Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder skall ges rätt att utfärda generella föreskrifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige inte skall kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att tillåta andra produkter med mycket liknande egenskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att harmoniserade regler i EU ska vara minimiregler så att enskilda EU-länder skall kunna ha strängare regler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att enskilda länder som förbjudit kemiska produkter inte tvingas återinföra dessa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör pröva möjligheten att utnyttja miljögarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige hårt skall driva substitutionsprincipen i EU:s kemikaliepolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall återkomma med förslag för att öka allmänhetens tillgång till information om kemikalieanvändningen.
De kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna har en stor del av ansvaret för att miljöbalken följs i praktiken. Men befogenheterna räcker inte alltid för att se till att balkens tillåtlighetsregler kan följas, bl.a. vad gäller kemikalier. Ett exempel är att nämnderna oftast är hänvisade till att arbeta med föreskrifter mot varje enskild verksamhetsutövare. Det gör myndighetsarbetet tungarbetat eller i praktiken omöjligt att genomföra fullt ut. Enligt 26 kap. 9 § får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.
I förordningen om miljö- och hälsoskydd (1998:899) finns en rad undantag från huvudregeln att man inte får arbeta med generella föreskrifter (§§ 39 och 40). Det är inte rimligt att ständigt förlänga listan på undantag från huvudregeln att man inte får arbeta med generella föreskrifter. Istället bör miljö- och hälsoskyddsnämnderna ges möjlighet att besluta om generella föreskrifter inom kommunens gränser. Föreskrifterna ska givetvis kunna motiveras utifrån miljöbalkens tillämpningsområde och tillåtlighetsregler.
Sverige ska inte kringgå EU-förbud mot kemiska produkter genom att tillåta produkter med snarlika egenskaper. När permetrin som används för snytbaggebekämpning i skogsbruket förbjöds på EU-nivå godkände Kemikalieinspektionen medlet Cyper plus som innehåller den aktiva substansen cypermetrin. De båda ämnena har mycket liknande egenskaper. Kemikalieinspektionen beskriver i dokumentationen risk för skador på ekosystem genom påverkan på sådana insekter som medlet inte är avsett att bekämpa. Medlen kan även ge hudirritationer och allergiska besvär hos dem som hanterar det. Förbud mot kemiska ämnen på EU-nivå blir verkningslösa om så gott som identiska ämnen godkänns istället.
Sverige bör verka för att harmoniserade kemikalieregler i EU ska vara minimiregler så att enskilda EU-länder ska kunna ha strängare regler. De enskilda länderna bör ges möjlighet att gå före när det gäller att ställa miljökrav samt ha rätt att ställa samma miljökrav på importerade produkter som på dem som tillverkas inom landet. Det kan förekomma att enskilda länder som har förbjudit kemiska produkter, t.ex. bekämpningsmedel, tvingas att åter godkänna dessa. Detta är en allvarlig svaghet i EU:s kemikaliepolitik varför Sverige bör verka för att länder som redan förbjudit en produkt inte ska tvingas återinföra den.
Det är mycket viktigt att enskilda länder får utökade möjligheter att vara pådrivande och goda föredömen. Sverige bör aktivt utnyttja den s.k. miljögarantin i EG-fördraget för att flytta fram EU:s positioner när det gäller miljöanpassning av kemikalieanvändningen.
Sverige ska hårt driva substitutionsprincipen i EU:s kemikaliepolitik. Förslaget till ny kemikalielagstiftning inom EU har varit föremål för en omfattande remissrunda. Efter kritik från den europeiska kemikalieindustrin har det försvagats. Förslaget ger industrin rätt att fortsätta att använda farliga kemikalier om den har ”fullgod kontroll” över dem, även om det finns säkrare och mindre miljöbelastande alternativ. Detta medför ett stort kryphål i substitutionsprincipen.
Regeringen bör återkomma med ett förslag för att öka allmänhetens och miljöorganisationernas tillgång till information om kemikalieanvändningen. I USA finns sedan 1988 Toxic Release Inventory (TRI) med information om nära 650 kemikalier och grupper av kemikalier som används inom industrin. Genom TRI har allmänheten fått bättre insyn i kemikalieanvändningen och miljöorganisationerna har kunnat använda sig av TRI i sitt opinionsbildande arbete. OECD startade ett internationellt arbete med Pollutant Release and Transfer Registers (PRTR) efter FN-konferensen i Rio 1992. En PRTR är en databas med uppgifter om potentiella skadliga utsläpp till luft, vatten och mark som kan anpassas till nationella behov. Miljöorganisationer och allmänheten bör ges tillträde till produktregistret.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
|
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Ulf Holm (mp) |