1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Bakgrund 2
4 Vänsterpartiets utgångspunkter 3
5 Innebörden av reformen 4
5.1 Frikoppling 4
5.2 Tvärvillkor 4
5.3 Djurbidrag 5
5.4 Nationella kuvert 5
5.5 Nationell reserv 6
5.6 Modulering 6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att frikoppling förordas men att hänsyn till vissa produktionsgrenar under en övergångstid kan vara nödvändigt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen fortsättningsvis bör verka för ytterligare ambitionshöjningar för s.k. tvärvillkor inom de olika områdena, samtidigt som systemet bör utformas så att möjlighet till administration och kontroll inte kompliceras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om djurbidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om det nationella kuvertet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om den nationella reserven.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om modulering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att beslut kring moduleringen bör samordnas med översynen av miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet.
EU:s jordbrukspolitik kritiseras för en rad missförhållanden; höga kostnader då man tar ca 50 procent av EU:s totala budget i anspråk, dålig måluppfyllelse, subventionerad överproduktion som leder till att överskottet dumpas på världsmarknaden vilket slår ut jordbruket i syd, stora negativa miljöeffekter, brister i djuromsorg och livsmedelssäkerhet – bara för att nämna en del av kritiken. Samtidigt som den gemensamma jordbrukspolitiken orsakat stora negativa konsekvenser för miljö, rättvis handel, djuromsorg och säkra livsmedel har den också i vissa avseenden varit gynnsam då exempelvis antalet hävdade betesmarker som hålls öppna genom betande djur ökat och kulturmiljöer på landsbygden har fått bättre skötsel. Genom stöd till ängs- och betesmarker eller genom kulturmiljöstöd har den biologiska mångfalden kunnat gynnas och kulturmiljöerna knutna till landsbygden värnats. Även satsningar på landsbygdsutveckling vilka haft positiva konsekvenser har kunnat genomföras.
Förutsättningarna för att utnyttja den gemensamma jordbrukspolitiken till någonting positivt finns. Jordbrukspolitiken är ett redskap för att kunna uppnå mål inom livsmedelsproduktion, djuromsorg, kultur- och miljövård och landsbygdsutveckling. Frågan är bara vilka mål vi vill att politiken ska sträva mot och på vilket sätt jordbrukspolitiken bör vara utformad för att målen ska uppnås. Denna tanke har varit gemensam för en mängd medlemsländer inom EU vilket lett till att EU-kommissionen under 2002 och 2003 genomförde den så kallade halvtidsöversynen, MTR (midterm review), då jordbrukspolitiken sågs över och reformförslag presenterades. Med kommissionens förslag som underlag träffade efter långa och intensiva förhandlingar EU:s jordbruksministrar den 26 juni 2003 en politisk överenskommelse om den framtida jordbrukspolitiken.
Vänsterpartiet har under flera års tid framhållit problemen med EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP (common agricultural policy), och är nu positivt till att ett beslut om en reform slutligen fattats. Reformen var inte så långtgående som vi hoppats men den är ett steg i rätt riktning. Än så länge är det svårt att uttala sig om vilka konsekvenser reformen kommer att innebära då implementeringen kan ske genom en mängd alternativa system. Vänsterpartiet vill i denna motion ge en övergripande syn på inriktningen för de förändringar Sverige står inför i och med den nationella implementeringen.
Vänsterpartiets utgångspunkter för EU:s jordbrukspolitik är att politiken måste förändras från att vara baserad på kompensation för lägre priser och exportstöd till ersättningar för miljöåtgärder och stöd till regioner med sämre odlingsförutsättningar. Målsättningen måste vara att bevara ett jordbruk i hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan upprätthålla ekologiska, sociala och kulturella värden. I centrum måste den enskilde brukaren finnas. Inom jordbruksproduktionen är en god framförhållning en förutsättning då planeringen av produktionen sträcker sig över flera år. Investeringarna är stora och plötsliga oförutsedda händelser som slår ut en hel produktionsgren på den enskilda gården inte är ovanliga. Läggs dessutom en jordbrukspolitik till som inte är konsekvent eller tydlig i sina mål skapas stor osäkerhet för producenten eller lantbrukaren. Behovet av tydliga mål för politiken där hänsyn tas till den enskilde brukaren är därför stort.
Vi anser att en jordbrukspolitik som innebär stöd för vissa åtgärder är nödvändig. En vägledande princip för jordbrukspolitiken bör vara att samhället främst ersätter jordbrukssektorn för dess produktion av kollektiva nyttigheter. Vi anser att en större andel av direktstöden förs över till miljöersättningar och landsbygdsutveckling. Dessa stöd bör de enskilda medlemsländerna ges möjlighet att själva anpassa till nationella preferenser och behov och de skall dessutom förutsätta nationell medfinansiering. I kombination med detta är det viktigt att vi på gemenskapsnivå formulerar tydliga mål och höga krav för miljö, säkra livsmedel och djurskydd. Den beslutade reformen når troligen inte upp till dessa målsättningar. Reformen är dock ett steg på väg.
EU:s jordbrukspolitik reglerar produktionen inom EU genom att betala ut bidrag till lantbrukare för viss produktion i vissa mängder. Exempelvis är ersättningen för spannmålsodling hög vilket leder till att produktionen av spannmål kan tänkas vara högre inom EU än den skulle ha varit utan stödet. Detta nuvarande direktstöd ersätts, med vissa undantag, genom MTR av ett frikopplat gårdsstöd. Den så kallade frikopplingen kan förenklat sägas vara ett försök att minska problemet med överproduktion och styra produktionen till det som konsumenter efterfrågar.
Med frikopplingen betalas bidrag ut oavsett produktion. Enda kravet som ställs på brukaren är att marken hålls öppen och hävdad och att miljö- och djurskyddskraven följs. De enskilda medlemsländerna kan basera stödnivån antingen på historiska utbetalningar, utbetalningar som jordbrukaren erhöll under åren 2000–2002, eller så kan stödet utgå per arealenhet där nivån antingen kan vara gemensam för hela Sverige eller variera mellan regioner. Medlemsländerna har också en möjlighet att frikoppla mer eller mindre av arealstödet för jordbruksgrödor. Det är också valfritt att placera upp till 10 procent av stödpengarna i ett nationellt kuvert, vilket beskrivs senare i motionen. Detta innebär att frikopplingsmotståndarna inom EU kan behålla så pass mycket av de produktionskopplade stöden att det i kombination med en strikt historiskt baserad frikoppling förändrar mycket litet av dagens incitament samtidigt som möjligheten för större förändringar finns.
Vänsterpartiet anser att stöd inte ska vara kopplat till produktionen och är därför positivt till frikopplingen. Vi kan dock se problem när det gäller omställningen av stödsystemet till ett frikopplat system för vissa produktionsgrenar där särskilda övergångslösningar kan vara nödvändiga. Vår utgångspunkt är dock att stöd inte ska vara produktionsberoende och att vi därför förordar frikoppling. Detta ska ges regeringen till känna.
För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett antal direktiv inom områdena miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd samt garantera att jordbruksmarken kommer att skötas. Direktiven överskrider inte ambitionen i den lagstiftning som finns på respektive område.
Vänsterpartiet anser att det är positivt att brukare åtminstone måste uppfylla lagkrav inom de ovan nämnda områdena för att erhålla bidrag. Vi ser dock problem med att tillämpningen av tvärvillkor kan vara svåradministrerad och svårkontrollerad. Det är angeläget att det system som utformas i syfte att hantera tvärvillkoren tar hänsyn till dessa problem. Utgångspunkten bör förutom den hänsyn som måste tas till problem vid tillämpningen vara att regeringen fortsättningsvis bevakar villkoren för tvärvillkor för att i förlängningen verka för ytterligare ambitionshöjningar inom de olika områdena, vilket är i enlighet med kommissionens ursprungliga förslag. Detta ska ges regeringen till känna.
Inom CAP finns så kallade djurbidrag. Djurbidrag är ett produktionsbidrag vilket betyder att brukaren får betalt per antal djur han eller hon håller. Inom djurbidrag finns bl a bidrag för att hålla amkor (ko som går med diande kalv) eller handjur. Precis som med arealbidraget som är ett annat produktionsbidrag innebär MTR att djurbidragen frikopplas. Det vill säga att bidrag inte längre helt ska utgå från produktionen utan medlemsländerna har möjlighet att minska på djurbidragen till förmån för nationella kuvertet eller för modulering. Modulering och nationella kuvertet beskrivs senare i motionen. Inom nötköttssektorn får medlemsstaterna möjlighet att välja mellan alternativen att behålla am- och dikobidraget och koppla slaktbidraget till produktionen upp till 40 procent, koppla slaktbidraget helt till produktionen eller koppla handjursbidaget upp till 75 procent.
Som tidigare nämnts är Vänsterpartiets inställning att bidrag ej ska vara produktionsbaserat och så även när det gäller djurbidrag. Trots att djurbidraget är ett produktionsbidrag så har stödet inneburit att positiva effekter inom exempelvis naturvårdsområdet uppnåtts då bidraget varit en orsak till att djur kunnat hållas och betesmarker kunnat hållas öppna. Vänsterpartiet anser att alternativen för frikoppling av djurbidragen nära måste övervägas i syfte att uppnå maximal miljö- och djuromsorgsnytta. Vänsterpartiet anser att regeringen vid översynen av djurbidragen bör beakta vad som ovan anförts i motionen. Detta ska ges regeringen till känna.
Medlemsstaterna kommer att få möjlighet att avsätta upp till 10 procent av de frikopplade stöden i nationellt kuvert vilket motsvarar ca 500 miljoner kronor. Dessa kuvert kan användas för att på nationell nivå besluta om åtgärder för insatser när det gäller miljöåtgärder, marknadsföring eller kvalitetshöjande åtgärder.
Som tidigare nämnts anser Vänsterpartiet att stöd till jordbruket ej ska vara produktionskopplat utan att stöd utgår för de kollektiva nyttigheter som jordbruket skapar. Detta kan det nationella kuvertet användas till. Genom det nationella kuvertet skapas också möjligheten att stödja lokala initiativ för exempelvis småskalig livsmedelsproduktion eller förädling. Vänsterpartiet är positivt inställt till möjligheten att kunna utnyttja det så kallade nationella kuvertet. Detta ska ges regeringen till känna.
Reformen innebär också att högst 3 procent av det totala frikopplade stödet i ett land ska avsättas i en nationell reserv för att användas till jordbrukare med särskilda svårigheter samt till nystartade jordbruk.
Vänsterpartiet är positivt till att Sverige ska avsätta stöd i den nationella reserven för att användas till jordbrukare med särskilda svårigheter samt till nystartade jordbruk. Detta ska ges regeringen till känna.
Jordbruksreformen innebär att direktstöden successivt dras ner samtidigt som stöd för miljö och landsbygdsutveckling ökar. Pengar flyttas alltså över från direktstöden till stöd till miljö- och landsbygdsutveckling genom så kallad modulering. Direktstöden för jordbruksföretag med mer än 5 000 euro i stöd sänks med 3 procent år 2005, 4 procent år 2006 och 5 procent år 2007. Nivån som innebär en sänkning av direktstöden med 5 procent fr o m 2007 ligger sedan kvar. Genom modulering stärks miljö- och landsbygdsutvecklingens roll och medlemsländerna ges i större utsträckning möjlighet att genom riktade åtgärder tillgodose behov på landsbygden. Reformen innebär också förändringar av priset för mjölk och smör samt vissa förändringar i stödpriset för spannmål.
Vänsterpartiet anser att stöd till jordbruket bör utgå för de kollektiva nyttigheter som jordbruket producerar, d v s gynnandet av den biologiska mångfalden, hävd av ängs- och betesmarker, miljöhänsyn och djuromsorg. Modulering är en åtgärd som Vänsterpartiet i sin jordbrukspolitik argumenterat starkt för. Denna möjlighet till reform som Sverige står inför är mycket positiv. Vänsterpartiet är positivt till modulering och anser att regeringen bör verka för en ökning av stöd till miljö- och landsbygdsutveckling vid MTR-implementeringen. Detta ska ges regeringen till känna.
Vidare anser Vänsterpartiet att beslut kring moduleringen behöver samordnas med översynen av miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet vilket är det program som idag hanterar de miljöstöd som utgår till jordbruk inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Detta ska ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |