Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om förändring av fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) avseende krav om fettfeneklippning av lax och öring.
Sedan i juli 2003 krävs att utplanterad lax eller öring i de fem stora sjöarna samt i havet (inklusive Östersjön) ska ha borttagen fettfena. Beslutet togs snabbt, och man kan utan att överdriva hävda att detta skapat problem för många som till gagn för samhället planterar ut lax eller öring.
I Sveriges största sjö Vänern har fettfeneklippning av särskilda skäl tillämpats en längre tid. Detta för att skydda vild och utrotningshotad öring- och laxstam. Dessutom får endast fettfeneklippt fisk bärgas ur Vänern. Här har fettfeneklippningen således ett syfte.
Om man jämför detta med förhållandet i Östersjön och Stockholms skärgård är situationen helt annorlunda. I det sistnämnda området finns exempelvis ingen utrotningshotad havsöringsstam. Östersjön är ett öppet system med mycket havsöring, både vild och inplanterad, som till ansenlig del även kommer från våra grannländer. Märkningsförsök för havsöring visar att öringen lever kustnära och i skärgården samt att maximalt 50 procent av öringarna fiskas upp. Det är således meningslöst från miljö-, art- eller stamskyddssynpunkt att fettfeneklippa den öring som planteras ut i området.
Med andra ord innebär kravet om fettfeneklippning i detta område endast att kostnaden för att hantera den fisk som ska utplanteras ökar. En uppskattning gjord av ansvarig förvaltning inom Stockholms stad visar att drygt en tredjedel av priset för ensomrig öring är kostnad för fettfeneklippning. Med tanke på de stora kvantiteter som varje år placeras ut blir det stora summor, som i det här fallet inte gör någon nytta.
Det vore därför önskvärt med en förändring av fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) så att detta krav antingen försvinner eller åtminstone tillämpas med sunt förnuft.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Michael Hagberg (s) |