1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Uthålligt skogsbruk i Sverige 3
5 Det enskilda ägandet 4
6 Det statliga ägandet 4
7 Skogens miljö 5
7.1 Inventering av nyckelbiotoper 5
7.2 De frivilliga avsättningarna 6
7.3 Skogsmark som inte brukas 6
7.4 Skogsskador 7
7.5 Luftföroreningar och kalkning av mark 7
8 Skogscertifiering 7
9 Lagstiftningsfrågor 8
9.1 Balanserat ägande 8
9.2 Reglering av skogsvårdsåtgärder 8
9.3 Oansvarigt skogsbruk 9
9.4 Skogsavverkning i samband med köp som hävs 9
10 Vård av kulturminnen 10
11 Skogen och infrastrukturen 10
12 Forskning och utveckling 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av skogspolitiken och en sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privat och statligt ägande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inventering av nyckelbiotoper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark, enligt vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skogscertifiering.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika ägarkategorier.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oseriöst skogsbruk i form av s.k. klipperi.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av kulturminneslagen så att intrångsersättning kan betalas ut i de fall skogsbruket inskränks av arealtäckande fornlämningar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att prioritera forskningen kring trä och träanvändning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att programarbetet kring byggande i trä snabbt måste leda fram till konkreta åtgärder med inriktning på att trä kan användas i byggandet i betydligt större utsträckning än i dag. 2
1Yrkande 11 hänvisat till KrU.
2Yrkande 13 hänvisat till BoU.
Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring och är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål är jämställda vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska skogsindustrin. Denna lagstiftning har bara gällt några år, en kort tid i skogens omloppstid.
Den senaste tidens utveckling visar att en grundlig översyn av den svenska skogspolitiken är nödvändig. Efterfrågan på träprodukter är stor i det moderna samhället. Virkesförbrukningen i massafabriker, sågverk och värmeverk har kontinuerligt ökat under lång tid. På tio år har förbrukningen ökat med 10 miljoner kubikmeter. Mycket talar för att denna utveckling kommer att fortsätta. En översyn av den svenska skogspolitiken är därför nödvändig.
Den länge utlovade skogspolitiska propositionen från regeringen verkar utebli ännu en gång, vilket Kristdemokraterna beklagar.
Virkesförbrukningen i Sverige har kontinuerligt ökat i sågverk och massabruk, men också i energisektorn. Denna utveckling har accelererat under senare år. De senaste tio åren har förbrukningen ökat med 10 miljoner kubikmeter som en följd av att produkter från träråvara i allt större omfattning används i det moderna samhället. Klimatpolitiken och ambitionen att öka användningen av trä leder sannolikt också till ökad efterfrågan på virke som biobränsle. År 2002 var avverkningen i Sverige den högsta någonsin, 83,5 miljoner kubikmeter. Det var inte tillräckligt för att med inhemsk råvara täcka det totala behovet, vilket hade krävt en avverkning på drygt 90 miljoner kubikmeter. För perioden 2005–2014 beräknas potentialen till cirka 85 miljoner kubikmeter per år. Därefter, fram till nästa sekelskifte, är potentialen i medeltal 95 miljoner kubikmeter per år.
På tio år har virkesanvändningen i Sverige ökat med 10 miljoner kubikmeter, vilket är en ökning med 13 procent. År 2002 avverkades 83,5 miljoner kubikmeter, vilket är den största avverkningen någonsin. Det beräknas att avverkningspotentialen för perioden 2005–2014 ligga på cirka 85 miljoner kubikmeter per år. Därefter kommer potentialen ligga kring 95 miljoner kubikmeter. Efterfrågan bedöms dock fortsätta att öka åtminstone 10–20 år framåt, vilket innebär att virkesförbrukningen kommer att överstiga avverkningspotentialen.
För att det svenska skogsbruket skall vara hållbart får inte den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. En nödvändig åtgärd för att höja avverkningspotentialen med bibehållna miljöhänsyn är att eliminera de uppenbara brister som finns i dagens skogsbruk, redovisade i den senaste utvärderingen av svenskt skogsbruk (SUS 2001). En fjärdedel av den återbeskogade arealen uppfyller inte skogsvårdslagens krav. Exempelvis är en miljon hektar ungskog är i akut behov av röjning och nyplanteringen släpar efter med cirka 20 procent.
Kristdemokraterna uppmanar därför regeringen att genomföra en grundlig översyn av den svenska skogspolitiken och återkomma till riksdagen med en sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen.
Skogsstyrelsen har presenterat skogliga konsekvensanalyser (SKA 99) med bland annat ett antal scenarier, där man varierat dels skogsvårdsinsatser, dels markavsättningar av miljöskäl. Av analysen framgår att dagens avverkningsnivå bör kunna upprätthållas under innevarande sekel, även vid relativt omfattande avsättningar av skogsmark för andra ändamål. Ett avgörande skäl till detta är skogsbrukarnas goda skötsel av skogarna och den skogspolitik som bedrivits under lång tid, vilket resulterat i nya växtliga skogar.
SKA 99 har emellertid använt sig av en äldre modell för dessa studier. Man har därför inte kunnat variera skogsskötseln tillräckligt, virkeskvaliteten kan inte beskrivas och intressanta, ekonomiska faktorer är inte integrerade. Effekterna för det framtida skogsbruket vid andra ekonomiska förutsättningar än dagens kan alltså inte avläsas i SKA 99. Detta behöver uppmärksammas när skogspolitiken utvärderas och för att framtida, skogliga konsekvensanalyser ska bli ännu bättre verktyg i skogspolitiken måste nödvändiga medel avsättas för detta projekt.
Regering och riksdag har tidigare markerat samstämmighet i synen på ägarstrukturen i det svenska skogsbruket, vilket inneburit att det enskilda ägandet skall stimuleras i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk främjas.
Kristdemokraterna anser att staten bör sälja ut de företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden. Det finns i de flesta fall nya ägare som kan driva verksamheten minst lika bra. Vi anser följaktligen att statligt ägande av den produktiva skogsmarken inte är ett primärt intresse. Enskilda skogsägare och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika bra som staten, och därför finns ingen anledning för staten att konkurrera om ägandet av produktionsskog.
Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning, att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas. Behovet är störst i södra Sverige, där mer mark behöver skyddas.
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i södra Sverige. Utifrån resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och nya kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används till avsättning av det mest skyddsvärda. En sådan utredning bör omgående tillsättas.
Kontrollinventeringen av nyckelbiotoperna visar, enligt Skogsstyrelsens definition, att upp emot 800 000 ha kan klassas som nyckelbiotoper. Så mycket som halva den arealen kan vara objekt över 5 ha. Sådana objekt kan skogsvårdsstyrelserna inte följa upp utan det blir då en fråga för länsstyrelserna. I många fall anser länsstyrelserna att objekten inte är tillräckligt värdefulla för att göra dem till reservat.
Definitionen av nyckelbiotoper måste ses över och skogsvårdsstyrelserna bör ges i uppdrag att prioritera mellan de identifierade nyckelbiotoperna. Inventeringsarbetet måste bli mer träffsäkert så att inte produktiva skogsområden avsätts i onödan.
För att rättssäkerhet ska råda och för att få en bred förståelse för miljöpolitiken behöver staten en komplett och anpassad strategi för markavsättningarna och hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Nya arbetsmodeller för områden med många naturvärden behöver utvecklas. Det är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal, biotopskydd och reservat. De statliga ersättningsmedlen bör prioriteras till naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har nära nog kommit bort i myndigheternas hantering av markavsättningar. Om stora områden skall undantas från traditionellt skogsbruk bör detta i första hand ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras. Vidare måste myndigheterna använda sig av statens mark för markbyten.
Kristdemokraterna bedömer att en totalöversyn av skogspolitiken behöver göras, där en avvägning görs mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning bör vara väl underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som skyddas genom statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.
För att få en väl underbyggd skogspolitik och för att möjliggöra andra viktiga insatser för den biologiska mångfalden i skogen, bedömer Kristdemokraterna att delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande skogar behöver skjutas några år framåt i tiden. Delmålet föreskriver att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion till år 2010. Kristdemokraterna avser att nå detta delmål i en något långsammare takt än vad regeringen aviserat.
Kristdemokraterna vill nu prioritera en träffsäker inventering av den svenska skogen så att de mest skyddsvärda områdena kan identifieras och bli föremål för skyddsåtgärder. Avsatta skogsområden måste konsolideras och resultaten av avsättningarna måste utvärderas. Slutsatser måste dras inför det fortsatta arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i den svenska skogen.
Efter det att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringarna fullföljts har det visat sig att samarbetet mellan länsstyrelserna och skogsmyndigheten om avsättningar av större nyckelbiotoper inte fungerat i vissa regioner. Skogsägare upplever att myndigheter hänvisar till varandra och att det saknas en tydlig motpart. Den administrativa hanteringen av nyckelbiotoper, inklusive information och samråd med markägare, behöver också bli mer flexibel. Staten måste ta ansvar för att det administrativa arbetet förblir rättssäkert.
Regeringens målsättning är att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Av detta uppskattas statens ansvar för skydd till 400 000 ha, resten utgörs av frivilliga avsättningar. Skogsägarna har visat stort intresse för att skydda värdefull skog, men det är ändå viktigt att slå fast att det är skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av mark. Det går inte att få bred förståelse för miljöpolitiken om staten betraktar frivilligt arbete som något som kan kommenderas fram. När regeringen nu höjer målsättningen måste den praktiska politiska konsekvensen bli att staten är beredd att genom utbildning och rådgivning underlätta för markägaren att fatta beslut om hur marken skall nyttjas.
Över 20 % av den svenska skogsmarken är undantagen skogsbruk genom naturreservat, lagens bestämmelser om lågproduktiv skogsmark och efter frivilliga avsättningar. Då är inte de ”hänsynsytor” som avsätts vid avverkningar inräknade. Tillkommer gör de naturreservat och biotopskyddsområden som omfattas av statens nya reservatsstrategi. Dessa tillkommande områden kommer att beröra tusentals fastigheter, huvudsakligen i södra Sverige. Det är viktigt att staten nu arbetar flexibelt och drar nytta av egen mark, ger markägaren rimlig ersättning där man tar över marken, eller nyttjar de olika avtalsformer som finns, bl.a. naturvårdsavtal.
Mycket talar för att skadliga angrepp från svampar och insekter kan komma att utgöra ett hot mot värdefulla skogar i vårt land. Motsvarande gäller för ökande viltskador i skogen. Vi förutsätter att utvecklingen på detta område följs upp noggrant av berörd myndighet.
Försurningen är ett problem för skogsbruket i södra Sverige. Hittills har statens åtgärder bestått av kalkning av sjöar och vattendrag, medan den skadade skogsmarken inte har uppmärksammats. Kristdemokraterna anser att ett statligt ekonomiskt stöd skall kunna lämnas i form av åtgärder både mot mark- och vattenförsurningen. Förutom utsläppsminskningar inom industrin och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den befintliga försurningen.
Genom att kalka eller återföra aska till skogsmarken kan man få långsiktiga, positiva effekter. Vi har tidigare kritiserat att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning skall redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett.
I projekt Nissadalen och Lygnernprojektet håller skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommuner på att utveckla denna nya åtgärdsstrategi i två unika försöksprojekt. Hittills uppvisar försöken lovande resultat och efter fyra år reproducerar sig nu öringen utan problem i tillrinnande vatten till Nissan.
Idén med de samordnade åtgärderna är att man samtidigt kan motverka ytvattenförsurning, markförsurning och risken för näringsobalans i skogen, d.v.s. lägga en grund för uthålliga ekosystem i skog- och vattenmiljö.
Skogsstyrelsen har utarbetat ett åtgärdsprogram för bl.a. skogsmarkskalkning. Programmet låg färdigt redan i augusti 2001, men medel för att genomföra programmet har inte beviljats. Kristdemokraterna föreslår att Skogsstyrelsens åtgärdsprogram skall genomföras och att behövliga anslag skall beviljas i årets budget. Sverige bör försöka nå en finansiering av dessa åtgärder från EU:s fonder.
I Kristdemokraternas budgetmotion för utgiftsområde 20 föreslås därför 30 miljoner kronor per år för skogsmarkskalkning under en treårsperiod.
Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är viktigt att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift bör begränsa sig till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl. Ramverket skall inte tillåta ett certifieringsmonopol utan garantera frihet att etablera nya certifieringssystem. Skogscertifiering får inte leda till förtäckta handelshinder. De krav som ställs måste följas upp.
Kristdemokraterna har, under flera år, påtalat vikten av att bevara principen om upprätthållande av den nuvarande balansen mellan olika ägarkategorier ifråga om innehav av lantbruksfastigheter. Ett utredningsförslag med denna innebörd överlämnades till regeringen år 2001 (SOU 2001:38) men fortfarande har regeringen inte lämnat något sådant förslag till riksdagen. Kristdemokraterna menar att regeringen skyndsamt skall återkomma till riksdagen med ett förslag i linje med det utredningen föreslår.
Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets förutsättningar. Därför förutsätter Kristdemokraterna att den nu pågående översynen av miljöbalken kommer att leda till att onödiga hinder och begränsningar för skogsbruket elimineras. Enligt Kristdemokraterna måste miljöbalken ändras i förhållande till skogsvårdslagen i dessa frågor. Oklarheterna i lagstiftningen kan komma att drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed också svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare som gör en avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av två myndigheter med var sin lagstiftning med olika effekter. Den skogliga myndigheten prövar enligt skogsvårdslagen medan kommunen, enligt Regeringsrättens utslag i den s.k. Noradomen, har rätt att pröva enligt miljöbalken. Skulle tillstånd för avverkning inte beviljas hamnar skogsägaren i olika situationer beroende på vilken av myndigheterna som avslår ansökan.
Statistik visar att det är inom privatskogsbruket som skogsvårdsåtgärder såsom markberedning, plantering och röjning ökar mest. Regeringsrättens dom i Norafallet kan tolkas som att skogsbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, något som skulle drabba näringen mycket hårt. Kristdemokraterna anser därför att lagstiftningen ska vara utformad så att skogsvårdslagen är det lagrum som tillämpas i samband med skogsvårdsåtgärder av nämnda slag.
Under början av 1990-talet var skogsbruket utsatt för åtskilliga detaljregleringar. Myndigheterna har sedan dess legat alldeles för lågt med skogsproduktionsrådgivning och lagtillämpningar. Nu måste fokus även läggas på produktionen. Med tydliga lagar och förordningar behövs inte detaljregleringar. Det som krävs är en ramlag som innehåller krav på återväxt, skogsskydd och naturvårdshänsyn. Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare avvisat ett antal regeringsförslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk.
Sveriges skogar brukas med världens kanske mest miljöanpassade metoder. Kampanjen Grönare skog är en mycket omfattande satsning riktad mot det privata skogsbruket med betoning på produktion utifrån miljö- och naturvårdsåtaganden. Det samarbete som inletts med skogsägareföreningarna förstärker utbildningskampanjen med den ekonomiska aspekten på dagens miljöanpassade produktion.
Mot bakgrund av ett antal uppmärksammade fall av ”klipperi”, d.v.s. snabba förvärv av skogsmark som därefter slutavverkas, beslutade riksdagen 1998 att som sin mening ge regeringen till känna att en utvärdering av bestämmelserna i jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen borde genomföras. Genom beslut den 3 juni 1999 tillsattes Jordförvärvsutredningen med uppgift att utvärdera effekten av vissa jordpolitiska bestämmelser. I april 2001 lämnade utredningen sitt betänkande ”Ägande och struktur inom jord och skog” (SOU 2001:38). En av utredningens slutsatser är att de negativa konsekvenserna av dessa s.k. exploaterande förvärv i första hand bör motverkas genom en striktare tillämpning av skogsvårdslagen.
