Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av det kustnära kräftfisket.
Miljökvalitetsmålet Hav i balans och levande kust och skärgård beskriver det kommande önskvärda tillståndet på följande sätt: Västerhavet och Östersjön skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Kust och skärgård skall ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar.
Miljökvalitetsmålet har åtta delmål. Miljömålsrådet gör bedömningen att två av dessa blir det svårt att uppnå. Dessa två är:
Delmål 3: Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder
Delmål 5: Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk, skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskebestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig.
Regeringen tillsatte år 2002 en havsmiljökommission. Kommissionen har nu redovisat sitt uppdrag att föreslå nya åtgärder som leder till att vi når miljökvalitetsmålet för havet.
Regeringen har även gett Fiskeriverket ett uppdrag att redovisa betydelsen av bottentrålning för de marina ekosystemen samt att analysera effekterna av en ändrad trålgräns. En alltför kraftig trålning är skadlig för den marina miljön. Problemet med att man nu flyttar trålgränserna är att det svenska kustnära kräftfiskets omfattning minskar i en stor omfattning. Huvudsyftet med ändringarna är att minska fiskdödligheten i området.
De så kallade inflyttningsområdena reduceras till ytan med ca 50 %, men då ca 80 % av fiskeplatserna efter havskräfta ligger inom de borttagna områdena kommer ett fortsatt fiske att försvåras. Cirka hälften av de båtar som livnär sig på inflyttningsområdena är enmansbåtar på 35–45 fot. Uppskattningsvis berörs 60–100 båtar längs kusten. Bärigheten för dessa båtar är för liten för att bedriva fiske i dessa områden.
I den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) står följande att läsa: ”Avseende kustzonen innanför 12 nautiska mil anser Sverige att gällande regler bör bestå eftersom det ger ett skydd för det traditionella kustfisket, vilket är särskilt viktigt för medlemsländer som Sverige med anledning av våra långa kustlinjer och viktiga kustnära fiskbestånd. Kräftfisket är ur ekologiskt helhetssyn relativt skonsamt. Fiskemetoder, t.ex. selektiva redskap, kan göra fisket ännu mer skonsamt.”
Detta fiske har oerhört stor betydelse för sysselsättningen i flera glesbygdskommuner längs vår kust. Enligt min mening är det uppenbart att det krävs åtgärder för att förbättra förhållandena för det kustnära fisket och att åtgärder sätts in för att skapa ett undantag så att det kustnära kräftfisket kan överleva.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Michael Hagberg (s) |