Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre analys av den skogliga reservatspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Naturvårdsverket bör presentera en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat.
Vi svenskar har generellt sett en positiv inställning till miljöfrågor i allmänhet och inte minst till naturvård. Nära tio procent av den svenska skogsmarksarealen är idag skyddad i nationalparker och naturreservat. Till detta kan läggas ett antal miljoner hektar som enskilda markägare och skogsbolag frivilligt undantagit från skogsbruk.
I vårt land finns också drygt fem miljoner hektar lågproduktiva skogar – så kallade impediment som inte brukas men som ofta har höga naturvärden. Enbart i Västerbottens län finns en miljon hektar sådan mark.
Med hänsyn till vad som här har beskrivits är det mycket oroväckande när det framkommer uppgifter att Naturvårdsverket utan en tydlig strategi avser att köpa ännu fler stora skogsområden. Det finns enligt uppgift planer på att köpa skogar som med säkerhet behövs både för enskilda lantbrukare och för vår svenska skogsindustri. Landets länsstyrelser vill ta 440 000 hektar användbar skog ur produktion för att inrätta nya naturreservat. Målet är att ta bort 900 000 hektar från skogsbruket. Därmed hotas tusentals arbetstillfällen i glesbygden. Skogsindustrin mister råvara och exportindustri för miljarder. För att klara Sveriges nationella miljömål och samtidigt ge vår viktigaste exportindustri fortsatt växtkraft krävs att Naturvårdsverket presenterar en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat. Idag är bristerna stora i skötseln av de reservat som redan finns och de stora arealer som avsattes 1995 är ännu inte inventerade. Konsekvenserna för skogsbruket är inte utredda. Men sannolikt hotas tusentals arbetstillfällen i glesbygd. I Norrbotten, där redan 21 % av skogarna har legala skydd, föreslås att ytterligare 305 000 hektar produktiv skog ska bli nya reservat. Samtidigt kan konstateras att det inte finns tillräckliga medel för ersättning till enskilda markägare när det gäller biotopskydd. Pengar saknas också för en tillfredsställande skötsel av befintliga reservat.
Om vi i Sverige skall fortsätta att göra sådana kostsamma investeringar i naturvård, måste det självfallet finnas en väl känd målbild och en strategi för arbetet. Utifrån denna utgångspunkt finns följande frågeställningar:
Har Naturvårdsverket inventerat alla befintliga reservat, nationalparker, impediment och frivilliga avsättningar av värdefull natur – så att man vet vad som finns – innan ytterligare markinköp skall ske?
En annan fråga som måste resas är om det nu finns så mycket medel att tillgå för inköp av produktiv skogsmark samtidigt som den ansvarige myndigheten hävdar att det inte finns pengar för ersättning till enskilda markägare samt till skötsel av befintliga reservat.
En ytterligare viktig aspekt är på vilket sätt staten har för avsikt att kvalitetssäkra detta arbete. Ett arbete som måste ske på vetenskaplig grund och inte stressas fram. Från Centerpartiet har vi även tidigare efterfrågat en samhällsekonomisk kalkyl för de skogliga reservatsbildningarna. Dessa frågor är fortfarande obesvarade. Det är en sak att köpa äldre skog, men samhällets kostnad är mycket större än så, med lägre sysselsättning och minskade exportinkomster. En rätt säker utgångspunkt är dessutom att varje skyddad kubikmeter resulterar i ökad och för Sverige kostsam virkesimport. Hela den svenska skogsnäringen är en motor för landets ekonomi. Vi måste nu på allvar skapa nationell samling kring dessa frågor och skapa långsiktiga förutsättningar för utveckling i hela landet.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
Birgitta Sellén (c) |