Motion till riksdagen
2003/04:MJ408
av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)

Hållbart fiske


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 3

3 Inledning 5

3.1 Östersjön – ett världsunikt hav 5

4 Föroreningar i havet 6

4.1 Övergödning 6

4.2 Miljögifter 6

4.3 Oljeutsläpp 7

4.3.1 Avsiktliga oljeutsläpp 7

4.3.2 Låt fartygen lämna olja gratis i hamnarna 8

4.3.3 Fartygshaverier 8

4.4 Avgaser från sjöfart 8

4.5 Giftiga båtbottenfärger 9

4.6 Utombordsmotorer 9

4.7 Algblomning 10

4.8 Nedskräpning 10

5 Faunavård 10

5.1 Tumlare 10

5.2 Valfångst 11

5.3 Sjöfåglar 11

6 Formellt skydd av havsområden 12

6.1 Klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde 12

6.2 Marina naturreservat 12

6.3 Revidering av Helsingforskonventionen 13

6.4 Öresund 13

7 Behovet av forskning 14

8 Vindkraftverk till havs 14

9 Uthållig förvaltning av fiskbestånden 14

9.1 Fiskekvoter 14

9.2 Åtgärder mot överfiske 15

9.3 Fångstmetoder 17

9.4 Syresättningen i Östersjön 17

9.5 Fria handredskapsfisket 17

10 Yrkesfiskarnas villkor 18

10.1 Tillgång till fiskevatten 18

10.2 Konkurrens om fisket 18

10.3 Spökfiske 19

10.4 Hinder för vandringsfisk 19

10.5 Fiskekonto 19

10.6 Fartygsbyte 20

10.7 Fiskeuppehåll 20

10.8 Lika konkurrensvillkor 20

10.9 Dumpade gifter 21

10.10 Utbildning 21

10.11 Fiskeberoende näringar 21

10.12 Vattenbruk 22

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att motarbeta kväveutsläpp från reningsverk och jordbruk.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en gemensam myndighet för reglering av giftutsläpp bör skapas för Östersjöregionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att lämna spillolja i Östersjöns hamnar.

  4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på förbud mot att transportera olja med enkelskroviga fartyg inom Sveriges ekonomiska zon.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bekvämlighetsflagg.1

  6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om införande av en skrotningspremie på äldre tvåtaktsmotorer för fritidsbåtar.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nedskräpning av hav och kuster.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tumlare.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfångst.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA).

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av marina reservat.

  12. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning i syfte att möjliggöra för riksdagen att inrätta och ange föreskrifter för marina skyddsområden som är av nationellt intresse, såväl innanför som utanför territorialvattengränsen.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en revidering av Helsingforskonventionen.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Öresund.3

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av havsforskning.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om havsbaserade vindkraftverk.2

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett hållbart fiske.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att IBSFC skall följa ICES rekommendationer, med hänsyn tagen till det beräknade överfisket/tjuvfisket.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder från Sveriges sida för att rädda hotade fiskbestånd.

  20. Riksdagen begär att regeringen senast i tilläggsbudgeten i vårpropositionen 2004 återkommer till riksdagen med förslag om hur en skärpning av övervakningen av in- och utpassering till/från Östersjöns fiskevatten kan utformas och vilka kostnader detta för med sig.3

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av EU:s fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt hållbart fiske.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att i Östersjön och i Västerhavet bör i vardera hav minst två kustnära områden och minst två utsjöområden inrättas som reservat med totalförbud mot fiske.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en formaliserad samverkan kring svensk fiskepolitik.

  24. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning som möjliggör inrättandet av lokala fiskevårdsområden vid vissa områden längs kusterna och de stora insjöarna.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet till Nordsjön och Västerhavet för svenska fiskare.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reglering av skarv- och sälbeståndet.

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om spökgarn.

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om restaurering av strömmar och vattendrag.2

  29. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på ett så kallat ”fiskekonto” enligt motionens intentioner.4

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta negativt saldo för inventarietillgångar vid fartygsbyte.4

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesfiskaravdrag.4

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ny granskning av skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska stridsmedel.

  33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en fisketeknisk yrkeshögskola.

  34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gymnasieutbildning med inriktning på fiske.5

  35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningen om fisksjukdomar.

  36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om planering för vattenbruk.2

  37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om myndigheters hantering av vattenbruksärenden.

1Yrkandena 4 och 5 hänvisade till TU.

2Yrkandena 16, 28 och 36 hänvisade till BoU.

3Yrkandena 14 och 20 hänvisade till FöU.

4Yrkandena 29, 30 och 31 hänvisade till SkU.

5Yrkande 34 hänvisat till UbU.

Inledning

En av hörnpelarna i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapstanken, som innebär att människan på ett ansvarsfullt sätt skall förvalta och utveckla jordens resurser. Detta innebär dels att naturresurserna skall förvaltas så att de på ett långsiktigt uthålligt sätt kan vara till nytta för människorna, dels att naturen i sig har ett värde som ibland måste skyddas från människans verksamheter. När det gäller förvaltningen av våra hav är båda dessa uppgifter aktuella.

Havet har många användningsområden, där fisket kanske är det äldsta och viktigaste. Havsfisket är numera internationellt, vilket kräver internationella överenskommelser. Detta sker nu genom EU och inom FN-organet International Maritime Organization (IMO). Kristdemokraterna instämmer i EU:s åsikt, att fisk i första hand ska fiskas för människoföda, att fisket ska vara ekologiskt, och att kustfisket ska bevaras. Det överfiske som skett är oroande. En kontroll av att fiskekvoter respekteras är svår att genomföra men krävs för att fiskekvoterna ska fungera. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att näringen dör ut.

3.1 Östersjön – ett världsunikt hav

Större delen av Sveriges kust gränsar till Östersjön, ett innanhav som vi delar med åtta andra stater. Östersjön är inte vilket hav som helst. Det är ett världsunikt bräckvattenhav med ett särskilt ekosystem. De flesta arter är utsatta för saltstress eftersom de lever i vad de uppfattar som antingen för salt eller för sött vatten. Östersjön kännetecknas därför bland annat av en låg artrikedom, vilket gör att varje art har en avgörande betydelse för ekosystemets funktion. Den långsamma vattenomsättningen i Östersjön gör att gifter och andra kemikalier inte rinner ut ur innanhavet i någon större omfattning, utan stannar kvar och anrikas.

Dessa omständigheter gör att det är motiverat att ta särskilda hänsyn till Östersjöns miljö och djurliv. Det är därför angeläget att Sverige går i täten för ett gemensamt ansvarstagande för Östersjöns miljö. Framtiden för de levande organismerna i Östersjön kan säkras endast om viljan att bevara innanhavets ekosystem etableras och stabiliseras hos de olika folk som omger det. Miljösamarbetet måste därför kombineras med en i övrigt hållbar samhällsutveckling och demokratiskt samarbete i regionen – ekonomiskt, socialt, kulturellt och politiskt.

Föroreningar i havet

4.1 Övergödning

Sverige har åtagit sig att minska den mänskligt orsakade kvävebelastningen till Östersjön söder om Ålands hav med 50 procent under perioden 1985–2005. Rapporteringen från HELCOM visar dock att vi är långt ifrån att nå det målet.

Övergödning orsakas av utsläpp från trafik, reningsverk, industrier och jordbruk. Övergödningen medför syrebrist och effekten blir döende insjöar och minskande blåstång i havet. Blåstången är viktig då den utgör en naturlig ”barnkammare” för fiskar och vattendjur.

För att komma till rätta med problemen med våra förorenade vatten måste, i första hand, kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläpp och miljögifter, men det är också oerhört angeläget att kalkningen av försurade sjöar fortsätter. Åtgärder behövs för att få fungerande reningsverk på andra sidan Östersjön och Sverige måste även fortsättningsvis ge bistånd till de länder som står för de största utsläppen från reningsverk. Även svenska reningsverk måste dock minska kväveutsläppen, till exempel genom att samma krav ställs på reningsverken i inlandskommunerna som i kustkommunerna. Med ny teknik beräknas nettoutsläppen av kväve till havet kunna minska med cirka 6 000 ton per år. Kväveutsläppen från jordbruket måste också motverkas, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödestöd, vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmark. Frikostigare regler för utdelande av så kallat LBU-stöd behövs. Även när det gäller jordbrukets näringsutsläpp är det viktigt att stödja utvecklingen i Baltikum.

Det anses finnas ett sannolikt samband mellan övergödning och minskning av gädda och abborre i havet. Detta till följd av att övergödningen leder till att spiggen förökar sig och äter upp dessa arters rom. I Kalmarsund har det exempelvis inte förekommit någon fortplantning av gädda och abborre de senaste 7–8 åren. Gäddan som fångas längs kusterna är extra attraktiv eftersom dess kött innehåller lägre halter av kvicksilver än fisk fångad i insjöar. Regeringen bör snarast ta initiativ till en analys av vad som orsakat minskningen av de kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen.

Utsläppen av kväveoxider till luften från fartygens motorer bidrar till övergödningen då kvävet faller ner i havet genom regn.

4.2 Miljögifter

De flesta kemiska substanser som används återfinns i dag, i större eller mindre mängd, i våra vatten. Det finns spår av läkemedel, bl.a. hormonpreparat, i havet. Många gifter har en hormonliknande effekt. Dessa hormoneffekter stör fiskarnas könsidentitet och fortplantningsförmåga. I fiskkött, särskilt från fet fisk, ökar koncentrationen av t.ex. kadmium och kvicksilver. Dumpning av miljöfarligt avfall i havet har redan förbjudits på EU-nivå, vilket biträtts av Sverige. Det är viktigt att arbetet enligt EU:s ramdirektiv för vatten nu tar fart. Det brådskar om inte fiskenäringen ska slås ut innan miljöförbättringen inträder.

Sedan början av 1980-talet har halterna av kadmium i strömming fördubblats i Östersjön. De ökande halterna kan ha många förklaringar. Situationen för PCB är svårtolkad, men mycket tyder på att ämnet åter börjat släppas ut i Östersjön. PCB ackumuleras i levande organismer och anrikas ju högre upp i näringskedjan man kommer. Toppkonsumenter som säl och havsörn får därför särskilt höga halter av PCB. Det är oroande att minskningen av dioxinhalten i strömming har avstannat. Halterna ligger ofta över den miniminivå på 4 pg/kg som EU fastställt. De höga halterna av dioxiner och PCB tros vara orsaken till att en stor del av sälarna i Östersjön fortsätter att lida av svåra skador på mag- och tarmsystemet.

Havsmiljökommissionen uppger att tidigare belastningsminskningar av PCB som uppmätts i Östersjön indikerar att ytterligare begränsning av utsläpp från kvarvarande källor kan ge snabba resultat. Kristdemokraterna vill därför uppmana regeringen att prioritera arbetet med att identifiera och sanera källor till kadmium och PCB, såväl i Sverige som i andra Östersjöländer.

För att komma åt utsläppen av gifter i Östersjön föreslår Kristdemokraterna att en gemensam myndighet skapas för Östersjöregionen. Denna myndighet skall ledas av en styrelse med representanter för alla länder i regionen och ha befogenhet att utfärda förordningar som skall gälla som juridiskt bindande i de ingående länderna. En av de första uppgifterna för myndigheten bör vara att kartlägga källorna till utsläppen av gifter i regionen.

4.3 Oljeutsläpp

Oljeutsläppen fortsätter att vara ett stort problem. Den årligen utsläppta oljemängden i Östersjön beräknas ligga mellan 2 000 och 7 000 ton per år. För att komma till rätta med problemen med våra förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläppen av olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp förbättras. Det senaste året har nya åtgärder införts för att förhindra utsläpp. Tyvärr har utsläppen fortsatt, med haveriet av Fu Shan Hai som det mest förödande exemplet.

4.3.1 Avsiktliga oljeutsläpp

Den största delen av oljeutsläppen sker inte vid tankbåtsolyckor utan i samband med rengörningen ombord på olika typer av fartyg. I Östersjön är det sedan 1976 förbjudet att pumpa oljehaltigt länsvatten överbord. Likväl observeras varje år 400–500 olagliga oljeutsläpp i den svenska delen av Östersjön. Mörkertalet torde dessutom vara stort. Det är fortfarande mycket svårt att få till stånd en fällande dom mot miljöbovarna. Sverige måste fortsätta vara pådrivande i dessa frågor inom EU samt de internationella organ som finns för havsmiljön.

4.3.2 Låt fartygen lämna olja gratis i hamnarna

De ekonomiska villkor som råder kring avfallshanteringen i hamnarna utgör ett miljöproblem. De flesta hamnar tar ut en särskild avgift när större mängder avfall lämnas. Detta ökar incitamenten för illegala utsläpp till havs och är ett oacceptabelt förfarande som måste beivras.

För att komma till rätta med utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) borde återvinningsanläggningar installeras i samtliga hamnar. Göteborgs hamn har efter åläggande av Naturvårdsverket installerat en sådan anläggning. Resultatet är mycket lyckat. Man räknar med att återvinna 400 ton kolväten per år. Göteborgs hamn, raffinaderi och fartyg har tillsammans investerat cirka 100 miljoner kronor. Detta snedvrider konkurrensen eftersom andra hamnar inte behöver åta sig detta. Även flera svenska hamnar har fått dispens från kravet om att återvinna VOC. Kristdemokraterna anser att Sverige aktivt bör verka inom HELCOM för att fartygen skall kunna lämna sin spillolja gratis i alla Östersjöns hamnar.

4.3.3 Fartygshaverier

Även om fartygshaverier står för en mindre andel av oljeutsläppen, måste det till en höjd beredskap mot oljeolyckor. Kapaciteten för nödutryckning och oljesanering måste ökas. I det starkt trafikerade Bornholmsgattet bör det införas krav på lots och separata farleder. Farleder och trafikregler skall utformas så att särskilt känsliga områden undviks samt att skador från oljeutsläpp blir minsta möjliga om de skulle uppstå.

IMO har beslutat att fartyg med enkelskrov skall fasas ut till 2015 med vissa undantag. Kristdemokraterna anser dock att transport av olja i enkelskroviga fartyg snarast bör förbjudas inom Sveriges ekonomiska zon. Den rättsliga grunden för en sådan bestämmelse bör klarläggas, då det internationella regelverket är svårtolkat.

EU bör ge teknikbistånd till de nya medlemsländerna så att de kan uppgradera sina fartyg i sjösäkerhetshänseende.

Bekvämlighetsflaggningen av fartyg utgör ett problem i miljöarbetet. Sverige bör verka för att bekvämlighetsflaggning avskaffas. För att uppnå detta är det nödvändigt att EU helhjärtat engageras för att förbjuda bekvämlighetsflaggningen. Så länge som bekvämlighetsflaggade fartyg finns kvar bör Östersjöländerna genom HELCOM införa lämpliga regler för att begränsa bekvämlighetsflaggade fartygs tillträde till vatten och hamnar i Östersjön.

4.4 Avgaser från sjöfart

I dag drivs många färjor med regelbunden trafik på Sverige med lågsvavlig och förhållandevis miljövänlig bunkerolja. Sverige har som första land i världen infört miljödifferentierade avgifter. Principen är att fartyg som trafikerar svenska hamnar och som minskar sina utsläpp, t.ex. genom katalytisk avgasrening och användning av oljor med låg svavelhalt, skall få betala mindre i avgift.

De miljödifferentierade farledsavgifterna har hittills uppskattningsvis lett till att utsläppen av svaveloxid har minskat med ca 50 000 ton per år och kväveoxider med ca 27 000 ton per år inom Östersjö- och Nordsjöområdet. Det är väsentligt att avgifterna fortsätter att utvecklas mot att ytterligare stimulera miljöinvesteringar.

En åtgärd som gynnar miljön i hög grad är att installera en katalysator på fartyget. Investeringskostnaderna för katalysatorer är dock mycket höga. För en stor färja rör det sig om över 20 miljoner kronor samt ytterligare en miljon kronor per fartyg och år i driftskostnad av katalysatorn. Sjöfartsverket räknar med att ett ”normalt” fartyg släpper ut cirka 15 gram kväveoxider per kilowattimme. Ett fartyg med katalysator släpper i genomsnitt ”bara” ut drygt tre gram per kilowattimme. Tidigare gavs investeringsbidrag för att installera katalysator. Det fungerade så att 40 % av farledsavgiften kunde återfås om investering i katalysator gjordes. Detta, eller liknande system, bör prövas igen.

4.5 Giftiga båtbottenfärger

Bottenfärg används på fartygsskrov och fritidsbåtar för att förhindra beläggningar och påväxt av marina organismer. Den bottenfärg man länge använt innehåller tributyltenn (TBT) som aktiv substans. TBT förekommer i skadliga halter främst i och kring hamnanläggningar. Ämnet har mycket skadliga effekter på snäckor, då honorna utvecklas till s.k. pseudohannar och populationer försvinner på grund av brist på honor. Utvecklingsprojekt pågår med syfte att ta fram giftfria färger som alternativ. Havsmiljökommissionen (SOU 2003:72) påpekar att alternativ till TBT idag finns i form av färger baserade på silikon eller specifika nervblockerare eller microstrukturer som används på ytorna.

IMO har antagit en konvention om kontroll av skadlig, på växthindrande system (AFS-konventionen). Den innehåller bl.a. ett förbud mot att använda bottenfärger med tennorganiska föreningar från och med år 2003 och att alla fartyg som idag är målade med tennorganiska föreningar måste målas om före 2008. Konventionen träder i kraft när minst 25 stater, som tillsammans står för minst 25 procent av världstonnaget har godkänt den. De gamla och nya EU-medlemmarna utgör tillsammans 25 stater med över 25 procent av världstonnaget. Sverige bör agera för att AFS-konventionen snarast ratificeras.

4.6 Utombordsmotorer

I Sverige finns 600 000 fritidsbåtar med utombordsmotorer. Flertalet av dessa är tvåtaktsmotorer, där 20–30 % av bränslet släpps ut oförbränd med avgaserna. Årligen släpps 14 000 ton polyaromatiska kolväten (PAH) ut från tvåtaktsmotorer i fritidsbåtar. PAH har sannolikt en skadlig effekt på fiskbestånden. Kristdemokraterna förordar därför att en skrotningspremie för äldre tvåtaktsmotorer skall finnas.

4.7 Algblomning

Blomningar av giftiga cyanobakterier (”blågrönalger”) tycks ha ökat under de senaste åren. Men det finns också tecken som tyder på att blomningarna kommer i perioder. Ett skäl till att blomningarna tilltagit kan vara de ökade halterna av näringsämnen i våra vatten. Rent allmänt har t.ex. Östersjön genomgått en kraftig gödning under de senaste decennierna. Kristdemokraterna vill därför fortsätta att arbeta för en minskning av tillförseln av kväve och fosfor till Östersjön.

4.8 Nedskräpning

Varje år driver cirka 6 000 kubikmeter skräp iland utmed Bohuskusten, varav 80–90 procent består av plast. Kommunernas kostnader för strandstädning uppgick, enbart i Bohuslän, till 4 miljoner kronor år 2002. Skräpet skadar både havslevande och landlevande djur, bland annat ett stort antal fågelarter som får i sig plast när de äter. Större delen av det skräp som samlas upp vid kusterna har dumpats i havet, men mycket kommer också flytande i floder från inlandet ut till kusten.

Nedskräparna härrör sannolikt från en rad olika länder. För att komma till rätta med problemet krävs därför gemensamma internationella åtgärder. Särskilda insatser måste riktas mot fiskerinäringen, rederier, oljebolag och fritidsbåtsektorn. Sverige bör därför ta initiativ till ett internationellt samarbete mot nedskräpning av haven, förslagsvis genom IMO och genom de regionala organen OSPAR (Nordsjön) och HELCOM (Östersjön).

Faunavård

Sedan 1970-talet har halterna av flera av de välkända miljögifterna, såsom DDT och PCB, minskat påtagligt som ett resultat av vidtagna åtgärder. Det innebär att havsörn och gråsäl, som tidigare var mycket allvarligt påverkade av dessa miljögifter, har börjat återhämta sig. Idag hemsöks gråsälarna dock av illavarslande tarmsår, vars orsaker inte är helt klarlagda, men antas bero på PCB och/eller dioxiner.

5.1 Tumlare

Det är särskilt angeläget att minska bifångsten av tumlare, som är den enda valart som förekommer i Östersjön. Populationen beräknas uppgå till 500–600 djur. Tumlaren har varit på tillbakagång i svenska vatten sedan 1960-talet. Orsaken till tillbakagången är oklar, men troligen rör det sig om en kombination av olika faktorer. Oavsiktliga bifångster inom fisket pekas ut som den huvudsakliga orsaken. Miljögifter i form av klorerade organiska föreningar och tungmetaller utgör också ett hot mot tumlaren. Störning från båttrafik, sjukdomar och parasitangrepp kan också spela in. Eventuella effekter av buller från vindkraftverk studeras för närvarande av danska forskare.

Tumlaren är den enda valart som regelbundet förekommer i svenska vatten. Ett förslag till rådsförordning om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske, har skickats ut på remiss från EU-kommissionen. Kristdemokraterna ställer sig huvudsakligen positiva till de regler som föreskrivs i förslaget till förordning. Bland dessa är begränsning av användning av drivgarn i Östersjön och obligatorisk användning av ljudskrämmare, s k pingers, vid vissa typer av fiske. Tumlare har svårt att upptäcka fisknät innan det är för sent, därför simmar de in i dem och fastnar i dem. Forskning pågår för närvarande kring effekten av dessa pingers, som skall avskräcka tumlarna från att närma sig näten.

Bland de delmål som satts upp för att uppnå miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård skall buller och andra störningar från båttrafik vara försumbara inom särskilt utpekade känsliga skärgårds- och kustområden senast 2010. Regeringen bör redovisa vilka sådana områden som är särskilt känsliga, tillsammans med en plan för hur de skall skyddas.

5.2 Valfångst

I mitten av oktober 2002 höll den internationella valfångstkommissionen, IWC, ett extra möte i Cambridge i England. En av de frågor som aktualiserades vid mötet var ett eventuellt upphävande av Islands medlemskap i kommissionen inklusive landets reservation mot kommersiell valfångst från år 2006. I omröstningen huruvida Islands ansökan hösten 2002 skulle betraktas som en ny ansökan kom den svenska rösten att utgöra tungan på vågen. Med röstsiffrorna 19 för och 18 mot beslutades att så var fallet. Konsekvensen blev att Island behöll det medlemskap inklusive reservationen som landet genom denna ansökan hade förvärvat före mötet, vilket enligt vår mening måste vara ett misstag.

Kristdemokraterna anser att den svenska politiken i valfångstfrågor nu måste formuleras grundligt av den svenska riksdagen. Regeringen bör därför skyndsamt till riksdagen redovisa den politik som de senaste tio åren har förts i valfrågor och lägga fram förslag om hur den framtida politiken skall utformas och organiseras.

5.3 Sjöfåglar

En okänd sjukdom har slagit ut minst hälften av mås, trut och tärna i Sverige de senaste fem åren. Sjukdomen upptäcktes i maj 2000, men dess orsak är ännu okänd. Ett problem i sammanhanget är att ingen myndighet har ansvar för sjukdomar hos vilda djur. Naturvårdsverket ansvarar för de vilda friska djuren och Jordbruksverket för sjukdomar hos tamdjur. På Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppskattar man att minst hälften av vitfåglarna längs Sveriges kuster och stora sjöar är borta och i Blekinge har beståndet minskat med två tredjedelar. Det är angeläget att SVA tilldelas de medel som behövs för forskning kring sjöfågelsdöden. Ansvaret för sjukdomar hos vilda djur behöver också tydliggöras genom lämplig förordning.

Formellt skydd av havsområden

6.1 Klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde

Att ge vissa områden status som PSSA (Particularly Sensitive Sea Areas – Särskilt känsliga marina områden) är en möjlighet att styra bort fartyg med miljöfarlig last från känsliga områden, och borde vara del i en övergripande strategi för att hantera problemet med farliga transporter till sjöss i ekologiskt känsliga områden. Det är det internationella FN-organet IMO (International Maritime Organization) som kan utnämna ett område som PSSA. Det är dock viktigt att ta i beaktande att själva statusen inte ändrar fartygsrörelser i ett sådant område. De berörda länderna kan emellertid utnyttja de möjligheter PSSA-statusen erbjuder och fastställa konkreta bestämmelser, till exempel att utesluta fartygstrafik från vissa farleder eller områden.

6.2 Marina naturreservat

Enligt miljömålet ”Hav i balans” och ”Levande kust och skärgård” skall Västerhavet och Östersjön ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Enligt ett av delmålen skall 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat.

Både ur nationellt och internationellt perspektiv har Sverige alldeles för få skyddade marina områden. Ett sätt att skydda havsområden är att inrätta marina naturreservat. De reservat som inrättas bör tillsammans täcka Östersjöns samtliga huvudbiotoper. Exempel på områden som bör skyddas är de s.k. utsjöbankarna. Dessa grunda områden har stor betydelse som lek- och foderområden för fisk. Fiskeriverket har beräknat att ungefär 95 procent av Östersjöns fisk och havsfåglar återfinns i fem procent av havet, i första hand i utsjöbankarna. Marina skyddsområden är bland annat nödvändiga för bevarandet av de marina miljöerna och för att säkra fiskenäringens långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Natura 2000 är det nätverk av värdefulla naturområden som byggs upp inom EU. Naturvårdsverket har föreslagit att regeringen i första hand bör skydda fyra av de tolv utsjöbankarna som Natura 2000-områden. De föreslagna områdena är Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken, Lilla Middelgrund och Fladen. De två förstnämnda ligger i Östersjön och de sistnämnda i Kattegatt. Idag är Hoburgs bank redan av regeringen föreslaget som Natura 2000-område. Kristdemokraterna menar att även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med särskilt höga biologiska värden ska skyddas som Natura 2000-områden.

Hur ett område skall skyddas måste regleras från fall till fall. Det viktiga är att reglera den verksamhet som utgör ett hot mot det skyddsvärda. För de bankar som är viktiga övervintringsområden för fisk bör exempelvis förbud mot bottentrålning övervägas. Denna typ av åtgärder kräver ett samarbete mellan myndigheter, näringsidkare och forskare.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att, i större omfattning än hittills skett, skydda marina områden och menar att regeringen bör arbeta utifrån det ovan nämnda förslaget från Naturvårdsverket. Detta arbete skall bedrivas i nära samarbete med dem som berörs av ett sådant förslag. Internationella erfarenheter visar att lokal acceptans för regelsystemet är av grundläggande betydelse för att skyddet skall vara effektivt.

Idag kan regeringen inrätta naturreservat i Sveriges ekonomiska zon utanför territorialvattengränsen. Länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för inrättandet av naturreservat innanför territorialvattengränsen. Lagstiftningen bör ses över i syfte att möjliggöra för riksdagen att inrätta och ange föreskrifter för marina skyddsområden som är av nationellt intresse, såväl innanför som utanför territorialvattengränsen. Som exempel bör ett absolut förbud mot exploatering, i form av vindkraftsparker och liknande, kunna utfärdas av riksdagen.

6.3 Revidering av Helsingforskonventionen

Kristdemokraterna stöder Havsmiljökommissionens (SOU 2003:72) förslag att en revidering av Helsingforskommissionen genomförs i syfte att omsätta ekosystemsansatsen i konkreta rättsliga principer. Det bör övervägas om HELCOM bör ges rätt att fatta juridiskt bindande beslut, och hur en sådan reglering kan utformas.

6.4 Öresund

Sverige har i samband med ratificeringen av havsrättskonventionen avgett förklaring varigenom klargjorts att Öresund skall betraktas som ett s.k. historiskt sund. Därigenom gäller inte någon ovillkorlig rätt till genomfart för utländska fartyg. De rättsliga möjligheterna för Sverige och Danmark att begränsa sjöfart i sundet måste fullständigt klarläggas. Riksdagen bör inte utesluta att det för Sverige kan bli aktuellt att hindra genomfart av enkelskroviga oljetankers eller fiskare från andra länder än Östersjöländerna.

Behovet av forskning

Kunskapen om fiskbestånden är fortfarande otillräcklig, vilket kan leda till felaktiga beslut och onödiga dispyter mellan näring, forskare och politiker. Kvalificerad utbildning i fiskeribiologi saknas i stort sett vid svenska universitet. Behovet av forskning är stort också inom andra områden, exempelvis utveckling av fångstredskap och fångstmetoder, spridning och effekter av kemikalier, övergödning med mera. Kristdemokraterna stöder havsmiljökommissionens förslag om att inrätta ett fångstteknologiskt institut.

Vindkraftverk till havs

Mycket talar för att utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften bör fortsätta. Olyckligtvis är de grunda havsområden som är mest lämpade för vindkraftverk samtidigt värdefulla områden för fiskbestånden. De områden där vindkraftverk kan byggas med minimal påverkan på miljö och fiske bör därför kartläggas och klassas som riksintressen för vindkraftsproduktion.

Kristdemokraterna anser att man bör sträva efter att bygga vindkraftverken på platser där få människor kan bli störda. Den nya generationens vindkraftverk med effekter på 3–3,5 MW kan placeras upp till tio mil utanför kusten, utom synhåll från land.

Uthållig förvaltning av fiskbestånden

9.1 Fiskekvoter

Olika rapporter har visat på ett mer eller mindre kraftigt vikande bestånd av torsk i Östersjön. Råden från Internationella havsforskningsrådet (ICES) innebär förslag om kraftiga nedskärningar vad gäller högsta tillåtna fångstmängder. Målet är att fångsterna ska anpassas till det långsiktigt, hållbara biologiska utrymmet. Också för fiskenäringens fortlevnad är det viktigt med en anpassning av fångstmängderna till vad som är biologiskt och ekologiskt hållbart.

Baltiska Fiskerikommissionen (IBSFC) fastställer, efter rekommendationer från ICES, de fångstkvoter för Östersjön som ska gälla för varje land. Den totala rekommenderade fångstmängden för torsk uppgår år 2004 till 29 600 ton i Östersjöns västra bestånd och 13 000 ton i det östra beståndet. IBSFC beslutade vid sitt sammanträde i början av oktober 2003 att ange torskkvoten för år 2004 till 61 600 ton för hela Östersjön. ICES uppskattar att överfiske totalt sett sker med närmare 50 procent utöver de beslutade kvoterna. Bland annat på grund av den relativt väl utbyggda kontrollen torde Sveriges andel av överfisket vara minimal. Nu krävs krafttag mot överfisket, också av de länder där kontrollen hittills varit mindre utvecklad. Om torsken försvinner eller permanent reducerades till en låg nivå, skulle det få oöverblickbara konsekvenser för hela fiskerinäringen och dess kringnäringar. Kustsamhällena riskerar att utarmas.

Kristdemokraterna anser att försiktighetsprincipen skall gälla även inom fiskepolitiken. Målsättningen skall vara att fiskbeståndens storlek är tillräckliga för att säkerställa respektive arts roll i ekosystemet och för att säkerställa goda och uthålliga fångster av de kommersiella fiskarterna. Redan 1992 varnade ICES för överfiskningen av torsk i Östersjön. Vid flera senare tillfällen har organisationen varnat för att torskbestånden riskerat kollaps om utfiskningen fortsatte.

Trots politiska ansträngningar har bestånden av torsk och sill fortsatt att sjunka. Bestånden för båda dessa arter är nu nedanför den biologiskt hållbara nivån. Idag uppskattas torskbeståndet i Östersjön utgöra endast ett par procent av beståndet i början av 1980-talet. Havsmiljökommissionen skriver i sitt betänkande (SOU 2003:72):

Alla tecken tyder på att det moderna yrkesfisket går mot en krasch, vilket kommer att få stora konsekvenser inte bara för ekosystemen utan även för de återstående yrkesfiskarna, sportfiskarna och därmed för en levande kust och skärgård.

Sverige kan inte längre inta en passiv hållning. Bland de åtgärder som måste övervägas är att tillsammans med de andra Östersjöländerna enas om att stänga ute fiskare från andra länder, som idag genom sitt EU-medlemskap har tillgång till Östersjön. Ett sådant beslut strider inte mot EG-rätten, menar utredningen (SOU 2003:72).

För att uppnå målet om ett långsiktigt, hållbart fiske är det viktigt att fortsätta det nationella och internationella arbetet med att utveckla de olika former av begränsningar som införts eller är på väg att införas. Exempel på sådana åtgärder som Kristdemokraterna drivit är ökad maskstorlek på garnen, höjda minimimått på fångad fisk, åtgärder för att begränsa bifångsterna, begränsningar av garnmängden och användningen av drivgarn samt utökad kontrollverksamhet. Redskapsutvecklingen bör också omfatta åtgärder som begränsar mekanisk påverkan på bottenområdena.

9.2 Åtgärder mot överfiske

Den nationella och internationella övervakningen av fångstmängderna måste skärpas ytterligare. Det är oacceptabelt att vissa fiskare fortsätter att fiska långt utöver sina tilldelade kvoter. Straffen för överträdelser av fiskereglerna skall vara kännbara och konsekventa och lagstiftningen entydig. Så kallade check-points, det vill säga rutiner för in- och utpassering vid fiske i annat lands fiskezon, har visat sig vara effektiva instrument i kontrollverksamheten i de länder där de används. I ett bilateralt avtal med Polen har denna typ av kontrollmekanism redan införts. Norge använder detta system konsekvent och med framgång. Sverige bör såväl bilateralt som multilateralt aktivt verka för inrättandet av fler check-points. Regeringen bör senast i tilläggsbudgeten i vårpropositionen 2004 återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan utformas och vilka kostnader detta för med sig. För att minska tjuvfisket bör man också kräva att ländernas fiskeflottor inte är överdimensionerade i förhållande till de fiskekvoter som finns. Dagens EU-regler föreskriver att vid nybyggen ska lika många bruttoton och kilowatt gammal båt tas ur drift. Ägaren får skrota egna eller för ändamålet inköpta fiskefartyg. Men de tekniska hjälpmedlen för navigering och lokalisering av fisk blir allt mer avancerade. Det gör att fiskeflottans faktiska fångstkapacitet ändå ständigt ökar. Därför bör reglerna ändras i syfte att successivt minska den faktiska kapaciteten i fiskeflottan. En översyn bör göras av EU:s fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt hållbart fiske. Idag gynnas stordrift på bekostnad av småskaligt fiske med mindre båtar. En annan metod att komma åt överfisket är satellitkontroll av trålarnas positioner.

Fleråriga förvaltningsplaner enligt FAO:s ”Code of Conduct for Responsible Fisheries” ska utarbetas som grund för all beståndsförvaltning. Förvaltningsplanerna skall också utvecklas mot flerartsmodeller för att bättre än i nuläget anpassas till ekosystemansatsen. EU:s fiskepolitik skall ha en etisk dimension. Många av EU:s fiskenationer fiskar för närvarande i andra länders fiskevatten genom överenskommelser som förhandlas fram av EU. De stora fångster som industrifisket utanför kusterna tar upp innebär i flera fall att fisket närmare kusten, som försörjer många små kustsamhällen och utgör en mycket viktig proteinkälla för befolkningen, avsevärt försämras. Sverige måste verka för att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder.

Undersökningar från USA indikerar att reservat där allt fiske är förbjudet fungerar som områden där fiskbestånden kan återhämta sig ostört och senare bidra till större fångster utanför de skyddade områdena. Studierna indikerar också att flera små reservat kan vara mycket effektiva. Kristdemokraterna instämmer därför med utredningens (SOU 2003:72) förslag om att mindre reservat med totalförbud mot fiske inrättas på försök i Östersjön och i Nordsjön.

Kristdemokraterna vill framhålla betydelsen av en förbättrad samverkan mellan fiskerinäringen, forskningen, myndigheter och miljöorganisationer, både regionalt, nationellt och internationellt. Ett organ för att formalisera en sådan samverkan på nationell nivå bör inrättas. Detta forum bör bli en viktig bas för Sveriges ställningstagande i fiskefrågor.

9.3 Fångstmetoder

Det tillåtna minimimåttet för fångad fisk skall innebära att varje individ av kommersiella fiskarter ska ha haft möjlighet att leka minst en gång före fångst. Det kräver redskap som släpper igenom fisk, som inte uppfyller minimimåtten. Yngelplatser för dessa fiskarter ska fredas från fiske, vilket också innebär att grunda vatten med mindre än tre meters djup fredas.

Den vildlekande laxen hotas av utrotning på grund av förstörda lekvatten och för hårt drivet fiske. Fiskynglen har även drabbats av en dödlig bristsjukdom som kan vara en följd av de ekologiska störningar som orsakas av föroreningarna. Ett sätt att bevara en större del av den vilda laxen är att märka den odlade laxen genom s.k. fettfeneklippning. Denna kan då vid fångst skiljas från den vilda laxen, som kan släppas tillbaka.

9.4 Syresättningen i Östersjön

Fisket är inte den enda faktor som påverkar torsken i Östersjön. För att torsken skall kunna föröka sig är det nödvändigt med en inströmning av syrerikt saltvatten genom Öresund och Bälten. Denna inströmning har minskat sedan 80-talet, vilket lett till att stora delar av Östersjöns bottnar lider brist på syre. Situationen har förvärrats av övergödningen. Orsaken är för stor tillförsel av näringsämnen (kväve och fosfor). Det syre som finns går åt för att bryta ner all växtlighet, främst alger, som bildas. Utsläppen av näringsämnen kommer främst från läckage av gödsel från åkermark, avloppsvatten utan tillräcklig kväverening och bilavgaser. I de syrefria delarna av Östersjön kan torskens romkorn inte överleva. På flera håll i Östersjön har allt djur- och växtliv försvunnit till följd av syrebrist.

9.5 Fria handredskapsfisket

Handredskapsfisket har varit fritt på västkusten och i Västerhavet sedan lång tid tillbaka. På ostkusten och i de fem största insjöarna frisläpptes det tidigare reglerade handredskapsfisket på enskilt vatten 1985. Syftet var att ge ökade rekreationsmöjligheter för den fritidsfiskande allmänheten. Det goda syftet har missbrukats, till exempel i form av otillåtet trollingfiske och fiske för försäljning. Otillåtet fiske resulterar även i att fiskevården försvåras.

Denna situation skulle kunna förbättras genom att man inför möjlighet att lokalt besluta om inrättande av fiskevårdsområden finansierade av en fiskevårdsavgift. Kristdemokraterna anser att det fria handredskapsfisket bör finnas kvar inom vissa områden.

10 Yrkesfiskarnas villkor

Förutsättningarna för yrkesfisket bestäms delvis av det allmänna näringsklimatet. Kristdemokraterna har på näringspolitikens område en rad förslag som förbättrar möjligheterna att starta och driva företag. Det gäller bl.a. regelförenklingar, skattelättnader, sparande och investeringar.

Det småskaliga kustfisket och insjöfisket får utvecklingsstöd enligt EU:s nya fiskeprogram för att det inte ska minska eller helt dö ut. Detta förutsätter att fisket verkligen är hållbart.

10.1 Tillgång till fiskevatten

För svenska fiskare har tillgången till fiskevatten blivit kraftigt reglerad genom avtal med EU, Norge och Östersjöländerna. Vissa menar att Sverige, i de förhandlingar som föregick utläggandet av ekonomiska zoner 1977, gav bort en alltför stor del av sitt Nordsjöfiske. Trängseln i Nordsjön ökade, vilket medförde att västkusttrålare sökte sig till fiske i Östersjön. Genom avtal med EU har de baltiska staterna getts tillträde till EU:s fiskevatten. Trängseln är nu stor även på vissa platser i Östersjön. Svenska fiskeintressen måste bevakas internationellt, så att inte ytterligare försämringar sker.

Länders andel av totalkvoter för olika fiskeslag är i huvudsak fastställda utifrån infiskningen under en referensperiod, och andelarna kvarstår sedan. Denna s.k. relativa balans mellan länderna kan i praktiken inte rubbas, då det skulle innebära att om ett lands kvot ökade, skulle ett annat vara tvunget att minska sin.

Kristdemokraterna föreslog under föregående riksmöte att Sverige bör arbeta internationellt för en bevakning av tillgången till fiskevatten i Östersjön och en ökning av tillgången till fiskevatten i Nordsjön och Västerhavet. Detta yrkande är ännu inte behandlat av riksdagen.

10.2 Konkurrens om fisket

Sälar är ett problem för yrkesfiskarna genom att de orsakar skador på redskap och fångst. Problemet är särskilt stort i Bottenhavet och Bottenviken. På västkusten är det framför allt fisket med ålryssjor som är utsatt för sälskador.

Det pågår arbete med att ta fram sälsäkra redskap. Än så länge sker det dock med begränsad framgång. Viktigt är också att få fram mer artselektiva fångstredskap. När det gäller ålryssjor tror forskare att det är bifångsten som lockar sälen.

Det stora skarvbeståndet orsakar också omfattande skador för yrkesfiskarna. Tillstånd för skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelsen, men det sker mycket restriktivt.

Enligt Kristdemokraterna skall säl- och skarvbestånden regleras genom ansvarsfull viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler i form av tider och andra villkor.

10.3 Spökfiske

Förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn, fortsätter att fiska under lång tid. Beräkningar har visat att dessa fångar lika mycket fisk, som den fångst som landas. Detta är ett stort problem som måste lösas. Kristdemokraterna anser därför att fiskare skall ha möjlighet att fiska upp dessa garn mot statlig ersättning.

10.4 Hinder för vandringsfisk

Det bör finnas förbiflöde vid alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda älvarna, i de fall så erfordras, bör förses med lämpliga anordningar, som laxtrappor och vandringsvägar för ål. Situationen i dagsläget är att det på vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi kraftverken. Enligt miljöbalken är kraftverken skyldiga att ha ett vattenförbiflöde på minst 5 procent för att fisken ska kunna vandra. Även vid förbiflöde skadas fisk i kraftverken. Kraftverken är därför skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks och utsätts nedströms kraftverket.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella vattenkraftanläggningen kan omprövas. Bostadsutskottet (2002/03:BoU3) har uttalat att det finns anledning att se över frågan om hur behovet av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och som en del i detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Det bör därför ankomma på regeringen att snarast ta de initiativ som krävs för att den nu förordade översynen snarast skall komma till stånd.

Kristdemokraterna är också restriktiva till fortsatt utbyggnad av vattenkraftverk. Kristdemokraterna anser att strömmar och vattendrag ska restaureras där uppförda dammar inte längre fyller någon funktion.

Kristdemokraterna förespråkar även i övrigt förstärkningsutsättningar av skaldjur och olika fiskarter för tillväxt vid kuster och i insjöar där bestånden har blivit små.

10.5 Fiskekonto

Som ett resultat av varierande fångstmängder varierar fiskares inkomster kraftigt från år till år. Denna inkomstvariation är ett stort problem för yrkesfiskarna. För att kompensera detta torde det vara rimligt, att fiskare ges möjlighet till avsättningar mellan olika år enligt samma modell som finns inom skogsbruket, det s.k. skogskontot. Kristdemokraterna föreslår att regeringen inför ett fiskekonto för yrkesfiskarna.

10.6 Fartygsbyte

När fiskare behöver byta fartyg måste de skattemässigt kunna resultatreglera mellan olika beskattningsår. Här har svenska fiskare ett sämre utgångsläge än kollegor i Danmark och Norge, där skatteregleringarna är betydligt mer fördelaktiga från periodiseringssynpunkt. Därmed blir finansieringen mer fördelaktig. För den svenska fiskaren innebär reglerna att fiskaren ofta tvingas att skatta av hela, eller stora delar av, vinsten under pågående verksamhet. I många fall leder detta till alltför snabba ersättningsanskaffningar eller inköp av tillfälliga ersättningsfartyg.

Kristdemokraterna menar att s.k. negativa saldon för inventarietillgångar måste tillåtas. Dessa saldon står då kvar efter försäljning och ska inom två till tre år utjämnas genom ersättningsinvestering. Om så inte sker, återförs det negativa saldot till beskattning.

10.7 Fiskeuppehåll

Vid tillfälliga avbrott i fisket, t.ex. på grund av väderlekssituationen eller båthaveri, kan yrkesfiskare få arbetslöshetsersättning. Möjlighet därtill finns även vid stillaliggande på grund av uppfiskad kvot och om möjlighet att gå ut på annan typ av fiske saknas.

Dessa fiskare borde i stället kunna ges i uppdrag att dragga upp s.k. spökgarn i Östersjön. De har förutom båtar såväl utrustning och kunskap som den erfarenhet som krävs för detta. Ersättning för detta skall utgå från staten.

10.8 Lika konkurrensvillkor

Det svenska fisket verkar på en internationell marknad. På en och samma marknad finns aktörer från flera länder, bl.a. Danmark och Norge. De fiskar på samma vatten, säljer på samma marknad, gör inköp av förnödenheter och drivmedel på samma ställen och lämnar båtar för reparation och underhåll på samma varv. Skattevillkoren för svenska fiskare är däremot klart mindre fördelaktiga än för deras nordiska kollegor. Sveriges bristande tillträde till fiskevatten i Nordsjön innebär i sig en konkurrensnackdel mot Norge och Danmark, vilket ytterligare förvärras av dessa länders bättre skatteavdrag för yrkesfiskare. Utredningen om yrkesfiskets konkurrenssituation kom med sitt betänkande i januari 1999. Sedan har förslaget beretts i Regeringskansliet men förslaget om införande av ett yrkesfiskaravdrag har hösten 2003 ännu inte fått klartecken från Bryssel. Danmark, som ju också är EU-medlem, stöder sina fiskare. Sverige bör, på liknande sätt, stödja sina yrkesfiskare.

Kristdemokraterna anser att det är angeläget att det förslag till yrkesfiskaravdrag, som föreslogs i SOU 1999:3 om yrkesfiskets konkurrenssituation, införs så snabbt som möjligt. Sedan några år tillbaka ligger ärendet hos EU-kommissionen. Regeringen bör verka för att påskynda yrkesfiskaravdragets införande.

10.9 Dumpade gifter

Dumpade farliga ämnen, t.ex. senapsgas, i behållare som sakta fräts sönder följer med fångsten vid fiske och utgör en stor hälsorisk för fiskare. Särskilt stort är detta problem i södra Östersjön, men även Skagerrak är drabbat genom dumpad ammunition som innehåller stora mängder farliga ämnen. Staten menar, att statlig ersättning täcker nästan all kostnad för sanering av senapsgas och hänvisar till att sådana olyckor är mycket sällsynta. Fiskarna anser inte att skyddet är fullgott, varför nya diskussioner bör tas upp mellan fiskare och staten. Yrkesfiskarna menar att man också ska kunna erhålla ersättning för förlorad fångst samt skador på fiskeredskap och annan materiel. Kristdemokraterna kräver en översyn av skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska stridsmedel. Det är angeläget att de svenska yrkesfiskarna får ersättning för de kostnader som kan uppstå i samband med olyckor med farliga ämnen.

10.10 Utbildning

Fisket är i dag en bransch med stort behov av föryngring. Den tekniska utvecklingen gör att även redan verksamma fiskare behöver en relevant teoretisk och praktisk utbildning, en utbildning där krav på kunskap och förståelse för det ekologiska systemet och miljöpåverkan är en viktig del. Utbildningsinsatser behövs även för nu verksamma fiskare.

I dag får inte personer som läser till skepparexamen tillgodoräkna sig praktik från fiskefartyg i sin utbildning, utan endast eventuell praktik inom handelsflottan. En harmonisering av regler bör ske så att praktik på fiskefartyg jämställs med praktik i handelsflottan vid skepparutbildning.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att det finns en gymnasieutbildning med inriktning på fiske för att trygga nyrekryteringen och den framtida försörjningen inom fiskenäringen. En sådan utbildning med riksintagning skall finnas. Utbildningen ska motsvara de krav som EU ställer. Den fisketekniska gymnasieutbildningen ska bl.a. leda fram till behörighet för fartygsbefäl klass VIII och maskinbefäl klass VI, samt certifikat för VHF (ROC), brandskydd, räddningsfarkoster, beredskapsbåtar samt grundläggande hälso- och sjukvård. I utbildningen ska fiskefartygsförlagd utbildning ingå.

Det är också viktigt att erbjuda fördjupade kunskaper för olika specialiseringar inom fiskenäringen. Kristdemokraterna föreslår vidare att fisketeknisk yrkeshögskoleutbildning etableras för att tillgodose näringens behov av välutbildad arbetskraft. Härigenom kan också det för näringen så viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet initieras och spridas. Kristdemokraternas förslag angående yrkeshögskola och forskning presenteras i separata motioner.

10.11 Fiskeberoende näringar

Den svenska förädlingsindustrin är beroende av både mindre och större företag. De mindre förädlingsindustrierna bevarar den svenska kustbygden levande och främjar det småskaliga fiskets fortbestånd. Kristdemokraternas förslag på näringspolitikens område skulle ge förbättringar på området. För många småföretagare är det svårt att känna till och efterleva ett alltför omfattande regelverk. Därför bör en sådan företagare vid första kontakt med myndighet i samband med start av verksamhet kunna få upplysning om samtliga tillstånd och avgifter som behövs för verksamheten, även om någon del tillhör någon annan myndighet.

10.12 Vattenbruk

Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ringa i Sverige jämfört med t.ex. Norge. Den svenska produktionen ligger på ca 7 000 ton per år, kraftbolagens kompensationsodling oräknad. Odling sker både för konsumtion och utsättning. De viktigaste fiskslagen i det svenska vattenbruket är regnbågslax, ål, röding, sötvattenskräftor och blåmusslor. Förhoppningar finns om att kunna odla både gös och torsk i större omfattning än vad som sker i dag.

Vattenbruket kan medföra stor påverkan av vattenmiljön, men miljöeffekterna kan kontrolleras och behärskas genom kontinuerlig övervakning och rätt dosering av föda.

Ett problem är att finna lämpliga platser för vattenbruk. Kommunerna bör därför i sina delöversiktsplaner ange områden lämpliga för fiskodling, så att beredskap finns.

Hälsotillsynen av fisken kan bli relativt kostsam för en liten vattenbrukare men är nödvändig för en hög klassning av fisken, vilket i sin tur ökar utvecklingsmöjligheterna. Ingen fisk får säljas vidare levande, om den inte har hälsokontrollerats. Konsekvenserna av ett sjukdomsutbrott blir omfattande och medför stor risk för konkurs för småföretagare på grund av det långa stillestånd i verksamheten som blir följden.

Det är ett stort problem att forskningen ännu inte har tillräckliga kunskaper om sjukdomar hos fiskar, vare sig vilda eller odlade. Det har medfört att vattenbrukare nekats tillstånd på motsägande och varierande grunder med omfattande konsekvenser för den enskilda brukaren. För att få en bättre vetenskaplig grund för myndigheters beslut krävs alltså mer resurser till forskningen.

Stockholm den 5 oktober 2003

Sven Gunnar Persson (kd)

Björn von der Esch (kd)

Johnny Gylling (kd)

Göran Hägglund (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Dan Kihlström (kd)

Mikael Oscarsson (kd)