Trots att regeländringar i skogsvårdslagen gjorts under senare år, anser Kristdemokraterna att problemet med oansvarigt skogsbruk inte förhindras på ett tillfredsställande sätt. Därför begär Kristdemokraterna att regeringen återkommer med förslag på ändring av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi.
De största problemen kan dock uppstå för säljaren i de fall då ett köp hävs, då den tilltänkte köparen redan hunnit avverka skogen. Det är en märklighet att det enligt lagen är möjligt för en köpare att utnyttja marken innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits. I värsta fall blir resultatet ekonomisk ruin för säljaren. Jordförvärvsutredningen berör tyvärr inte denna problematik. Kristdemokraterna anser att jordförvärvslagen bör ändras så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.
För att nå miljömålet Levande skogar har högt ställda delmål satts upp. En grundförutsättning för att nå målen för kulturmiljövården är att inventerade fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av befintliga fornlämningar måste därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna. De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Men ett fortsatt starkt engagemang är beroende av statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens skogsägare måste på samma sätt som tidigare generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt. Det behövs därför en översyn av lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden.
Under senare år har länsstyrelserna rapporterat om allt fler skador på kulturlämningar i skogen. Nya inventeringar visar arealtäckande fornlämningar av en omfattning som kan komma att medföra betydande inskränkningar i det enskilda skogsföretaget. På sina håll finns risk för att skogsbruk och kulturminnesvård hamnar på kollisionskurs. Det har redan noterats en ökad misstro bland skogsägarna mot dagens myndighetsutövning.
Det är rimligt att de markägare som drabbas av betydande inskränkningar i nyttjandet av marken, utöver den hänsyn markägaren skall ta till allmänna intressen, skall kompenseras ekonomiskt genom en intrångsersättning.
Det är inte bara genom att fortsättningsvis hålla inne nödvändiga underhållsanslag som regeringen hotar vägnätets standard och därigenom den regionala utvecklingen. Genom att successivt avsäga sig ansvaret för vägarna på den svenska landsbygden riskerar regeringen att kraftigt försämra det som i dag är knappt acceptabla transportleder. Det finns stora risker med att, såsom en statlig utredning nyligen föreslog, överföra en stor mängd allmän väg till det enskilda vägnätet. Tryggheten i systemet hotar att försvinna.
Anslagen till de enskilda vägarna måste öka. Därför föreslår Kristdemokraterna i budgetmotionen ökade anslag till drift och byggande av enskilda vägar.
Vetenskapsrådet har stor betydelse för svensk forskning. Det är därför viktigt att Vetenskapsrådet harmoniserar den grundläggande forskningen och tillämpade innovationer. Industriforskningsinstitutens statliga grundfinansiering är en förutsättning för långsiktig forskningsverksamhet där näringen tillskjuter huvuddelen av medlen. Regeringen måste tillse att utrymmet för den skogliga forskningen inte krymper.
Näringen marknadsför själv sina produkter, men staten skulle kunna bidra till att marknadsföra materialet genom att i ökad omfattning välja trä till officiella byggnader. För att få byggsektorn – som fortfarande är helt inriktad på byggande i traditionell betong- och stålbyggnadsteknik – att på allvar implementera träbyggnadstekniken i större skala, krävs politiska initiativ. Det var mot denna bakgrund som riksdagen föregående år fattade beslut om att ett nationellt handlingsprogram för byggande i trä skall genomföras. Riksdagen bör därför i ett tillkännagivande understryka att programarbetet snabbt måste leda fram till konkreta åtgärder med inriktning på att trä kan användas i byggandet i betydligt större utsträckning än i dag.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |