Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering av västra Skåne i fråga om statligt stöd inom naturvårdspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet till allemansrättsliga områden genom s.k. beträdor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet för allmänheten till militära övningsområden i Skåne.
Största delen av Sverige är rikt välsignat ifråga om närhet till skog och naturområden. En uppgift gör gällande att det finns cirka 300 000 träd per nu levande svensk. Sedan snart ett sekel tillbaka skyddas också särskilt intressanta och biologiskt sällsynta naturområden.
Dessvärre är tillgången på grönytor och vild natur mycket ojämnt fördelad. Av alla våra landskap är bristen härpå som störst i Skåne. Här samsas mer än en tiondel av landets befolkning på en femtiondel av dess yta. Särskilt i västra Skåne är bristen påfallande och av det som finns är i praktiken samtliga grönytor skapade av människohand. Trycket från skåningarna, men även danskarna, är stort och ständigt växande.
I Malmö är t.ex. andelen grönyta av den totala kommunarealen bara två procent. Detta kan jämföras med Stockholm och Göteborg där motsvarande siffror är 45 respektive 50 procent. Situationen i Helsingborg och Landskrona skiljer sig inte stort från den i Malmö.
Modern forskning visar på entydiga samband mellan vår hälsa och omfattningen av vårt umgänge med naturen. Människor med närhet till natur eller naturparker är friskare och hämtar sig snabbare efter sjukdom än de med längre avstånd. Också vid mycket korta skogspromenader visar det sig att vår puls sjunker och antalet stresshormoner minskar. Undersökningar visar även att förskolebarn som dagligen ges möjlighet att leka i skog och mark har en snabbare motorisk utveckling och högre koncentrationsförmåga än andra barn.
Underskottet på naturområden i västra Skåne är emellertid inte bara ett hälsoproblem. Det begränsade antalet områden som skyddats och deras litenhet urholkar också den biologiska mångfalden. Växter och djur som tidigare varit vanliga i det unika skånska landskapet hotas.
I det statliga stöd som bär upp den samlade naturvårdspolitiken måste västra Skåne därför prioriteras framför varje annan landsända.
Ett annat problem i sammanhanget är att tillgängligheten till flera viktiga naturområden begränsas av Försvarsmaktens aktiviteter. Ett exempel är det s.k. Robotfältet i Husie stadsdel i Malmö. Fältet, som är Malmös till ytan största sammanhängande naturområde, är fortfarande omgivet av stängsel. Detta trots att regementet Lv 4 sedan decennier försvunnit från staden. Även om övningsfältet emellanåt används av hemvärnet borde det kunna göras tillgängligt för allmänheten under den större delen av året. En liknande problematik finns beträffande andra militära övningsområden i Skåne. Mest iögonfallande är kanske Ravlunda skjutfält, beläget intill nationalparken Stenshuvud på Österlen. Även på andra håll i landet har naturvänners efterfrågan på större tillgänglighet till militära övningsområden accentuerats.
Försvarsmakten och Fortifikationsverket bör därför ges i uppdrag att samverka med kommuner och länsstyrelser kring hur militära övningsområden bättre kan disponeras också för naturskydds- och rekreationsintressen.
Ett särskilt problem i det skånska slättlandskapet är tillgängligheten till de få allemansrättsliga grönytor som finns. Till följd av det intensiva åkerbruket i regionen blir de små skogsområden som finns isolerade. Allemansrätten omfattar inte åkermarken, varför det blir svårt eller ibland omöjligt att ta sig dit.
Länsstyrelsen i Skåne för diskussioner om s.k. beträdor, det vill säga stigar eller passager i åkerkanter som gör allemansrättslig mark tillgänglig för gående, cyklande eller ridande besökare. Även om beträdor kan åstadkommas genom avtal mellan kommun eller länsstyrelse å ena sidan och markägare å andra sidan bör en sådan nyttjanderätt för allmänheten ges ett fastare innehåll. Dels behöver beträdornas ställning i det statliga stödsystemet klargöras, dels bör långsiktigheten i sådana upplåtelser fastställas miljö- och fastighetsrättsligt.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Allan Widman (fp) |
|
|
Marie Wahlgren (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |
|
Ulf Nilsson (fp) |