Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta utreda hur man skall komma till rätta med den fara pitbullterriern utgör för allmänheten.
Att inneha hund ställer stora krav på ägaren. Hunden måste fostras, lära sig lyda och tygla sitt humör. Vissa hundraser är betydligt svårare att fostra och ställer därför extra stora krav på ägaren. En hund kan trots god fostran alltid vara farlig, men det finns också raser där just farligheten har ansetts eftersträvansvärt.
Pitbullterriern har framavlats för kamp, hundar emellan. De senaste åren har rasen blivit oerhört populär i Sverige. Framför allt ungdomar skaffar gärna en hund som genom sitt rykte ger ”respekt”. Resultatet har vi sett i form av allt vanligare överfall från just pitbullterrier. Medier beskriver i stort sett varje vecka hur intet ont anande människor oprovocerat attackeras.
Den kanske svåraste hunden att tygla, pitbullterriern, ägs oftast av de mest olämpliga hundägarna, ungdomar som uppenbarligen saknar förstånd att fostra en krävande hund. Utvecklingen har gått dithän att pitbullterriern utgör en fara för allmänheten. Att komma till rätta med problemet ”farlig hund – olämplig ägare” är ingen enkel sak. Förbud att framavla, tvång att alltid bära munkorg, förbud att inneha etc. är tänkbara åtgärder, men säkert kan man finna lämpligare lösningar. En utredning om pitbullterrierns fortsatta existens i vårt land bör därför komma till stånd.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Carl-Axel Roslund (m) |