Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en uppvärdering av hästpolitiken.
Hästen betyder mycket för många och har många olika roller i vårt samhälle. Genom att nu uppvärdera hästpolitiken har regeringen och riksdagen möjlighet att göra en insats för dem som på olika sätt engagerar sig kring hästen. För att nå dit krävs dock flera åtgärder inom hästpolitikens område – ett politikområde som fram till i dag levt en alltför undanskymd tillvaro.
I sin skrivelse 2003/04:54 ”Handlingsplan för åtgärder inom hästsektorn” skriver regeringen att man ger Statens jordbruksverk i uppdrag att bland annat se över om och eventuellt hur hästen bör göras till en del av jordbrukspolitiken. Det tycker vi är bra. Alltför länge har hästsektorn levt lite i skymundan och hållits vid sidan av den traditionella jordbrukspolitiken. Det är nu dags att hästpolitiken får det utrymme den förtjänar och de ekonomiska medel som krävs för att nå dit.
En stor del av hästnäringens motor är spelet på hästar. Här är det viktigt att svensk trav- och galoppsport får samma konkurrensvillkor för svenskt spel på hästar som andra, utlandsbaserade bolag. Inte minst viktigt är detta utifrån aspekten att det svenska spelet på trav- och galopp ger tillbaka stora resurser till hästnäringen. Dessutom genererar spelet på hästar en inte oansenlig summa skatteintäkter. Samtidigt som det är absolut nödvändigt med en sådan översyn av dessa konkurrensvillkor, är det viktigt att betona att ett visst överskott från spelet även i fortsättningen måste kanaliseras för hästsportens främjande.
Då sporten av naturliga skäl till största delen är en glesbygdsverksamhet skapar den också reella möjligheter att hålla det svenska jordbrukslandskapet öppet. Hästens betydelse för det öppna landskapet får inte underskattas.
Det finns också starka jämställdhetsskäl till att uppvärdera hästsektorn. I skrivelsen skriver regeringen att ”det skall också understrykas att en satsning inom hästsektorn också skall innebära en satsning på flickors intresse och flickors idrott”. Denna slutsats är inte oviktig, inte minst med tanke på att exempelvis ridning är den näst största ungdomsidrotten. Det står också i skrivelsen att den svenska hästsporten är unik på så sätt att det som i andra länder är förunnat ett fåtal i vårt land är att likna vid en folksport, där människor med olika bakgrund och ålder träffas och umgås varje dag. Detta är oerhört väsentligt i sammanhanget.
Vi ser också hur alltfler jord- och skogsbrukare åter tar hästens tjänster till hjälp i sitt arbete. Hästnäringen har därmed återigen blivit en betydande del av det svenska jordbrukets inkomstmöjligheter. Vi anser därför, i likhet med de slutsatser som Hästpolitiska utredningen kom fram till, att hästhållningen till fullo bör in i den svenska jordbrukspolitiken som en primär produktionssektor. Från vissa håll har man dock protesterat mot detta. Men med tanke på hästens ökande betydelse för ett mycket stort antal människor, både som näring och som fritidssysselsättning, har vi svårt att förstå dessa protester. Att stödja förslag i den riktningen ser vi snarare som en nödvändighet för att hästens roll i vårt samhälle skall kunna utvecklas ytterligare.
Vi ser idag hur hästens roll i samhället både förändras och stärks samt hur oerhört många människor engagerar sig kring detta fina djur. Det är därför inte mer än rimligt att hästen får den roll inom svensk jordbrukspolitik – och inom övriga politikområden – som den förtjänar.
|
Stockholm den 4 februari 2004 |
|
|
Michael Hagberg (s) |
Fredrik Olovsson (s) |