU:s grundfördrag görs ingen skillnad mellan djur och andra varor. Det är viktigt att inte denna syn blir Sveriges, utan att vi fortsätter att ständigt debattera djurskyddsfrågor och förbättra lagar och regler i Sverige och även påverka synen på djurskydd inom EU.
Människan har genom sin unika ställning ett särskilt ansvar för att djuren behandlas väl. Sverige har ett väl utvecklat djurskydd och en stark djurskyddslag. Den svenska djurskyddslagen ger ett starkare skydd för djuren än de flesta andra länders lagstiftning. Djurskyddslagstiftningen måste dock ständigt debatteras för att om så behövs förbättras. Att lagen inte alltid efterlevs är mycket olyckligt och ger upphov till lidande hos djuren samtidigt som seriösa lantbrukare med god djurhållning drabbas. Centerpartiet har länge föreslagit en översyn av djurskyddslagen i syfte att kartlägga hur lagen fungerar i praktiken. Regeringen har nu ålagt den nya Djurskyddsmyndigheten att göra detta. Att översynen nu kommer att göras välkomnar vi, men vi ställer oss tveksamma till om det inte kan göras av befintliga myndigheter. Se motivering under rubriken ”Djurskyddsmyndigheten”. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om en översyn av tillämpningen av djurskyddslagen ännu inte har behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
De strängare svenska reglerna innebär kostnader för det svenska jordbruket, t.ex. för större utrymmen i djurstallar. Då en god djuromsorg inte endast är en fråga för Sverige är det viktigt att arbeta för ett gott djurskydd även i andra länder. Detta är viktigt ur ett etiskt perspektiv samt ur konkurrenssynpunkt. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att den absoluta ambitionen måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Intimt förknippade med djurskyddslagstiftning är transporterna av levande djur. Såväl slaktdjur som livdjur transporteras och far många gånger väldigt illa under transporten.
EU:s transportdirektiv måste ändras så att reglerna för transporter av levande djur skärps. Exempelvis måste såväl slakt- som livdjur omfattas av direktivet, regler för transporter av ungdjur och dräktiga djur måste införas och djurtransporter bör beläggas med avgifter för att motverka onödigt lidande. Det måste även etableras kontrollfunktioner i direktivet, så att de regler som finns också efterlevs. Centerpartiet kräver att Sverige är pådrivande för en skärpning av EU:s transportdirektiv. Utgångspunkten måste vara att transportera kött, inte levande djur. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att skärpa EU:s transportdirektiv bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Under år 2000 transporterades totalt 22 miljoner större lantbruksdjur (nöt, gris, får, häst) och 500 miljoner fjäderfän inom, till och från EU-länder. EU:s stöd och subventioner till transporter av slaktdjur måste upphöra eftersom stödsystemet starkt bidrar till många och långa djurtransporter. Regeringen bör inom EU verka för att subventioner till transporter av levande djur upphör. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att slopa EU:s stöd och subventioner som resulterar i transporter av levande djur bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Enligt Jordbruksverket ligger dödligheten under transport av grisar på ca 0,44 promille i Sverige. Det innebär att ca 1400 av 3,2 miljoner grisar dör under själva transporten. Ungefär två tredjedelar av dödsfallen sker under själva transporten och en tredjedel sker i slakteristallet, efter transporten. Jämfört med övriga Europa ligger Sverige, trots dessa siffror, bra till i statistiken. Undantaget är Danmark som har lägre dödlighet vid gristransporterna. En av förklaringarna kan, enligt Jordbruksverket, vara att det är kortare transporter till slakterierna i Danmark. En annan förklaring kan vara att transportfordonen har genomgått tekniska förbättringar, samt att metoder för i- och urlastning har blivit bättre.
