Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jakttid på svärta.
Miljöpartiet har under många år försökt påverka jakt på arter som är hotade eller vars populationer krymper. Det är glädjande att Naturvårdsverket och regeringen lyssnat beträffande arter som morkulla, enkelbeckasin, dykänder i fjällen, stjärtand, skedand, ekorre och hermelin där jakttiden har ändrats eller jakten tagits bort. Även för sothöna och brunand har jakten tagits bort, men för dessa arter har inte Miljöpartiet agerat.
Detta betyder inte alls att Miljöpartiet är motståndare till jakt, utan det handlar bara om en omsorg om hotade arter eller arter där populationerna minskar och arten behöver en större hänsyn och större skydd än andra. Talet om biologisk mångfald och målen för densamma faller till platt intet om detta arbete avstannar. En ständig vaksamhet och aktion i tid är nödvändigt för att skydda arter, som idag är trängda av olika skäl.
En sådan art är svärta. I Artdatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige av år 1996 finns inte svärtan med, men i i den lista som presenterats år 2000, Rödlistade arter i Sverige 2000, är den klassad som NT, Near Threatened. Den klassen motsvarar ungefär hotklass 4 i tidigare system. Denna tidigare rätt vanliga art är alltså på tillbakagång.
Svärtan, Melanitta fusca, är den största och tyngsta dykanden. Hanen är svart med en liten vit vingspegel, en liten vit fläck under ögat och en bitvis gul näbb. Honan är brun med några ljusare fläckar på huvudet. I flykten känns den igen på den stora vita vingspegeln i bakkanten på vingen. Den häckar utmed Östersjöns stränder, men även i insjöar i Norrlands inland och fjälltrakter. Den flyttar under hösten till södra Östersjön, Kattegatt och Nordsjöns kuster. Åter i april–maj. Födan är musslor, snäckor och kräftdjur.
Arten häckar ibland påfallande långt ifrån stranden, ofta i håligheter och skrymslen. Häckningen sker sent, äggen läggs i juni och med 27–28 dygns ruvningstid innebär det att ungarna inte kläcks förrän i juli. Det här innebär att ungarna är små då semestern och båtlivet är som intensivast i skärgården. De störs därför mer än andra arter, som får ungar betydligt tidigare. Ungarna är normalt flygfärdiga efter ca 50 dygn, vilket innebär att de inte alltid kan flyga då jakten inleds den 25 augusti i Norrlands inland.
Från att tidigare ha varit relativt stort har antalet svärtor minskat dramatiskt. Varför vet man inte.
Trots att arten går tillbaka får den jagas. Jakttiderna skiljer sig åt beträffade inland och kustområden. För kusten gäller jakttid 1 oktober–31 december. I Norrlands inland är jakttiden 25 augusti–30 november och i övriga Sverige 21 augusti–30 november. Vid Norrbottens gränsälv får jakten starta den 20 augusti. Eftersom ungarna föds i juli innebär detta att jakten sker under häckningstid, vilket strider mot EU:s fågeldirektiv.
Regeln bör vara att en art som återfinns i Artdatabankens hotlista inte skall jagas. Oavsett skälen till att arten går tillbaka måste allt som kan göras för att säkra numerären göras. Att ta bort jakten är en åtgärd som är betydligt lättare än att återställa artens livsförutsättningar, framför allt som den bilden ofta är komplex, vilket gäller i Östersjön, en biotop hotad av många skäl. Man vet inte vad det är i miljön som gör att just svärtan går tillbaka.
Dessutom innebär jakttiden jakt under häckningstiden eftersom ungarna föds först i juli och behöver 50–55 dygn för att bli flygfärdiga. Det strider mot EU:s fågeldirektiv, som förbjuder jakt under häckningstid.
Det är dags att freda svärtan genom att ta bort jakten på arten.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
Mikaela Valtersson (mp) |