Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de särskilda villkoren för jordbruket i norra Sverige.
Riksdagen begär att regeringen fullföljer riksdagens begäran från december 1998 om att låta utforma ett särskilt stöd till fjällnära område.
”Hela Sverige ska leva” är en vision och en målsättning för många. För att vi skall nå dit krävs det att alla av poltikens instrument används. Ett sådant instrument kan vara ett ekonomiskt stöd som ökar möjligheterna att bedriva jordbruk även i konkurrensutsatta områden. Vi kristdemokrater föreslår ökade ekonomiska medel till Norrlandsjordbruket. För att nå visionen så måste det också finnas arbetstillfällen över hela landet. Hela Sverige kan inte leva enbart genom att människorna skall pendla till sina arbeten som kan ligga många mil bort, särskilt i norra Sverige. Arbetstillfällena måste i betydligt högre grad än idag finnas där människorna finns.
Under en lång följd av år har vi kunnat se att landsbygden på många områden i vårt land har utarmats både vad gäller antal människor och service. För att kunna bryta den negativa utvecklingen så behöver landsbygden arbetstillfällen där människorna bor. Som grund för ett starkt lokalt näringsliv behövs det någon eller några basnäringar. Till dessa hör jord- och skogsbruket i norra Sverige.
Landsbygdens negativa utveckling kan i hög grad också kopplas ihop med att antalet arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk har minskat. Förutom att arbetsillfällen har försvunnit så förbuskas landsbygden med följd att miljö- och kulturvärden försvinner. I det här perspektivet framstår jord- och skogsbruket som den naturliga basnäringen. Så länge det finns människor i vårt avlånga land så kommer vi att behöva mat som produceras i deras närhet. Det handlar också om att ta vara på de affärsmöjligheter som har sitt ursprung i jord, skog och landsbygdens miljö. Med andra ord så krävs det att det finns ett levande lantbruk som producerar något.
Idag ser vi hur livsmedelsproduktionen minskar i norra Sverige, detta gäller alla produktionsgrenar. Särskilt påtaglig är minskningen i de mest glesa delarna av vårt land. Aktuell statistik visar på att särskilt stödområdena 1–3 haft en mer negativ utveckling än övriga Sverige. Som exempel kan nämnas att mjölkproduktionens förändring i ton 1995–2001 visar på 6,4 % medan hela riket visar +1,5 %.
Jordbruksproduktionen börjar ha nått en så låg nivå inom många områden att den är svår att överhuvudtaget upprätthålla. Underlaget för livsmedelsindustrin, transporter, service m.m. börjar nå en nivå där det inte är ekonomiskt försvarbart att bedriva dessa verksamheter.
Samtidigt står jordbruket för många positiva värderingar och det finns en betydande utvecklingspotential men den negativa trenden måste brytas omedelbart annars kommer det inte att gå att ta tillvara den utvecklingspotential som finns.
Även om man inom EU totalt sett har en ambition att minska produktionen och ersättningar riktade direkt till produktionen, så bör en annan målsättning gälla för jordbruket i norra Sverige. Såväl Sverige som EU har som övergripande politisk målsättning att det ska finnas ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara av den målsättningen är det nödvändigt med speciella regelverk för jordbruket i perifera områden. Och i vårt nordliga och glesa område handlar det helt enkelt om att stimulera produktionen i syfte att den ej skall vika ytterligare.
Det viktigaste incitamentet för att bibehålla produktionen på dagens nivå är att ersättningarna till jordbruket i norra Sverige även fortsättningsvis är direkt kopplade till produktionen. För jordbruket i norra Sverige skulle det få förödande konsekvenser om dagens ersättningar med knytning till produktion skulle omvandlas till ersättningar som skulle stimulera former av passivt brukande.
En särskild hänsyn måste tas till norra Sverige. Situationen i norra Sverige börjar nu vara så allvarlig att ett sådant kan behövas. Jordbrukets skatter missgynnar också norra Sverige på ett särskilt sätt. Budgetpropositionens förslag innebär en rad skattehöjningar för lantbruket med en särskild udd riktad mot norra Sverige. Jordbruket i norra Sverige kännetecknas av små och många fält utspridda över en stor areal, vilket leder till att lantbrukaren tvingas köra långa sträckor varför en höjd dieselskatt slår särskilt hårt mot norra Sverige.
Med en näringspolitik som tar hänsyn till landets olika förutsättningar kan samhället stärka näringens eget arbete och bidra till tillväxt i Sverige.
Jordbruket inom det fjällnära området kännetecknas av en särskilt negativ utveckling. Riksdagen begärde i december 1998 att regeringen skulle låta utforma ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden för att kompensera det sämre utfallet efter EU-inträdet i stödområde 1. Trots detta har det ännu inte införts någon särskild ersättning riktad till jordbruket i detta område. Frågan har vid ett antal tillfällen varit föremål för frågor och interpellationer i riksdagen till ansvarig minister, så också av undertecknare av denna motion. Västerbottens länsstyrelse har även gjort en uppvaktning i denna fråga med förslag till lösning till jordbruksministern. Tyvärr händer ingenting. Regeringens ovilja att leva upp till riksdagens beslut är häpnadsväckande. Värst är det för de jordbrukare i dessa områden som får det allt svårare att klara sin försörjning. Under tiden tvingas de få som är kvar överväga om man kan fortsätta sin verksamhet. Många har också lagt ner sina gårdar. Vi kräver att regeringen skyndsamt vidtar de åtgärder som krävs för att leva upp till riksdagens beslut.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Erling Wälivaara (kd) |