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a. mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Det finns många lantbrukare som gärna ser att möjligheten till slakt på gården via mobila slakterier eller närliggande gårdsslakterier blir verklighet. Det finns flera fördelar med mobila slakterier. De främsta fördelarna är att transporter av levande djur kan kortas och t.o.m. undvikas, vilket i sin tur minskar stressen för djuren. Regelverket måste förenklas och utformas så att dessa slaktformer underlättas. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att förenkla regelverket för mobila slakterier och gårdsslakterier bör ges regeringen till känna, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Att flytta djurskyddstillsynen från kommunerna till den statliga länsstyrelsenivån eller till en central djurskyddsmyndighet anser vi är olyckligt. Centerpartiet anser att denna centralisering vore en försämring av djurskyddstillsynen. Att flytta ansvaret från kommunerna skulle innebära att samordningen mellan den allmänna miljötillsynen och djurskyddstillsynen skulle brytas. Den så viktiga lokal- och personkännedomen skulle förloras samtidigt som byråkratin och kostnaderna skulle öka. Djurskyddstillsynen ska finnas kvar hos kommunerna. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå bör ges regeringen till känna, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Vid årsskiftet startar den nya Djurskyddsmyndigheten sitt arbete. Myndigheten har ett gott syfte, d.v.s. att förstärka djurskyddet, men vi kräver ett bredare beslutsunderlag beträffande själva organisationen av djurskyddet. Jordbruksverket är regeringens nuvarande expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Verket har en viktig samordningsfunktion i hela livsmedelsproduktionen från jord till bord. Centerpartiet ser stora fördelar med att behålla även djurskyddsarbetet hos Jordbruksverket och ser samordningsvinster. De brister som regeringen motiverat flytten av frågorna till en ytterligare myndighet med skulle likväl kunna åtgärdas inom Jordbruksverket förutsatt att tillräckliga resurser tilldelas. Centerpartiet har sedan tidigare motsagt sig förslaget om inrättande av en djurskyddsmyndighet och föreslår därför att resurser och uppgifterna åläggs Jordbruksverket och att Djurskyddsmyndigheten inte startas. Vad som ovan anförs om att återföra den nya Djurskyddsmyndighetens uppgifter till Jordbruksverket bör ges regeringen till känna.
Den nya Djurskyddsmyndigheten kommer att få konsekvenser av stora mått. En ny myndighet riskerar dessutom ökad byråkrati och dubbelarbete mellan olika myndigheter och verk. Regeringens anslag till den nya Djurskyddsmyndigheten är drygt 60 miljoner kronor per år under mandatperioden. Trots mycket pengar så garanteras inte ett ökat djurskydd. Stor del av dessa pengar går åt till att bygga upp och administrera ännu en myndighet. Dessa anslag eller t.o.m. mindre anslag skulle betyda oerhört mycket för Jordbruksverket och dess utvecklingspotential inom djurskyddsområdet. Exempelvis kan Jordbruksverket genom ökade resurser ge ett ökat stöd åt de lokala djurskyddsinspektörerna. Vad som ovan anförs om att stärka djurskyddet, genom att tilldela Jordbruksverket mer resurser istället för att starta den nya Djurskyddsmyndigheten, bör ges regeringen till känna.
Att bekämpa smittsamma djursjukdomar är viktigt ur flera synvinklar. Djuren ska inte lida. Det handlar även om ekonomiska aspekter och förtroendet för hela näringen. För vissa sjukdomar, bland annat gruppen TSE (transmissibel spongiform encefalopati) samt mul- och klövsjuka, är ersättningen för produktionsbortfall 100 procent.
1999 beslutade riksdagen om en ny epizootilag samt en särskild lag om zoonoser. Centerpartiet tillstyrkte denna lagstiftning. Vi var samtidigt kritiska till att ersättningen för produktionsbortfall vid epizootiutbrott reducerades till 50 procent. Regeringen meddelar i föreskrifter vilka särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som berättigar till full ersättning för produktionsbortfall. Minskningen av ersättningen för produktionsbortfall innebär en risk för att icke seriösa lantbrukare försöker dölja sjuklighet hos djur. Centerpartiet anser att det är mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att förebyggande arbete stimuleras.
Ersättningsnivåerna bör kopplas till om djurägaren har anslutit sig till ett kontrollprogram eller inte. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå till 100 procent för besättningar som är anslutna till kontrollprogram som drabbats av epizootiutbrott. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå med 70 procent för besättningar som inte är anslutna till kontrollprogram. Detta skulle på ett tydligt sätt premiera förebyggande arbete och på så sätt vara bra ur allas synvinkel. Vad som ovan anförs om förändringar av ersättningarna för produktionsbortfall vid epizootiutbrott bör ges regeringen till känna.
