Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av frivilliga avtal med markägare för naturreservat.
Statens ambition och inriktning på att lägga beslag på enskild ägd mark för naturreservat måste omprövas. Det är särskilt viktigt eftersom det nu visar sig att staten inte förmår sköta den mark som förvärvas för naturvårdsändamål på ett bra och ändamålsenligt sätt. I många fall har tidigare välskötta marker förfallit och naturvärden förspillts eftersom uppgjorda skötselplaner av ekonomiska skäl inte kan fullföljas.
Sedan generationer har markägare vårdat och bevarat marker. Det är ju självfallet så att alla är rädda om sin egendom och gör vad som är möjligt för att bevara värdet och skydda naturen. Det man äger vårdar man. I många fall upplever markägare det som tvång när statliga myndigheter gör anspråk på mark som varit i en familjs ägo i generationer.
För närvarande pågår en diskussion om markförvärv på många platser bara inom Gotlands län. Detta skapar helt i onödan oro hos många människor som i generationer vårdat och värnat naturen.
Det kan finnas goda skäl för att skydda naturvärden för framtida generationer, men att ingripa i äganderätten är ett stort steg att ta. Det vore långt bättre om staten upprättade frivilliga avtal med markägare om skötselplaner för skydd av naturvärden. Självfallet måste markägare ersättas när brukanderätten inskränks. Denna ersättning borde vara av årlig natur och kopplas till avtalet för skydd av naturvärdet inom berört markområde.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |