Motion till riksdagen
2003/04:MJ400
av Alf Svensson m.fl. (kd)

Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20


Sammanfattning

Denna motion beskriver Kristdemokraternas budgetförslag inom utgiftsområde 20, som omfattar politikområdet Miljöpolitik och del av politikområdet Forskningspolitik.

Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Kristdemokraterna prioriterar satsningar på de miljökvalitetsmål som i dagsläget bedöms vara svårast att uppnå. Kristdemokraterna anvisar därför 60 miljoner extra i stöd till klimatinvesteringar. För att genomföra sanering av förorenade naturområden föreslås att regeringens anslag höjs med 150 miljoner kronor. Kristdemokraterna vill också betona vikten av en sammanhållen sjö- och skogsmarkskalkning och föreslår därför att ett nytt anslag för kalkning av skogsmark införs. För detta anvisas 30 miljoner kronor. I Kristdemokraternas utgiftsmotion för utgiftsområde 23 återfinns satsningar för att hindra näringsläckaget från jordbruket till hav, sjöar och vattendrag.

Växthuseffekten fortsätter vara den högst prioriterade miljöfrågan för Kristdemokraterna. Satsningar föreslås därför på ytterligare forskning och på ekonomiska styrmedel. Sverige bör vara ett föregångsland som visar vägen mot ett samhälle som klarar att upprätthålla välfärd och trivsel utan att bidra till globala klimatförändringar.

Arbetet med att utveckla kretsloppssamhället måste fortsätta. System för återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning och återföring av näring måste förbättras. Avfallsproblemet är ett av samhällets allra största miljöproblem. Hälsofarliga ämnen måste fasas ut.

De medel som anslås för biologisk mångfald i skogen skall fördelas till olika typer av åtgärder. Arbetet bör bedrivas dels genom att staten köper in mark för att ta den ur produktion, dels genom frivilliga överenskommelser i form av naturvårdsavtal.

Kristdemokraterna menar att det genom ett något långsammare genomförande, effektivisering av administrationen och en högre andel frivilliga avsättningar, går att undvika den kraftiga höjning av kostnaderna för biologisk mångfald som regeringen budgeterar med.

Utgiftsområdets ram kan därför minskas med 210 miljoner kronor år 2004 och 370 miljoner kronor år 2005.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 5

4 Inledning 7

5 Utvärdering av miljökvalitetsmålen 7

6 Klimatförändringar 9

6.1 Utsläpp av koldioxid 9

6.2 Förnybara drivmedel 11

6.3 Energiförsörjning 11

7 Frisk luft 12

7.1 Partikel- och svavelutsläpp 12

7.2 Generella åtgärder 13

7.3 Tvåtakt – i otakt med miljön 14

8 Rent vatten 15

8.1 Klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde 15

8.2 Marina naturreservat 15

8.3 Dricksvatten 16

9 Försurning 17

10 Avfall 18

10.1 Producentansvaret för materialåtervinning 19

10.2 Organiskt avfall 20

10.2.1 Slam från reningsverk 20

10.2.2 Organiskt avfall från hushåll och industriell verksamhet 20

10.3 Behandling av brännbart avfall 21

10.4 Farligt avfall 22

10.4.1 Certifiering av rivningsföretag 22

10.4.2 Hushållsnära insamling 22

10.4.3 Avskaffa kommunala transportmonopol 23

10.5 Pantningssystemet för returförpackningar 23

10.6 Föreskrifter om varors sammansättning 24

10.7 Behovet av forskning kring hållbar produktion och konsumtion 24

11 Kemikalier och miljögifter 24

11.1 EU:s gemensamma kemikaliepolitik 25

11.2 Sanering och återställning av förorenade områden 25

11.3 Bromerade flamskyddsmedel 26

11.4 PFOS 26

11.5 Läkemedel 26

11.6 HA-oljor 27

12 Biologisk mångfald 27

12.1 Rovdjurspolitik 28

12.1.1 Varg 28

12.1.2 Fjällräv 29

12.2 Sjöfåglar 30

12.3 Levande sjöar och vattendrag 30

12.3.1 Östersjölaxens uppgång i Norrlandsälvarna 31

12.4 Levande skogar 31

13 Miljöforskning 32

14 Normativa styrmedel 33

14.1 Tillsyn 33

14.2 Hälsoskydd 33

15 Ekonomiska styrmedel 33

15.1 Skatteväxling 34

16 Frivilliga miljöinsatser 35

16.1 Miljöledningssystem 36

17 Offentlig upphandling 36

18 Miljöarbetet i ett europeiskt och internationellt perspektiv 37

18.1 Miljöprövning vid exportkrediter 38

19 Anslagsförändringar 39

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att minska mängden icke-miljömärkta arbetsmaskiner och båtmotorer.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svenskt bistånd till de länder på andra sidan Östersjön som står för de största utsläppen till vattnet.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grushushållningsplaner.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kalkning av skogsmark.

  5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till tydligare lagstiftning vad gäller återvinningen av det avfall som omfattas av producentansvaret.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privatinförsel av återvinningsbart material, i synnerhet behovet av en snabb lösning på glasåtervinningens finansieringsproblem.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.

  8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att jämföra de miljömässiga, samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna av att sortera ut hushållens organiska avfall för biologisk behandling med alternativet att förbränna det organiska avfallet tillsammans med övrigt brännbart hushållsavfall.

  9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning i syfte att underlätta hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU skall verka för att ett enhetligt europeiskt system för pantning av dryckesförpackningar införs.

  11. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till organisation och finansiering av ett nationellt system för återvinning av returdrycksförpackningar.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föreskrifter om varors sammansättning bör utfärdas på europeisk nivå.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett samlat forskningsprogram som stöder utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetet med EU:s gemensamma kemikaliestadga.

  15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning om förbud mot alla bromerade flamskyddsmedel.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning om PFOS.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad information om läkemedlens skadliga miljöeffekter.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om incitament för biologiskt nedbrytbara läkemedel.

  19. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning om förbud mot HA-oljor i bildäck.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förstärkta informationsinsatser om våra stora rovdjur.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vandringsfisk.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöforskning.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera icke-certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal.

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU skall verka för att reglerna för offentlig upphandling skall möjliggöra höga krav på miljöhänsyn.3

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU skall verka för att det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införs en möjlighet att väga in energiförbrukning i transportledet.3

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.4

  27. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning:

Anslag (1 000-tal kr)

Regeringens förslag

Anslagsförändring

Nytt anslag: Skogsmarkskalkning

0

+ 30 000

34:3 Åtgärder för biologisk mångfald

1 441 197

450 000

34:4 Sanering och återställning av förorenade områden

329 850

+ 150 000

34:14 Stöd till klimatinvesteringar

340 000

+ 60 000

Summa för utgiftsområdet

3 770 566

210 000

1Yrkande 2 hänvisat till UU.

2Yrkande 3 hänvisat till BoU.

3Yrkandena 24 och 25 hänvisade till FiU.

4Yrkande 26 hänvisat till NU.

Inledning

Kristdemokraternas miljöpolitik grundar sig på ”förvaltarskapsprincipen”. Med denna princip menar vi att människan har ett ansvar att förvalta jordens resurser på ett ekologiskt riktigt sätt. Det gäller både miljö och naturvärden och förutsätter att vi förvaltar, inte förbrukar, de ändliga resurserna och naturvärdena. Detta förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen, vilket innebär att om misstanke om hot mot miljön finns, måste extra försiktighet tillämpas.

Alla människor är beroende av miljön för att få tillgång till frisk luft, rent vatten och näringsriktig kost. Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan innefattar alla frågor som berör människor. Därför måste miljöhänsyn, i princip, inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden. Många frågor inom olika utgiftsområden har en direkt inverkan på miljön, som t.ex. de som berör bostäder, energi och jordbruk medan andra utgiftsområden har en mer indirekt påverkan.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål som Kristdemokraterna ställer sig bakom. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.

Det är uppenbart att den största utmaningen för att nå miljömålen är att minska utsläppen från trafik och energiproduktion, något som påverkar många politikområden.

I det följande kommer vi att ge Kristdemokraternas syn på miljöproblemen samt förslag till hur dessa skall åtgärdas. Kristdemokraterna lämnar även separata motioner inom närliggande områden bl.a. hållbar havspolitik, djuromsorg, bilen och miljön samt landsbygdsfrågor.

Utvärdering av miljökvalitetsmålen

I Miljömålsrådets årliga rapport ”Miljömålen – når vi delmålen?” redovisas dagsläget för de 15 miljökvalitetsmål och 69 delmål som riksdagen satt upp. De flesta av delmålen skall uppnås till år 2010. Årsrapporten visar att det blir mycket svårt att nå fyra av miljökvalitetsmålen: Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Ingen övergödning samt Levande skogar. För de övriga elva miljökvalitetsmålen är situationen ljusare, men det behövs ytterligare åtgärder. Rapporten visar att Kristdemokraternas miljöpolitik ligger väl i linje med den prioritering som behöver göras för att miljömålen skall kunna uppnås. Kristdemokraternas satsningar på miljöområdet riktar sig främst mot de miljömål där situationen är mest allvarlig. Sedan flera år tillbaka har Kristdemokraternas budgetalternativ avsatt större poster till klimatinvesteringar än regeringen. Kristdemokraternas politik på energiområdet har också sedan länge haft en minskning av koldioxidutsläppen som prioritet nummer ett. I årets kristdemokratiska budgetmotion återfinns rejäla satsningar på sanering av miljögifter i naturen. Kalkning av skogsmark är ett annat krav som Kristdemokraterna fortsätter driva. I Kristdemokraternas utgiftsmotion för utgiftsområde 23 återfinns bland annat satsningar för att hindra näringsläckaget från jordbruket till hav, sjöar och vattendrag.

Det måste konstateras att Socialdemokraternas förmåga på miljöpolitikens område inte är i klass med ambitionerna. När det gäller målet Begränsad klimatpåverkan tycks man redan från början ha gett upp, när man förhandlat sig till att öka de svenska utsläppen av växthusgaser med 4 % till åren 2008–2012 jämfört med 1990 års nivå, i stället för att minska med 4 %, som delmålet anger. Den kritiska belastningen från försurande regn beräknas år 2010 överskridas på 13 % av markarealen, jämfört med de 5 % som anges i delmål 1 i Bara naturlig försurning. När det gäller Giftfri miljö ser fyra av de sex delmålen ut att misslyckas. Målsättningen att det senast 2010 skall finnas information om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen förefaller avlägsen; här krävs inte minst ett kraftfullt svenskt agerande i samband med utarbetandet av gemensam kemikaliestadga för EU. Mot bakgrund av att rapporten bedömer det som mycket svårt att nå delmålet om sanering av förorenade områden även om ytterligare åtgärder sätts in, är det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen aviserar kraftiga nedskärningar i anslaget till sanering av sådana områden. Ingen övergödning är ett miljökvalitetsmål som skall uppnås till 2020, vilket kommer att bli mycket svårt. För att nå målet skulle omfattande satsningar på bland annat fånggrödor behöva göras. Det är beklagligt att stöd idag inte ges till odling av fånggrödor vid de stora mellansvenska sjöarna. Vattnet i Vättern, Mälaren och Hjälmaren rinner så småningom ut i Östersjön och bidrar därmed till detta innanhavs övergödning med kväve. Även för miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård är situationen pessimistisk. Bestånden av flera fiskarter i Östersjön befinner sig utanför sina biologiskt säkra gränser och ett par bestånd riskerar att kollapsa. Det bedöms som osannolikt att uttaget av ungfisk kommer att motsvara återväxten senast år 2008, såsom föreskrivs i delmål 5. Även om detta delmål skulle uppnås är det troligtvis för sent för exempelvis torskbeståndet. Levande skogar blir svårt att uppnå på grund av att de ekologiska processerna i skogen tar lång tid innan en förändring får effekt. Cirka 280 000 småhus i Sverige bedöms ha radonhalter över 200 Bq/m3. Enligt delmål 8 inom God bebyggd miljö skall inga hus ha radonhalter över 200 Bq/m3 år 2010. Med nuvarande saneringstakt kommer det att ta 280 år innan detta mål uppnås. Radon i bostäder är den största källan till joniserande strålning i samhället och står för cirka 60 % av befolkningens totala stråldos. Den största delen av denna dos är koncentrerad till den minoritet av befolkningen som bor i hus med höga radonhalter.

Klimatförändringar

Forskare har konstaterat att det skett en generell global uppvärmning av jorden som blivit särskilt markant de senaste årtiondena. Jorden har historiskt sett haft både varmare och kallare perioder och variationer har förekommit på grund av ökad solaktivitet, fler vulkanutbrott etc. De flesta forskare menar dock att den nuvarande tydliga förändringen inte enbart kan förklaras av s.k. naturliga orsaker. Uppvärmningen har studerats av FN:s klimatpanel IPCC med hjälp av en mängd olika modeller. Dessa har konstaterat att koldioxidhalten (CO2-halten) i atmosfären har ökat med drygt 30 % från den ”förindustriella” perioden och man anser att detta tillsammans med övriga växthusgaser är en stor del av förklaringen till växthuseffekten.

Av växthusgaserna anses koldioxid vara den mest påverkande. Den beräknas bidra till ca 3/4 av växthuseffekten. Viktiga övriga växthusgaser är: metan, dikväveoxid, fluorkarboner, ofullständigt halogenerade fluorkarboner (innehåller klor) och svavelhexafluorid.

Utmärkande för växthusgaserna är att de har en förmåga att absorbera värmestrålning. Gaserna förhindrar inte ljuset och värmen att nå jordytan men fångar upp en del av den värmestrålning som sänds tillbaka från jorden ut i rymden. Således fungerar växthusgaserna ungefär som glasrutorna i ett växthus. Detta leder i sin tur till att medeltemperaturen på jorden ökar samt att klimatet blir svårare att förutsäga. Flertalet forskare förväntar sig att antalet naturkatastrofer, som t.ex. översvämningar, kommer att öka då klimatzoner flyttas. Teorier finns också om att vattenströmmarna runt om i världen kan byta riktning. Vissa forskare menar att man redan sett tendenser till att Golfströmmens flöde har avmattats. Skulle Golfströmmen byta riktning skulle resultatet kunna bli en dramatisk sänkning av medeltemperaturen i Sverige och klimatet kanske motsvara det i Alaska (som ligger på motsvarande breddgrad).

Oavsett hur det förhåller sig med dessa teorier är hotet om klimatförändringar ett av de mest komplexa problem som mänskligheten måste komma till rätta med. Klimatförändringar är globala, långsiktiga och sker med en betydande tröghet. Den dag det säkert kan konstateras att en klimatförändring skett, kanske det inte finns någon väg tillbaka. Försiktighetsprincipen måste därför gälla i alla klimatpåverkande sammanhang.

6.1 Utsläpp av koldioxid

Koldioxid är den mest dominerande växthusgasen och uppstår framför allt vid förbränning av fossila bränslen. I den industrialiserade världen är utsläppen mycket stora och allra störst i USA. Koldioxidutsläppen per capita och år är i USA ca 20 ton, i EU nio, i Sverige knappt sju och i Afrika ett ton.

Halten CO2 i atmosfären har ökat från omkring 280 ppm (part per million) före den industriella revolutionen till cirka 360 ppm i dagsläget. Halterna förväntas fortsätta öka de kommande decennierna, främst på grund av ökad global industrialisering. För det nationella miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan har riksdagen fastställt delmålet att CO2-halten stabiliseras på en lägre halt än 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser inte ökar. Målets uppfyllande avgörs av den globala utvecklingen av koldioxidutsläppen.

Riksdagen har antagit en strategi för hur Sverige skall bidra till att uppfylla klimatmålet. Kristdemokraterna stöder huvuddragen i denna strategi och menar att regeringen bör öka insatserna på följande områden:

Klimatstrategin måste utformas så att det skapas realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av förnybara drivmedel, både nationellt och internationellt, som ett alternativ till fossila drivmedel.

Genom Kyotoprotokollet tillåts Sverige öka sina utsläpp med 4 % under åren 2008–2012. Då också möjlighet till s.k. koldioxidsänkor finns, får Sverige öka sina utsläpp ännu mer. Denna pluskvot bör Sverige inte använda sig av, utan vår uppfattning är att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med minst 4 % under perioden.

Klimatinvesteringsstödet är inriktat på åtgärder som minskar klimatpåverkande utsläpp. Det är viktigt att reglerna som styr anslaget är strikt fokuserade på åtgärder som direkt går att hänföra till minskningar av växthusgaser. Den här typen av åtgärder ger relativt snabba och synliga resultat, då de är åtgärdsinriktade, konkreta och lokala. Det är oerhört viktigt med kraftfulla insatser för att bemästra klimatproblemen. Enligt Naturvårdsverket är klimatmålet Begränsad klimatpåverkan det miljömål som är svårast att uppnå. Därför ökar Kristdemokraterna anslaget 34:14 Klimatinvesteringar med 60 miljoner kronor för år 2004. Detta anslag används för stöd till kommuner, landsting och företag som investerar i projekt (t.ex. byggnader, fjärrvärme, trafikåtgärder, cykelvägar) som syftar till att minska bidraget till växthuseffekten. Det råder ingen brist på tilltänkta projekt för dessa pengar; de ansökningar som kommit in omfattar sammanlagt 2,8 miljarder. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte anvisat några pengar till detta anslag för 2005 och 2006. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen i vårpropositionen återkommer med förslag till fortsatta anslag för klimatinvesteringar.

6.2 Förnybara drivmedel

Kristdemokraterna anser att förnybara drivmedel skall vara befriade från koldioxid- och energiskatt. Förutom att de är förnyelsebara och inte ger ett nettobidrag av koldioxid till atmosfären, medför biobaserade drivmedel ofta även minskade utsläpp av i stort sett alla miljö- och hälsopåverkande ämnen. Ett kristdemokratiskt mål är att användningen av fossila drivmedel skall halveras senast till år 2020. För att nå detta krävs en ökad produktion och försäljning av förnybara drivmedel. Därför bör sådana drivmedel vara befriade även från energiskatt. Fossila bränslen bör på sikt fasas ut efter hand som miljöanpassade alternativ kan erbjudas.

Vid sidan av biobaserade drivmedel utgör bränslecellen ett hoppingivande förnyelsebart alternativ. I bränslecellen förbränns vätgas kemiskt och ”avgaserna” utgörs av vanlig vattenånga. Nuvarande metoder för vätgasproduktion har till stor del sin grund i naturgas och andra fossila bränslen. En viss del kommer också från elektrolys av vatten med el från solceller eller vindkraft. Nyligen (september 2003) invigdes Nordens första vätgasmack i Malmö, där vätgasen framställs genom elektrolys i en process där den tillförda energin kommer från vindkraft. En annan intressant teknik är artificiell fotosyntes. Detta system innebär att man från vatten och solljus kan erhålla vätgas. Kan solcellstekniken och den artificiella fotosyntesen bli kostnadseffektivare genom forskning och utveckling finns en mycket stor potentiell marknad.

6.3 Energiförsörjning

Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö måste vara så liten som möjligt, och därför behöver investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och solenergi stödjas. I Kristdemokraternas partimotion om energi föreslås en utökad satsning på forskning och utveckling av förnybara energikällor. Ett nytt anslag inrättas där 50 miljoner kronor avsätts i syfte att snabbare introducera ett långsiktigt och uthålligt energisystem. Huvudsakligen bör arbetet koncentreras på vätgasbaserade bränslesystem, såsom bränsleceller och artificiell fotosyntes. Dessutom bör en satsning ske på solcellssystem. Sammantaget har dessa lösningar goda förutsättningar att på lång sikt ge en ren energiförsörjning. Sverige bör också vara pådrivande i det internationella samarbetet kring fusionsforskning.

Värmepumpar är ett miljövänligt alternativ för uppvärmning av bostäder. Tyvärr motverkas investeringar i värmepumpar på grund av att den som vill investera i denna miljövänliga värmekälla straffas genom höjt taxeringsvärde. Detta är ett av flera skäl till att Kristdemokraterna vill avskaffa den orättfärdiga fastighetsskatten. I årets budgetmotion på utgiftsområde 21 föreslår Kristdemokraterna att den villaägare som konverterar från direktverkande el till ett vattenburet system för husuppvärmning skall få ett investeringsbidrag på 15 % av investeringskostnaden. I Skåne och på andra platser med sprucken berggrund på stora djup kan geotermisk värme vara ett alternativ för uppvärmning av bostäder.

Frisk luft

Miljömålet på detta område innebär att ”luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas”. Regeringen har också presenterat förslag på delmål (i proposition 2000/01:130), som främst syftar till att sänka nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, marknära ozon och flyktiga organiska ämnen (VOC) i luften. De beskrivna luftföroreningarna bildas vid förbränning och genom atmosfärskemiska reaktioner. Utsläppen kommer till stor del från transporter, som ökat särskilt i storstäderna. En hel del föroreningar, framför allt marknära ozon, kommer också från andra länder med vinden in i landet. Partikelutsläpp sker i huvudsak vid transporter och vedeldning.

7.1 Partikel- och svavelutsläpp

När partiklar omnämns i miljöhänseende, avses i huvudsak förbränningspartiklar som uppstår vid eldning eller i trafik. I trafiken blandas de med partiklar från slitage av vägbanor, däck, bromsar och friktionsmaterial. Man har länge känt till att större partiklar retar luftvägarna och kan ge cancer. Avgasrening med hjälp av katalysatorer och partikelfilter kan kraftigt minska utsläpp av stora partiklar, men utsläpp av små partiklar, mindre än 2,5 mikrometer, låter sig inte hejdas av filter. Processen verkar till och med öka förekomsten av små partiklar. Nyligen upptäcktes att de riktigt små partiklarna också är sjukdomsframkallande. På grund av att partiklarna är så små kan de troligen direkt passera in i de minsta blodkärlen och misstänks ge upphov till hjärt-kärlsjukdomar.

Miljömålskommittén fann att kunskapen om partiklar var för dålig för att något mål beträffande lågrisknivå skulle kunna fastställas. Regeringen har gjort samma bedömning i propositionen om miljömålen (2000/01:130). Inom EU arbetar man inom luftkvalitetsprogrammet CAFE med att ta fram gränsvärden för små partiklar. Arbetet beräknas vara färdigt i slutet av 2004 eller början av 2005. Enligt miljömålspropositionen skall regeringen då återkomma om delmål på detta område.

Försiktighetsprincipen säger oss att åtgärder bör vidtas redan nu.

För att minska den totala mängden partiklar är det därför viktigt att inte bara satsa på bättre rening utan också på bättre bränslen. Svavelfri bensin och diesel medför bättre möjligheter till efterbehandling av avgaserna. För närvarande har Sverige en gräns om högst 10 ppm svavel i diesel och högst 50 ppm i bensin. Sverige bör påverka EU att tidigarelägga kraven på svavelfritt bränsle. Partikelspridning från fordonsdäck och bromsar måste också minimeras.

7.2 Generella åtgärder

Fordon, bränslen och transportsystem måste miljöanpassas. Att lösa miljöproblemen kring bilismen är en av de största utmaningarna. Väl utvecklade kommunikationer är trots allt en förutsättning för ett samhälles välfärdsutveckling och för medborgarnas frihet och möjligheter till arbete. Bilen är nödvändig i många människors vardag. Det är därför väsentligt att fordonen på våra vägar förorsakar så litet luftföroreningar som möjligt med hjälp av ny teknik och alternativa drivmedel. Samtidigt måste människor i största möjliga utsträckning ges möjlighet att välja kollektivtrafik, i synnerhet i tätortsregioner.

Mot bakgrund av de svenska bilarnas åldersstruktur har Kristdemokraterna redan tidigare föreslagit en kraftigt höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell, då katalysatorrening blev obligatorisk på nya bilar. Det finns ett behov av ett ökat ekonomiskt incitament för att driva på skrotningen av äldre bilar. En kraftig höjning av premien skulle med all säkerhet, även under en begränsad period, innebära att många äldre bilar med dåliga miljöegenskaper tas ur trafik förhållandevis snabbt. Kristdemokraterna föreslår därför att skrotningspremien under en period av fem år höjs till 3 000 kronor för bilar satta på marknaden före 1989. Förslaget beskrivs närmare i motionen Bilen och miljön.

Det är också viktigt att nytänkande pilotprojekt, som syftar till produktion av alternativa drivmedel, genomförs. Kristdemokraterna beklagar att regeringen begränsar antalet pilotprojekt, vilket också kritiserats av Energimyndigheten. Situationen skapar snedvriden konkurrens och hindrar utvecklingen av nya produkter samt möjligheter att bygga ut servicenät för alternativa bränslen. Producenter av alternativa drivmedel pekar på att nuvarande klassningskriterier för miljövänliga drivmedel inte är tidsenliga utan snarare missgynnar nya miljövänliga drivmedel, som t.ex. ekoparaffin. Rätt utformade klassningskriterier gör att dessa drivmedel kan klassas som miljöklass 1 med åtföljande påverkan på priset. Det skulle skapa en naturlig marknad för dessa miljövänliga drivmedel.

Kommunerna skall ges möjlighet att om de så vill införa trängselavgifter. Kristdemokraterna har redan tidigare motionerat om detta.

För att uppnå miljömålet Frisk luft föreslår Kristdemokraterna även följande åtgärder:

7.3 Tvåtakt – i otakt med miljön

Tvåtaktsmotorn som drivs med bensin eller diesel är den mest miljöskadliga förbränningsmotorn. Omkring 25–30 % av bränslet släpps ut oförbränt med avgaserna.

Det finns ett stort antal tvåtaktsmotorer i Sverige. Beräkningar visar att dessa varje år släpper ut totalt 50 000 ton koloxid, 500 ton kväveoxider och 10 000 ton kolväten. Dessutom tillkommer utsläppen från utombordare, handhållna trädgårdsredskap, mopeder och andra maskiner med tvåtaktsmotorer. T.ex. ger en halvtimmes gräsklippning lika stora kolväteutsläpp som tio mils stadskörning med en genomsnittsbil.

Med hänsyn till vatten och luft måste gamla tvåtaktsmotorer i snabb takt fasas ut och bytas till en miljövänligare motor. Sedan 1989 arbetar Nordiska ministerrådet med frivillig och positiv miljömärkning i Norden. Syftet är att stimulera en produktutveckling som tar hänsyn till miljön. De kriterier som skall gälla fastslås efter bedömning av miljöbelastningen under produkternas hela livscykel.

I Sverige är det SIS Miljömärkning AB som arbetar med att miljömärka (Svanen-märkning) olika produkter. SIS har, sedan 5 år tillbaka, kriterier och licenser för gräsklippare. Kriterier finns också för arbetsmaskiner för park och trädgård samt utombordsmotorer. Nästa steg i processen är att få licensinnehavare.

Kristdemokraterna menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ekonomiska styrmedel kan användas i syfte att öka andelen miljömärkta arbetsmaskiner och motorer. En lösning skulle till exempel kunna vara en momssänkning av miljömärkta gräsklippare och andra arbetsmaskiner samt båtmotorer. Visar det sig att en frivillig övergång till miljövänligare motorer inte går snabbt nog, bör ett förbud av motorer som inte klarar uppsatta kriterier för emissioner övervägas.

Ett införande av en skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare skulle vara en effektiv miljöförbättrande åtgärd som på kort tid miljömässigt skulle löna sig. Detta bör ges regeringen till känna.

Rent vatten

För att komma till rätta med problemen med förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att bland annat minska utsläppen av olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp förbättras.

I dag är möjligheten mycket begränsad att ställa de ansvariga för utsläpp till svars. Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att komma åt utsläppen, eftersom dessa oftast sker på internationellt vatten, av icke-svenska båtar. I stort sett måste ett fartyg, som gör ett utsläpp, tas på bar gärning för att åtal skall kunna väckas.

Det senaste året har nya åtgärder införts för att förhindra utsläpp. Förhoppningsvis får dessa effekt, men Sverige måste även vara pådrivande i dessa frågor inom EU och de internationella organ som finns för havsmiljön. Nationellt kräver vi att övervakningen till havs ökar. Vi har föreslagit att check-points skall finnas till havs och vill se ett samarbete mellan kustbevakningen, tullen och flygvapnet för en ökad bevakning av fartyg.

Sverige kan också hjälpa de länder som ligger öster och söder om Östersjön genom att bistå med kunskap och pengar för att få i gång fungerande reningsverk i dessa länder. Denna typ av biståndsinsatser måste fortsätta under ännu en tid framöver.

8.1 Klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde

Att ge vissa områden status som PSSA (Particularly Sensitive Sea Areas – Särskilt känsliga marina områden) är en möjlighet att styra bort fartyg med miljöfarlig last från känsliga områden, och borde vara del i en övergripande strategi för att hantera problemet med farliga transporter till sjöss i ekologiskt känsliga områden. Det är det internationella FN-organet IMO (International Maritime Organisation) som kan utnämna ett område som PSSA. Det är dock viktigt att ta i beaktande att själva statusen inte ändrar fartygsrörelser i ett sådant område. De berörda länderna kan emellertid utnyttja de möjligheter PSSA-statusen erbjuder och fastställa konkreta bestämmelser, till exempel att utesluta fartygstrafik från vissa farleder eller områden.

8.2 Marina naturreservat

Enligt miljömålet ”Hav i balans” och ”Levande kust och skärgård” skall Västerhavet och Östersjön ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Enligt ett av delmålen skall 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat.

Både ur nationellt och internationellt perspektiv har Sverige alldeles för få skyddade marina områden. Ett sätt att skydda havsområden, är att inrätta marina naturreservat. Exempel på områden som lämpar sig väl för detta ändamål är de s.k. utsjöbankarna. Dessa grunda områden har stor betydelse som lek- och foderområden för fisk. Fiskeriverket har beräknat att ungefär 95 % av Östersjöns fisk och havsfåglar återfinns i 5 % av havet, i första hand i utsjöbankarna. Marina skyddsområden är bland annat nödvändiga för bevarandet av de marina miljöerna och för att säkra fiskenäringens långsiktiga ekonomiska förutsättningar.

Naturvårdsverket har föreslagit att regeringen i första hand bör skydda fyra av de tolv utsjöbankarna som Natura 2000-områden. De föreslagna områdena är Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken, Lilla Middelgrund och Fladen. De två förstnämnda ligger i Östersjön och de sistnämnda i Kattegatt. Idag är Hoburgs bank redan klassat som Natura 2000-område. Hur ett område skall skyddas måste regleras från fall till fall. Det viktiga är att reglera den verksamhet som utgör ett hot mot det skyddsvärda. För de bankar som är viktiga övervintringsområden för fisk bör exempelvis förbud mot bottentrålning övervägas. Denna typ av åtgärder kräver ett samarbete mellan myndigheter, näringsidkare och forskare.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att i större omfattning än hittills skett skydda marina områden och menar att regeringen bör arbeta utifrån det ovan nämnda förslaget från Naturvårdsverket. Detta arbete skall bedrivas i nära samarbete med dem som berörs av ett sådant förslag. Internationella erfarenheter visar att lokal acceptans för regelsystemet är av grundläggande betydelse för att skyddet skall vara effektivt.

Idag kan regeringen inrätta naturreservat i Sveriges ekonomiska zon utanför territorialvattengränsen. Länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för inrättandet av naturreservat innanför territorialvattengränsen. Lagstiftningen bör ses över i syfte att möjliggöra för riksdagen att inrätta och ange föreskrifter för marina skyddsområden som är av nationellt intresse, såväl innanför som utanför territorialvattengränsen. Som exempel bör ett absolut förbud mot exploatering i form av vindkraftsparker och liknande kunna utfärdas av riksdagen.

8.3 Dricksvatten

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången är riklig i Sverige. Vi har gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande dåligt skyddade. Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Grushushållningsplaner måste upprättas, regionalt och nationellt. Vidare behövs en ändring av miljöbalken som innebär att områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom grundvattenförekomster, ytvatten och viktiga grusområden som kan användas för konstgjord grundvattenbildning, skall kunna anges som riksintresse. Som riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga för anläggningar för vattenförsörjningen.

Det är viktigt att vi skyddar våra vattentäkter från förorening, från både olyckor och urlakning av gifter via mark. Uppsökande verksamhet bör utvecklas för att minska risken att vatten med hög radonhalt utnyttjas som dricksvatten i enskilda brunnar.

Dricksvattnet används även som toalettvatten, vilket gör att det blir stora mängder vatten att rena med åtföljande stora mängder slam, som visat sig vara svårt att hantera. Dagvattenledningssystem har stora brister i många kommuner, vilket ökar belastningen betydligt på reningsverken. Hanteringen av avloppsvattnet är mycket resurskrävande och av det skälet bör denna användning av vatten minskas.

Försurning

Försurning av mark och vatten beror på utsläpp av svavel och kväveföreningar som framför allt kommer från transportsektorn, industrin, energiproduktion, arbetsmaskiner och jordbruket.

Förutom utsläppsminskningar inom industrin och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den befintliga försurningen. För närvarande kalkas de svenska insjöarna av länsstyrelserna med anslag från Naturvårdsverket. De mindre sjöarna och vattendragen samt skogsmarken är dock förbisedda. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag bör omfatta mer än bara åtgärder direkt i sjöarna eftersom försurningen bland annat är en följd av att omgivande marker försurats. Enbart kalkning av sjöar och våtmarker ger ingen varaktig effekt.

Genom att kalka eller återföra aska till skogsmarken kan man få långsiktiga, positiva effekter. Vi har tidigare kritiserat att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning skall redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett.

I projekt Nissadalen och Lygnernprojektet håller skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommuner på att utveckla denna nya åtgärdsstrategi i två unika försöksprojekt. Hittills uppvisar försöken lovande resultat och efter fyra år reproducerar sig nu öringen utan problem i tillrinnande vatten till Nissan.

Idén med de samordnade åtgärderna är att man samtidigt kan motverka ytvattenförsurning, markförsurning och risken för näringsobalans i skogen, d.v.s. lägga en grund för uthålliga ekosystem i skog- och vattenmiljö.

Skogsstyrelsen har utarbetat ett åtgärdsprogram för bl.a. skogsmarkskalkning, ”Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken”. Programmet låg färdigt redan i augusti 2001, men medel för att genomföra programmet har inte beviljats. Kristdemokraterna föreslår att skogsstyrelsens åtgärdsprogram skall genomföras och att behövliga anslag skall beviljas i årets budget.

Kristdemokraterna föreslår därför att 30 miljoner kronor per år under en treårsperiod skall gå till ett nytt anslag för skogsmarkskalkning.

10 Avfall

Kristdemokraterna stöder miljöpolitikens kretsloppsstrategi och de grundläggande avsikter om avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin som återfinns i regeringens proposition ”Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp” (prop. 2002/03:117). Det är också viktigt att producentansvaret för förpackningar och returpapper kvarstår. Ansvaret, som har förenats med betydande frivilliga åtaganden från producenternas sida, har en stor betydelse för utvecklingen mot att allt fler produkter kan återanvändas eller återvinnas.

Det är angeläget att undanröja de oklarheter som i praktiken finns gällande ansvarsfördelningen mellan materialbolagen och kommunerna. Inte minst därför behöver det råd för avfallsfrågor som ska inrättas under Naturvårdsverket ges en allsidig sammansättning med god representation för producenterna. Likaså är framtagandet av en nationell avfallsplan ett viktigt steg mot en mer sammanhållen avfallshantering som bör tas så snabbt som möjligt.

Kristdemokraterna vill också särskilt betona vikten av att goda förutsättningar skapas för hushållen att bidra till resurssnåla kretslopp. Boende i glesbygd och andra som har praktiska svårigheter att sopsortera, däribland äldre, måste ges förbättrade möjligheter att sortera avfallet. Inte minst gäller det om det nya delmålet om 35 % återvinning av matavfall skall kunna uppnås.

Hanteringen av hushållsavfall är i dag inriktad på källsortering, återanvändning, återvinning och kompostering av det organiska avfallet. Sverige delar EU:s prioritering för avfallshantering: 1. Återanvändning 2. Materialåtervinning 3. Energiåtervinning 4. Deponering. Kristdemokraterna anser dock att hänsyn också måste tas till avfallets beskaffenhet och eventuella transporters längd, så att avvägning mot miljönyttan kan ske i varje enskilt fall.

Arbetet med avfalls- och kretsloppsfrågor är viktigt för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. EU-medlemskapet innebär att många frågor löses internationellt där ett flertal lagar, förordningar och direktiv styr arbetet. Ansvar vilar också på konsumenten, handeln, industrin, och övriga samhällssektorer. Statliga och privata företags arbete med miljöledningssystem och den enskilde konsumentens sopsortering är också nödvändiga. Det är slöseri att inte utnyttja och återanvända avfallet i så stor utsträckning som möjligt.

10.1 Producentansvaret för materialåtervinning

Kristdemokraterna står bakom principen om producentansvar för materialåtervinning av förpackningar. Detta grundar sig i den princip som ibland kallas PPP (Polluter Pays Principle) – förorenaren betalar. Det är den som framställt en vara som har huvudansvaret för varans livscykel. Stöd för uppfattningen att förpackningar i allmänhet bör materialåtervinnas får vi i utredningen ”Resurs i retur” (SOU 2001:102), där miljöeffekterna av materialåtervinning bedöms som positiva. För att uppfylla producentansvaret har producenterna i Sverige bildat Förpackningsinsamlingen, som skall ansvara för insamlingen av de återvinningsbara förpackningarna. Resultatet av förpackningsinsamlingen visar att en glädjande hög andel insamlas av många förpackningsslag. För glasförpackningar uppgick återvinningsgraden år 2002 till 88 %, för wellpapp 86 %, metallförpackningar (exklusive konsumtionsfärdig dryck) 62 %, pappersförpackningar 44 % och plastförpackningar 18 % (Källa: Förpackningsinsamlingen).

Producentansvaret förutsätter konsumentens deltagande och det är därför viktigt att det finns ett förtroende för insamlingssystemet. Att städning sköts på ett riktigt sätt vid återvinningsstationerna är viktigt för den allmänna acceptansen av källsortering. Förpackningsinsamlingen har därför bildat ett särskilt städbolag som skall städa och hålla rent vid återvinningsstationerna.

Ett problem på många håll har varit att återvinningsstationerna ändå inte skötts på ett tillfredsställande sätt. På sina håll upplever medborgarna i många kommuner att råttor och kajor stryker omkring bland bråten intill de överfulla återvinningsstationerna. Genom att vägra eller dra in tillstånd motverkar kommunerna inte sällan tillkomsten av lättillgängliga återvinningsstationer. Därför bör regeringen återkomma med förslag till en tydligare lagstiftning, som minskar risken att avfallet ansamlas mellan stolarna hos kommunerna och producenterna. En sådan lagstiftning bör innehålla begränsningar av kommuners och markägares möjlighet att neka tillstånd till uppförande av återvinningsstationer, såväl som skärpta regler om vite för producenterna.

Ett problem i samband med materialåtervinning är att den insamlade materialmängden på grund av privatinförsel blir större än den mängd som producenten satt ut på den svenska marknaden. Detta är för närvarande fallet med insamling av glas. Man kan då fråga sig hur omfattande ekonomiskt ansvar producenten skall ta för insamlandet av det privatinförda materialet. För att systemet med materialåtervinning skall uppfattas som legitimt är det angeläget att problematiken med privatinförseln uppmärksammas och att ett rimligt arrangemang kan skapas för det ekonomiska ansvaret. Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med en lösning när det gäller finansiering av insamlingen av privatimporterade glasförpackningar, så att glasåtervinningen kan fortsätta i nuvarande omfattning.

10.2 Organiskt avfall

10.2.1 Slam från reningsverk

Avfallsverkens slam är rikt på fosfor och borde därför återföras till jorden för att ingå i kretsloppet. Problemet är att tungmetaller, t.ex. kadmium, anrikas i slammet. Läkemedelsrester finns också i slammet, vilka kan ha biologiska effekter i naturen, liksom flamskyddsmedel och andra miljögifter. Med modern reningsteknik kan slammet i många fall användas som jordförbättringsmedel. Det slam som inte uppfyller kraven på att hålla sig under givna gränsvärden för farliga substanser kan användas som fyllnadsmaterial. Kristdemokraterna anser att slamkontrollerna bör inkludera fler ämnen och kemikalier för att slamgödsel skall kunna anses vara en del i framställningen av säkra livsmedel.

Olika metoder för att utnyttja och rena slammet har prövats. Man har t.ex. använt tekniken flerårig slambehandling i vassbädd, som tyvärr är utrymmeskrävande. Man har också provat att slamgödsla odlingar av en speciell Salix-art, som selektivt tar upp kadmium. Sälgen kan sedan brännas, varvid kadmium kan tas bort, och askan återföras till jorden. Används rötkammare uppstår biprodukten metan, som kan nyttjas t.ex. vid energiproduktion. För rötat slam finns certifieringssystem som kontrollerar innehållet av tungmetaller och andra skadliga ämnen. Slammet kan också primärt torkas och brännas, då tungmetaller kan tas om hand, och askan kan återföras till jorden.

År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall deponeras. 2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är det angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till kretsloppet. För att den antagna lagen om förbud mot deponering från år 2005 skall kunna fungera är det viktigt att fungerande avsättningsområden finns för slammet från avloppsreningsverken.

Kristdemokraterna har tidigare krävt en utredning som klargör möjligheterna att använda slamgödseln. I december 2002 presenterade Naturvårdsverket en aktionsplan för återvinning av fosfor ur avlopp. En av de slutsatser som utredningen har dragit är att sorterande system, som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd föroreningar, måste byggas ut. Kristdemokraterna utgår från att regeringen följer utredningen i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag på hur detta praktiskt skall genomföras.

10.2.2 Organiskt avfall från hushåll och industriell verksamhet

Hanteringen av organiskt avfall från hushåll och industriell verksamhet, exempelvis slakterier, är ett problem för de flesta svenska kommuner i dag. För majoriteten av kommunerna är det ekonomiskt mest gynnsamt att bränna avfallet osorterat. Förbränningen förutsätter mycket hög temperatur samt avancerad teknik och avgasrening. Hittills har det inneburit stora anläggningar men teknik för mindre förbränningsverk med möjlighet till samma höga förbränningstemperatur finns i dag. Huruvida en oförändrad miljöprestanda då är möjlig är dock oklart. Därtill konkurrerar det organiska avfallet med övrigt brännbart avfall om förbränningsanläggningarnas kapacitet.

Den biologiska behandlingen av främst livsmedelsrelaterat avfall förväntas öka från 0,4 miljoner ton år 2002 till 0,6 ton år 2005.

Kristdemokraterna ställer sig bakom de befintliga delmålen i miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö samt de två nya delmål som föreslås i propositionen (2002/03:117). Detta innebär bland annat att senast år 2010 skall minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling.

Hushållens organiska avfall hanteras på olika sätt i olika kommuner. Någon klar slutsats om huruvida den ena metoden skulle vara bättre än den andra ur miljösynpunkt kan ej dras. De praktiska problemen för bland annat äldre och handikappade kan vara avsevärda i de kommuner där sopnedkasten ersatts av avfallskärl i källarutrymmen eller ute på gården. Det behövs därför utveckling av teknik och metoder för att tillvarata det organiska avfallet med ett minimum av olägenhet för enskilda medborgares tillvaro. Enligt Naturvårdsverkets bedömning är biologisk behandling, inklusive källsortering, ofta mer kostsamt och kräver större arbetsinsatser än förbränning. Kristdemokraterna anser, i likhet med Naturvårdsverket, att det är önskvärt att biologisk behandling utnyttjas när det i ett helhetsperspektiv är miljömässigt motiverat. Kristdemokraterna anser att de miljömässiga, samhällsekonomiska och sociala effekterna av att utsortera hushållens organiska avfall för biologisk behandling respektive förbränning bör utredas. En sådan utredning bör ligga till grund för en strategi för hur delmålet om 35 % återvunnet organiskt avfall skall uppnås.

10.3 Behandling av brännbart avfall

Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall trädde i kraft den 1 januari år 2002. Trots att kommunerna har ambitiösa planer på att omhänderta sitt avfall saknas behandlingskapacitet. Bristen beräknas till minst en miljon ton avfall, eller knappt en åttondel av konsumtionsavfallet i Sverige. Kommunernas planer visar att deponeringen minskar betydligt de närmaste åren, samtidigt som kapaciteten att behandla det utsorterade brännbara avfallet genom avfallsförbränning med energiutvinning ökar.

Det finns idag ett stort antal planer på ny kapacitet för avfallsförbränning. Naturvårdsverket uppger att de planer som är beslutade beräknas innebära en ökning med 1,6 miljoner ton avfall per år, att jämföra med den befintliga kapaciteten som år 2002 var 2,7 miljoner ton. Därtill finns planer på ytterligare förbränningskapacitet om 1,1 miljoner ton som ännu ej är beslutade. Naturvårdsverket bedömer att den utökning av avfallsförbränning som idag är beslutad samt den planerade utbyggnaden av biologisk behandling kommer att innebära att deponeringsförbudet för brännbart avfall kommer att kunna efterlevas.

10.4 Farligt avfall

Sedan 1 januari 2002 klassas flera nya avfallsslag som farligt avfall. Till exempel el- och elektronikskrot, impregnerat virke, skrotade kylskåp, skrotbilar, kablar, asbesthaltigt byggavfall. Detta innebär att mängden farligt avfall i Sverige fördubblas. Det svenska farliga avfallet ökar från 1 miljon ton till mellan 1,6 och 1,8 miljoner ton om året, exklusive gruvavfallet.

10.4.1 Certifiering av rivningsföretag

Ett av de svåraste problemen vad gäller farligt avfall finns i bygg- och rivningssektorn. De företag som är i rivningssektorn har uppenbarligen inte tillräckliga incitament eller saknar information för att omhänderta miljöfarligt avfall, t.ex. vid rivning av småhus. Det finns idag en frivillig certifiering för rivningsföretag. Riv- och saneringsentreprenörerna inom Sveriges Byggindustrier förordar att deras medlemmar använder ett av dessa system – Bf 9K. Detta system ägs och drivs av Stockholms Byggmästarförening samt certifieras av Statens Provnings- och Forskningsinstitut (SP). Målgruppen för systemet är främst små och medelstora företag inom byggindustrin. Företag bör genom information och stimulans uppmuntras att ansluta sig till detta system.

10.4.2 Hushållsnära insamling

För att öka mängden farligt avfall som sorteras ut på rätt sätt måste insamlingen underlättas. Ett exempel på farligt avfall som ofta finns i hushållen är batterier. I Sverige används ca 90 miljoner lösa batterier om året. Sedan den 1 januari 1998 gäller en förordning som säger att alla batterier skall samlas in. Syftet med batteriförordningen är att förhindra utsläpp av de giftiga tungmetallerna kadmium, kvicksilver och bly.

Andelen insamlade batterier har ökat de senaste åren. Mängden kvicksilverbatterier är nu nästan dubbelt så stor (18 ton år 2002) som den sålda mängden (10 ton). För nickel-kadmiumbatterier är den insamlade mängden (116 ton) något lägre än den sålda (140 ton). Den insamlade mängden nickel-kadmiumbatterier har sjunkit på senare år.

Konsumenterna har goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna, men många konsumenter är inte medvetna om i vilka produkter batterierna finns. Det kan också vara långt till närmsta batteriholk, vilket minskar konsumentens benägenhet att slänga sina batterier där.

Insamlingen av allt farligt avfall bör underlättas för konsumenterna. I Danmark pågår införande av ”hushållsnära insamling” av batterier, vilket innebär att det finns batteriholkar som ligger i anslutning till hushållen. Detta kommer säkerligen att öka insamlingen av batterier och bör testas i Sverige. För att kunna genomföra detta måste en översyn av förordningen om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad begränsar den möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av farligt avfall. Regeringen bör återkomma med förslag på lagstiftning för att underlätta hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall.

10.4.3 Avskaffa kommunala transportmonopol

Den möjlighet som kommunerna har att besluta om kommunalt monopol på hanteringen av farligt avfall bör avskaffas. En god kontroll över flöden av farligt avfall kan tillförsäkras även på andra sätt än genom kommunala monopol.

10.5 Pantningssystemet för returförpackningar

Systemet för pantning är dels en del av det producentansvar som infördes 1994, dels reglerat i äldre lagstiftning. Bryggerierna och handeln finansierar returhanteringen och förhandlar om spelregler och ersättningar. Tillsammans med förpackningsindustrin ägs gemensamt AB Svenska Returpack som administrerar systemet.

I syfte att utveckla återvinningen och återanvändningen har den statliga producentansvarsutredningen utvärderat ansvaret för förpackningar. I dess betänkande SOU 2001:102 föreslås en översyn av lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium, liksom av lagen om vissa dryckesförpackningar. Utredaren förordar att pantsystemet skall omfatta dryckesburkar av stål liksom alla förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av polymera material.

I maj 2003 lades regeringens proposition om resurssnåla och giftfria kretslopp fram (prop. 2002/03:117). Där föreslås att alla dryckesförpackningar som importeras och säljs i Sverige skall ingå i pantsystemet. Detta välkomnas av Kristdemokraterna; det är högst otillfredsställande att en stor del av dryckesförpackningarna på den svenska marknaden idag inte ingår i retursystemet. I en motion med anledning av nämnda proposition har Kristdemokraterna däremot kritiserat att det i propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen utser skall få ett öppet mandat att meddela förordningar och föreskrifter om hanteringen av importerade dryckesförpackningar. Vidare kritiserade Kristdemokraterna att propositionen föreslog en lagtextändring i denna fråga, samtidigt som aktstycket konstaterade att frågan ytterligare behövde utredas. Enligt kristdemokratisk uppfattning bör de lagförslag som presenteras för riksdagen vara utredda och väl underbyggda.

Kristdemokraterna är av den uppfattningen att ju förr ett gemensamt europeiskt system för pantning av dryckesförpackningar införs desto bättre. Ett gemensamt retursystem har diskuterats inom EU utan att få stöd. Kristdemokraterna avser att i EU-samarbetet driva på för att få igenom ett gemensamt europeiskt pantningssystem för dryckesförpackningar. Den svenska regeringen bör också driva detta krav, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna. I väntan på ett gemensamt pantsystem på EU-nivå bör regeringen skyndsamt återkomma med förslag på hur ett nationellt system skall organiseras och finansieras.

10.6 Föreskrifter om varors sammansättning

I propositionen (2002/03:117) föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall kunna meddela föreskrifter om sammansättningen av också andra varor än förpackningar. Kristdemokraterna vill betona att även denna typ av miljöanpassning bör ske på europeisk nivå. Bland annat Nutek, Svenskt Näringsliv och Sveriges Verkstadsindustrier har påpekat att det annars finns risk för felaktiga ingrepp i företagens produktutveckling och industrins konkurrenskraft.

10.7 Behovet av forskning kring hållbar produktion och konsumtion

Naturvårdsverket har i flera rapporter lyft fram behovet av en utvecklad forskning kring avfall. Verket anser att mer forskning med tvärvetenskaplig inriktning som stöder utveckling mot hållbar produktion och konsumtion är nödvändig. I rapporten ”På väg mot miljöanpassade produkter” föreslås att ett forskningsprogram för detta bör byggas upp och finansieras av Naturvårdsverket tillsammans med berörda forskningsfinansiärer. Forskningsprogrammet bör innehålla såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga och humanistiska aspekter. Kristdemokraterna anser att regeringen bör ta initiativ till ett forskningsprogram om hållbar produktion och konsumtion i linje med vad Naturvårdsverket föreslagit.

11 Kemikalier och miljögifter

Kemikaliesamhället omger oss alla och skapar hos många en känsla av maktlöshet inför de mer eller mindre kända risker vi utsätts för i vardagen. Kemikalierna har faktiskt bidragit till vårt välstånd men nu vållar de hälso- och miljöproblem. Den stora okunskapen om kemiska ämnens förekomst i varor utgör grundläggande problem i arbetet för en giftfri miljö. I Sverige förekommer drygt 11 000 ämnen i de ca 60 000 kemiska produkter som tillverkas i eller importeras till landet. Våren 2001 antog riksdagen en strategi för giftfri miljö.

Kemikalieinspektionen skall enligt budgetpropositionen ha huvudansvaret för miljömålet Giftfri miljö. Utöver detta skall Kemikalieinspektionen höja ambitionsnivån för den nationella tillsynen över tillverkare och importörer av kemiska produkter. Kemikalieinspektionens begränsningsarbete för olika ämnen består i att riskbedöma, anbefalla märkning och ange hantering av ämnet i fråga.

11.1 EU:s gemensamma kemikaliepolitik

En mycket viktig del i Kemikalieinspektionens arbete är också de förhandlingar som sker inom ramen för EU. Arbetet är ofta hårt tidspressat men kräver mycket förberedelsetid för att resultatet skall bli bra för människor och miljö. Ett utkast till förslag på gemensam kemikaliestadga har varit ute på remiss, varunder bland annat Kristdemokraterna lämnat synpunkter. Kristdemokraterna i Sverige påpekar bland annat att förslaget tydligare bör klargöra att de kemikalier som inte uppfyller kraven för registrering skall bli förbjudna. Kristdemokraterna anser vidare att substitutionsprincipen skall följas så att inga kemikalier godkänns om det finns lika bra, mindre farliga alternativ. De testmetoder för djurförsök som anvisas i kemikaliestadgan skall vara vetenskapligt utvärderade och erkända av OECD:s riktlinjer för djurförsök. Det är angeläget att den databas som skall skapas för registrering av kemikalierna är öppen för alla företag som är skyldiga att utvärdera riskerna med sina kemikalier, detta för att minimera onödig användning av djurförsök. Det är viktigt att producenterna får information om hur de kan få tag på existerande data om de ämnen de blir skyldiga att testa enligt den nya stadgan. Även de producenter som producerar mindre än 1 ton per år av en kemikalie bör få tillgång till databasen, vilket de ej skulle få enligt utkastet. För att minska användningen av djurförsök måste information om alternativa metoder för testning av kemikalier göras tillgänglig för alla producenter. Kemikaliestadgan bör inte heller stipulera vilka testmetoder som skall användas (t.ex. att djurförsök måste användas för vissa kemikalier), utan hålla dörren öppen för att nya teststrategier kommer att utvecklas under arbetets gång.

Under hösten 2003 väntas kommissionen presentera ett slutligt förslag.

11.2 Sanering och återställning av förorenade områden

Till följd av industriell verksamhet är idag bland annat ett stort antal sjöar, vikar, öar och markområden i Sverige förorenade av olika miljögifter såsom PCB, kvicksilver och kadmium. Dessa förorenade områden tjänar som källor för miljögifternas spridning till omgivningen. För att kunna uppfylla miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är det nödvändigt att dessa giftkällor elimineras genom att de förorenade områdena genomgår en grundlig sanering. Enligt Miljömålsrådets årsrapport ”Miljömålen – når vi delmålen?” är Giftfri miljö ett av de miljömål som det i dagsläget bedöms vara svårast att kunna uppfylla. Det är därför nedslående att regeringen i vårpropositionen 2003 kraftigt sänkte anslagen till sanering av förorenade områden. Kristdemokraterna anser att saneringsarbetet skall bedrivas med full kraft och anvisar därför 150 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden.

11.3 Bromerade flamskyddsmedel

Bromerade flamskyddsmedel används för att förhindra att brand uppkommer i produkter som plast, gummi, textilier och elektroniskt material. Enligt Räddningsverket finns idag fullgoda ersättningsmedel till dessa. Bromerade flamskyddsmedel sprids både vid tillverkning, användning och i avfallsledet. De är svåra att bryta ned och påträffas därför högst upp i näringskedjan, där människan befinner sig. Vi får i oss bromerade flamskyddsmedel genom hudkontakt, inandning och framför allt genom det vi äter. Höga halter har bl.a. hittats i fisk, men de finns även i bl.a. ost och smör.

Bromerade flamskyddsmedel påverkar levern och kan ge hormonella skador hos människor. Vissa forskningsresultat visar också att de kan ge upphov till olika typer av cancer. Halterna av bromerade flamskyddsmedel i bröstmjölk ökar. Som en jämförelse har förbud mot PCB och DDT inneburit att halterna av dessa miljögifter har minskat i bröstmjölk, vilket visar att förbud är verkningsfulla. EU har beslutat om utfasning av de farligaste typerna av bromerade flamskyddsmedel, de som innehåller 10, 8 eller 5 bromatomer. Kristdemokraterna anser dock att alla bromerade flamskyddsmedel bör fasas ut. Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning om förbud mot alla bromerade flamskyddsmedel.

11.4 PFOS

Det kommer ständigt nya kemikalier som är skadliga för miljön. Ett exempel på detta är en ökande användning av fluorerade ämnen, s.k. PFOS (Perfluor­oktansulfonsyra). PFOS har bland annat använts som impregneringsmedel, i skumsläckare, vid kromatering och eloxering av aluminium samt i golvpolish. PFOS bryts ned mycket långsamt i naturen. Liksom PCB, DDT och andra organiska miljögifter anrikas det i djur och människor.

Det finns än så länge få studier av dessa ämnen vad gäller skador på människor, men djurstudier tyder på att PFOS bland annat orsakar fosterdöd och är cancerframkallande. Det är viktigt att forskningen runt PFOS fortsätter och intensifieras samt att särskild försiktighet iakttas tills större kunskap finns på området.

11.5 Läkemedel

Även läkemedel inverkar negativt på miljön och det finns i dag ingen metod för reningsverken att sortera ut läkemedel. Många läkemedel lämnar därför reningsverken i aktiv form. Man vet att läkemedlen är ett stort miljöproblem som ger negativa effekter på både människor och djur, t.ex. har fisk påvisats byta kön efter att ha utsatts för hormoner som har gått igenom reningsverkens processer. Ändå är detta ett eftersatt område i regeringens miljöarbete. Läkemedel nämns över huvud taget inte i miljöbalken och det finns inget granskningsansvar för läkemedel utlagt på någon myndighet. Information borde gå ut i större i omfattning, t.ex. måste apoteket bättre informera om läkemedlen ur ett miljöperspektiv och att apoteket tar hand om överblivna läkemedel. Det borde även finnas information i FASS om detta. Det bästa vore att läkmedlen blev biologiskt nedbrytbara. Regeringen måste påbörja arbetet med hur incitament för detta kan skapas.

11.6 HA-oljor

I ett personbilsdäck ingår cirka en liter cancerframkallande, mjukgörarande HA-oljor (högaromatiska oljor). HA-oljor är en restprodukt från raffinering och innehåller polyaromatiska kolväten, vilket enligt EU är ett av de mest angelägna ämnena att få bort i utsläpp till vatten. När däcken slits hamnar tusentals ton av de giftiga ämnena i naturen. Oljan är inte kemiskt bunden i däckgummit utan lakas ur de små gummipartiklar som är resultatet av däckslitaget. De polyaromatiska kolvätena finns spridda överallt i vår miljö, till och med i Skageracks djuphav.

Två tredjedelar av alla däck som säljs på den svenska marknaden innehåller fortfarande HA-olja. Dock finns tillverkare som har tagit fram däck som är fria från HA-olja. Även bland sommardäcken finns HA-fria alternativ nu att tillgå. I test har dessa visat sig fungera minst lika bra som däck som innehåller HA-olja, varför prestandaskäl inte kan anföras för att hålla fast vid oljan. På grund av den miljöskada HA-olja utgör bör ett förbud att sälja däck som innehåller HA-olja införas i Sverige. Kemikalieinspektionen har presenterat ett förslag till nationell lagstiftning mot HA-oljor. Kristdemokraterna föreslår att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett förslag på förbud mot HA-oljor i Sverige. Samtidigt bör Sverige driva frågan om ett förbud inom EU.

12 Biologisk mångfald

Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. Bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden är mål som självklart utgör allmänna intressen. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att framtida generationers möjlighet att nyttja naturen inskränks. Ett ekosystem kan kollapsa till följd av mänsklig påverkan. Därför måste försiktighetsprincipen råda, dvs. att när man inte säkert vet hur en åtgärd påverkar naturmiljön, skall den inte genomföras.

Mångfalden hotas av markanvändning, förorening från luft och mark, direkta giftutsläpp, olämpliga fiskemetoder m.m. För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det viktigt med naturskydd/naturhänsyn. Detta arbete kan inte enbart göras på nationell nivå, utan måste bygga på internationella överenskommelser, inom och utanför EU. Stora resurser avsätts för detta ändamål i årets budgetproposition. Kristdemokraterna menar att en större andel av avsättningarna skall ske genom frivilliga åtaganden och naturvårdsavtal.

12.1 Rovdjurspolitik

De stora rovdjuren måste ha plats för att leva i Sverige. Samtidigt är det viktigt att rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant sätt att människors möjligheter att bo och verka på landsbygden inte äventyras. Beslutande myndigheter bör ges ökade befogenheter att medge jakt för att förebygga skador eller andra olägenheter samt för att realisera riksdagens beslut om en varsam tillväxt av rovdjursstammarna.

Alla skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör ersättas. Även de som drabbar jakthundar och hästar. Full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp bör gälla både för djur som ingår i näringsverksamhet och för djur som hålls som husdjur. Detta bör även gälla djur som inte är kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser behövs också för uppsättning av elstängsel och för andra åtgärder som krävs för att möjligheterna till djurhållning i områden med stora rovdjur skall kunna garanteras.

Riksdagen beslutade våren 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik. Detta för att säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, järv, lo, varg och kungsörn långsiktigt skall finnas kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation (cirka 30 år). Det beslutades också att forskning och information beträffande de stora rovdjuren skall ges ökade resurser. Enligt beslutet i riksdagen skall ett eller flera rovdjurscentra etableras i landet.

Att de som drabbas av rovdjursskador får tillräcklig ersättning är kanske den viktigaste förutsättningen för att den statliga rovdjurspolitiken skall vinna folkligt stöd. Riksdagen beslutade vid behandlingen av proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik, att rennäringen skall erhålla full ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. Kristdemokraterna, liksom regeringens expertmyndighet Sametinget, anser inte att budgetens anslagsnivå motsvarar full kompensation enligt resultatet av rovdjursinventeringen för 2001. I motionen för utgiftsområde 23 anslår Kristdemokraterna 4 miljoner kronor mer än regeringen till ersättningar för viltskador.

12.1.1 Varg

Kristdemokraterna står bakom det av riksdagen fastställda etappmålet på 20 föryngringar per år, vilket motsvarar ca 200 individer i Sverige. När etappmålet är uppnått skall en grundlig utvärdering av vargförekomstens effekter genomföras. Därefter skall det beslutas om ett eventuellt nytt etappmål eller en miniminivå. Målet för vargstammens utbredning skall vara att stammen på naturlig väg sprider sig i landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför renskötselns åretruntmarker där den gör minst skada.

I den svenska opinionen finns ett stöd för att Sverige skall ha en livskraftig vargstam. Samtidigt orsakar vargen lokalt omfattande skador och olägenheter inom de områden där vargtätheten är hög. Tamdjursägare känner oro för sina djur, såväl som osäkerhet kring under vilka omständigheter det är tillåtet att skjuta varg i nödvärn. Det har också hävdats att avsaknad av jakt på varg leder till att vargen förlorar sitt naturligt skygga beteende gentemot människan och då kan börja stryka omkring i mänsklig bebyggelse. På fler håll har vargstammen vuxit sig så stark att den avsevärt försvårar lokalbefolkningens möjligheter att leva ett normalt liv. Det är därför förståeligt att opinionen i vissa områden motsätter sig vargens förekomst i deras närområde.

Regeringen har genom beslut den 7 juni 2001 uppdragit åt Naturvårdsverket att redovisa ett förslag till förstärkta informationsinsatser om stora rovdjur samt ange rollen för rovdjurscentra. I maj 2002 avlämnade Naturvårdsverket en redovisning med förslag på sådana informationsåtgärder. Några pengar har ännu inte betalats ut från regeringen. Kristdemokraterna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att Naturvårdsverkets förslag till förstärkta informationsinsatser om stora rovdjur snarast skall genomföras.

Jaktförordningens nuvarande utformning är en av de faktorer som har en negativ inverkan på allmänhetens acceptans för vargen. 28 § jaktförordningen bör ändras så det tydligt framgår när och hur en tamdjursägare får försvara sina djur mot vargangrepp. Ett annat sätt att öka acceptansen för livskraftiga rovdjursstammar är att djurägare kompenseras fullt ut för rovdjursskador som inträffar även för djur som inte är kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser behövs också för uppsättning av elstängsel och för andra åtgärder som krävs för att möjligheterna till djurhållning i områden med stora rovdjur skall kunna garanteras. Kristdemokraterna föreslår därför att anslaget till stängsling ökas och att en modell för ersättning till icke-kommersiella tamdjur tas fram.

12.1.2 Fjällräv

Sommaren 2001 föddes fler valpar av fjällräv än det gjort sedan i början av 80-talet. 90 valpar i sammanlagt 9 kullar föddes. Arten är starkt hotad och före sommaren 2001 fanns endast cirka 25–30 vuxna individer kvar i Sverige. Sedan 1999 finns ett åtgärdsprogram för fjällräven. Krisen är långt ifrån över – en god sommar räcker inte. Att kullarna blev fler och större 2001 beror på att tillgången på smågnagare ökade. Det var gott om lämlar och sork. Sedan 1982 har lämmelåren i princip upphört, men 2002 blev det ett nytt lämmelår för första gången på 20 år. Fjällräven har även problem med vinterfödan eftersom den då lever mer av vad andra större rovdjur lämnar efter sig. Men det är färre kadaver numera därför att rovdjuren minskat i fjällrävstrakter. Däremot har rödräven ökat där och konkurrerar om föda och om lyor.

Fjällräven är starkt hotad, enligt skydd i EU:s habitatdirektiv. De åtgärder som genomförs för att hejda den nedåtgående trenden är:

Kristdemokraterna bedömer att behovet av riktade åtgärder till stöd för fjällräven kvarstår.

12.2 Sjöfåglar

En okänd sjukdom har slagit ut minst hälften av mås, trut och tärna i Sverige de senaste fem åren. Sjukdomen upptäcktes i maj 2000, men dess orsak är ännu okänd. Ett problem i sammanhanget är att ingen myndighet har ansvar för sjukdomar hos vilda djur. Naturvårdsverket ansvarar för de vilda friska djuren och Jordbruksverket för sjukdomar hos tamdjur. På Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppskattar man att minst hälften av vitfåglarna längs Sveriges kuster och stora sjöar är borta och i Blekinge har beståndet minskat med två tredjedelar. Det är angeläget att SVA tilldelas de medel som behövs för forskning kring sjöfågeldöden. Ansvaret för sjukdomar hos vilda djur behöver också tydliggöras genom lämplig förordning.

12.3 Levande sjöar och vattendrag

Kristdemokraternas vision är att vattendragen åter skall bli miljöer för vandrande fiskarter som lax, laxöring och ål. Vi vill understryka den brist på strömmande vatten som i dag råder. Många arter som är beroende av biotopen strömmande vatten återfinns bland hotade arter. I flertalet större vattendrag spärrar fördämningar för vattenkraft vägen för lax och öring. Gamla dammar och rester från flottningsperioden utgör dessutom stora miljöhinder som måste undanröjas. Här finns även konflikten mellan hur kulturvärden och naturvärden skall värderas.

Naturlaxen är hotad och bl.a. den stora siljansöringen är snart utrotad. Omfattande åtgärder när det gäller att undanröja olika typer av vandringshinder krävs för att nå målen. Kostnaderna för en miljöanpassning av vattenkraften är avsevärda och sannolikt underskattade. Skall målen nås är det angeläget att alla parter som på något sätt nyttjar resursen strömmande vatten mer aktivt tar sitt ansvar och blir delaktiga i en sådan process.

Vattenkraftregleringen har medfört att det på vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi vattenkraftverken. Även om det finns förbiflöden är det inte ovanligt att fisk skadas vid passagen. Kraftverksinnehavarna är därför i många fall skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks och sätts ut nedströms kraftverket.

Enligt Kristdemokraternas mening bör det finnas förbiflöde vid alla kraftverk. Det innebär att de utbyggda älvarna, i de fall det inte redan finns, bör förses med erforderliga laxtrappor och vandringsvägar för ål.

I de fall anordningar för fiskens vandringar inte finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella vattenkraftanläggningen kan omprövas. Det finns anledning att skyndsamt se över frågan om hur behovet av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och, som en del i detta, hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är i sammanhanget. En sådan översyn skulle t.ex. kunna göras i samband med beredningen av de frågor som Miljöbalkskommittén tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkandet SOU 2002:50. Detta bör ges regeringen till känna.

12.3.1 Östersjölaxens uppgång i Norrlandsälvarna

Det överfiske som sker i södra Östersjön efter vild östersjölax har kraftigt decimerat bestånden. Resultatet har blivit att medelvikten på det fåtal vilda laxar som kommer upp i födelseälvarna blir allt lägre. Åren 1996–1997 skedde en något bättre uppgång av vildlax i Norrlandsälvarna tack vare att de finska fiskerimyndigheterna förordade ett betydligt minskat kustfiske på finsk sida. Men åren efter visar nu att vildlaxen minskar igen. Detta förutsätter att laxen får möjlighet att komma upp i dessa långa älvsystem och reproducera sig. Kristdemokraterna menar att laxen i dessa stora älvsystem skall kunna reproducera sig fullt ut. Det är framför allt sportfisket i Norrlandsälvarna som skulle gynnas av en sådan utveckling, men även yrkesfisket skulle ha glädje av en större stam av östersjölax.

12.4 Levande skogar

Regeringen avser att genomföra stora inköp av produktiv skogsmark för att säkra den biologiska mångfalden. Att allt för ensidigt luta sig mot en sådan strategi är dock problematiskt. De medel som anslås för biologisk mångfald i skogen bör fördelas till olika typer av åtgärder. Det ligger inget egenvärde i att staten inköper så mycket produktiv skogsmark som möjligt. Det vore mer kostnadseffektivt om markägare i stället betalades för att iaktta olika hänsynsregler. Pengar behövs också till andra miljöåtgärder, exempelvis kalkning av skogsmarken. Ett annat område är ersättning för viltskador, som måste betalas ut på en skälig nivå för att vi skall ha ett folkligt stöd för den biologiska mångfalden i skogen.

Miljömålet om bevarande av biologisk mångfald konkurrerar delvis med det nationella ekonomiska intresset att upprätthålla en hög produktivitet i den svenska skogen. Skogsnäringen är en viktig arbetsgivare i glesbygden. Naturvårdsåtgärderna måste därför stämmas av mot konsekvenserna för skogsbrukets produktionsmål.

Kristdemokraterna bedömer att en totalöversyn av skogspolitiken behöver göras, där en avvägning görs mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning bör vara väl underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som skyddas genom statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.

För att få en väl underbyggd skogspolitik och för att möjliggöra andra viktiga insatser för den biologiska mångfalden i skogen, bedömer Kristdemokraterna att delmål 1 i miljökvalitetsmålet Levande skogar behöver skjutas några år framåt i tiden. Delmålet föreskriver att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Kristdemokraterna avser att nå detta delmål i en något långsammare takt än vad regeringen aviserat.

Kristdemokraterna vill nu prioritera en träffsäker inventering av den svenska skogen så att de mest skyddsvärda områdena kan identifieras och bli föremål för skyddsåtgärder. Avsatta skogsområden måste konsolideras och resultaten av avsättningarna måste utvärderas. Slutsatser måste dras inför det fortsatta arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i den svenska skogen.

Kristdemokraterna vill sålunda minska anslaget Åtgärder för biologisk mångfald med 450 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

13 Miljöforskning

Huvuddelen av den miljörelaterade forskningen finansieras med medel ur utgiftsområdena 20 Allmän miljö och naturvård, 21 Energi och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Även anslagen till universitet och högskolor, Vinnova och Vetenskapsrådet avser i viss mån direkt eller indirekt forskning kring miljömålen. Riksdagens utredningstjänst (RUT) uppskattar att den sammantagna storleken av de medel som avsatts för miljörelaterad forskning under utgiftsområdena 20, 21 och 23 år 2003 kan uppskattas till sammanlagt 671 miljoner kronor.

Kristdemokraterna anser att universiteten får för små basanslag. Anslagen skall vara stora nog för universiteten att finansiera den långsiktiga forskningen. Uppföljningen av miljömålen måste anses tillhöra den långsiktiga forskningen. Det är ett problem att en så stor andel av universitetens miljöforskning idag måste finansieras av externa medel som söks projektvis från exempelvis Naturvårdsverket, Formas och Vetenskapsrådet. Kristdemokraterna menar att det är fel att betrakta miljömålen som projekt. Detta borde i stället vara fortgående forskning.

Det är viktigt att forskningsanslagen disponeras och fördelas så att även långsiktig forskning kan få en stabil finansiering. Upprätthållandet och finansieringen av de forskningsinstitut som finns är avgörande för att kompetens inte skall gå förlorad. Det är också nödvändigt att statusen på olika forskningsinstanser klargörs, så att målmedveten och långsiktig finansiering för forskningen kan komma till stånd.

14 Normativa styrmedel

För att uppnå miljömålen är de normativa styrmedlen med lagstiftningen, förbud, gränsvärden samt myndighetsutövning viktiga delar. Dessa delar bör dock kompletteras och förstärkas för att uppnå en bättre styrning.

14.1 Tillsyn

Tillsyn i enlighet med miljölagstiftningen är av central betydelse. Det är vår uppfattning att subsidiaritetsprincipen i första hand skall gälla. Det vill säga att det som kan utföras bäst på kommunal nivå också skall utföras där. Det är viktigt att inse att stora samordningsvinster finns att uppnå mellan de olika tillsynsområdena. Vidare är lokal kännedom och samarbete med andra lokala myndigheter i regel det effektivaste sättet att lösa problem. Tillräckliga resurser för tillsynen måste anslås. Det är också viktigt att länsstyrelse och statliga myndigheter ges tillräckliga resurser och bättre möjligheter till tillsynsvägledning.

Hur behovsutredningar och tillsynsplaner påverkat kvaliteten på tillsynen bör också granskas efter hand. Kommunerna skall ha fortsatt ansvar för tillsynen enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.

14.2 Hälsoskydd

Miljöbalken innebär en höjd ambitionsnivå vad gäller tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet. Exempel på offentliga miljöer där tillsyn skall ske är servicehus, idrottsanläggningar, skolor, förskolor, frisersalonger etc. Kommunernas behovsutredningar har bl.a. inneburit en omprioritering så att ökade resurser ges för tillsyn av ett stort antal offentliga miljöer.

Den ökade ambitionsnivån beträffande tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet förutsätter fler anställda och ökade anslag. Redan i dag har många kommuner svårt att hinna med ålagt arbete inom hälsoskyddet, t.ex. radonsäkerhet, allergirisker i barns miljöer etc. Miljöbalken är ett viktigt verktyg för att skydda miljön och kompletterar andra styrmedel men har inneburit en ökad arbetsbelastning för kommuner och myndigheter. Detta ställer krav på ökade resurser för att det skall vara möjligt att leva upp till miljölagstiftningens ambitioner.

15 Ekonomiska styrmedel

Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, ekonomi och sociala hänsyn integreras. Olika styrmedel, såväl informativa och regulativa som ekonomiska kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans, beroende på verksamhetsområde. En ekologiskt färgad skattepolitik är en viktig åtgärd för att åstadkomma en hållbar utveckling.

Marknadsekonomi utifrån ett förvaltarskapsperspektiv ger möjligheter att driva utvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar. Att människor överutnyttjar vissa miljöresurser har till stor del sin grund i så kallat marknadsmisslyckande. De kostnader som den enskilde individen eller företaget belastas med motsvarar inte de kostnader som totalt sett uppstår i samhället, och många gånger har utnyttjandet av miljön uppfattats som gratis. Men om miljöns värde synliggörs och miljökostnaderna återspeglas i prissättningen, kan dessa beaktas i de beslut som tas av producenter och konsumenter. Detta kan ske genom att upprätthålla principen att förorenaren skall betala och att beskattningen i högre grad ligger på natur- och miljöresurser än på människors arbetsinsatser. Kristdemokraterna har längre drivit kravet att det traditionella välfärdsbegreppet beräknat som bruttonationalprodukten (BNP) skall kompletteras med miljöräkenskaper för att synliggöra sambandet mellan ekonomi och miljö. Det är av stor vikt att tillräckliga resurser för detta arbete anslås så att miljöräkenskaperna fullt ut kan integreras bland övriga ekonomiska räkenskaper och så att information om miljöräkenskaperna når allmänheten.

15.1 Skatteväxling

Kristdemokraterna vill betona vikten av tydliga ekonomiska styrmedel som ger samhället incitament att konsumera mindre energi och minska utsläppen av miljöpåverkande ämnen. Vi ser därför behov av ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem där beskattningen på arbete sänks och beskattningen på miljöpåverkan relativt sett höjs. En sådan kombinerad höjning av skatten på miljöstörande verksamhet och sänkning av skatten på arbete kallas grön skatteväxling.

En ensidig skatteväxling begränsad till Sverige kan dock bli kontraproduktiv om andra länder inte genomför liknande åtgärder. Höjda skatter på till exempel energi kan leda till att energiintensiv industri lämnar Sverige och att denna produktion i stället sker i andra länder med mindre miljöhänsyn. En grön skatteväxling måste därför ha en smart utformning, så att den potentiellt miljöstörande produktionen behålls i Sverige med minimal miljöpåverkan. I nuläget bedömer Kristdemokraterna att det vore rimligt att vänta med ytterligare skattehöjningar på energi och miljöstörande utsläpp och i stället stimulera industrin till investeringar som ytterligare minskar de negativa miljökonsekvenserna av produktionen. Höjningar av miljörelaterade skatter bör sedan återupptas när det kan ske utan att den svenska industrin tvingas bort. Därigenom blir en skatteväxling styrande till mer miljövänliga produktionsmetoder i stället för att styra produktionen till andra länder. En utveckling av skatteväxlingsinstrumentet i riktning mot ökad träffsäkerhet måste också ske.

Kristdemokraterna är övertygade om att en grön skatteväxling behövs på en europeisk nivå för att bevara konkurrensneutraliteten mellan olika länder. Sverige bör verka för gemensamma miniminivåer för beskattning av miljöstörande verksamhet inom EU. En sådan utveckling skulle leda till att svenskt näringsliv skulle få stora konkurrensfördelar tack vare den anpassning som gjorts i Sverige för att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen. I EU-sammanhang har den svenska regeringen tyvärr motverkat ambitionerna med en ökad miljörelatering av skattesystemet genom sitt motstånd mot förslaget om majoritetsbeslut när det gäller miljörelaterade skatter.

En ökad användning av miljörelaterade skatter skapar ett ekonomiskt utrymme som bör användas för att sänka skatten på arbete. Då kan både en bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås. På grund av Sveriges höga skattetryck är det enligt Kristdemokraternas uppfattning angeläget att sänka skatterna på arbete. Därmed stärks sysselsättningen långsiktigt och skattesystemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt större andel miljörelaterade skatter. Argumenten för en grön skatteväxling kan således tillämpas i ett sammanhang där skatter sänks i stället för att, som den styrande s-, v- och mp-majoriteten ofta gör, låta skatteväxlingsresonemangen leda till ett allt högre skattetryck.

Den väg som riksdagsmajoriteten slagit in på innebär att en skatteväxling sker genom att höja beskattningen av hushållen, medan industrin inte drabbas i samma utsträckning. Poängen med grön skatteväxling är emellertid att företagen skall bli mer personalintensiva och mindre resursintensiva när det gäller miljöstörande processer. Ett hushåll befinner sig dock inte i samma situation som ett företag, eftersom det inte kan välja att anställa fler och värma upp huset mindre. Många hushåll saknar de finansiella möjligheterna att investera i ett nytt uppvärmningssystem. Därför innebär en ökad beskattning av hushållen att deras kostnader ökar utan att de har möjlighet att växla mellan energianvändning och arbetskraft. Kristdemokraterna anser att hushållen i första hand skall stimuleras genom investeringsbidrag och genom att fastighetsskatten avskaffas. Fastighetsskatten innebär idag att investeringar i mer resurshushållande system för uppvärmning inte lönar sig för den boende.

Det är främst villaägare med direktverkande elvärme som har svårt att ställa om till andra uppvärmningsformer, eftersom alternativen innebär vattenburna system. Därför blir omställningskostnaderna mycket höga och villaägaren kommer ha ett negativt kassaflöde i decennier innan investeringen eventuellt blir lönsam. Därför förespråkar Kristdemokraterna att ett investeringsstöd utgår för villaägare som ställer om från direktverkande el till annat uppvärmningssystem. Detta utvecklas närmare i Kristdemokraternas energimotion.

16 Frivilliga miljöinsatser

I Sverige finns en lång tradition när det gäller frivilliginsatser inom olika samhällsområden. Detta är insatser som inte är nödvändiga på grund av lagstiftning eller andra styrmedel men som utförs av olika typer av organisationer och enskilda med miljöintresse. De måste uppmuntras och kompletteras så att det exempelvis lönar sig för företag att investera i produktion och utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och minska resursåtgången. Det är också viktigt att privatpersoner som exempelvis tilläggsisolerar sitt hus eller genomför andra positiva miljöåtgärder inte straffas med högre fastighetsskatter eller liknande. Det skall löna sig att agera miljövänligt. Det är således viktigt att de ekonomiska styrmedlen, som tidigare nämnts, inte motverkar de frivilliga miljöinsatserna.

16.1 Miljöledningssystem

Ett exempel på en mycket viktig frivillig åtgärd är införandet av miljöledningssystem hos företag och andra organisationer. Många organisationers miljöledningssystem har också kontrollerats av externa revisorer enligt en viss kravspecifikation. Denna kontroll kallas också för certifiering och kan användas som en konkurrensfördel eller vara ett krav hos vissa upphandlare. Exempel på miljöledningssystem som kan certifieras är de internationellt erkända standarderna ISO 14001 och EMAS. En certifiering enligt dessa standarder är dock relativt kostsam, även om avgiften varierar med företagets storlek. Därför är det mest kapitalstarka företag som certifierats enligt dessa system. Det är oftast lättare att hitta bra miljölösningar i större företag, men det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. I dag arbetar många små och medelstora företag med miljöledningssystem utan att detta registreras. Den stora kostnaden för certifiering blir ett hinder för registrering men alltså inte för ett konsekvent miljöarbete.

I regeringens gröna nyckeltal ingår antalet ISO- och EMAS-registrerade företag. Vi anser dock att även företag som arbetar enligt enklare (billigare) miljölednings­system, som inte certifierats, bör tas med då de gröna nyckeltalen beräknas.

17 Offentlig upphandling

I EU:s direktiv om upphandling gäller generellt sett att den upphandlande enheten skall välja det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt. Miljöhänsyn nämns inte uttryckligen i den gällande upphandlingslagstiftningen. Huruvida en produkt är miljövänlig är inte mätbart på samma sätt som priset. Upphandlande enheter får utforma kontrakt på det sätt de anser bäst ur miljösynpunkt. Detta får dock inte leda till att anbudsgivare från andra medlemsstater missgynnas.

EU-kommissionen har presenterat ett meddelande om offentlig upphandling inom EU som gör det möjligt att välja tjänster eller varor utifrån ett hänsynstagande till miljön. Detta betyder att det inte måste vara det billigaste alternativet som väljs, utan att andra omständigheter kan väga tyngre.

EU-kommissionen har antagit ett s.k. tolkningsdokument om vad som skall gälla för upphandling inom unionen. Syftet med dokumentet är att undersöka och förtydliga de möjligheter som ges enligt gällande regelverk för offentlig upphandling. I dokumentet ges upphandlarna rätten att själva välja vilka miljökrav som skall ställas, men det poängteras att anbudsgivare inte får diskrimineras, t.ex. att krav på vissa märken inte får ställas. Tolkningsdokumentet innehåller vissa försämringar på miljöområdet. I de s.k. utvärderingskriterierna är det nu svårare att väga miljö mot andra kriterier, t.ex. kvalitet och estetik. Enligt kommissionen måste miljökraven medföra en direkt ekonomisk fördel för upphandlaren och vara knutna till produkten. Kristdemokraterna föreslår att regeringen i EU verkar för att reglerna för offentlig upphandling skall medge höga krav på miljöhänsyn vid all offentlig upphandling.

En upphandlande enhet får ställa krav på att transporten av de varor som skall levereras utförs med ett visst transportmedel, förutsatt att detta krav inte leder till diskriminering. Däremot medger inte reglerna att upphandlaren ställer krav på lägsta energiförbrukning i transportledet. Färre transporter och kortare färdsträckor är mycket angeläget för att minska utsläppen av växthusgaserna. Därför måste det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införas möjlighet att väga in sträckan produkten har färdats. Kristdemokraterna föreslår att regeringen i EU verkar för en ändring enligt detta förslag.

18 Miljöarbetet i ett europeiskt och internationellt perspektiv

Omfattande nationella åtgärder mot miljöförstöringen har en begränsad effekt om inte Europas länder drar åt samma håll. De allvarligaste miljöhoten är globala eller stor-regionala. Det gäller bland annat växt­huseffekten, ozonförtunning, försurning, övergödning och spridning av miljögifter och tungmetaller. Föroreningar sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av nationsgränser. Därför är ett samarbete över nationsgränserna nödvändigt och en av EU:s viktigaste uppgifter.

EU:s beslutsregler behöver förändras så att exempelvis miljöpolitiska beslut om miniminivåer för miljöavgifter kan ske med enkel majoritet. Miljökostnaderna bör internaliseras i produktion, transport och konsumtion. Annars kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår gemensamma miljö. Grundregeln måste vara att uppmuntra frihandel men se till att miljökostnaderna är internaliserade i priset. EU:s upphandlingsregler bör kompletteras med krav på att miljökostnaderna vägs in vid upphandling. Miljökostnaderna bör även vägas in vid andra internationella handelsöverenskommelser. En av EU:s största utmaningar kommande år blir att klara av de minskningar av koldioxidutsläppen som man åtagit sig enligt Kyotoprotokollet. Detta kräver gemensamma EU-insatser för en effektivare och mer miljövänlig energianvändning.

Det är viktigt att enskilda länder i EU kan vara föregångsländer när det gäller miljöfrågor så att skärpningar av miljökrav på nationell nivå är tillåtna om de kan motiveras med hälso- och miljöskäl. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, stärker ekologisk hållbarhet som målsättning inom unionen, det vill säga alla beslut inom olika instanser i EU skall ta hänsyn till sociala, ekonomiska och ekologiska effekter. Fördraget ger också länderna rätt att behålla nationella regler samt begränsad rätt att införa nya egna regler. Försiktighetsprincipen skall vara central inom unionens miljöpolitik.

Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin höga konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Fattigdomen i stora delar av världen förvärrar ytterligare hoten mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation genom en rättvis handelspolitik och ett effektivt bistånd på en anständig nivå.

En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. Sverige bör genom handel och bistånd underlätta omställningen till miljömässigt hållbara teknologier, i synnerhet energisystem, i tredje världen.

Övriga krav som Kristdemokraterna vill driva internationellt är i punktform:

Kristdemokraternas internationella miljöpolitik utvecklas vidare i motionen Internationellt miljöarbete under utgiftsområde 5.

18.1 Miljöprövning vid exportkrediter

U-länderna står än så länge för en relativt blygsam del av världens samlade koldioxidutsläpp. Många länder i väst bidrar till en ohållbar utveckling i u-länderna genom de nationella exportkreditnämnderna som ger finansiellt stöd till investeringar i utvecklingsländer. Det förekommer att teknik som är skadlig för miljön exporteras. Någon miljökonsekvensutredning av dessa projekt sker sällan. Miljöhänsynen måste vara ett av de viktigaste kriterierna när man beslutar om finansiering av projekt i utvecklingsländerna. Fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling kan, och skall, gå hand i hand. När svenska entreprenörer är verksamma utomlands är det inte ovanligt att projektens finansiering stöds av statliga exportgarantier och exportkrediter. Att svenska företag ger sig in i projekt som innebär negativ miljöpåverkan förvånar, men än mer allvarligt är att Exportkreditnämnden ger ekonomiska garantier för sådana projekt via vår skattsedel. EKN har en miljöpolicy för garantigivning, men denna innebär i stort sett bara att det är möjligt att göra en miljögranskning av de projekt som ansöks om medel för. Vilka projekt som skall granskas avgörs av EKN och det är också EKN själv som avgör om projektet skall få medel beviljade. Vi menar att en obligatorisk miljöprövning måste föregå alla beslut om statliga exportkrediter.

19 Anslagsförändringar

Kristdemokraterna motsätter sig de neddragningar regeringen föreslår vad avser sanering av förorenade områden. Kristdemokraterna anvisar därför 150 miljoner kronor mer än regeringen till detta anslag. För att minska försurningen av sjöar, vattendrag och mark krävs utsläppsminskningar från trafik- och energisektorn med flera. De vatten och marker som redan är drabbade av försurning måste återställas genom omfattande kalkningsinsatser. För detta ändamål avsätter Kristdemokraterna 30 miljoner kronor utöver regeringens budget. Det svåraste miljöproblem vi står inför är dock klimatförändringarna. För en kraftfullare klimatpolitik anslår vi 60 miljoner kronor mer än regeringen. Vi föreslår en långsammare takt och ett ökat inslag av frivilliga skogsvårdsavtal i arbetet med att bevara nyckelbiotoper i skogsmark. Därigenom minskar Kristdemokraterna anslaget till åtgärder för biologisk mångfald med 450 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Stockholm den 6 oktober 2003

Alf Svensson (kd)

Maria Larsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Stefan Attefall (kd)

Mats Odell (kd)

Inger Davidson (kd)

Johnny Gylling (kd)

Helena Höij (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Sven Gunnar Persson (kd)