Under försommaren 2003 skedde en uppmärksammad smittspridning av salmonella i Östergötland. Ansvarsfrågan är ännu inte löst men händelsen uppmärksammade ändå ett annat problem i systemet. Ersättningarna till de drabbade lantbrukarna dröjde, i väntan på att ansvaret skulle utredas (efter flera månader beslutades dock att Jordbruksverket skulle betala ut ersättningarna i väntan på ytterligare utredning). Enskilda företagare skall inte behöva få hela sin ekonomi omkullkastad då de inte orsakat eller förvärrat smittspridningen, varför Jordbruksverket/riksdagen vid framtida salmonellautbrott måste agera snabbare när det gäller ekonomisk ersättning enligt zoonosförordningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Forskning och utveckling på livsmedelsområdet är viktigt för att ta fram nya produkter och hålla en hög säkerhet. Stora aktörer klarar naturligtvis av detta behov lättare än små aktörer med begränsade ekonomiska resurser. Ambitionen måste vara att Sverige skall vara världsledande inom jordbruks- och livsmedelsområdet. Naturbruksgymnasierna har genomgått en positiv utveckling de senaste åren och spelar i allt högre grad en ledande roll vad gäller de gröna näringarnas framtid.
Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt utnyttja jorden och skogens resurser är beroende av en hög nivå på forskning och utveckling inom det området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som staten. Centerpartiet anser att staten måste öka anslagen till forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Syftet är att stärka näringens konkurrenskraft genom att bland annat förstärka vidareförädlingen.
Centerpartiet vill även betona vikten av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering inom jordbruks- och livsmedelsforskningen. Vid en internationell jämförelse satsas små resurser på den tillämpade forskningen inom jordbruks- och livsmedelsnäringen i Sverige. Centerpartiet förordar en översyn av den tillämpade forskningen inom området för att göra det möjligt att bedöma vilka satsningar som bör genomföras.
Bioråvaror kommer att få en allt större betydelse, både inom livsmedelsproduktion och energiframställning och som industriråvara. Centerpartiet anser att det är av största betydelse att det satsas stora resurser på forskning och utveckling inom detta område för att utnyttja de goda förutsättningarna för produktion och vidareförädling av bioråvaror som finns i Sverige. Ambitionen måste vara att Sverige skall vara världsledande inom området. Förutsättningarna är goda för många nya arbetstillfällen.
Sammanfattningsvis vill Centerpartiet främja forskning och utveckling genom bl.a. följande åtgärder:
Inrätta en fond för småskalig livsmedelsförädling.
Arbeta för en mångfald av forskningsinriktningar, t.ex. ekologiskt jordbruk, trädgårdsproduktion och nya grödor.
Stödja och utveckla naturbruksskolornas roll för de gröna näringarna.
Öka EU:s insatser inom jordbruks- och livsmedelsforskningen.
Utöka resurserna till forskningen för bioteknik.
Vad som ovan anförs om en översyn och ökning av forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin bör ges regeringen till känna.
Om andelen ekologisk produktion skall kunna ökas krävs också en ökad forskning inom området. Den under många år blygsamma tilldelningen av forskningsresurser till Statens lantbruksuniversitets (SLU) forskning om ekologisk produktion har varit blygsam och har inte gått hand i hand med ”20 %-målet”. Centerpartiet har länge förespråkat en satsning på forskning om ekologisk produktion och välkomnar därför regeringens förslag om att permanenta anslagen till SLU:s forskning inom området.
Centerpartiet anser att det är viktigt med en mångfald av forskningsinriktningar på detta område. Förra året påtalade Centerpartiet vikten av att andra forskningsinstitutioner än de statliga som är verksamma inom området också får basanslag. Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet vid Rudolf Steinerhögskolan i Järna är ett sådant exempel. Vi menar att det finns starka skäl som talar för att nämnda forskningsinstitut får ett basanslag för sin forskning. Resurserna till forskning om ekologiskt jordbruk bör ökas för att möjliggöra detta. Vad som ovan anförs om att bredda och öka forskningen om ekologiskt lantbruk bör ges regeringen till känna.
I EU-kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik föreslås en successiv nedskärning av direktstöden med 3 procent per år, det är en bra inriktning under förutsättning att pengarna istället inriktas på miljöåtgärder och landsbygdsutveckling. En betydande del av dessa miljöåtgärder bör inriktas på att minska läckaget av närsalter från jordbruksmark. Inriktningen bör vara att stimulera användning av fånggrödor samt minska kvävegivorna genom rådgivning och ökad användning av växtnäringsbalanser.
