Motion till riksdagen
2003/04:MJ36
av Jan Andersson m.fl. (c)

med anledning av framst. Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommunernas självstyre måste värnas och att de därmed själva skall avgöra taxesättningen för tillsyn.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommunerna skall ges möjlighet att samordna sin tillsynsverksamhet med andra kommuner samt att differentiera taxorna med hänvisning till exempelvis aktivt miljöarbete.

2 Inledning

Djurskyddet i Sverige och många andra länder har, med all rätt, flitigt debatterats de senaste åren. Självklart ska djur behandlas väl och skyddas från lidande. Konsumenter ska kunna känna sig trygga med vetskapen om att djur behandlas väl under hela sin livstid, från födsel till slakt. Djurskyddet är även viktigt för en god livsmedelskvalitet. Att Riksrevisionens styrelse nu har överlämnat en framställan till riksdagen angående djurskyddstillsynen är gott men vi delar inte styrelsens förslag till åtgärder i alla avseenden.

Behåll djurskyddstillsynen hos kommunerna

Centerpartiet har sedan tidigare framfört kritik mot centralisering av djurskyddstillsynen i Sverige. Att flytta djurskyddstillsynen från kommunerna till den statliga länsstyrelsenivån eller till Djurskyddsmyndigheten anser vi skulle vara en försämring som i slutändan kommer att drabba djuren. Att det finns en effektiv central myndighet som samordnar och ger ut tydliga föreskrifter är inget hinder utan en förutsättning för att kommunerna ska kunna utföra ett bra tillsynsarbete. Att flytta ansvaret från kommunerna skulle innebära att samordningen mellan den allmänna miljötillsynen och djurskyddstillsynen bryts. Den så viktiga lokal- och personkännedomen förloras samtidigt som byråkratin och kostnaderna ökar. Centerpartiet har i en motion från riksdagsåret 2002/03 yrkat på att vad som ovan anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå men detta har ännu inte behandlats av riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa detta krav.

4 Behåll makten över djurskyddstillsynen hos kommunerna

Granskningen av kommunernas uttag av tillsynsavgifter visar att kommunerna har valt olika modeller för finansiering runt om i landet. Till skillnad från Riksrevisionen ser vi i Centerpartiet inte detta som något problem, utan snarare som ett bevis på att kommunernas självstyre faktiskt fungerar för en gångs skull. Hur kommunerna väljer att finansiera sin verksamhet är upp till kommunens invånare och förtroendevalda politiker att avgöra. Vi har full tilltro till att man på kommunal nivå kan avgöra hur man vill prioritera. I en kommun är miljörådgivning till företag gratis, i en annan kommun väljer man att subventionera djurskyddstillsynen. Självklart kan även vi som riksdagspolitiker ha åsikter och synpunkter om detta men vi måste först och främst ha en tilltro till att kommunpolitikerna kan göra de rätta prioriteringarna på lokal nivå. Ett kommunalt självstyre över taxorna kräver dock öppenhet mot företagarna och kommuninvånarna, så att man kan jämföra och ställa krav på sina politiker att undvika orimligheter. Vad som ovan anförts om att kommunernas självstyre måste värnas och att de därmed själva skall avgöra taxesättningen för tillsyn bör ges regeringen tillkänna.

Ett annat argument mot generella tillsynsavgifter är alla de exempel som vi ser runt om i landet där kommuner väljer olika lösningar för att optimera sin myndighetsuppgift. Ta exempelvis kommunerna Svenljunga och Tranemo som har valt att samordna vissa delar av sin tillsynsverksamhet för att bli mer effektiva. Med en kommunal makt över tillsynsavgifterna kan kommuner också välja att differentiera tillsynsavgifterna med anledning av aktivt miljöarbete hos företagen. På samma sätt som arbetsmiljöinspektionen premierar systematiskt arbetsmiljöarbete, kan kommuner vilja välja att premiera olika typer av miljö- och djurskyddsarbete. Det kan också finnas anledning för vissa kommuner att samordna djurskydds-, miljö- och byggnadstillsyn på olika sätt. Poängen är att lösningarna ska få växa underifrån! Vad som ovan anförts om att kommunerna ska ges möjlighet att samordna sin tillsynsverksamhet med andra kommuner samt att differentiera taxorna med hänvisning till exempelvis aktivt miljöarbete bör ges regeringen tillkänna.

5 Behov av stärkt djurskydd

Riksrevisionens samlade bedömning efter granskningen av djurskyddstillsynen är att det finns ett stort utrymme för förbättringar för att lagens intentioner skall följas. Vi vet att djur inte alltid behandlas väl och skyddas mot lidande i önskvärd utsträckning. Man påpekar vikten av ökat ansvarstagande och en större aktivitet samt ett förbättrat samarbete.

Centerpartiet har länge kritiserat myndigheternas bristande samordning av djurskyddsarbete. Jordbruksverket var tidigare regeringens expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Verket har haft en viktig samordningsfunktion i hela livsmedelsproduktionen från jord till bord. Nu är kedjan avklippt och den nya Djurskyddsmyndigheten svarar för några av länkarna i samhällets insyn i den gröna näringens verksamhet. Trots de brister som funnits i Jordbruksverkets djurskyddsarbete ser Centerpartiet fördelar och samordningsvinster med att ha behållit även djurskyddsarbetet hos Jordbruksverket. De brister med vilka regeringen motiverat flytten av frågorna till en ytterligare myndighet, skulle lika väl kunnat ha åtgärdats inom Jordbruksverket, förutsatt att tillräckliga resurser tilldelats.

Vi delar Riksrevisionens styrelses bedömning att regeringen bör överväga hur resursbehovet på regional och lokal nivå skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas. Inrättandet av den nya Djurskyddsmyndigheten medför inte att det lokala djurskyddsarbetet får mer resurser eller mindre uppgifter. Vi befarar istället att det på sikt blir tvärt om – alltså mer uppgifter utan att de åtföljs av mer resurser.

Stockholm den 4 februari 2004

Jan Andersson (c)

Roger Tiefensee (c)

Eskil Erlandsson (c)

Margareta Andersson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Kenneth Johansson (c)

Sofia Larsen (c)

Birgitta Sellén (c)