Motion till riksdagen
2003/04:MJ396
av Lotta N Hedström (mp)

Aspartam


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskild uppmärksamhet på verksnivå på riskforskningsbehovet kring och tillfälligt stopp för aspartamprodukter.

Tveksamheter och oro berättigar tillämpning av försiktighetsprincipen

Oavsett att jag omfattar den ytterst rimliga principen att riksdagen inte skall befatta sig med enskilda produkter eller med att styra de statliga verkens verkställighetsmandat med detaljföreskrifter, finner jag det icke desto mindre välmotiverat att i motionsform göra ett undantag. Ett relativt okänt eller förnekat hot mot folkhälsan hänger nämligen över oss i form av aspartam.

Aspartam är ett sötningsmedel som varit i bruk sedan slutet av andra världskriget och har förutom i diabetikerkollektivet, även kommit att användas i stor utsträckning av alla konsumenter av light-produkter, godis och som sockerersättning i en översvämmande mängd vardagsmat under de senaste tio åren. Det är en konst att t.ex. hitta ett tuggummi som inte innehåller aspartam.

Vidare förekommer aspartam som tillsats i en del läkemedel för att maskera obehaglig smak och underlätta intag.

Aspartam är ett kommersiellt samlingsnamn för ett av många komponenter sammansatt ämne. Den intressanta verkan är dess förmåga att i kroppen under vissa betingelser bilda giftig fenylalanin, metanol och formaldehyd. Framför allt finns mycken oro kring varifrån de nervskador kommer som amerikanska soldater efter Kuwaitkriget i början på nittiotalet efter några år uppvisade. Många hävdar att det var flitigt drickande av Coca-Cola light, uppvärmd till över kritiska 37 grader, som gav upphov till skadorna. Yrsel, balansrubbningar, huvudvärk, kramper, minnesförlust, ledvärk, depression, migrän och synstörningar samt hjärntumörer ingår i symptombilden.

Läkemedelsverket och Livsmedelsverket, de ansvariga svenska myndigheterna, har hittills underlåtit att uppmärksamma de alltfler uppdykande varningsropen och den forskning som reser frågetecken för effekter och bieffekter. Deras hänvisning går i princip ut på att skadeverkningar inte är tillräckligt belagda. I ett stort antal väl­renommerade forskningsrapporter och vetenskapliga artiklar har ämnet och dess verkningar undersökts, och även om man hittills inte funnit de precisa belägg som vore önskvärda för att tryggt t ex kunna förbjuda det, finns i dem tillräckligt med indikationer och frågetecken för att motivera försiktighet. Läkaren Ralph Walton har granskat 166 studier på aspartam och noga kontrollerat vart pengarna kommit ifrån. Av de studier som bekostats av en branschorganisation för sötningsmedel ILSI, av Searle (ett Monsantoföretag), Nutrasweet Co och Ajinomoto visade 100 procent att medlet var ofarligt. Bland gruppen av oberoende studier var siffran 92 procent för aspartams koppling till olika hälsoproblem. Inga studier har utförs i Sverige. Aspartam lär till och med ha stått på Pentagons lista över biokemiska vapen!

Jag menar att dessa verks mest centrala uppgifter är att skydda befolkningens hälsa och med stöd i försiktighetsprincipen till och med kunna belägga produkter med distributions­förbud i avvaktan på forskning som fastställer skadeverkningar. I det läget anser jag att aspartam befinner sig.

Vad som däremot lätt går att konstatera är problemen på den funktionella nivån, alltså inte utifrån biokemisk analys eller dylikt, utan som fungerande sockerersättning i vardagen. Där kan lugnt hävdas att aspartam är kontraproduktivt. Istället för att dämpa det sockersug som dels skapar alltfler diabetiker, dels retar lust- och belöningscentrum i hjärnan för behov av annan stimulantia (främst alkohol), blir all denna ständigt simulerade sötma en garant för att insulin–socker-balansen i kroppen aldrig normaliseras.

Raffinerad och översötad mat har i västvärlden under efterkrigstiden ersatt kost baserad på råvaror och enkel beredning. Att i det läget, med alla försämringar för metabolismen och folkhälsa, övervikt och undernäring som det medfört, fortsätta öka på sockerstimuleringen med ett substitut är ett självbedrägeri.

Värt att nämna i sammanhanget är också de stora markandsförings- och lobbyingresurser som aspartamproducenterna spenderar.

Därför anser jag det högeligen motiverat att regeringen i regleringsbrev omber Läkemedelsverket och Livsmedelsverket att tills vidare stoppa aspartam samt att forska på deras risker.

Stockholm den 6 oktober 2003

Lotta N Hedström (mp)