Motion till riksdagen
2003/04:MJ395
av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (mp)

Ersättningssystemet för kungsörn


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en heltäckande kungsörnsinventering.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för kungsörn i förhållande till antalet lyckade häckningar.

Inledning

Kungsörnen är Sveriges nästa största rovfågel med ett imponerande vingspann av ca 2 meter. Den häckar sparsamt i inlandet framför allt i fjälltrakterna, men även med några par på Gotland och i Skåne. Den återfinns i Artdatabankens rödlista som NT (Near Threatened), missgynnad. Det finns ca 600 häckande par i landet. Den gemensamma stammen i Sverige, Norge och Finland beräknas till ca 4 600 individer. Arten har speciella krav på sina häckningsmiljöer och är mycket störningskänslig under mars–april då häckningen inleds. Ofta får paret bara ut en unge per år, lite beroende av tillgången på föda. Dödligheten under det första året är hög. I Artdatabankens förslag till åtgärder för kungsörnen finns krav på skydd mot störningar, sparande av boträd och stöd­utfodring av ungfåglar. Men idag är problemet även ett annat – en ökande förföljelse.

Förföljelse av kungsörn

Under senare år har det visat sig att kungsörnen håller på att försvinna från områden där den tidigare har varit stark. Inget i miljön kan förklara tillbakagången. Det gäller främst tre områden i fjällen: Abisko, västra Jämtland och Härjedalen/norra Dalarna. I vissa områden är alla gamla revir tomma. Reproduktionstakten i de svenska fjällen är också betydligt lägre än i andra länder i Europa där arten finns.

I proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik slås fast att miniminivån för kungsörnsstammen skall vara 600 årliga häckningar. Vidare anförs att kungsörnens utbredning inte bör påverkas av människan. I propositionen påtalas problemet med artens tillbakagång, och olaga jakt anförs som en trolig orsak. I förslaget till höjda straff för jaktbrott anförs kungsörnen som en art som utsatts för grym olaga jakt. Fällor av olika slag, gift, skjutna och påskjutna fåglar, dödade ungar och skoterspår fram till boträd visar vad som sker. Naturvårdare anser att tjuvjägare dödar fler kungsörnar än man dödar björn, järv, varg och lo tillsammans.

Ersättningen för kungsörn

Idag får samebyarna ersättning för förekomst av rovdjur, även för kungsörn. Ersättningen skall baseras på förekomst av rovdjur, men för kungsörn och björn ges ett totalbelopp, som ska motsvara kostnaden för skador, och som fördelas efter betes­områdets areal. I propositionen anförs att skälet för detta är att det visserligen finns inventeringsmetoder för kungsörn, men att stora delar av fjällvärlden och de fjällnära skogarna inte är inventerade (s. 63 i propositionen). I propositionen anförs att det är angeläget att en heltäckande kungsörnsinventering kommer till stånd i renskötselns året-runt-marker (s. 65). Ännu har inte någon sådan redovisats, trots att 1½ år har gått sedan propositionen antogs i riksdagen.

Inventera och ge bidrag efter antalet lyckade häckningar

Det är hög tid att inventeringar av kungsörn kommer till stånd och även att ett annat ersättningssystem tas fram. Ersättningen för kungsörn måste som den för järv, varg och lo ske efter antalet föryngringar. Då först blir det angeläget att värna kungsörnen inom samebyn. Som det är idag ges ersättningen oavsett om det finns häckande örn eller inte och oavsett om paret tjuvjagas och i värsta fall dödas under häckningssäsongen. Förutsättningar för ett annat ersättningssystem är kunskap om var örnarna häckar. En hel­täckande kungsörnsinventering är alltså nödvändig för att komma till rätta med den negativa trend vi har idag i landet för arten. SOF, Sveriges ornitologiska förening, har på ideell basis inventerat olika arter, däribland kungsörn. Här finns ett stort kunnande, som kan tas tillvara bättre än idag. Dessa inventeringar bör samordnas av läns­styrelserna.

Ersättningssystemet för kungsörn måste göras om

Merparten av pengarna måste fördelas efter antalet lyckade häckningar. Det måste bli en angelägenhet för samebyn att ha tillsyn över sina örnbon. Som för järv, lo och varg bör antalet föryngringar vara avgörande för ersättningarnas storlek med tillägget att häckningen ska vara lyckad. Ett liknande ersättningssystem finns enligt uppgift i Finland. En del av ersättningen behöver dock även fortsättningsvis ges generellt och arealbaserat eftersom såväl unga som gamla fåglar stryker omkring och inte är revirbundna.

Stockholm den 6 oktober 2003

Åsa Domeij (mp)

Mikaela Valtersson (mp)