Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 23 a § och 27 § i jaktförordningen (JF) ändras så att hindren mot en förvaltning av de stora rovdjuren undanröjs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 28 § jaktförordningen ändras så att enskild djurägare ges möjlighet att försvara sina tamdjur vid direkt angrepp av stora rovdjur.
De stora rovdjuren kan enligt EU:s regelverk endast jagas med stöd av undantagsbestämmelserna i artikel 16 habitatdirektivet. Implementeringen av artikel 16 habitatdirektivet i den svenska lagstiftningen är dock inte fullständig vilket begränsar möjligheterna för de förvaltande myndigheterna att medge skyddsjakt på de aktuella arterna. Den svenska lagstiftningen är således i vissa avseenden striktare än EU:s regelverk och lägger hinder i vägen för en förnuftig förvaltning av de stora rovdjuren i enlighet med riksdagens ställningstagande till propositionen ”Sammanhållen rovdjurspolitik”. För att underlätta möjligheterna till skyddsjakt på rovdjur är det därför angeläget att 23 a § JF ändras så de delar av artikel 16 habitatdirektivet som ännu inte införlivats i den svenska lagstiftningen snarast implementeras.
Av 23 a § punkt 1 JF framgår att beslut om jakt får meddelas av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. I habitatdirektivets artikel 16 finns ett viktigt tillägg som inte implementerats i den svenska lagstiftningen: ”inbegriper orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön.” Det finns starka skäl för en sådan införlivning av ”sociala aspekter” eftersom de stora rovdjurens påverkan på det dagliga livet för människor som skall leva och verka i rovdjurens omedelbara närhet bör tillmätas stor betydelse. Vidare har inte habitatdirektivets artikel 16 punkt e som ger möjlighet att ”selektivt under strängt kontrollerade former ge tillstånd till jakt efter vissa exemplar av sådana djur i ett begränsat antal” införlivats i den svenska lagstiftningen. För att underlätta de beslutande myndigheternas möjlighet att medge jakt bör således även denna punkt implementeras på lämpligt sätt i såväl 23 a § JF som 27 JF. Den skyddsjakt som får ske på enskilds initiativ, 28 § JF, har varit föremål för omfattande diskussioner under senare år. Sannolikt är den restriktiva och svårtolkade utformningen av denna paragraf ett av de viktigaste hindren mot en sansad dialog med djurägare. Nuvarande utformning som kräver ett förnyat angrepp innan djurägaren kan fälla det skadegörande djuret strider mot människors rättsuppfattning.
Frågan om 28 § JF är väl utredd. Rovdjursutredningens slutbetänkande ”sammanhållen rovdjurspolitik” föreslog en ändring av 28 § JF som ger den enskilde ”djurägaren eller vårdaren rätt att döda rovdjur som är under direkt angrepp”. Rovdjursutredningens förslag har ännu inte fått genomslag i den svenska lagstiftningen. Den nuvarande restriktiva utformningen av 28 § JF försvårar arbetet med att skapa acceptans för de stora rovdjuren. En utökad rätt för den enskilde att försvara sina tamdjur skulle således långsiktigt kunna öka förståelsen för rovdjurspolitiken i övrigt.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Tommy Ternemar (s) |
|
|
Jarl Lander (s) |
Berit Högman (s) |
|
Marina Pettersson (s) |