Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ensidiga beslut och krav på internationella överenskommelser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att etablera ett samrådsorgan för Fiskeriverket, fiskerinäringen och forskarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk medfinansiering av nationell yrkesfiskarutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslag till forskning och utveckling av fångstmetoder och nya produkter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om havsbaserade vindkraftverk.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesfiskarnas sakägarstatus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesfiskeavdrag. 2
1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.
Svenskt yrkesfiske är en näring vars företagare prövas hårt i tider då larmrapporter om ändrade miljösituationer i våra vatten avlöser varandra på rad. Den värsta prövningen är dock det ointresse som den svenska regeringen och dess samarbetspartier visar svenskt näringsliv och svenskt yrkesfiske. Det är en prövningens tid som svenskt yrkesfiske genomgått under den senaste tiden efter det samarbete som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet genomförde om fiskestopp för allt rovfiske efter torsk.
Med ett sådant ensidigt svensk förhållningssätt utan respekt för det svenska fiskets förutsättningar och utan någon relation till internationella överenskommelser eller samarbete är svenskt yrkesfiske under fortsatt stark negativ utveckling under den socialdemokratiska fiskepolitiken, eller snarare avsaknaden av fiskepolitik.
Enligt regeringsförklaringen skall de 121 punkterna tillsammans med samarbetspartierna genomföras. Det visar på att regeringens politik fortsatt kommer att slå negativt mot yrkesfisket. Vad som ovan sagts om ensidiga beslut och behov av internationella överenskommelser bör ges regeringen till känna.
Fiskeriverket har beslutat att flytta ut trålgränsen på västkusten och begränsa villkoren för det kustnära fisket från och med årsskiftet. Detta är beslut vars konsekvenser är svåra att värdera både för yrkesfisket, och då framför allt för det kustnära kräftfisket och för kustsamhällena. Fisket av havskräfta är det femte viktigaste fiskeslaget till ett värde av 95 miljoner kronor/år. Det som dock står klart är att det småskaliga kustnära fisket av havskräfta kommer att drabbas av Fiskeriverkets förslag fast det var avsett att skydda torsk och annan vitfisk. Det som i detta sammanhang är anmärkningsvärt är att beslut fattats utan samråd med yrkesfisket, vilket anges i EU:s CFP.
Det ömsesidiga beroendet mellan yrkesfiskarens näringskunskap och forskarens forskningsanalyser blir uppenbara när yrkesfiskarna avbryter samarbetet med forskningslaboratorium efter det att beslut om trålgränser fattats utan samråd. Kombinationen av forskarens och fiskarens kompetens är avgörande för att både miljö- och beståndsanalyser och därtill konkreta åtgärder skall få effekt och legitimitet vid genomförande. Fiskeriverkets bristande samråd med yrkesfisket kan inte tolkas som något annat än en rationell effekt av bristen på intresse från den politiska majoriteten. Därför är det nu avgörande att man skyndsamt etablerar ett samarbete mellan myndigheten, näringen och forskningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Under förutsättning att svenskt fiske överlever befinner sig näringen i stort behov av utbildningsmöjligheter. Detta främst för att näringen själv skall kunna gå i takt med den ständiga förändringen, som påverkar verksamhetens utvecklingsmöjligheter. Det kan vara såväl konkret kompetens som krävs för att kunna verka som aktiv yrkesfiskare, likaväl som möjligheterna att möta behovet av karriärsmöjligheter inom en näringsgren som idag ständigt kräver förnyelse. Det gäller utbildning som både riktar sig till dem som redan idag arbetar inom näringen och som möter behovet av nyrekrytering och en yngre generation.
Grundutbildning, högre utbildning samt tillgång till vidareutbildning är avgörande för varje enskild person för att man idag skall kunna leva upp till myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad på den förändring som sker inom yrket. Dessutom ställs det större och större krav på att enskilda näringsutövare och därmed att varje bransch aktivt möter de strukturförändringar som sker inom näringslivet för att kunna stärka sin konkurrenskraft.
Fiskerisektorn behöver utbildade människor och det finns fördelar med att samla resurserna till en enhet. Den utbildning som idag erbjuds inom fiskenäringen är splittrad på många små enheter.
För att tillgodose behovet för dem som skall arbeta inom primärnäringen yrkesfisket, förstahandsmottagningen av fisk, beredningsindustrin, fiskodling, försäljningsledet och de olika myndigheternas behov av personal med adekvat utbildning inom fiskenäringen behövs en utbildningsresurs i Sverige. Idag saknas specialutbildningar för de allra flesta inom detta område. Bristen på specialutbildningar och högre utbildningsmöjligheter skapar därmed också svårigheter att finna olika karriärmöjligheter för dem som arbetar inom de olika sektorerna.
Det skall uppmärksammas att det finns ca 2 000 licensierade yrkesfiskare och fiskberedningsindustrin sysselsätter ca 3 000 personer. Om sysselsatta inom detaljhandeln och grossistledet inkluderas sysselsätter fiskesektorn idag ca 10 000 personer. Med detta antal berörda finns ett behov av att ett stort antal personer per år erbjuds kompetensutveckling inom denna sektor. Dessutom finns behovet av vidareutbildning för att kunna utveckla dessa olika verksamheter. Nyrekryteringen till sektorn kräver också att ett stort antal yrkesutbildade utexamineras årligen.
För att kunna erbjuda en adekvat yrkesutbildning på alla nivåer, inklusive högskolenivå, bör en samlad utbildningsresurs skapas i Sverige för fiskenäringen. Som ett exempel på ovanstående förslag kan nämnas den finska fiskerihögskolan i Pargas. Då Centerpartiet tidigare motionerat om behovet av en sammanhållen utbildning för fiskesektorn, är det glädjande att det från den samlade fiskenäringen och fiskebranschen nu finns närstående planer på hur en nationell fiskeutbildning skall förverkligas. Det är ett intressant utbildningsinitiativ som nu är så nära förverkligande att det krävs investeringar, vars medel delvis kan hämtas via EU:s medfinansieringar. För att kunna erhålla dessa EU-medel krävs dock ca 50 % av svensk medfinansiering, vilket bör vara av statlig och nationell karaktär. Därför bör riksdagen ge regeringen till känna vad som anförs om kravet på svensk medfinansiering för investeringar i en svensk fiskeutbildning.
För att havets läckerheter skall stärka sin position på det svenska middagsbordet och för att yrkesfiskarna tillsammans med den svenska livsmedelsförädlingsindustrin skall kunna möta en ny marknad och erbjuda konsumenterna nya produkter från havet krävs både forskning kring nya produkter och deras förädlingsvärde, och forskning kring miljömässigt hållbara fångstmetoder för dessa. Det har hittills arbetats med olika försök tack vare kortsiktiga projekt, ofta via EU:s strukturfonder. Eftersom projekten är tidsbegränsade finns svårigheter att slutföra eller med tyngd genomföra regelmässigt riktiga undersökningar eller godtagbara forskningsunderlag. Därför bör regeringen återkomma med förslag där nationella forskningsmedel avsätts för forskning kring utveckling av fångstmetoder för ett hållbart resursutnyttjande och alternativa havsprodukter och för att öka kunskapen om att ta tillvara outnyttjade arter genom att utveckla nya produkter. Detta bör ges regeringen till känna.
Havets läckerheter är som läckrast när de är absolut helt färska. Det är inte helt lätt att finna transportsystem som ger konsumenter i hela Sverige möjlighet att erhålla färsk fisk. Många lever fortfarande i tron att fisken är lika med något fyrkantigt och fryst. Det finns dock via teknik möjlighet att säkra kvaliteten på produkten redan till havs och därmed garantera konsumenten hög kvalitet. Det krävs dock stora investeringar både på land och till sjöss för att denna modernisering av fiskhanteringen skall få genomslag. Det krävs också kunskap om möjligheten att skapa nya organisationer och nya system för att underlätta avsättningen och möta nya marknader. Därför är det rimligt att prioritera stöd för investeringar i både kunskap och ny teknik för att garantera god kvalitet och möta nya marknader.
Det pågår runt den svenska kusten många intressanta diskussioner om vindkraftsparker och deras etableringar längs den svenska kusten. Etableringar som berör bofasta såväl som de sommarboende, vilka ser sin sommarvistelse hotad genom uppförandet av vindkraftverk. Inte sällan pågår långa och många överklagningar som visar på konflikter mellan nationella energimål och lokala boendemiljöer, likväl som konflikter mellan lokalsamhället och de fritidsboende. Detta har fått många av de aktuella vindkraftsintressenter som finns i kustområdena att söka sig ut till havs och planera för och ansöka om havsbaserade vindkraftsparker. Många gånger görs detta i tron och förhoppningen att det här inte sker någon påverkan på miljön eller att det här inte finns opponenter.
Det är dock detta som är problemet eftersom det inte finns någon som helst erfarenhet om vad som inträffar i närmiljön runt vindkraftverkets etablering. Vilka är effekterna på fisket och vilka är effekterna på fiskbeståndet och lekmiljön? De områden som är intressanta för placering är ofta just där fisken leker eller växter upp. Det är också platser där det småskaliga fisket bedriver sin verksamhet. Om dessa utbyggnader blir av stoppas det småskaliga fisket. Detta eftersom fiskarna inte har utrustning eller fartyg för att söka fiskeplats längre bort. Därför bör riksdagen ge regeringen till känna att forskning om effekterna på fisket måste föregå etablering av havsbaserade vindkraftverk.
Samhället har ett nationellt intresse att utveckla alternativ energi. Därmed bör också staten ta ansvar för att alla som har intresse i dessa etableringar har likvärdiga rättsliga villkor vid etablering till havs. Detta gäller såväl investerare som yrkesutövare, vilka av gammal hävd haft rätt till det fria fisket i havet även om man inte är ägare i juridisk mening.
Därtill bör det även vid etablering ske en bedömning av påverkan som också innebär att yrkesfisket ges ekonomisk kompensation för eventuellt inkomstbortfall. Staten kan inte tillåta att vindkraftsetableringar sker vind för våg utan att de som blir direkt påverkade av etableringen ges rättvis och rättslig sakägarstatus. Detta bör ges regeringen till känna.
Yrkesfisket utgör en viktig sysselsättning i många skärgårdssamhällen och i bygder runt våra kuster. För en positiv utveckling för det svenska yrkesfisket krävs att yrkesfiskarna får arbeta på samma villkor som sin kollegor i Danmark och Norge. I dessa länder finns ett särskilt yrkesfiskeavdrag, vilket innebär att man kan få göra ett skatteavdrag för de dagar man varit till sjöss och fiskat. Ett yrkesfiskeavdrag på motsvarande nivå bör omgående införas i Sverige. Då kan de skickliga svenska yrkesfiskarna får möjlighet att konkurrera på lika villkor. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |