Motion till riksdagen
2003/04:MJ399
av Alf Svensson m.fl. (kd)

Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar, utgiftsområde 23


Sammanfattning

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till uthållig användning av åkermarken för livsmedelsproduktion med hög kvalitet, eller annan användning som enkelt kan ställas om till livsmedelsproduktion, exempelvis energigrödor. En förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som omvärldens. Att behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt brukande också i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i jordbrukspolitiken.

Det är nu hög tid att förbättra Sveriges bönders ekonomiska situation. Regeringen har länge indikerat att en uppgörelse skall genomföras med lantbrukarna angående reducering av dieselskatten. Detta löfte har svikits ännu en gång då inget sådant förslag finns i budgetförslaget. Kristdemokraterna kräver att denna skattesänkning genomförs snarast. Att staten skall bära kostnader för djurdatabas och en del av avbytarverksamheten samt genomföra avsevärda förenklingar av jordbruksbyråkratin är andra kristdemokratiska förslag. Givetvis ska de EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna användas i större omfattning. En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder är ytterligare ett sätt att stärka den svenska livsmedelsnäringen. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och skördeskadeskydd är andra områden där satsningar görs.

Inom utgiftsområdet och genom skattesänkningar satsar Kristdemokraterna sammantaget netto drygt 1,1 miljarder kronor mer än regeringen på jordbrukssektorn 2004.

I den fortsatta tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall Sverige inta en mer jordbruksfrämjande inställning syftande till bevarande av åkermark, fortsatta förutsättningar för livsmedelsproduktion i hela Sverige och förstärkandet av en god miljömässig livsmedelsproduktion. Samma hållning skall vara utgångspunkten i WTO-förhandlingarna som också skall betona vikten av att u-länderna ges möjlighet att utveckla sin livsmedelsproduktion.

Kristdemokraterna menar också att det är hög tid att förbättra situationen för trädgårdsnäringen, där vi t.ex. vill avskaffa de konkurrenshämmande skatter som trädgårdsnäringen har gemensamt med den övriga jordbruksnäringen.

Kristdemokraterna vill också skapa långsiktiga förutsättningar för fiskenäringen att utvecklas i balans med miljön. Det är viktigt att svensk fiskerinäring har villkor som motsvarar de i konkurrerande länder och vi vill därför bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag.

För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas krävs långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktionsmål som miljömål.

Sammantaget anvisar Kristdemokraterna 276 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 23. Tillsammans med sänkt skatt på diesel och avvisande av regeringens skattehöjning på bekämpningsmedel, innebär Kristdemokraternas budgetalternativ att jordbruksnäringen tillförs drygt 1,1 miljarder kronor mer än i regeringens budgetförslag.

Kristdemokraterna lämnar separata motioner inom områdena hav och fiske, djurskydd, jakt och viltvård, trädgårdsnäring, skogsbruk, hästpolitik samt landsbygdspolitik.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 3

3 Förslag till riksdagsbeslut 5

4 Inledning 9

4.1 Jordbruket är inte vilken näring som helst 9

4.2 Jordbruk och öppna landskap i hela landet 10

4.3 Rättvisa skattevillkor 10

4.4 Socialt stöd med avbytartjänst 10

4.5 Skördeskadeskydd 11

4.6 Tillämpa CAP med förnuft 11

4.7 Utvecklade exportmöjligheter 11

4.8 God etik i djuromsorgen och miljövänligt åkerbruk 11

4.9 Balanserad hållning gentemot genmodifierade livsmedel 12

4.10 Konsumenter kräver trygghet – ursprungsmärkning och livsmedelssäkerhet 12

5 Jordbruket – en basnäring 12

5.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken 13

5.2 Bonden som förvaltare 14

5.3 Konsekvensanalys 15

5.4 Ängs- och betesmark 15

5.5 Arealersättningarna 15

5.6 Skördeskadeskydd 16

5.7 Särskilt stöd till Norrland 16

5.8 Bevara fäbodarna 17

6 Jordbruket – en framtidsnäring 18

6.1 Dieselskatten 18

6.2 Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel 19

6.3 Det svenska jordbrukets konkurrenssituation 20

6.4 Stöd till avbytartjänst 20

6.5 Exportfrämjande åtgärder 20

6.6 Rensa i byråkratin 21

6.7 Småskaliga slakterier 21

6.8 Ställ krav i kommande internationella förhandlingar 22

6.9 Stöd till jordbrukets rationalisering 23

6.10 Startstöd till unga jordbrukare 23

7 Jordbruket – en grön näring 24

7.1 Landsbygdens miljö och struktur 24

7.2 Förenklat regelsystem som gynnar ekologisk produktion 25

7.3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 26

7.4 Återinför vallstödet 26

7.5 Fånggrödor 27

7.6 Slut kretsloppet stad–landsbygd 27

7.7 Gynna småskaligt jordbruk och glesbygd 28

8 Konsumentfrågor 28

8.1 Aktiva konsumenter 29

8.2 Livsmedelsverket 29

9 Genmodifierade livsmedel 30

9.1 Risker för människors hälsa 30

9.2 Konsekvenser för ekosystemet 31

9.3 Forskning kring GMO 31

9.4 Förnyad lagstiftning 32

9.5 Det genetiska kapitalet 32

9.6 Upphovsrätt till gentekniska uppfinningar 32

9.7 Offentlig upphandling 33

10 Djurhållning 33

10.1 Besparingspotential inom distriktsveterinärorganisationen (DVO) 34

10.2 Bekämpande av djursjukdomar 35

10.3 Pälsdjursnäringen 36

11 Vilda djur 37

11.1 Ersättning för viltskador 37

11.2 Skyddsjakt 38

11.3 Sjukdomar hos vilda djur 38

12 Utbildning och forskning 38

13 Trädgårdsnäringen 39

14 Fiske 40

15 Skogsnäringen 41

16 Rennäringen 42

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik, nämligen syftande till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av åkermarken.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpningen av CAP-reformen i Sverige.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändiga förutsättningar för att bevara det öppna landskapet.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom EU harmonisera avgifter och skatter för jordbruket1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de EU-anslag som är möjliga.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ansvarsfull svensk jordbrukspolitik måste innebära att de öppna hagarna och betesmarkerna värnas.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurshushållande konventionellt jordbruk.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skördeskadeskydd.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett extra Norrlandsstöd.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att referensersättningsnivån för nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige bör omförhandlas.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödet till jordbruket i norra Sverige bör ligga så nära referensersättningsnivån som möjligt.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell handlingsplan för bevarande av levande sätrar och fäbodar bör upprättas.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatten på bekämpningsmedel.1

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återföra skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel till jordbruksnäringen.1

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till avbytartjänst.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om exportfrämjande åtgärder.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning med syfte att förenkla förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska jordbruksbyråkratin.

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om småskaliga slakterier.

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till omarronderingar.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Emån.

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen.1

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frikostigare regler för s.k. LBU-stöd.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklat regelsystem som gynnar ekologisk odling.

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ekologisk odling.

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till vallodling.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stöd till odling av fånggrödor även skall beviljas för åtgärder syftande till att minska näringsläckaget till Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återföring av slam och rötrester till jordbruksmarken.

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt värna det småskaliga jordbruket och fjälljordbruket.

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla livsmedel skall vara märkta med ursprungsland och ge relevant information om hur varan producerats.

  33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av annat kött än nötkött.

  34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av produkter innehållande genetiskt modifierade organismer.

  35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Livsmedelsverket.

  36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etisk prövning av tillämpningar av gentekniken.

  37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det genetiska kapitalet.

  38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphovsrätt för gentekniska uppfinningar.2

  39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentlig upphandling.3

  40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurskydd och djurhälsovård inom EU.

  41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerställande av ekonomiska resurser till djurhälsovården.

  42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tamdjursägare och renägare skall erhålla full ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp.

  43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompensation för rovdjursangrepp på tamdjur som ej är kopplade till näringsverksamhet.

  44. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av 27 § jaktförordningen att Naturvårdsverket får föreskriva att beslut om jakt på varg får meddelas av länsstyrelsen i län med fasta stammar av varg.

  45. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av 28 § jaktförordningen att det tydliggörs att en tamdjursägare har rätt att försvara sina djur mot angrepp från varg.

  46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvaret för sjukdomar hos vilda djur bör tydliggöras.

  47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och forskning inom jordbruks- och livsmedelsområdet.

  48. Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt uppställning:

Anslag (1000-tals kr)

Regeringens förslag

Anslagsförändring

42:2 Bidrag till distriktsveterinärsorganisationen

93 257

–20 000

42:4 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

107 100

+ 5 000

42:5 Ersättningar för viltskador m.m.

87 500

+ 4 000

43:1 Statens Jordbruksverk

299 991

–20 000

43:8 Fiskeriverket

111 814

–5 000

43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet

5000

+ 5 000

44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur

2 209 000

+70 000

44:1 Extra Norrlandsstöd

+10 000

44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

11 901

+10 000

44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.

3 000

+5 000

44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel

251 000

+ 150 000

45:1 Främjande av rennäringen m.m.

37 000

+ 5 000

25:1 Sveriges lantbruksuniversitet

1 289 479

+ 2 000

Nytt anslag: Kompensation för växthusnäringens skatt på bränsle

+20 000

Nytt anslag: Avbytartjänst

+20 000

Nytt anslag: Ersättning vid skördeskador

+15 000

Summa för utgiftsområdet:

14 278 732

+276 000

1Yrkandena 5, 14, 15 och 24 hänvisade till SkU.

2Yrkande 38 hänvisat till LU.

3Yrkande 39 hänvisat till FiU.

Inledning

Landets jordbruksföretagare tillhör Sveriges miljövårdare och miljövärnare. De står för den trygga och stadiga, långsiktiga och konsekventa miljövården. Jordbrukspolitiken måste handla om att ta till vara den miljö som långvarig jordbruksproduktion skapat. Förutom livsmedelsproduktion är det viktigt att skapa fortsatta förutsättningar för lantbrukare att bedriva kultur- och miljöarbete i hela vårt land, i skogsbygd och mellanbygd såväl som i slättbygd. Detta är en förutsättning för en levande landsbygd.

För att trygga livsmedelsproduktionen för framtiden i Sverige och övriga EU-länder, måste det slås fast att den odlade jorden är en oersättlig och livsviktig resurs för människors välbefinnande och överlevnad. Ur ett globalt perspektiv är det också långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion.

Jordbruket är centralt för sysselsättningen på landsbygden och inom livsmedelssektorn. Sverige har särskilt goda förutsättningar att klara ett miljövänligt och uthålligt jordbruk där djurhållningen präglas av omsorg och goda djurmiljöer. Strävan efter att ha ett jordbruk med biologiskt fullvärdiga livsmedel med hög kvalitet ger Sverige många konkurrensfördelar om lika konkurrensvillkor med omvärlden får gälla. Jordbrukarna måste få förutsättningar att långsiktigt bedriva sin livsmedelsproduktion med därtill hörande kultur- och miljöarbete.

Lönsamhetsutvecklingen i det svenska jordbruket har sedan EU-inträdet 1995 stabiliserats på en något högre nivå än tidigare. Den svenska lönsamheten är dock påtagligt sämre än den finska. Det är intressant att konstatera att dieselskatten för jordbrukets maskiner i Finland ligger på 62 öre/liter och i Sverige på över 3 kronor. Bland EU-länderna är Sverige det enda land där dieselskatten inom jord- och skogsbruk är densamma som för personbilstrafik.

Den reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) som beslutades i somras kommer att få genomgripande betydelse för jordbruket i Sverige, liksom i övriga Europa. En särskild utmaning blir det för de regioner som huvudsakligen är hänvisade till mjölk- och köttproduktion. Nödvändigheten av att särskilt beakta den svenska köttproduktionen belyses av det faktum att importens andel av köttkonsumtionen i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. År 1990 utgjorde importen 9 procent av konsumtionen av nötkött. År 2002 var andelen 36 procent. Implementeringen av CAP-reformen måste utformas så att svenskproducerat kött får en chans att återta förlorade marknadsandelar.

Kristdemokraterna vill med följande 10 punkter sammanfatta vår huvudsakliga politik på jordbruksområdet.

4.1 Jordbruket är inte vilken näring som helst

De speciella villkor som är förknippade med jordbruk och livsmedelsproduktion måste få konsekvenser i form av en särskilt utformad jordbrukspolitik som skapar rimliga förutsättningar för den enskilde lantbruksföretagaren. Jorden ligger där den ligger och kan inte flyttas utomlands. De särskilt starka miljö- och djurhållningsvillkor som präglar svenskt jordbruk och som innebär ökade produktionskostnader i förhållande till omvärlden måste ekonomiskt kompenseras. Det miljö- och landskapsvårdande inslaget är en ”kollektiv nyttighet” som måste betalas av det allmänna.

Djurhållarens behov av att någon eller några dagar om året kunna vara ifrån verksamheten ställer särskilda krav på socialt skyddsnät. Sammantaget visar detta att jordbruket i alla delar inte kan jämställas med andra näringar utan måste ha särskilda villkor som kan utjämna de nackdelar som finns för produktionen. Därför är det också viktigt att jordbruksfrågorna också fortsättningsvis har ett eget departement med egen minister inom regeringen och att riksdagen har ett särskilt miljö- och jordbruksutskott.

Sverige måste också tydligare inom EU driva en jordbrukarfrämjande politik där god miljö och djurhållning sätts i centrum.

4.2 Jordbruk och öppna landskap i hela landet

Brukningsbar jord och förutsättningar för djurhållning finns i hela Sverige. De extra kostnader som är förenat med att bedriva jordbruk i skogs- och mellanbygd och framförallt i Norrland kräver extra insatser inom programmet för landsbygdsutveckling.

Den merkostnadsersättning som skall utgå i Norrland är betingad av bl.a. avståndshandikapp, sämre förutsättningar för rationellt jordbruk samt långa avstånd till betes- och fodermarker. Eftersom strävan skall vara att bibehålla det öppna landskapet i hela landet krävs här en solidarisk uppställning via gemensam finansiering.

4.3 Rättvisa skattevillkor

Sverige måste inom EU hårt driva frågan om harmonisering av skatter och avgifter som drabbar jordbruket. På annat sätt kan inte lika konkurrensvillkor skapas. I Sverige har en extra skatteryggsäck pålagts bönderna bland annat i form av höga dieselskatter. Denna skatteryggsäck måste lyftas av så att lantbruksföretagaren kan konkurrera med omvärlden på lika villkor. Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall återföras till näringen.

4.4 Socialt stöd med avbytartjänst

För inte minst mjölkgårdar är avbytare inom jordbruket en förutsättning för att man skall kunna komma från sitt arbete någon eller några gånger per år. För att lantbruksföretagaren skall ha råd att under en tid avlöna en avbytare krävs dock att staten tar sitt sociala ansvar. Löntagare har rätt till fem veckors semester och det är rimligt att också jordbrukaren får semestermöjligheter. Det kan inte ske på annat sätt än att staten stöttar utbyggnaden av en avbytartjänst som kan komma alla lantbrukare till del.

4.5 Skördeskadeskydd

Lantbruksföretagaren är som ingen annan företagare utsatt för vädrets nycker. De klimatförändringar som kan vara orsakade av människans påverkan kan slå oerhört hårt mot den enskilde. Översvämningar eller svår torka kan slå ut en årsinkomst. Här måste staten ta ett ansvar så att den enskilde inte drabbas på ett orimligt sätt.

4.6 Tillämpa CAP med förnuft

CAP-reformen kommer att medföra lönsamhetseffekter och strukturella förändringar. Konkurrens- och omvandlingstrycket på jordbruket kommer att öka. Det är angeläget att den svenska tillämpningen av CAP-reformen är väl förankrad i riksdagen och vägleds av att svensk produktion skall värnas och utvecklas i hela landet. Förutsättningarna för det enskilda jordbruksföretaget måste snabbt klarläggas med hänsyn tagen till hur andra EU-länder utformar sitt regelverk.

4.7 Utvecklade exportmöjligheter

Andra länder har stark uppbackning från sina respektive regeringar för att jordbruks- och livsmedelsbranschen skall kunna exportera sina produkter. Så länge detta system fortgår måste också svenska staten på ett tydligt sätt markera att man tror på export av svenska livsmedelsprodukter. I annat fall blir det fråga om konkurrens med sämre förutsättningar för svensk livsmedelsindustri. Ökade aktiva marknadsföringsinsatser för att tydliggöra svensk livsmedelskvalitet skall stöttas av nationella statliga medel.

4.8 God etik i djuromsorgen och miljövänligt åkerbruk

Landets jordbrukare står för miljövärn och god djuromsorg. Man arbetar med konkret miljövård och skapar förutsättningar för fortsatt biologisk mångfald. En stark djurskyddslag tillammans med starka djurskyddsmyndigheter är garanten för ett gott omhändertagande om djuren. Att djurhållaren själv är angelägen om djurens välbefinnande är ju en förutsättning för god livsmedelskvalitet. Minimerandet av användningen av konstgödning och bekämpningsmedel samt den stora andelen ekologiskt drivna jordbruk är ett kvitto på den miljömedvetenhet som präglar den svenska jordbruksnäringen. Denna utveckling skall stimuleras ytterligare.

4.9 Balanserad hållning gentemot genmodifierade livsmedel

Rätt använt kan genmodifiering komma till god användning inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Det handlar dock om att försiktighetsprincipen skall gälla så att inte genmodifierade grödor riskerar att slå ut traditionella växtsorter och störa ekosystemet. Det är helt nödvändigt att ha tydliga märkningssystem så att konsumenter och allergiker upplyses om livsmedlet i någon form utsatts för genmodifiering.

4.10 Konsumenter kräver trygghet – ursprungsmärkning och livsmedelssäkerhet

För att konsumenten skall kunna känna full trygghet med de livsmedel som erbjuds krävs noggrann ursprungsmärkning och information om bruknings- och djurhållningsmetod. Livsmedelsverket och ansvariga veterinära myndigheter måste också tillförsäkras resurser så de kan fullgöra sin uppgift att kontrollera verksamheten såväl inom jordbruket som i livsmedelsindustrin.

Jordbruket – en basnäring

Jordbruksnäringen är inte vilken industri som helst, utan skiljer sig från andra näringar på flera sätt. Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande landsbygd. Tryggandet av dessa näringars ställning är en förutsättning för fortsatt bosättning, samt ekonomisk, social och kulturell utveckling på den svenska landsbygden. Det stöd som samhället – det svenska och det europeiska – betalar till jordbruket är inte att betrakta som allmosor, utan betalning för produkter och tjänster som efterfrågas av samhället.

Det är viktigt att förstå att jordbruket levererar mer än bara livsmedelsvaror. För det första är samhället intresserat av att garantera att livsmedelsförsörjningen kan fungera, inte bara för stunden, utan också i en krissituation. Ur såväl globalt som nationellt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och övriga Europa kan nyttjas för livsmedelsproduktion eller annan produktion som lätt kan avbrytas och återgå till livsmedelsproduktion. Det finns alltså ett värde i att ha den trygghet som ett existerande jordbruk innebär.

Bönderna förvaltar det tusenåriga arv som den odlade och betade landskapsbilden utgör. Det är inte bara Ulf Lundell som trivs bäst i öppna landskap, utan sannolikt också större delen av svenska folket. Direktstöd och arealstöd är en ersättning för upprätthållandet av detta samhällsvärde. Om den öppna betesmarken skulle försvinna, skulle detta medföra att oersättliga biotoper slogs ut och att många svenska växt- och djurarter försvann eller hotades.

5.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), har en stor betydelse för utgiftsområde 23 och den svenska jordbrukspolitiken. Mer än hälften av utgifterna finansieras från EU-budgeten. Merparten av dagens EU-stöd avser obligatoriska åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag. Dessutom tillkommer delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter nationell medfinansiering t.ex. strukturplanen för fiskerinäringen i Sverige.

EU:s jordbruksministrar beslutade den 26 juni 2003 om en grundläggande reform av CAP. Det centrala inslaget i reformen är att stödet till jordbrukarna i huvudsak utbetalas som ett gårdsstöd frikopplat från produktionen. Frikopplingsgraden varierar mellan olika sektorer. Reformen träder i kraft 1 januari 2005, men de medlemsländer som så önskar har möjlighet att skjuta fram genomförandet till 2007. Det nya systemet ger upphov till så kallade betalningsrätter där varje betalningsrätt är kopplad till ett hektar jordbruksmark. Jordbrukaren kan sälja dessa betalningsrätter med eller utan att mark medföljer. För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett antal så kallade tvärvillkor (cross-compliance), som omfattar områdena miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd, samt garantera att jordbruksmarken kommer att skötas.

CAP-reformen innebär en ökad lönsamhetspress på den svenska mjölkproduktionen. En sänkning av interventionspriserna för smör och skummjölkspulver sker stegvis med totalt 25 respektive 15 procent. Samtidigt ges de enskilda länderna större möjligheter att välja när och hur reformen skall genomföras. För såväl grödor som köttproduktion finns olika valmöjligheter för medlemsländerna att utforma stödet. Det är viktigt att den svenska regeringen följer utvecklingen i övriga EU-länder så att svenska bönder får likvärdiga villkor med andra europeiska bönder. Framför allt bör det råda likvärdiga produktionsvillkor med viktiga konkurrentländer.

Jordbruksreformen innebär vidare att direktstöden dras ner successivt och att pengarna används till miljö- och landsbygdsutveckling (s.k. modulering). Genom modulering skall miljöns och landsbygdsutvecklingens roll stärkas.

Kristdemokraterna välkomnar det energigrödsstöd på 45 euro/ha som införs i samband med reformen, liksom möjligheten för medlemsländerna att ge nationellt anläggningsstöd för energiskogsodling. Stödpriset på ris halveras, vilket är positivt för utvecklingsländerna och världshandeln.

För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen är det viktigt att det finns goda förutsättningar för nyföretagande inom jordbruksbranschen. CAP-reformens system med stödrättigheter kan innebära ett problem för nyetablering och generationsskiften, då det kan bli brist på fördelningsbara stödrättigheter. Det är viktigt att Sveriges regering i så fall skjuter till de medel som saknas från i första hand den nationella reserven, men också det nationella kuvertet, på högst 10 procent av direktstöden, bör kunna användas. Det är nödvändigt att systemet utformas så att generationsskiften i familjejordbruk inte försvåras.

Kristdemokraterna har länge arbetat för att den extra skatteryggsäck som vår regering försett de svenska bönderna med skall lyftas av. Vi hävdar att rättvisa villkor innebär att bland annat skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel harmonieras med övriga EU-länder. Om svenskt jordbruk inte får samma konkurrensvillkor avseende skatter och avgifter som omvärlden kan det leda till att stora delar av åkermarken avvecklas, vilket i sin tur skulle innebära att tiotusentals arbetstillfällen försvinner från denna sektor. Följden av detta skulle bli avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion.

Det är också hög tid att värdera de uppgifter som bonden utför utöver traditionell livsmedelsproduktion i form av energi, skydd av natur, landskap, miljö och landsbygdens utveckling m.m.

Förutsättningar för närhet mellan producent och konsument måste skapas. Detta minskar behovet av långväga transporter till nytta för både människor och djur.

5.2 Bonden som förvaltare

Förvaltarskapstanken är en av grundstenarna i kristdemokratisk ideologi. Vi har alla ett förvaltaransvar för hur de personliga resurserna används liksom ansvar för andra människor, den materiella miljön och naturresurserna. Innebörden av förvaltarskapet är att bruka och bevara. Varje åtgärd idag påverkar både vår samtid och det arv vi skall lämna vidare till våra barn – framtiden. Vi eftersträvar ett hållbart samhälle som vi med gott samvete kan lämna vidare och där vi tar hänsyn till de känsliga biologiska processerna och resursernas kretslopp. Hänsynslös exploatering, utsugning och rovdrift är i strid med förvaltarskapstankens princip.

Till följd av den jordbrukarfientliga politik som Socialdemokraterna bedrivit befinner sig det öppna svenska landskapet nu i fara. Ansenliga natur-, miljö- och kulturvärden står på spel. Hagar och betsmarker växer igen. Bygder överges. När det öppna landskapet försvinner, försvinner samtidigt en biotop som är viktig för många växt- och djurarters överlevnad. Den lantbruksfientliga politiken är därigenom ett hot också mot den biologiska mångfalden. En ansvarsfull jordbrukspolitik för Sverige måste innebära att de öppna landskapen med hagar och betesmarker värnas.

En ny optimism och hög attraktionskraft måste skapas för jordbrukaryrket. Som lantbrukare skall man kunna vara stolt över sitt yrke och känna optimism inför framtiden. Ungdomar måste med inspiration lockas till de areella näringarna och få möjlighet till bra utbildning, kompetensutveckling och framtidstro.

Vårt lands jordbrukare står i många avseenden för den trygga, långsiktiga och konsekventa miljövården. Ett arv väl värt att föra vidare.

Familjejordbruk skall vara basen i svenskt jordbruk, även om förutsättningar för fungerande deltidsjordbruk med kompletterande näringar också måste finnas.

Kvinnornas roll i jordbruksarbetet tas ofta för given men deras roll för näringen underskattas. Kvinnorna har också en stor erfarenhet inte bara som producenter utan också som konsumenter av livsmedel. En kunskap som bättre bör tas tillvara vid rådgivning, information och handel.

Förvaltarskapstanken skall vara vägledande genom hela livsmedelskedjan.

5.3 Konsekvensanalys

Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse borde en särskild konsekvensanalys genomföras. Denna skulle belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygden etc. Detta är inte minst angeläget i dessa tider då jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens och många, framför allt mindre jordbruk, tvingas läggas ner. Inhemskt jordbruk är också en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. Regeringen bör således snarast återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys som underlag för det fortsatta beslutsfattandet. I konsekvensanalysen bör det också belysas hur det svenska jordbrukets skattebelastning, höga krav på djurskydd och livsmedelssäkerhet, m.m. påverkat konkurrenskraften.

5.4 Ängs- och betesmark

De flesta partier och politiker brukar hylla de öppna landskapens betydelse vid högtidliga tillfällen. Färre är dock beredda att i praktisk politik agera för att bevara detta svenska natur- och kulturarv. En förutsättning för det öppna landskapet är att marken betas. Det är därför nödvändigt att den svenska mjölk- och köttproduktionen värnas i alla fora där dess existens ifrågasätts eller äventyras. Även hästnäringens betydelse skall i detta sammanhang lyftas fram. För att kunna hålla djur på markerna under sommaren krävs att det också är möjligt att odla vinterfoder. Ett riktat vallstöd är ett verksamt instrument för att möjliggöra fortsatt djurhållning och nyttjande av naturbetesmarkerna. Vallodling och betesmarker kompletterar således varandra och båda dessa former för markanvändning bör finnas i hela landet.

5.5 Arealersättningarna

2003 års arealersättningar till jordbrukarna kommer enligt budgetpropositionen att betalas ut i början av 2004. Kristdemokraterna finner det mycket otillfredsställande att ersättningarna inte betalas ut under det kalenderår som skörden bärgats och att utgiftsposten i budgeten används för anpassningar till det s.k. utgiftstaket. Förskjutningen och förseningen av utbetalningen ger jordbruket stora likviditetsproblem. Kristdemokraterna anser därför att det är viktigt att principen att ersättningarna betalas ut före årsskiftet fortsättningsvis gäller.

5.6 Skördeskadeskydd

Även om årets skördesäsong uppvisade mycket bra resultat har väderleken de senaste åren för många lantbruksföretag inneburit stora svårigheter att bärga skörden och många har fått avsevärt lägre ekonomiskt utbyte av det som varit möjligt att bärga. Man måste nu ställa sig frågan om det är de enskilda företagen som skall bära förlusterna när väderleksrelaterade katastrofsituationer uppstår.

Det allmänna skördeskadeskyddet för vissa jordbruksgrödor upphörde genom riksdagens beslut år 1994. Sedan dess har staten officiellt haft ett övergripande ansvar för skördeskador i samband med naturkatastrofer. Enligt Jordbruksverket har hittills ingen ersättning betalats ut för skördeskador i sådana sammanhang. I dagsläget föreligger en betydande osäkerhet om avgränsningen av det statliga ansvaret för skördebortfall till följd av naturkatastrofliknande händelser. Av regeringens arbete med att undersöka förutsättningarna för att ersätta skördeskadorna 1998 blev det intet trots att EU mycket väl kan godkänna denna typ av nationella katastrofinsatser.

Det finns anledning att närmare utreda förutsättningarna för skördeskadeskydd, om det finns förutsättningar för försäkringslösningar eller andra modeller. I samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 2002 gav riksdagen till känna att regeringen skulle se över statens ansvar för skördeskador i samband med naturkatastrofer. Med anledning av detta har det tagits fram en promemoria inom Regeringskansliet som för närvarande remissbehandlas. Promemorians utgångspunkt är dock olycklig, då den tycks förbise det faktum att jordbruket inte är vilken industri som helst, utan fyller flera centrala funktioner för samhälle och natur. Därtill är jordbrukets avkastning till sin natur synnerligen beroende av väderleksfaktorer.

En orsak till att inga utbetalningar gjorts sedan 1994 är sannolikt att det saknas ett anslag i statsbudgeten för ersättning till skördeskador. Kristdemokraterna föreslår därför att ett nytt anslag för ersättning till skördeskador inrättas. Till detta anslag anvisar Kristdemokraterna 15 miljoner kronor för år 2004.

5.7 Särskilt stöd till Norrland

Norrlandsjordbruket har extra kostnader som man i övriga Sverige inte belastas med. Under lång tid har man därför erhållit en regionalpolitisk ersättning för att täcka de merkostnader jordbruket har. Motivet har bl.a. varit att det genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det öppna landskapet. Genom jordbruket skapas också ett betydande antal arbetstillfällen, både inom själva jordbruket och inom livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång till högklassiga närproducerade livsmedel. Merkostnadsersättningen bygger på mycket väl definierade merkostnader och har lett till effektiva jordbruksföretag med stor geografisk spridning.

Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära område för att kompensera det sämre utfallet i stödområde 1 efter EU-inträdet. Trots detta har det ännu inte införts någon särskild ersättning riktad till jordbrukare i detta område. Jordbrukarna i fjällnära områden får allt svårare att klara sin försörjning. Många har också lagt ner sina gårdar. Regeringen bör skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att leva upp till riksdagens beslut.

Merkostnadsersättningen till jordbruket i Norrland består av tre delar, varav en del har nationell finansiering. Stödet regleras i förordningen (1996:93) om stöd till jordbruket i norra Sverige. Den totala nationella ersättningen har de senaste åren legat 20–30 miljoner kronor under den referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt kommissionsbeslut 97/557/EG, tjänar som maxnivå för det nationella stöd som Sverige tillåts ge. Därutöver tillkommer visst stöd till potatisodling, som ligger utanför anslutningsavtalet. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318 miljoner kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93) till jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalats ut har dock haft en sjunkande trend. År 2000 utbetalades 289 miljoner, 2001 287 miljoner och 2002 284 miljoner kronor. Som princip bör gälla att de budgeterade medlen betalas ut i största möjliga utsträckning. Regeringens senfärdighet med att i EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella merkostnadsstöden är anmärkningsvärd.

Produktionen i norra Sverige minskar idag vilket tyder på att lönsamheten är sämre än på andra håll i landet. Norra Sveriges stora avståndshandikapp gör att kostnaderna för exempelvis mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i landet, samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom befolkningsglesheten och många små butiker är höga. En höjd intransportersättning skulle sannolikt leda till ökad stabilitet och framtidstro. Införandet av kadaverinsamlingen i norra Sverige har medfört att jordbruket i norr drabbats av högre kostnader än i södra Sverige. Kostnaderna för kadaverinsamlingen var ej medräknade när referensersättningsnivån fastställdes. Nivån är inte heller indexreglerad. Kristdemokraterna anser att referensersättningsnivån för det nationella stödet till norra Sverige omförhandlas så att det blir indexuppräknat och tar hänsyn till kostnaderna för kadaverinsamlingen.

Kristdemokraterna anser att det utbetalade stödet bör ligga så nära referensnivån som möjligt och anslår mot denna bakgrund ytterligare 10 miljoner kronor som ett extra Norrlandsstöd.

5.8 Bevara fäbodarna

Säterbruket var en livsnödvändig förutsättning för jordbruket i äldre tid och förekom redan under medeltiden. Idag, när vi allt mer söker våra rötter, har intresset för säterkulturen ökat. Värdefulla kultur- och naturmiljövärden hotar att försvinna om inte säterkulturen stimuleras. En nationell handlingsplan för bevarande av levande sätrar och fäbodar bör upprättas snarast.

Jordbruket – en framtidsnäring

Det svenska lantbruket är världsledande när det gäller att producera livsmedel av hög kvalitet med ett minimum av hälsorisker och negativ miljöpåverkan. Den viktigaste resursen i det arbetet är landets jordbrukare. För att bevara framtidstron inom denna yrkesgrupp är det viktigt att svenska jordbrukare kan konkurrera på lika villkor med sina kollegor i framför allt andra EU-länder. Kristdemokraterna har länge arbetat för att den extra skatteryggsäck som den socialdemokratiska regeringen försett de svenska bönderna med skall lyftas av. Vi hävdar att rättvisa villkor innebär att bland annat skatter och avgifter på eldningsolja, diesel och handelsgödsel harmonieras med övriga EU-länder. De skatter och pålagor som staten håvar in från jordbruket, exempelvis bekämpningsmedels- och handelsgödselskatten, bör återföras till jordbruksnäringen bland annat genom stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser.

På grund av långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav ser verkligheten annorlunda ut. Bönderna i Sverige har mer skatter och pålagor än i andra länder, lantbrukarnas ålder är högre och det är svårt att starta nya jordbruksföretag. Kristdemokraterna vill bryta denna utveckling.

6.1 Dieselskatten

Regeringen föreslår en höjning av dieselskatten med 10 öre. Detta innebär att skillnaden i kostnadsläge för de svenska bönderna och andra bönder i Europa ökar till de svenska böndernas nackdel. Kristdemokraterna vill betona att dieselskatten för jordbrukets maskiner måste sänkas. De senare årens dieselskattehöjningar har på ett orättvist sätt drabbat jordbruksnäringen. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till höjning av dieselskatten med 10 öre. Vi föreslår i stället en sänkning av dieselskatten till 1 krona per liter, vilket är strax under genomsnittet i EU. Detta motsvarar en skattesänkning på 2,18 kronor per liter, eftersom dagens dieselskatt är 3,18 kronor per liter. Denna skattesänkning innebär att jord- och skogsbruket i förhållande till regeringens budgetförslag med Kristdemokraternas alternativa budgetförslag erhåller ytterligare totalt 816 miljoner kronor 2004.

6.2 Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel

Kristdemokraterna är besvikna över att regeringen i årets vårproposition svek löftet om att återföra skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel till jordbruksnäringen.

Basen för uttag av gödselmedelsavgift var från början innehållet av kväve och fosfor i handelsgödsel. År 1994 slopades avgiften på fosfor. I stället infördes avgift på kadmiuminnehållet i fosforgödselmedel. Gödselmedelsskatt skall nu betalas med 1,80 kr/kg kväve och 30 kr/g kadmium. Bekämpningsmedelsskatt skall betalas med 20 kr/kg verksam beståndsdel. Frågan om skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har utretts i SOU 2003:9. Utredningen föreslår att skatten på bekämpningsmedel differentieras efter medlens farlighet för hälsa och miljö. I avvaktan på ett sådant system föreslås en höjning av skatten till 25 kr/kg verksam beståndsdel. I årets budgetproposition föreslår regeringen en höjning av bekämpningsmedelsskatten till 30 kr/kg verksam beståndsdel.

Kristdemokraterna motsätter sig regeringens förslag om höjd skatt på bekämpningsmedel. Det är olyckligt att regeringen kommer med ett sådant förslag innan sammanställningen av remissomgången på SOU 2003:9 är färdig. Kristdemokraterna vill i stället att regeringen skall avvakta sammanställningen av remissyttrandena och därefter återkomma med förslag på utformning av en differentierad skatt på bekämpningsmedel, men där det totala skatteuttaget inte höjs.

För att jordbrukets ställning i Sverige inte skall försvagas till följd av skatter och pålagor är det angeläget att den skatt som tas upp på bekämpningsmedel och handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Det är beklagligt att regeringen i vårpropositionen frångått överenskommelsen med näringen angående återföringen av bekämpningsmedels- och handelsgödselskatter. Pengarna kommer nu inte att återföras till lantbruksforskningen i den omfattning som tidigare utlovats. För Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) innebär det ett bortfall på cirka 90 miljoner kronor under 2003 och 2004. Nu går näringen miste om viktig kunskap som hade kunnat genereras genom lantbruksforskningen. Forskning är en långsiktig verksamhet, och det är svårt för myndigheter och forskare att planera sitt arbete när politiska beslut kullkastar budgeten för innevarande år på det sätt som skett. Beslutet innebär ännu ett ogenerat svek mot Sveriges jordbrukare. Kristdemokraterna menar att principen för återbetalning av miljöavgifter till näringen bör kvarstå till stöd för utveckling av en mer miljöanpassad jordbruksverksamhet.

Regeringens skrivelse 2002/03:111 konstaterar att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket ökat något sedan 1995. Enligt Kristdemokraternas uppfattning krävs ytterligare forskning, utveckling, utbildning, information och andra insatser för att ytterligare minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. Därför anslår Kristdemokraterna 150 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

6.3 Det svenska jordbrukets konkurrenssituation

Den svenske bonden är naturligtvis utsatt för konkurrens och står sig väl i konkurrensen så länge den sker på lika villkor. Problemet är att skatter och avgifter är olika i viktiga konkurrentländer. Det är därför angeläget att inom EU kraftfullt driva frågan om harmonisering av avgifter och skatter för jordbruket. Den extra ryggsäck Sveriges bönder fortfarande bär på måste snarast lyftas av. Regeringen har i stället ökat skattebelastningen genom höjningen av bland annat dieselskatten de senaste åren.

Utredningen ”En livsmedelspolitik för Sverige” (SOU 1997:167) visade tydligt att Sveriges bönder har ett betydligt besvärligare konkurrensläge än bönderna i grannländerna. Sedan dess har situationen knappast förbättrats. Om inte aktuella skatter harmoniseras med övriga EU-länder innebär det att fler svenska lantbruk läggs ned och arbetslösheten ökar såväl inom jordbruksnäringen som inom livsmedelsindustrin. Nu måste Sverige anpassa sina skatter/avgifter till omvärldens.

6.4 Stöd till avbytartjänst

I ett samhälle som strävar efter välfärd för alla, så är det rimligt att också bönder skall kunna vara lediga från sitt arbete när de till exempel vill ha semester eller är sjuka utan att de drabbas hårt ekonomiskt. Eftersom olika system för avbytartjänst nu växer fram i landet är det lämpligt att det statliga stödet går direkt till den som använder sig av avbytare och att man får ersättning för uttagen ledig tid med ett maximum som kan höjas i takt med att avbytarstödet byggs ut.

Kristdemokraterna anvisar 20 miljoner kronor till ett nytt anslag för stöd till avbytartjänster.

6.5 Exportfrämjande åtgärder

I takt med att svenska livsmedelsprodukter blir kända ute i Europa ökar förutsättningarna för export. Det är därför angeläget att på olika sätt göra dessa produkter kända. Det gäller då inte minst de ekologiskt producerade livsmedlen. Sverige måste likt andra EU-länder nu satsa ordentligt med nationella medel för att stötta markandsföringen av svenska livsmedel. Viktigt är att stödja mindre livsmedelsföretag för att nå ut på marknaden med förädlade produkter. Under anslaget 43:16 föreslår vi en förstärkning med 5 miljoner kronor för stärkta marknadsföringsinsatser. Medlen disponeras under år 2004 av Sveriges exportråd för verksamhet inom ramen för Food From Sweden.

6.6 Rensa i byråkratin

Vi vill också att byråkratin inom jordbruksadministrationen begränsas bl.a. genom förenklingar av miljöstöden och administrationen av EU-ersättnin­garna i övrigt.

Ett förslag är att bönderna ska få ett förenklat förfarande när de söker stöd från EU, t.ex. att man kan söka för mer än ett år i taget, till exempel för tre år, vilket ger en större långsiktig trygghet. Kristdemokraterna vill att regeringen tillsätter en utredning med syfte att visa hur ansökningsförfarandet kan förenklas.

Jordbruksverket har också möjligheter att rationalisera och minska sin byråkrati genom effektiviseringar, exempelvis genom enkla clearingsystem. Därför bör en minskning av kostnaderna för Jordbruksverkets administration vara möjlig att genomföra. Det innebär en besparing med 20 miljoner kronor. Ytterligare effektiviseringar i andra organisationer framgår av tabellen bland våra förslag till riksdagsbeslut. Vi förutsätter att arbetet med det nya miljöprogrammet som påbörjades år 2002 leder till ett enkelt robust system som är lätt att administrera och därmed medför avsevärt reducerad kostnad.

6.7 Småskaliga slakterier

Genom satsningar på lokala småskaliga slakterier inte bara i Norrland utan i hela landet kan långa och i vissa fall plågsamma djurtransporter reduceras. Detta gynnar också det lokala jordbruket, ger arbetstillfällen samt reducerar risken för spridning av eventuell smitta mellan olika gårdar i landet. Byråkratiska hinder för mobil slaktverksamhet måste också undanröjas samtidigt som en absolut livsmedelssäkerhet upprätthålls. Regeringen gav den 8 mars 2001 Livsmedelsverket i uppdrag att inom sitt ansvarsområde kartlägga svårigheter för befintliga småskaliga livsmedelsföretag. Livsmedelsverket föreslår bland annat en ändrad fördelning av utdebitering av tillsynsavgifter för slakterier, vilket skulle innebära lägre avgifter för de småskaliga slakterierna.

Kristdemokraterna menar att det är riktigt att framväxten av småskaliga slakterier stimuleras, bland annat genom lägre avgifter.

För närvarande finns i Sverige endast mobila slakterier i bruk för slakt av renar. I ett flertal länder finns dock intresse för mobil slakt, och i USA slaktas gris och nötkreatur i mobil anläggning och fjäderfän storskaligt mobilt. I Norge finns också – förutom slakt av ren – även slakt av lamm i mobilt slakteri på försök.

Med mobilt slakteri avses en slakterianläggning som till sin helhet är mobil, det vill säga flyttbar. Det mobila slakteriet kan antingen komma direkt till djurbesättningen eller till en uppsamlingsplats för flera närliggande besättningar. Ett mobilt slakteri skall klara alla moment som ingår vid slakt, med undantag för styckning av djurkropparna vilken sker någon annanstans. Dock krävs att nedkylning sker på godtagbart sätt. Med ett semimobilt slakteri avses en slakterianläggning som ställs upp på en plats under en längre tid i närheten av flera olika djurbesättningar. Anläggningen är inte i sin helhet mobil utan kräver tillgång till anslutande transport av slaktade djur.

Ekologiska lantbrukare i Sörmland har tagit fram rapporten ”Gårdsnära slakt”, som skisserar ett alternativ med stationära slakterier, där djuren slaktas och därefter transporteras till styckningsanläggning. I ett sådant system kan de enkla slakterierna vara lokaliserade till en gård med uppfödning av djur och också ta emot djur från gårdar i närheten. Flera sådana slakterier kan anlita en gemensam styckningsanläggning. Ett sådant system minskar inte bara transporttiden för djuren, utan djuren kan också slaktas under mindre stress i en invand miljö. Systemet ger arbete i bygden, vilket framhålls i rapporten. Det är dock tveksamt om EU:s regler tillåter mobil slakt av andra djur än ren. Sverige måste här driva igenom att reglerna tydliggörs så att mobil slakt inte förhindras.

Utredningen ”Kännande varelser eller okänsliga varor” (SOU 2003:6) bedömer att mobil slakt i första hand skulle vara aktuellt för svin, får och fjäderfä. För mobil slakt skall samma djurskyddskrav gälla som för annan slakt.

Kristdemokraterna delar utredningens åsikt att ekonomiska bidrag till mobila slakterier, gårdsnära slakterier, slaktbodar och andra lösningar som minskar djurtransporterna bör införas inom befintligt regelsystem.

Kristdemokraterna har under flera år motionerat i riksdagen om att det behövs seriösa satsningar på småskalig slakteriverksamhet. Vi välkomnar därför att det i årets budgetproposition föreslås ett permanent tillskott på 7 miljoner till Livsmedelsverket för detta ändamål. Samtidigt vill Kristdemokraterna betona behovet av att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om småskalig slakteriverksamhet för att så snart som möjligt åstadkomma förbättringar på området. Kristdemokraterna vill också framhålla vikten av att särskilda stimulansinsatser erbjuds livsmedelsföretag som bibehåller och utvecklar lokal verksamhet.

6.8 Ställ krav i kommande internationella förhandlingar

Sveriges handels- och jordbrukspolitik drivs i hög grad tillsammans med de övriga EU-länderna. Därför är det viktigt att inom EU arbeta för att öppna marknaden för u-ländernas exportvaror, inte minst jordbruksprodukter och råvaror. Likaså är det viktigt att avveckla de handelsstörande subventionerna inom jordbruket, framför allt dagens exportstöd, som leder till dumpning av jordbruksprodukter på världsmarknaden.

I det pågående arbetet inom WTO måste Sverige och EU ställa mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion. Man bör således eftersträva en dialog om de stödsystem inom jordbruk, fiske och energiområdena som motverkar en hållbar utveckling.

6.9 Stöd till jordbrukets rationalisering

Omarrondering är en fastighetsbildningsåtgärd som innebär att en fastighets spridda skiften förs samman till större områden med lämplig storlek och form. Behovet av omarrondering är ojämförligt störst i Dalarns län men även i andra delar av landet finns behov av åtgärder. Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare konstaterat att omarronderingsverksamheten bör bedrivas fortlöpande. Det främsta motivet är naturligtvis att nå de positiva effekter för enskilda och samhället som en rationalisering av fastighetsindelningen ger, särskilt vad gäller jord- och skogsbruk. En kontinuerligt bedriven omarronderingsverksamhet är också en förutsättning för att lantmäteriet skall kunna bevara och utveckla sin kompetens på området. Utskottet fann mot den bakgrunden att bidraget till jordbrukets rationalisering inte borde begränsas till enbart tidigare beslutade åtgärder utan även få användas till nya omarronderingsprojekt. Skatteutskottet föreslog våren 2002 ett tillkännagivande till regeringen om en översyn och förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av lantmäterikostnader. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag och åren 2003 presenterade regeringen en proposition med anledning av tillkännagivandet (prop. 2002/03:79). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Mot bakgrund av den allmänt erkända betydelsen av omarrondering är det beklagligt att regeringen anslår så begränsade medel på detta viktiga område.

Regeringen har förordat att inga ytterligare statsbidrag skall lämnas till åtgärder mot översvämningar i Emån. Problemen med översvämningar längs Emån är dock fortfarande aktuella. Ytterligare åtgärder krävs därför för att fortsättningsvis skydda åkermarken mot årliga översvämningar. Samtidigt är vallningsåtgärderna förenade med miljökonsekvenser. För att bedöma vilka åtgärder som är lämpliga är det nödvändigt att den omfattande miljökonsekvensbeskrivning som länsstyrelsen beslutade om 1999 kan slutföras. Men sedan anslagen dragits in återstår 0,9 miljoner kronor för att en sådan MKB-undersökning skall kunna slutföras. Därefter kommer ytterligare bidrag att behövas för att genomföra de rensningsarbeten som kan vara acceptabla ur miljösynpunkt. Kristdemokraterna menar att MKB-undersökningen i första hand måste slutföras och att ytterligare åtgärder därefter kan bli aktuella.

För att garantera fortsatt omarronderingsverksamhet med möjlighet till tillkommande objekt samt fortsatt stöd för åtgärder kring Emån föreslår Kristdemokraterna att anslaget 44:4 ökas med 5 miljoner kronor för år 2004.

6.10 Startstöd till unga jordbrukare

Företagande i den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt tydligt blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Medelåldern för den svenska lantbrukarkåren är idag hög och stigande. Denna utveckling måste brytas. Storleken på startstödet får inte urholkas ytterligare. Startstödsnivån bör höjas till den nivå som finns i konkurrentländerna. Detta bör ges regeringen till känna.

Jordbruket – en grön näring

Kristdemokraterna vill skapa goda förutsättningar för ett ekologiskt hållbart jordbruk. Det är nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid utformandet av jordbrukspolitiken. En övergång till mer miljöanpassade och ekologiska brukningsmetoder skall främjas. Det är dock viktigt att för den skull inte missgynna det konventionella jordbruket. På kort sikt finns det ingen möjlighet att helt övergå till ekologiskt jordbruk, inte minst med hänsyn till de större arealer som blir nödvändiga p.g.a. sänkt avkastning per hektar. Vi vill därför att både konventionella och ekologiska bönder skall ha goda villkor i Sverige, fastän huvudinriktningen skall vara att övergå mer till ekologiskt jordbruk. För att stimulera till ekologiskt jordbruk krävs ett förenklat regelsystem och en ökad satsning på forskning och utveckling som skapar goda förutsättningar för en ökad produktion av ekologiska grödor.

7.1 Landsbygdens miljö och struktur

En särskild utredare har tillkallats för att genomföra en halvtidsutvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige åren 2000–2006. Utvärderingen skall redovisas senast den 15 november 2003. Denna utvärdering skall vid behov ge förslag till förbättringar av programmet och lämna förslag avseende dess genomförande. Oavsett utredningens resultat blir den nuvarande ambitionsnivå som skissats med fullt erhållna EU-medel som utgångspunkt mycket svår att upprätthålla. Kompensation med nationella medel är nödvändig. Annars riskeras trovärdigheten i arbetet med att få ett mer miljöanpassat jordbruk och förutsättningarna för att hålla landskapet öppet minskar drastiskt. Kristdemokraterna ser att lantbruket fyller en mycket viktig funktion i upprätthållandet av den biologiska mångfalden liksom av kulturmiljövärden. Behovet av stöd till mindre gynnade områden, startstöd till unga jordbrukare och nyetablerade bönder är fortfarande mycket stort.

Riksdagen har beslutat om ett miljökvalitetsmål som kallas Rikt odlingslandskap, vilket innebär att samtliga ängs- och betesmarker senast år 2010 skall bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Av de 15 beslutade miljömålen är detta mål det som medför klart högst statsfinansiell kostnad. Under en tioårsperiod uppskattas kostnaderna till 16,6 miljarder kronor. Merparten budgeteras i Miljö- och landsbygdsprogrammet. Regeringen är dock noga med att påpeka att de uppställda målen bygger på antagandet att Sverige, för åtgärder för landsbygdens miljö, erhåller en finansiering från EU minst i nivå med den nuvarande.

Det konventionella jordbruket har en mycket god kvalitet både beträffande produkter och produktionsmetoder. Om man vill höja miljöambitionen inom hela jordbruksnäringen som regeringen påstår sig vilja, är det anmärkningsvärt att Reko-stödet (Resurshushållande konventionellt jordbruk) avvecklades och att det skett en neddragning av anslagen till miljöförbättrande åtgärder.

Sverige har kommit en bra bit på väg mot ett mer miljöanpassat jordbruk men vi måste se till att det finns resurser så att jordbrukarna själva har möjlighet att arbeta vidare med en mer miljöanpassad produktion. Att då avveckla det stöd som givit god effekt vad gäller miljöanpassade brukningsmetoder ger fel signaler till de jordbrukare som önskar en mer ekologisk inriktning av sin produktion. Vi vill därför att regeringen istället för kortsiktiga stöd initierar en långsiktig satsning på miljöanpassat jordbruk där både konventionellt jordbruk med Reko-stöd och ekologiskt jordbruk kan samspela.

Det bör också i fortsättningen vara möjligt att lägga om delar av växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och betesdriften till ekologisk djurhållning utan enbart till djurhållning. Den djurhållning som används i betesdriften bör också kunna bestå av hästar.

Det är anmärkningsvärt att det nu inte utgår stöd för ekologisk odling i växthus. Skall vi kunna äta svenska tomater utan tillsatser i stället för snabbväxande koldioxidgasade tomater från andra länder, måste det tillsättas resurser för växthusodlingen. Det är en förutsättning för att kunna förse våra konsumenter med inhemska produkter.

Förenklingar i administrationen kan ske genom att man sammanför och därmed minskar antalet stöd. Utifrån ett grundstöd för vall och bete kan man sedan komplettera med tilläggsstöd för särskilt värdefulla marktyper.

I skogs- och mellanbygder är det nu stora bekymmer att upprätthålla mjölkproduktionen. Problemen riskerar att ytterligare accentueras till följd av den i somras beslutade reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns därför anledning att överväga en särskild stödinsats som motiveras utifrån behovet av fortsatt näringsverksamhet i dessa bygder, verksamhet som bl.a. bidrar till öppna landskap. Stödformen kan inrymmas i kommande miljö- och landsbygdsutvecklingsprogram. Det är viktigt att den modulering som väntas ske inte utformas på ett sätt som försämrar det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Kväveutsläppen från jordbruket måste också minskas, till exempel genom att utöka möjligheten för jordbrukare att ansöka om miljöstöd i form av fast träda, fånggrödestöd, vårplöjning samt anläggning och skötsel av våtmark. Frikostigare regler för utdelande av miljöstöd för jordbruket inom LBU-programmet behövs. Även när det gäller jordbrukets näringsutsläpp är det viktigt att stödja utvecklingen i Baltikum.

För att gynna miljöprogram och landsbygdsutveckling anvisar Kristdemokraterna för år 2004 ytterligare 80 miljoner kronor till anslaget 44:1, varav 10 miljoner kronor skall gå till ett extra Norrlandsstöd (se under rubriken ”Särskilt stöd till Norrland”).

7.2 Förenklat regelsystem som gynnar ekologisk produktion

Det är mycket angeläget att inom EU få till stånd ett förenklat regelverk för stöd till ekologisk odling. För närvarande använder man sig av ett system med s.k. positivlistor, d.v.s. det som inte finns upptaget på listan är i princip inte tillåtet. Att få nya produkter godkända för det ekologiska jordbruket kan ta tid, i de flesta fall minst ett år och möjligheterna till dispenser eller tidsbegränsade tillstånd är mycket små. Systemet med ”positivlistor” måste bytas ut mot mer principiella regler för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Tolkning och beslut bör ligga på nationell nivå.

En annan mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till utveckling och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd, möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU krävs två års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit ett år. En förkortning av omläggningstiden till ett år gör reglerna mer utvecklingsvänliga och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om till ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende för ekologiska produkter och det borde vara ett minimikrav i alla länder.

7.3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket är nödvändigt för att nå de uppsatta miljömålen. Framför allt handlar det om att minska näringsläckaget, vilket är nödvändigt för att nå miljömålet Ingen övergödning, som enligt Miljömålsrådet är ett av de mål som är svårast att uppnå i nuläget. Detta anslag används till många viktiga områden bl.a. till forskning för att minska växtnäringsläckage, ammoniakavgång, säkrare och minskad användning av bekämpningsmedel. Dessutom ingår forskning och utveckling kring bevarande av biologisk mångfald och tillvaratagande av kulturvärden. Kristdemokraterna är starkt kritiska till den bortkapning av en tredjedel av anslaget till miljöförbättrande åtgärder som gjordes i samband med vårpropositionen. Kristdemokraterna vill därför satsa 10 miljoner kronor mer än regeringen på anslaget 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för år 2004.

7.4 Återinför vallstödet

Stödet till flerårig vall som tidigare funnits med bland miljöstöden saknas i det nya programmet som avser 2001–2005 och som gäller stöd för miljövänligt jordbruk. Stödet till vall på åkermark ingår nu tillsammans med stöd till betesmark i ”Öppet och varierat odlingslandskap”. Kristdemokraterna anser att vallodling är en gynnsam odlingsform ur miljösynpunkt och för att förbättra markstrukturen. Därför bör stödet till vallodling redovisas separat. Stödet bör också utformas så att det specifikt riktar sig till odling av vall; idag är det primärt inte vad man odlar som man får stöd för, utan för att odlingen sker ekologiskt. Vallstöden har i tidigare program prismässigt varierat mellan 550 och 850 kr/ha beroende på var i landet odlingen sker. Vi anser att det är önskvärt att regeringen i samband med den svenska tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken föreskriver att vallstödet håller sig kring dessa nivåer. I Syd- och Mellansverige, där näringsläckage till havet kan befaras vara störst, har vallen svag ekonomisk konkurrenskraft gentemot spannmål och sockerbetor. För att minimera kväveläckaget i dessa områden är det därför önskvärt att rikta miljöstödet just mot vallodling, fånggrödor och kantzoner.

7.5 Fånggrödor

Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull tappa i avkastning. Därför är det olyckligt att den svenska regeringen begränsat möjligheten att få ersättning för odling av fånggrödor till Blekinge, Gotlands, Hallands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län. I ett s.k. motiverat yttrande påpekar EU-kommissionen att om Sverige verkligen skall uppfylla EU:s nitratdirektiv bör stödet för odling av fånggrödor utvidgas till jordbruksområdena runt Vänern, Vättern, Hjälmaren och Mälaren, där jordbruket kan bidra till övergödning.

Miljömålsrådet konstaterar i sin årsrapport för 2003 att Ingen övergödning är ett av de miljömål som i dagsläget är mest avlägset.

7.6 Slut kretsloppet stad–landsbygd

I dag har vi ett stort flöde av växtnäringsämnen som transporteras från lantbruket in till tätorten utan att återföras, vilket är ett stort resursslöseri. Speciellt anmärkningsvärd är den stora kväve- och fosforkälla som lantbruket skulle kunna utnyttja. Att kunna sluta kretsloppet mellan produktion och konsumtion för att till jordbruket återföra den växtnäring som bortförts via produkterna är en av de stora framtidsfrågorna för ekologiskt jordbruk och därmed för hela jordbruket och samhället.

Problemet idag är att osäkerheten är stor inte minst bland bönderna beträffande vad t.ex. slam och organiskt avfall innehåller. Upptäckten av små mängder flamskyddsmedel och tungmetaller i slammet har minskat intresset för gödning med slam. Läkemedelsrester i slammet är ett annat stort problem. Ett viktigt första steg för att få exempelvis rötslam mer accepterat hos bönderna är givetvis att se till att slammet är väl kontrollerat avseende tungmetaller, läkemedelsrester och sjukdomsalstrande bakterier. Studier har dock visat att halterna idag i slammet i allmänhet klarar EU:s gränsvärden för bakterier, tungmetaller och skadliga organiska ämnen. För att motverka tveksamheter inför spridning av rötrest har det tagits fram ett certifieringssystem för rötrest och kompost. Systemet innebär kontroller av externa certifieringsorgan avseende substrat, hygien m.m. Dessa kontroller är viktiga för trovärdigheten och om slammet via dessa kontroller anses ofarligt så skall bönderna bli väl informerade om detta. Målsättningen bör vara att slammet från avloppsreningsverk i största möjliga utsträckning skall kunna återföras till jordbruket.

För att bönderna skall kunna våga ta emot slam på sina åkrar och för att trovärdigheten skall kunna upprättas är det också av stor vikt att regeringen arbetar för att få bort en så stor del av de skadliga ämnena som möjligt ur kretsloppet.

Förutom rädsla för skadliga ämnen i slammet får bönderna också generellt lägre betalt för spannmål som gödslats med slam. Därför finns det flera anledningar för bonden att avstå från att gödsla med slam.

Reduceringen på ersättningen (priset) för spannmålen som uppköparna har beror antagligen på att det finns en osäkerhet idag om faror med slam. Det är viktigt att regeringen agerar på detta område så att fakta kommer fram.

År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall deponeras. 2010 skall dessutom 75 procent av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagsbeslut. För att den antagna lagen om förbud mot deponering från år 2005 skall kunna fungera är det viktigt att fungerande avsättningsområden finns för slammet från avloppsreningsverken. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att minska riskerna på detta område.

Om jordbruket skall kunna utnyttja slam och reducera slöseriet med fosfor och kväveresurser så krävs också att EU:s lagstiftning ses över. Sverige och Danmark har fått igenom ett undantag som innebär att bönderna i dessa länder får lov att använda sig av hushållsavfall i form av komposter och rötslam ifrån reningsverk vid ekologisk produktion fram till 31 mars 2006. Frågan behöver dock en permanent lösning.

7.7 Gynna småskaligt jordbruk och glesbygd

Rapporteringen av bekymren med mul- och klövsjukan och med långa djurtransporter har med all önskvärd tydlighet visat att det finns en stor förbättringspotential i dagens livsmedelsproduktion, ur etisk synpunkt och för att minska riskerna för sjukdomsspridning och försämrad livsmedelskvalitet.

Problemen är komplexa men vi ser att det i det industriella jordbruket och medföljande livsmedelsproduktion kan uppkomma allvarliga brister och vi anser att det är viktigt att också gynna det småskaliga jordbruket.

Vi vill särskilt värna om småskaliga jordbruk i glesbygden och fjälljordbruket. Kristdemokraterna föreslår därför att stöd till småskalighet särskilt beaktas inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet liksom i anslutning till det särskilda stödet för Norrlandsjordbruket.

Konsumentfrågor

Konsumentfrågor är så mycket mer än priset på en vara. För Kristdemokraterna handlar konsumentfrågor även om kvalitetssäkring, djurhållning och öppna landskap.

Kostens innehåll och säkra livsmedel är några av de viktigaste frågorna inför framtiden, både nationellt och internationellt. När det gäller det internationella arbetet finns skäl att överväga en intensifierad satsning från svensk sida rörande konsumenternas möjligheter att välja bra livsmedel. Sverige bör inta en tätposition och med ökad kraft driva dessa frågor.

8.1 Aktiva konsumenter

Bland konsumenterna växer intresset för inhemsk produktion av livsmedel som utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda förhållanden. Medvetenheten om hur kosten påverkar vår hälsa ökar också. För att konsumenterna skall kunna göra val och etiska ställningstaganden som påverkar miljön och den egna hälsan krävs god information om de varor och tjänster som finns på marknaden. Utan ursprungsmärkning, fullständig innehållsdeklaration, märkning av genmodifierade varor m.m., kan konsumenterna inte göra dessa val.

Det är viktigt att en varas förpackning ger tydlig information om innehållet och om hur och var den har producerats. Det är nödvändigt att de regler som nu finns på området också efterlevs, så att konsumenterna får den information de efterfrågar. Den myndighet som ansvarar för kontrollerna av att märkningen efterlevs är Livsmedelsverket. Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik är inte tillräcklig. Allergiker kan drabbas om en gen från det allergena ämnet återfinns i en vara som vanligtvis inte framkallar allergiska reaktioner. Eftersom de långsiktiga riskerna med genetiskt modifierade organismer (GMO) ännu är okända anser Kristdemokraterna att de producenter som använder GMO i sina produkter tydligt måste informera om detta.

Märkning av livsmedel är viktigt för konsumentens val av produkt. Det är i dag många gånger svårt för konsumenterna att veta varifrån köttet i butikerna egentligen kommer. Den ursprungsmärkning av kött som i dag gäller är riktad till tillsynsmyndigheter, industri och handel och är endast obligatorisk för nötkött, på grund av BSE. Märkningsreglerna gäller bara färskt eller fryst nötkött. Kristdemokraterna menar att allt kött som kommer från slakteri bör kunna vara ursprungsmärkt. Märkningen måste vara utformad på ett för konsumenterna lättförståeligt sätt. Kristdemokraterna kräver att regeringen utreder om även andra köttslag kan ursprungsmärkas på samma sätt som nötkött. En sådan märkning skall ge upplysningar om ursprunget för alla moment i produktionsprocessen.

8.2 Livsmedelsverket

Livsmedelsverket skall i konsumenternas intresse verka för god kvalitet, redlighet i livsmedelshanteringen och bra matvanor. Ökade informationsinsatser behövs för att vidga kunskaperna om kostens betydelse för hälsan.

Bristfälliga livsmedelskontroller kan medföra hälsorisker för människor och regeringen måste därför tillföra stat och kommun mer resurser så att kontrollerna kan utföras på tillfredsställande sätt.

Ständigt kommer nya larm om kontamination i, eller olika skadeverkningar av, livsmedel. Livsmedelsverket är då ansvarigt att kontrollera riskerna och eventuellt utfärda varningar. De senaste åren har det bl.a. rapporterats om akrylamid i chips och andra livsmedel, taurin i drycken Red Bull, listeria i fäbodstillverkad ost, rester av bekämpningsmedel i vindruvor och cancerogena processkemikalier i olivrestolja.

Det är viktigt att Sverige har egen nationell kompetens och kan producera eget vetenskapligt material så att vi inte blir beroende av andras bedömningar. För att kunna garantera en god konsumentsäkerhet krävs att Livsmedelsverket (SLV) har tillräcklig kompetens att hantera frågor inom bl.a. kemi, toxikologi, mikrobiologi och nutrition. Detta för att kunna hävda sig internationellt och för att kunna föra våra nationella intressen i EU. Det är därför av yttersta vikt att Livsmedelsverket har erforderliga resurser för att göra egna vetenskapliga bedömningar.

Ett exempel på områden Livsmedelsverket måste ägna mer forskning åt är naturliga gifter. Alla levande organismer har naturliga gifter för att skydda sig. Hur detta påverkar människors hälsa vet man inte tillräckligt om idag.

Till viss del baseras SLV:s arbete på nationella kostundersökningar där man studerar vad som är bra mat. För att få reda på detta måste man veta vad maten innehåller samt vad folk äter. Det senare måste undersökas kontinuerligt. Dessa undersökningar skall ligga till grund för säkerhetsarbete och kostrekommendationer. Det är angeläget att Livsmedelsverket tillförsäkras nödvändiga medel för att kunna garantera en god konsumentsäkerhet.

Genmodifierade livsmedel

Den nya tekniken kan vara ett verksamt medel för att kunna föda en växande världsbefolkning, men också för att kunna bota mycket av mänskligt lidande. Gentekniken öppnar fantastiska möjligheter, men det finns också problem som gör att stor försiktighet måste iakttas.

9.1 Risker för människors hälsa

Kunskapen om hur miljö och hälsa påverkas av genteknik är inte tillräcklig. Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för den s.k. försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer (GMO). Det är angeläget att genforskningens stora potential för medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte motverkas. Men samtidigt åligger det den politiska makten, på nationell och europeisk nivå, att i möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling. Det finns en risk att genmodifierade växter sprider sina anlag till närbesläktade arter och stör ekosystemet. Allergiker kan drabbas om en gen från det allergena ämnet återfinns i en vara som vanligtvis inte framkallar allergiska reaktioner. Riskerna med utsättning av grödor som är resistenta mot exempelvis vissa sjukdomar, skadeinsekter eller kemikalier är inte tillräckligt klarlagda.

Eftersom riskerna med GMO ännu är okända anser Kristdemokraterna att de producenter som använder GMO i sina produkter tydligt måste informera om detta. Som konsument skall man ha möjlighet att undvika produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer eller där GMO funnits med i framställningsprocessen av livsmedel. I juli 2003 antog rådet en förordning om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer. Det nya spårbarhetssystemet skall säkerställa att användare blir informerade om huruvida produkterna innehåller eller är framställda av genetiskt modifierade organismer. Tyvärr innefattar förordningen inte kött från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder. Kristdemokraterna anser att det före ett marknadsgodkännande skall finnas ett märkningssystem som gör det möjligt för konsumenterna att fatta beslut om konsumtion av livsmedel där GMO funnits med i framställningsprocessen.

9.2 Konsekvenser för ekosystemet

Forskningen om genmodifierade livsmedel behöver stärkas. Man vet ännu inte tillräckligt om resultaten av gentekniken eller hur genmodifierade livsmedel påverkar människor, djur och natur. Genmodifierade växter kan sprida sina anlag till närbesläktade arter och störa ekosystemet. Dessa långsiktiga risker är till stora delar outredda. Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för den s.k. försiktighetsprincipen i EU:s politik vad gäller genmodifierade organismer. Det åligger den politiska makten, på nationell eller europeisk nivå, att i möjligaste mån skydda medborgarna från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling.

Cartagenaprotokollet om biosäkerhet låg färdigt i januari 2000 och trädde i kraft 11 september 2003. Konventionen kan få en betydande roll för utvecklingsländernas möjligheter att få hjälp att riskbedöma genmodifierade grödor och för att ge dem assistans att bygga upp en egen kompetens på området. Protokollet reglerar gränsöverskridande transport av genetiskt modifierade organismer, där även tillgång till information samt kapacitetsuppbyggnad är centrala delar. Inom EU har under året framtagits ett miljöskadedirektiv, som bland annat omfattar frågor som rör biologisk mångfald. Direktivet behandlas under 2003. Kristdemokraterna vill se ett fördjupat svenskt engagemang i det internationella samarbetet kring genteknik.

9.3 Forskning kring GMO

EU-kommissionen har nyligen gjort en sammanställning och presentation av all forskning rörande säkerhet och risker med genförändrade organismer som finansierats av EU/EG mellan 1984 och 2000 (d.v.s. inom ramprogrammen 1–5). Med tanke på att Sverige är en framstående forskningsnation, inte minst inom molekylärbiologi och bioteknik, är det förvånande att Sverige hamnar sist i denna sammanställning. Sverige är också dåligt på att satsa nationella medel på forskning kring säkerhet och risker med genteknik. Det nämnda är ett oroande tecken på att man från det svenska politiska och akademiska etablissemangets sida inte i tillräcklig utsträckning prioriterar denna viktiga problematik.

I Vetenskapsrådets rapportserie (nr 2003:6) har en internationell expertgrupp utvärderat svenska forskningsprojekt inom växtfysiologi och växtmolekylärbiologi, som haft finansiering från Vetenskapsrådet eller Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). Slutsatsen av granskningen är att mer forskningsmedel behövs. Experterna menar att de låga svenska forskningsanslagen gör att forskningen ofta går på halvfart. Kristdemokraterna menar att mer resurser långsiktigt måste satsas på forskning, inte minst när det gäller säkerhet och riskbedömningar.

9.4 Förnyad lagstiftning

Dagens lagstiftning är otillräcklig. Vi vill se en förbättrad lagstiftning som innehåller krav på märkning, etisk prövning, nyttoprövning, samhällsekonomisk lönsamhet och skadeståndsmöjlighet.

Risken finns att grödor med gener som gör dem motståndskraftiga mot vissa bekämpningsmedel skall korsa sig med vilda släktingar och bilda hybrider, med svåröverblickbara ekologiska följder. Om genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget skall odlas i öppen odling måste nyttan med den genetiska modifieringen noga vägas mot risken att en spridning sker i naturen. Utsättning av sådana organismer skall för närvarande inte tillåtas i öppen odling utan endast i tillståndsprövade försöksodlingar.

9.5 Det genetiska kapitalet

Växt- och djurförädlingen kan också bidra till en utarmning av det genetiska kapitalet genom att konkurrera ut befintliga sorter och raser. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden. Därför är en så bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en okänd framtid. Utifrån förvaltarskapsprincipen skall EU och Sverige vara synnerligen restriktiva i att tillåta introduktion av genetiskt modifierade livsmedel.

9.6 Upphovsrätt till gentekniska uppfinningar

En förutsättning för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa värden för mänskligheten är möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och investeringar behövs patent- och växtförädlarrätt. Investeringskostnaderna är höga och risken för plagiering är stor. Det handlar om ensamrätt att utnyttja en intellektuell prestation, en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda gener eller organismer, växter eller djur. Det är därför viktigt att upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Patent skall inte beviljas på rena upptäckter av till exempel en gen, gensekvens eller ett enzym. Det biologiska material som naturen frambringat är en del av det gemensamma kulturarvet i vidare mening. Möjlighet till patent skall däremot finnas för till exempel en modifierad gen, en gensekvens eller ett enzym, vilka ingår i ett nytt biotekniskt förfarande eller i en produkt. Kriterierna skall vara de gängse som nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Att kunna ta patent på sådana mikrobiologiska förfaranden, d.v.s. själva processen som sådan (metodpatent) och på produkter (produktpatent), är grundläggande i detta sammanhang.

9.7 Offentlig upphandling

Frågan om gentekniskt modifierade livsmedel får inte bli en fråga som bara angår den nationella politiken. Det måste finnas möjligheter att i den kommunala offentliga upphandlingen aktivt kunna välja ekologiska alternativ, som per definition är fria från genetisk modifiering, för att på det sättet säkerställa behovet av säkra livsmedel.

10 Djurhållning

En av grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapstanken, vilken bland annat innebär att människan har ett ansvar att vårda och värna om andra levande varelser. Människan skall ta väl hand om de djur hon har i sin vård och sörja för att de får leva ett så naturligt liv som möjligt. Så långt det är möjligt skall djuren slippa att utsättas för stress, smärta, lidande och skador. Vid djurhållning skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov.

Den svenska djurhållningen skall präglas av höga etiska ambitioner. En bra skötsel och god hygien i djurhållningen ger bättre djurskydd men också hög livsmedelskvalitet. God etik i djurhållningen har dessutom stor betydelse för hur konsumenterna värdesätter livsmedlen. Plågsamma djurtransporter har bl.a. uppmärksammats gång på gång trots att det finns djurskyddsregler för att undvika detta.

I takt med att småskaliga slakterier införs, vilket är ett av Kristdemokraternas många förslag, bör kraven på djurtransporter skärpas. Vi välkomnar också en översyn av djurtransporters omfattning i tid och längd. Framför allt bör maximitiden för djurtransporternas längd skärpas i EU som har regler som inte är lika långtgående som Sveriges. I ett internationellt perspektiv har Sverige en relativt sett bra djurskyddslagstiftning. Detta är givetvis bra men medför samtidigt extra kostnader för bönderna i Sverige, inte minst för kyckling-, svin- och mjölkproducenter, kostnader som konkurrerande länder många gånger saknar. Detta gör att bönderna i dessa länder på sätt och vis tjänar på det egna landets dåliga djurskyddsregler. För att svenska bönder inte skall missgynnas för god djurhållning är det viktigt att regeringen driver linjen att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU på en hög nivå. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet skall tjäna som vägledning för arbetet inom EU.

EU:s vitbok om livsmedelssäkerhet innehåller förslag om hur livsmedelsframställningen skall kunna förbättras så att konsumenterna kan erbjudas livsmedel som är säkra att äta och framställda på ett etiskt bra och hållbart sätt. Det blir Sveriges uppgift att driva detta arbete framåt.

10.1 Besparingspotential inom distriktsveterinärorganisationen (DVO)

Statens jordbruksverk (SJV) genomdrev 1995 en omorganisation av distriktsveterinärsystemet enligt en modell som i ett remissyttrande från RRV kritiserades för att bli alltför kostsam. Trots att en tredjedel av den dåvarande distriktsveterinärkåren valde att övergå till privat verksamhet förblev statsanslaget oförändrat. Det innebar att organisationen fram till 1999 har fått ca 80 miljoner kronor per år, för att år 2000 få drygt 75,5 miljoner kronor, att fördela på sina då 240 anställda mot de tidigare 340 anställda distriktsveterinärerna. I budgeten för år 2001 ökades åter anslaget till drygt 85,7 miljoner kronor, med hänvisning till ett underskott i verksamheten som främst påstods bero på en kraftig förändring av semesterlöneskulden. I budgeten för år 2002 var anslaget 87,5 miljoner kronor, för år 2003 drygt 89 miljoner kronor och för 2004 föreslås 93 miljoner kronor. Idag har distriktsveterinärorganisationen cirka 280 anställda veterinärer. DVO har också under flera år med undantag av 1999 redovisat ett ekonomiskt överskott för verksamheten. Regeringen konstaterar att det ekonomiska resultatet i DVO visar ett överskott på 11 miljoner kronor för 2002 tack vare ökade uppdragsintäkter. Kristdemokraterna anser att det är rimligt med en besparing på 20 miljoner kronor på anslaget 42:2 utan att det ger skadliga effekter på verksamheten.

På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen föregående riksmöte (2002/03:MJU10) att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller, dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Vidare beslutade riksdagen att en oberoende utredning bör ges i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet.

Det är anmärkningsvärt att riksdagens enhälliga beslut med tillkännagivande till regeringen om att tillsätta dessa utredningar inte nämns i regeringens budgetproposition. Däremot konstaterar regeringen att det ekonomiska resultatet i DVO visar ett överskott på 11 miljoner för 2002 tack vare ökade uppdragsintäkter.

Kristdemokraterna har i tidigare motioner föreslagit att distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas och att resurser för myndighetsutvöning förs till länsveterinärorganisationen. På tillsynsenheterna skall kompetensen vara stor och veterinärerna förbjudna att ha egen praktik, åtminstone för djur som finns inom tillstånds- och tillsynspliktig verksamhet.

10.2 Bekämpande av djursjukdomar

Under lång tid har staten investerat mycket i att förebygga, kontrollera och bekämpa inhemska djursjukdomar och zoonoser. I och med dessa program kan den direkta bekämpningen vid akuta sjukdomsutbrott på sikt hållas nere, därmed också statens långsiktiga kostnader eftersom djurägarna har lagbunden rätt till ersättningar vid sådana utbrott. Dessa uppbyggda kontroll- och bekämpningsprogram är grunden i den svenska modellen för god djurhållning och livsmedelssäkerhet. Under ordförandeskapet drev Sverige den förebyggande och proaktiva linjen. Det finns såväl djurskydds- som folkhälsoaspekter. I djurskyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del. Våra djur skall skyddas mot lidande och sjukdom. Ju högre smittryck i djurpopulationen ju större användning av läkemedel (antibiotika). Resistensproblem ökar i alla led, djur, livsmedel, människor.

Övervakningen av sjukdomar som kan smitta till människa, s.k. zoonoser, har direkt betydelse för humanhälsan och för statens kostnader inom humanhälsovården. Detta gäller framförallt för tuberkulos och campylobacter där kontrollen till stor del finansieras via detta anslag. Sverige är inom EU officiellt tuberkulosfritt vad avser nötkreatur. Sjukdomskontrollen i landet byggs upp av klinisk övervakning, kontroll- och bekämpningsprogram samt övervakningsprogram. Kontroll- och bekämpningsprogram inrättas främst för sjukdomar som finns i landet. Syftet med kontrollprogrammen kan vara olika. För vissa sjukdomar vill man utrota smittämnet från Sverige t ex tuberkulos, enzootisk bovin leukos och BVD. I andra fall är syftet att göra avelsbasen fri från en viss sjukdom t.ex. Maedi-Visan eller att hålla förekomsten av smittämnet på en låg nivå t.ex. salmonella och campylobacter.

Epizootisjukdomar är allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. Dessa sjukdomar bekämpas som sagt med statliga medel och skall normalt sett inte finnas i landet. Flera av de sjukdomar för vilka programmen finansieras under den aktuella anslagsposten lyder under epizootilagen. Detta gäller tuberkulos, paratuberkulos, Aujeszkys sjukdom och IBR/IPV. Eftersom staten i dessa fall betalar kostnaderna för bekämpning samt ersättning till djurägare har staten ett särskilt intresse av att kontrollera och förebygga sjukdomsförekomsten.

I andra fall är Sverige förpliktigat att dokumentera frihet från sjukdomar, där vi är officiellt friförklarade och ansökt eller erhållit s.k. tilläggsgarantier från EU.

Handel med levande djur är en stor riskfaktor vad gäller spridning av smittsamma sjukdomar. Erhålls tilläggsgarantier kan Sverige ställa krav på provtagning avseende vissa sjukdomar. Vid ett bortfall av dessa kan sjukdomssituationen för mycket allvarliga sjukdomar förändras snabbt. Detta kan komma att medföra kraftigt ökade kostnader för staten.

Sommarens utbrott av salmonella innebär en påminnelse om att vi i Sverige alltid måste ha en hög beredskap mot djursjukdomar. Utgiftsprognosen för 2003 tyder på att kostnaderna överskrider anslaget med cirka 8,5 miljoner kronor. Riskerna med att anslå för lite pengar till bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar är följande:

Slutsatsen måste bli att resurser för djurhälsoprogrammen måste säkerställas. Därför föreslår Kristdemokraterna att anslaget 42:4 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar ökas med 5 miljoner kronor per år under åren 2004–2006. Kristdemokraterna utvecklar sin djurskyddspolitik i motionen Djurskydd.

10.3 Pälsdjursnäringen

Kristdemokraterna anser att människan har ett ansvar att värna om andra levande varelser. Det innebär att människan skall ta väl hand om de djur som hon har i sin vård och sörja för att dessa djur får leva ett så naturligt liv som möjligt. Utgångspunkten för människan i sitt umgänge med djur bör vara att så långt det är möjligt undvika stress, smärta, lidande och skador för djuren. Vid djurhållning skall också djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurens fysiologiska och beteendemässiga behov. Djurskyddslagen är en bra utgångspunkt för att anpassa pälsdjursnäringen till dessa krav.

I 4 § djurskyddslagen anges att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Jordbruksverket (SJV) presenterade förra året rapport om hållande av mink för pälsproduktion, i vilken det finns ett antal förslag/åtgärder för hur villkoren för minkarna kan förbättras. Pälsdjursnäringens riksförbund instämmer i stort, enligt egen utsago, med SJV om vilka förbättringsåtgärder som skulle vara lämpliga att vidta. SJV ansåg att det dock inte är möjligt att avgöra om 4 § djurskyddslagen kan anses vara uppfylld då dessa krav är införda. Det krävs enligt Jordbruksverket mer forskning.

En statlig utredning har tillsatts för att se över möjligheten att anpassa pälsdjursnäringen till djurskyddslagen och belysa vilka konsekvenser det skulle få för näringen, samt analysera hur en avveckling av hållande av djur för produktion av päls skulle kunna genomföras. Utredningen skall vara klar den 1 oktober 2003. Kristdemokraterna avvaktar utredningens slutsatser. Av den information som hittills framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen bedriver sin verksamhet finns inte skäl att införa förbud eller ytterligare långtgående restriktioner för näringen.

11 Vilda djur

11.1 Ersättning för viltskador

Riksdagen beslutade vid behandlingen av proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik, att rennäringen skall erhålla full ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp. Miljö- och jordbruksutskottet betonade i sitt betänkande att man utgår från att regeringen i sin anslagsberäkning utgår från faktiska förhållanden enligt de principer riksdagen lagt fast för rovdjursersättningen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Kristdemokraterna, liksom regeringens expertmyndighet Sametinget, anser inte att dagens ersättningar motsvarar full kompensation enligt resultatet av rovdjursinventeringen för 2001. Det behövs också ökade bidrag till uppsättning av stängsel till skydd för tamboskap. Det är mot denna bakgrund välkommet att regeringen nu tillmötesgår det krav på ökad ersättning för viltskador som Kristdemokraterna sedan länge drivit. Arbetet med att kombinera en levande renskötsel och boskapsskötsel med livskraftiga rovdjursstammar bör nu fortsätta. Enligt Sametinget, som är regeringens expertmyndighet, motsvarar budgetens föreslagna anslagsnivå ännu inte full kompensation för de skador rovdjuren orsakar på renskötseln.

För att minska friktionen mellan människa och rovdjur bör djurägare kompenseras fullt ut för rovdjursskador som inträffar även för tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet. Kristdemokraterna föreslår därför att anslaget till ersättning för viltskador ökas och att en modell tas fram för ersättning till tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet.

Regeringen har genom beslut den 7 juni 2001 uppdragit åt Naturvårdsverket att redovisa ett förslag till förstärkta informationsinsatser om stora rovdjur. I maj 2002 avlämnade Naturvårdsverket en redovisning med förslag på sådana informationsåtgärder. Däribland föreslås att 1 miljon kronor skall tillföras viltskadeanslaget för att täcka det ökade behovet av informationsinsatser som bör genomföras av Viltskadecenter. Några pengar har ännu inte betalats ut från regeringen.

Kristdemokraterna anslår 4 miljoner kronor utöver regeringens anslagsnivå till anslaget 42:5, varav 1 miljon kronor skall täcka det ökade behovet av informationsinsatser som bör genomföras av Viltskadecenter.

11.2 Skyddsjakt

En ändring bör göras av 28 § jaktförordningen så att det blir möjligt att direkt skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp utan beslut av en myndighet. Det bör därför finnas möjlighet att skjuta rovdjur som vållar problem för ägare av tamdjur. Det är oacceptabelt att ha en lagstiftning som tvingar djurägare att overksamma stå och se hur exempelvis en varg eller lo river deras tamboskap.

För att få förståelse för en varsam tillväxt av vargstammen bör det vara möjligt att lokalt bedriva reglerad jakt på varg i någon form. Länsstyrelsen i län med hög vargtäthet bör ges befogenhet att besluta om skyddsjakt på enskilda individer enligt samma princip som idag gäller för björn och lo. Jaktförordningen bör därför ändras så att även varg inkluderas i 27 §. Detta bör ges regeringen till känna.

11.3 Sjukdomar hos vilda djur

En okänd sjukdom har slagit ut minst hälften av mås, trut och tärna i Sverige de senaste fem åren. Sjukdomen upptäcktes i maj 2000, men dess orsak är ännu okänd. Ett problem i sammanhanget är att ingen myndighet har ansvar för sjukdomar hos vilda djur. Naturvårdsverket ansvarar för de vilda friska djuren och Jordbruksverket för sjukdomar hos tamdjur. På Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppskattar man att minst hälften av vitfåglarna längs Sveriges kuster och stora sjöar är borta och i Blekinge har beståndet minskat med två tredjedelar. Det är angeläget att SVA tilldelas de medel som behövs för forskning kring sjöfågeldöden. Ansvaret för sjukdomar hos vilda djur behöver också tydliggöras genom lämplig förordning.

12 Utbildning och forskning

I utredningen SOU 1997:167 redovisas förslag om ökade satsningar på forskning och utveckling inom jordbruksområdet. Bland annat bör forskningsinsatserna kring vidareförädling stärkas.

Vid FN:s konferens för Miljö- och utveckling 1992, förband sig i-länderna att gå före och utveckla hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Forskning och utveckling av ett resurs- och energieffektivt jordbruk måste därför ges hög prioritet.

En vidareutveckling av kunskaperna inom ekonomi för lantbruks- och livsmedelssektorerna sker bäst genom en stark forskning på dessa områden. För att denna forskning skall ge ett för Sverige optimalt resultat krävs en förstärkning av forskningsområdet.

Utveckling av ett mer energisnålt jordbruk är nödvändig, forskning och utveckling pågår inom många områden. Exempelvis produktion på gårdsnivå av biogas från vallgrödor, mer energisnåla metoder för jordbearbetning, ogräsbekämpning, konservering och hantering av grödor.

I den nya forskningsorganisationen har det tidigare anslaget för Skogs- och jordbrukets forskningsråd bytt namn till ”Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning”. Medlen till stöd för denna forskning ligger under utgiftsområde 23 och ingår som en del i politikområdet Forskning. Verksamheten inom området utgör ett viktigt medel för att förverkliga målen inom livsmedelspolitiken, landsbygdspolitiken, djurpolitiken, samepolitiken och skogspolitiken.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) finns i dag en stark kompetens inom såväl livsmedels- som lantbruksekonomi. Denna kompetens kan rätt använd utvecklas vidare inom värdefulla områden för svensk livsmedelsproduktion. Regeringens föreslagna nedskärning på 2 miljoner kronor till SLU framstår som omotiverad och småaktig. Kristdemokraterna motsätter sig denna nedskärning och anvisar därför 2 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 25:1.

13 Trädgårdsnäringen

En inhemsk produktion av trädgårdsprodukter och potatis är en förutsättning för att svenska konsumenter skall kunna erbjudas produkter av hög kvalitet baserade på uthålliga och miljövänliga produktionsförhållanden. Antalet företag inom den gröna sektorn är ca 2 000 med frilandsodling av bland annat frukt, bär, grönsaker och prydnadsväxter och ca 1 200 med växthusodling av grönsaker och prydnadsväxter. Dessutom finns 5 600 företag med potatisodling. Inom dessa sektorer är företagen väl spridda över landet och utgör en väsentlig resurs för att bibehålla en levande landsbygd och för att skapa sysselsättningstillfällen i hela landet.

Inom sektorn arbetar flera tiotusentals anställda och företagare. En väsentlig del av dessa är deltidssysselsatta i skörde- och andra säsongsbetonade arbetsuppgifter. Att en mycket stor andel av de sysselsatta finns inom säsongsbetonade arbetsuppgifter måste beaktas när det gäller att skapa bättre konkurrens- och lönsamhetsförhållanden för näringen. Samtidigt som det gäller att slå vakt om marknadsanpassningen av produktions- och marknadsförhållandena innebär småskaligheten inom dessa sektorer att företagen har relativt sett svårare att möta de ojämlika konkurrensförhållanden som i många avseenden råder i relation till de viktigaste konkurrentländerna. Trädgårds- och potatisodlingen bär liksom jordbruket på konkurrenshämmande skatter och regleringar.

I ett flertal statliga utredningar har slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren och är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta växthusföretag ligger energikostnaden i intervallet 
15–30 procent av produktionsvärdet (SOU 2003:38). I enskilda växthusföretag med speciell produktionsinriktning kan till och med den samlade energikostnaden inklusive energiskatter överstiga 50 procent av den samlade kostnadsbelastningen i företaget. Det nuvarande energibeskattningssystemet dränerar växthusföretagen på viktigt kapital som bättre behövs för att stärka lönsamheten och öka förutsättningarna att vidta energibesparande och energieffektiviserande investeringar.

För att kompensera för växthusnäringens skatt på bränsle föreslår Kristdemokraterna att ett nytt anslag inrättas och att 20 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.

Kristdemokraterna vidareutvecklar sin politik avseende växthus- och trädgårdsnäringen i motionen Trädgårdsnäringens situation.

14 Fiske

Fisket är en viktig del av en levande skärgård. Kristdemokraterna vill ha ett starkt och ekologiskt hållbart yrkesfiske som tar hänsyn till den unika havsmiljön. Det är därför viktigt att stimulera fiskenäringen genom en långsiktig politik som tar hänsyn till havsmiljön. Utan en sund miljöpolitik som kontrollerar havsmiljön och fiskeuttaget är näringen inte livskraftig. Överfiskning gynnar ingen utan resulterar, på lång sikt, i att näringen dör ut.

Det är viktigt att villkoren för näringen är konkurrensneutrala gentemot kringliggande konkurrentländer. I Danmark och Norge ser man på näringen som en basnäring som bör gynnas ur skattesynpunkt. Svenska fiskare har länge pekat på den orimlighet som ligger i att man fiskar i samma vatten, säljer till samma uppköpare men beskattas olika beroende på vilket land man utgår ifrån. Regeringen bör därför snarast lägga fram ett lagförslag som ger svenska fiskare samma förutsättningar som yrkesfiskarna i våra grannländer beträffande skatteavdrag och beskattning. Kristdemokraterna vill därför införa ett yrkesfiskaravdrag. I Kristdemokraternas skattepolitiska motion avsätts 10 miljoner kronor för detta ändamål.

Fiskarnas inkomst är beroende av fångsten vilket kan medföra stora variationer i inkomst. Kristdemokraterna kräver därför att regeringen inför ett fiskekonto för yrkesfiskarna, enligt den modell som gäller för skogsbrukets ”skogskonto”. Vidare anser vi att s.k. negativa saldon för inventarietillgångar måste tillåtas.

En annan inkomstmöjlighet för fiskarna är att fiska upp förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn. Spökgarnen fortsätter att fiska under lång tid och är en stor bidragande faktor till utfiskningen. Fiskarna bör alltså få statlig ersättning för att fiska upp dessa garn under de perioder de inte ligger ute.

Fiskeriverket har erhållit ökade anslag under senare år. Kristdemokraterna föreslår en besparing på 5 miljoner kronor av myndighetens anslag för år 2004.

Kristdemokraterna utvecklar sin fiskepolitik i motionen Hav i balans och hållbart fiske.

15 Skogsnäringen

Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. För att ett svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.

Kristdemokraterna anser att det enskilda ägandet skall stimuleras i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Staten bör sälja ut de företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden och äga så lite som möjligt av den produktiva skogsmarken, utöver vad som krävs för att på ett ändamålsenligt sätt skydda särskilt värdefulla miljöer, arter och rekreationsintressen. Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning samt att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre brukas.

Luftförorening orsakar ökad försurning av mark och vatten, vilket påverkar skogen negativt i många avseenden. Främst måste arbetet inriktas på att minska försurande utsläpp, men det är också viktigt att försurningen motarbetas genom kalkningsåtgärder. Projekt Nissadalen, som arbetat med att motverka försurning genom att återföra kalk och aska till skog, sjöar och vattendrag, har gett goda resultat och kan vara ett positivt exempel på samarbete mellan skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelsen och kommunerna. Därför avsätter Kristdemokraterna 30 miljoner kronor mer än regeringen för detta ändamål, vilket framgår av utgiftsmotionen för område 20.

Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov av att skydda mer värdefull skogsmark. Vi anser att om stora områden skall undantas från traditionellt skogsbruk bör detta ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras.

Skogsvårdslagen, där produktions- och miljömål jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska skogsindustrin. Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets förutsättningar. Därför förutsätter Kristdemokraterna att den nu pågående översynen av miljöbalken kommer att leda till att onödiga hinder och begränsningar för skogsbruket elimineras. Enligt Kristdemokraterna måste miljöbalken ändras i förhållande till skogsvårdslagen i dessa frågor. Oklarheterna i lagstiftningen kan komma att drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed också för svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare som gör en avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av två myndigheter med var sin lagstiftning med olika effekter. Den skogliga myndigheten prövar enligt skogsvårdslagen medan kommunen, enligt Regeringsrättens utslag i den s.k. Nora-domen, har rätt att pröva enligt miljöbalken. Skulle tillstånd för avverkning inte beviljas hamnar skogsägaren i olika situationer beroende på vilken av myndigheterna som avslår ansökan.

Statistik visar att det är inom privatskogsbruket som skogsvårdsåtgärder såsom markberedning, plantering och röjning ökar mest. Regeringsrättens dom i Nora-fallet kan tolkas som att skogsbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, något som skulle drabba näringen mycket hårt. Kristdemokraterna anser därför att lagstiftningen var utformad så att skogsvårdslagen är det lagrum som tillämpas i samband med skogsvårdsåtgärder av nämnda slag.

Kristdemokraterna utvecklar sin skogspolitik i motionen Hållbart skogsbruk.

16 Rennäringen

Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslår regeringen att pristillägget för renkött skall halveras. Då medelavräkningspriset för renkött har en sjunkande trend sedan 1998 förefaller en sådan åtgärd vara en oacceptabel försämring för rennäringen. Det kan också konstateras att Jordbruksverket i sitt anslagsäskande till statsbudgeten föreslagit att anslaget 45:1 Främjande av rennäringen räknas upp till 52 miljoner kronor. Kristdemokraterna bedömer att den av regeringen föreslagna nivån på 37 miljoner kronor är för låg och anvisar därför 5 miljoner kronor mer än regeringen till anslag 45:1.

Stockholm den 6 oktober 2003

Alf Svensson (kd)

Maria Larsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Stefan Attefall (kd)

Mats Odell (kd)

Inger Davidson (kd)

Johnny Gylling (kd)

Helena Höij (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Sven Gunnar Persson (kd)