Projektet Greppa Näringen kan tjäna som förebild. Greppa Näringen, som är den hittills största satsning som gjorts för att minska näringsläckage från jordbruket, är ett samarbete mellan länsstyrelserna i Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län samt Jordbruksverket, LRF och ett stort antal företag i lantbruksbranschen. En viktig grund för projektet är de miljöstöd för odling av fånggrödor som kan sökas av jordbrukare i de nämnda länen. Detta stöd har blivit en succé.
Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull tappa i avkastning. Därför är det olyckligt att den svenska regeringen begränsat möjligheten att få ersättning för odling av fånggrödor till Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att stödet för odling av fånggrödor utvidgas så att jordbruksområdena runt Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren omfattas helt och hållet, men detta har ännu inte behandlats i riksdagen varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Att jordbruket upplevs som en framtidsnäring är naturligtvis viktigt för att yngre människor ska våga satsa på näringen. Detta understryker ytterligare behovet av att svenskt lantbruk ges villkor likvärdiga med sina konkurrenters. Regeringens dåliga behandling av svenskt jordbruk är således inte bara ett hot mot aktiva lantbrukare utan också mot framtida lantbrukare. Utan likvärdiga villkor kommer många att se sig om efter andra yrken.
I tider då alltfler små lantbruk läggs ned försvåras möjligheterna för unga människor som vill bli lantbrukare att kunna starta egen verksamhet. De som inte kan ta över en gård från någon i sin släkt kan ha svårt att finna finansiering för köp av de större enheter som nu växer fram. Denna utveckling är oroande om man ser till framtidens behov av yngre människor i lantbruksnäringen. Startstöd och andra liknande inslag har en viktig
roll att fylla för att garantera återväxten. Det är viktigt att dessa funktioner inte urholkas. Det maximala beloppet för startstöd bör höjas till samma nivå som EU-förordningen anger. Detta bör ges regeringen till känna.
Under senare år har allt färre av de studerande vid naturbruksgymnasierna valt utbildningar med jordbruksinriktning. Detta kan i förlängningen leda till problem med nyrekrytering inom jordbruket och dessutom försvåra möjligheterna att anställa kompetent personal inom näringen. För att vända den negativa utvecklingen är det viktigt att inställningen till jordbruksföretagande förändras. Både näringen och samhället i övrigt har ett ansvar för att beskriva de framtidsmöjligheter som finns inom de biobaserade näringarna. I dag finns en tendens att alltför mycket fokuseras på de problem och svårigheter som näringen i dag belastas av.
En förutsättning för att fler skall satsa på ett jobb inom jordbruksnäringen är att det bedrivs en långsiktig jordbrukspolitik som syftar till att utveckla, inte avveckla, näringen. Många gånger gör människor idag ett senare val av yrkesväg än vad man gjorde tidigare. Det kan innebära att man efter genomförd gymnasieutbildning kanske arbetar eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det är inom lantbruket man vill förlägga sin yrkeskarriär. Många gånger kan då denna väg vara stängd då man sedan tidigare har en utbildning som förhindrar att man går ytterligare en utbildning. Det är därför, särskilt inom denna sektor, av stor betydelse att behovet av ett sent yrkesval med tillgång till yrkesinriktad grund- och vidareutbildning inom lantbrukssektorn garanteras, oberoende av individens tidigare val av gymnasieutbildning. Vad som ovan anförs om ökad tillgänglighet av vuxenutbildning inom lantbrukssektorn bör ges regeringen till känna.
Lantbruksyrket innebär både frihet och ofrihet. Denna paradox har sin naturliga förklaring. Samtidigt som djur måste skötas varje dag finns det också möjligheter att styra sin arbetstid, något som många upplever som en frihet. Att arbeta med djur och bruka jorden är något som många uppskattar och för många kan detta vara en drivkraft för att fortsätta med lantbruk trots bristande lönsamhet.
Att vara lantbrukare kan dock vara ett ensamt jobb. När alltfler lantbruk läggs ned förstärks denna ensamhet då färre lantbrukare finns i närområdet. Denna sociala dimension på nedläggningarna av svenska lantbruk är ofta bortglömd. Men den är likafullt viktig. Sociala kontakter i arbetslivet uppmuntras i många yrken och är kanske allra viktigast för dem som har yrken med stor del ensamarbete. Olika former av social kontakt måste uppmuntras för att minska ensamheten hos lantbrukarna i arbetslivet. Mötesplatser måste skapas.
Pälsfarmarna har sedan länge varit en omdiskuterad näring. Regeringen har skjutit upp obehagliga beslut och under hösten 2003 skall den utredning som just nu genomförs presenteras. Centerpartiet vill nu se att regeringen tydligt deklarerar sin ställning i denna fråga.
Det finns flera perspektiv, dels ett näringsperspektiv, dels ett djurskyddsperspektiv, när det gäller pälsfarmarnas vara eller icke vara. Även om vi i Sverige skulle göra det olagligt med pälsfarmar, så innebär inte det att efterfrågan av päls upphör i vårt land. Många länder, däribland våra grannländer, har pälsfarmar. Om svenska pälsfarmar ska förbjudas krävs även att dessa länder inför förbud. Det är även viktigt i sammanhanget att komma ihåg att pälsfarmning utgör en viktig näring vilken familjer får sin inkomst från, särskilt i glesbygden i vissa delar av landet. Att enskilda företagare drabbas av vissa medborgares utomparlamentariska metoder, för att försöka stoppa pälsfarmarna, kan under inga omständigheter accepteras. För yrkanden om detta hänvisar vi till Centerpartiets motion angående äganderätt.
Ett svenskt lagförbud mot pälsfarmar skulle med hög sannolikhet innebära att Sverige istället ökar importen av päls från andra länder eftersom det trots allt finns en efterfrågan. Då skulle vi få sämre kontroll över hur djuren har behandlats. Eftersom Sverige har en striktare djurskyddslag än många andra länder anser vi att det är bättre att kontrollera pälsfarmar med svenska lagar och tillsynskrav. Politiker kan via tillsynsmyndigheter se till att lagar efterlevs, men det är ändå konsumenterna genom sitt handlande som avgör vad som ska respektive inte ska säljas på marknaden. Med andra ord: pälsindustrins vara eller icke vara måste i slutänden avgöras av oss konsumenter. Tills vidare kan vi genom våra djurskyddsinspektörer se till att djuren behandlas enligt de lagkrav som gäller.
Centerpartiet förlitar sig på Jordbruksverkets expertis beträffande pälsfarmning. Jordbruksverkets rapport om minkhållning redovisar bl.a. att mink som hålls för pälsproduktion har stereotypa och onormala beteenden. Ett antal förbättringsförslag har lagts fram, t.ex. förbättringar av minkens rörelse- och sysselsättningsbehov. Därutöver finns många andra forskarrön och experter som har delade meningar kring minkfarmar. Jordbruksverkets rapport framhåller dock att det behövs mer forskning för att se om minkens grundläggande behov är tillgodosett enligt djurskyddslagens fjärde paragraf. Likaså anser vi att det behövs mer forskning eftersom det fortfarande råder många olika meningar kring detta. Vad som ovan anförs om att utöka forskningen kring djurskyddsaspekterna beträffande pälsfarmar bör ges regeringen till känna.
En god infrastruktur är en grundförutsättning för företagande och boende i alla delar av landet. Jord- och skogsbruk är precis som alla andra företag beroende av en väl fungerande infrastruktur för sin fortlevnad. Dålig vägstandard hotar framkomligheten för transporter. Regeringen har föreslagit att många statliga vägar ska omvandlas till enskilda vägar. En sådan överföring kan bli förödande för berörda bygder, företag och människor. Ett väl fungerande nät av enskilda vägar är otroligt viktiga för fast- och fritidsboende, turister, företag och hela näringsgrenar. Jord- och skogsbruksnäringen, turistnäringen m.m. är på sina håll i landet mycket dominerande varför ett eftersatt underhåll av det enskilda vägnätet kan få mycket stora negativa regionala och sociala effekter. En vettigare förändring kunde vara att staten behåller ägandet men i ökad utsträckning köper skötselansvaret från närliggande enskilda vägsamfälligheter.
IT och utbyggnaden av 3G får en allt viktigare roll för det svenska jord- och skogsbruket. Tillgång till snabb och säker kommunikation är oerhört viktigt. Samtidigt är det lätt att konstatera att regeringens IT-politik är ett fiasko. Alla delar av landet kommer inte att få bredband och främst är det landsbygden som drabbas. Centerpartiet arbetar för att alla delar av landet ska få del av den nya tekniken. Centerpartiets krav om en digital allemansrätt är mycket viktigt för landets alla jord- och skogsbruksföretag. En förbättrad infrastruktur där lika villkor kan tillhandahållas i hela landet till bra vägar och digitala lösningar är avgörande för människor och företag i alla delar av landet. Yrkande beträffande infrastrukturens betydelse för bl.a. jord- och skogsbruket hänvisas till Centerpartiets regionalpolitiska motion.
Hästen blir ett allt viktigare inslag i jordbruket och på den svenska landsbygden. Det är positivt att jordbrukets bas på olika sätt breddas. Likaså är det ökande antalet hästar positivt för det öppna landskapet och därmed den biologiska mångfalden. Vi anser att detta bör visa sig i jordbrukspolitiken. Det är hög tid att betrakta den moderna hästnäringen som en betydande resurs när det gäller att utveckla jordbruket, landsbygden och miljön. Hästen är en motor för ekonomisk utveckling på landsbygden, vilket måste tydliggöras och erkännas.
Det är förvånande att regeringen inte tar den stora svenska hästnäringen på större allvar. Enbart trav-, galopp- och ridhästarna, cirka 225.000, är idag svenskt jordbruks fjärde största inkomstkälla och hästsporten är en växande folkrörelse. Sverige behöver en sammanhållen hästpolitik, inte minst då hästnäringen i hög grad också bidrar till att minska de regionala klyftorna i landet.
För att näringen och sporten ska kunna utvecklas krävs att de ekonomiska villkoren för näringsidkarna och arrangörerna förbättras. Det handlar om att ge lika villkor för småföretagarna, enklare regler, lika villkor i skattelagstiftningen och i de sociala trygghetssystemen. Vi behöver en översyn av totalisatorskatten och ATG måste få bättre möjligheter att konkurrera på den internationella spelmarknaden i en öppen konkurrens. Regeringen måste riva hindren för hästsporten!
En positiv utveckling för hästnäringen är inte bara en ekonomisk fråga, det är också en fråga om livskvalitet. Många människor har häst i hobby- och fritidssammanhang. Genom att människor, främst yngre kvinnor, får bra möjligheter att utöva sin hobby kan landsbygden hållas levande. Detta är bra för alla landsbygdsföretag. Förbättringar för ridsporten måste också ha ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Bland alla de aktiva ungdomarna inom ridsporten är unga tjejer klart dominerande. Jämfört med de resurser som samhället satsar på fotboll eller andra typiska pojksporter drar tjejerna det kortaste strået. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att vad som ovan anförs om att integrera hästen i jordbrukspolitiken och skapa en mer sammanhållen hästpolitik bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Livskraftiga fiskbestånd är viktiga såväl för att säkra den biologiska mångfalden som för att utveckla svenskt fiske och fiskeindustri. En klok förvaltning av våra fiskbestånd är en förutsättning för att kunna utveckla svensk fiskenäring, samtidigt som vi säkrar den biologiska mångfalden. I förvaltningsplanerna kan ingå tidsbegränsade stopp under lektiden, skyddande av särskilt viktiga lekområden, höjandet av minimimått, utvecklande av selektiva redskap. I enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) är uppdraget att involvera yrkesfisket i förvaltningsprocessen. Därför är det anmärkningsvärt och måste uppmärksammas att Fiskeriverket inte har följt reglerna i CFP vad gäller ändrade trålgränser.
Det är ytterst betydelsefullt för tilltron till fiskepolitiken att man kan komma tillrätta med det omfattande svartfisket. Det krävs bindande internationella överenskommelser och ökat internationellt samarbete för att långsiktigt säkra fiskbestånden och fiskets utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
Svensk fiskenäring är ett betydelsefullt sätt att nyttja naturens resurser för att skapa arbete och tillväxt. För många samhällen runt våra kuster är fisket med anslutande verksamhet mycket viktigt för den ekonomiska utvecklingen. Den ryckighet och kortsiktighet som präglat det senaste årets svenska fiskepolitik riskerar att få förödande konsekvenser. Ensidiga svenska stopp är ur alla synvinklar olyckliga, de riskerar att slå ut svenskt yrkesfiske och svensk fiskindustri. Ytterligare en konsekvens av den kortsiktiga och ensidiga politiken är att Sveriges möjlighet att nå framgångar med internationella överenskommelser kraftigt minskar. Man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner av fiskbestånden som säkrar beståndens fortlevnad, samtidigt som fisket med anslutande näringar ges möjlighet att utveckla sin verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Fiskerinäringen är i stort behov av utbildningsmöjligheter. Detta främst för att näringen själv skall kunna gå i takt med den ständiga förändringen som påverkar näringens utvecklingsmöjligheter. Det kan vara såväl konkret kompetens som krävs för att kunna verka som aktiv yrkesfiskare som möjligheterna att möta behovet av karriärmöjligheter inom en näringsgren som idag ständigt kräver förnyelse. Det gäller utbildning som riktar sig till dem som redan idag arbetar inom näringen och utbildning för att möta behovet av nyrekrytering och en yngre generation.
Sverige har under flera år fört noggrann statistik över dioxinhalterna i Östersjöfisk. Dessa halter påvisar högre dioxinvärden än vad som tillåts inom EU. Sverige har fått beviljat ett tillfälligt undantag för dioxinvärden i fisk. Vid en kontrollstation 2004 ska dioxinhalten åter redovisas och 2006 ska nya EU-förhandlingar i dioxinfrågan behandlas. Vi anser av flera anledningar att det är rimligt med undantag för gränsvärden som Sverige har förhandlat sig till, framför allt av den anledningen att mätresultaten för Sveriges dioxinhalter mycket väl kan påverkas av att vi genomför noggrannare och pålitligare mätmetoder jämfört med många andra länder. De länder som inte tillämpar lika noggranna och tillförlitliga mätmetoder kan alltså undgå EU:s restriktioner trots att de eventuellt kan ha ännu högre dioxinhalter i fisken än vad Sverige har. Naturligtvis tar vi dioxinhalterna i fisk bör ges regeringen till känna på största allvar och därför måste EU:s fiskepolitik ses över. Centerpartiet har i tidigare motioner yrkat på att vad som ovan anförs om att EU ställer lika villkor för medlemsländerna vad gäller mätmetoderna, mättiderna och mätplatserna för dioxin i fisk bör ges regeringen till känna men detta har ännu inte behandlats i riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.
Oavsett hur ansvarsförhållandet ser ut mellan förändringar i havsmiljön och fisket är dagens fisketryck totalt sett för hårt. Den gemensamma fiskepolitiken och därmed fisket måste bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt i fråga om utnyttjandet av fiskeresurserna, annars har varken fiskbestånden eller fiskarna någon framtid. Åtgärder som syftar till att förhindra oregistrerat fiske (svartfiske) måste stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna. För ytterligare yrkanden i detta avseende hänvisas till Centerpartiets Östersjömotion.
Ett hållbart skogsbruk är en förutsättning för en ekonomisk tillväxt. Utkomsten av skogen har stor betydelse för Sveriges ekonomi och näringen måste få fortsätta att utvecklas. Ett hållbart skogsbruk har under århundraden bedrivits i de svenska skogarna. De marknadskrafter som nu certifierar skogsbruket med FSC och PEFC kan förhoppningsvis rätta till de delar av skogsbruket som spårat ur från uthållighetens bana. Det är samtidigt viktigt att slå fast att staten har ett övergripande ansvar för skyddet av den biologiska mångfalden och för att den enskilde markägaren inte ska hamna i kläm.
För att komma till rätta med problemet att s.k. skogsklippare köper upp skog och avverkar den, utan någon hänsyn till uthålligt skogsbruk och det lokala samhället, krävs skärpningar i lagstiftningen. I skogslagstiftningen måste kraven på återbeskogning tydliggöras. Det är även angeläget att se över möjligheten att låta avsättning för återbeskogning följa fastigheten. Uttag av skog skall inte få göras innan man fått lagfart på fastigheten. Dessutom måste boplikten i jordförvärvslagen följas och tillämpas. För yrkanden och ytterligare argumentation mot skogsklippare hänvisas till Centerpartiets motion om äganderätt.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Jan Andersson (c) |
|
|
Roger Tiefensee (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |
Håkan Larsson (c) |